Mot en mer strategisk planeringshelhet

Kommun- eller välfärdsområdesstrategin. Ekonomiplanen och verksamhetsplanen. Välfärdsplanen. Välfärdsplanen för barn och unga. Planen för förebyggande rusmedelsarbete. Planen för att förbättra den åldrande befolkningens funktionsförmåga. Jämställdhetsplanen och likabehandlingsplanen. Dessa är en del av kommunernas och välfärdsområdenas lagstadgade planeringsskyldigheter som nu bereds och förs vidare till beslut på olika håll i landet. Lagstiftningsmässigt bildar dessa en sammanlänkad helhet, men syns detta i beredningen av planerna? Och beaktar kommunerna och välfärdsområdena över huvud taget det beredningsarbete som någon annan utfört eller prioriteringarna i strategierna?

De ovannämnda planerna utgör en viktig helhet med tanke på främjandet av välfärd och hälsa, men kunde planerna granskas med utgångspunkten att de samtidigt skulle utgöra en grund för att genomföra den strategi som fullmäktige godkänt och riktlinjerna för den? Genom planhelheten kan målen i strategin förankras och den grundläggande uppgiften att främja invånarnas välfärd fullgöras så som avses i kommunallagen och lagen om välfärdsområden. Och i bästa fall främja och förtydliga samarbetet och rollfördelningen mellan kommunerna och välfärdsområdena. 

Tyvärr tycks många organisationer fortfarande utarbeta planer som separata helheter och processer. Det kan till exempel finnas en strategiprocess som genomförs av centralförvaltningen, ett välfärdsplaneringsarbete som leds av en välfärdsansvarig och en välfärdsplan för barn och unga inom bildningstjänsterna. I värsta fall deltar samma personer i alla ovannämnda processer, men granskar dem som separata delar ur olika synvinklar, och kommer fram till olika, överlappande eller till och med motstridiga mål. Ett sådant förfarande stöder åtminstone inte ledningen av en kommun eller ett välfärdsområde.

Det som ytterligare komplicerar bilden är att man till exempel inte nämnvärt beaktat varandras åtgärder i kommunernas och välfärdsområdenas strategier, trots att invånarna är desamma – om än inom välfärdsområdet från flera kommuners områden. Det naturliga vore väl att tänka att kommunernas och välfärdsområdets verksamhetsmiljöer och utmaningar åtminstone är parallella och att det eventuellt kan finnas behov av samordning.

Mångfalden i lagstiftningen kan utgöra en del av utmaningen att samordna planerna. I flera lagar har det i något olika ordalag skrivits in planerings- och samarbetsskyldigheter i anslutning till utarbetandet av planerna med hänsyn till respektive lag. Kommunernas planeringsskyldigheter har "dolts" i en lagstiftning som upplevts vara starkt social- och hälsovårdsbunden osv. Separata lagar och planer är dock inget hinder för en enhetlig process genom vilken kommunerna eller välfärdsområdena utarbetar en sammanhängande strategibaserad planhelhet. Och det torde vara det enda alternativet till ett effektivt planeringsarbete som verkligen stöder ledningen. I annat fall kanske endast det minimum som fastställts i lagstiftningen genomförs i utarbetandet av planerna. Det gynnar knappast någon särskilt mycket.

Tänk om man skulle börja närma sig planhelheten som en del av strategiprocesserna i stället för som fristående planer. Kommunerna och välfärdsområdena och i bästa fall också landskapsförbundet kunde utarbeta några gemensamma mål som alla organisationer främjar. Kommunernas och välfärdsområdenas samt landskapets planeringsdokument kunde främja gemensamma mål och dessa kunde i sin tur kompletteras med mål anpassade för den egna verksamheten. Kommunerna och välfärdsområdena skulle också som en del av strategin beakta skyldigheten att främja invånarnas hälsa och välfärd i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård. I välfärdsplanerna skulle strategins mål fördjupas och kompletteras. Riktlinjerna i de ovannämnda planerna skulle följas till exempel i välfärdsplanerna för barn och unga samt de äldre och kompletteras och konkretiseras inom sektorns verksamhet. På så sätt kunde vi få en planhelhet som baserar sig på strategiarbetet och som stöder genomförandet av kommun- eller välfärdsområdesstrategin på alla nivåer samt underlättar samarbetet mellan olika parter. Slutligen skulle de centrala prioriteringar som fullmäktige har valt föras in i den årliga ekonomi- och verksamhetsplaneringen, genom vilken uppföljningen genomförs och de resurser som krävs för att uppnå målen beaktas.

Vad krävs för det här? Samsyn, diskussion och val. Mod att tänka annorlunda och fatta beslut om nya metoder. Och att sluta betona den egna sektorns synvinkel. Det verkar ju enkelt, i alla fall på papperet. Bara att sätta i gång.