Välfärdsbrottslighet i Finland – en växande utmaning som kräver vår uppmärksamhet

Välfärdsbrottslighet är inte längre ett marginellt fenomen – det är ett växande hot mot tilliten till våra gemensamma trygghetssystem. I denna blogg reflekterar Ulf Stenman över hur Finland påverkas, varför samverkan mellan myndigheter är avgörande och vad som krävs för att skydda välfärdsstaten i en tid av globalisering och digitalisering.

När Christina Kiernan, samordnare för brottslighet, otillåten påverkan och våldsbejakande extremism vid Sveriges Kommuner och Regioner, under det nordiska nätverksmötet för demokrati i Stockholm i maj 2025 konstaterade att "välfärdsbrottslighet är systemhotande och påverkar vårt demokratiska system på flera sätt", väckte det viktiga frågor om hur situationen ser ut i Finland. Hennes varning – att offentliga resurser försvinner till personer, organisationer och företag som stärker den kriminella ekonomin – bör få oss att reflektera över våra egna system.

Vad är välfärdsbrott i Finland?

I Finland definieras välfärdsbrott som brott där offentligt finansierade trygghetssystem – såsom socialförsäkringar, bidrag och andra välfärdstjänster – utnyttjas otillbörligt för egen vinning. Det är ett brett begrepp som omfattar allt från individuella bedrägerier till mer systematiska former av missbruk.

Kommuner och välfärdsområdena skall rapportera misstänkta fall till rätt myndigheter, men de har inte själva utrednings- eller tillsynsansvar. Man har också ansvar för att upptäcka och förebygga missbruk av tjänster. Välfärdsbrott i Finland utreds av flera olika myndigheter som måste samarbeta för att upptäcka, utreda och förebygga brott. Alla myndigheter har ansvar för att säkerställa att välfärdssystemet är rättvist och att resurserna används på ett korrekt sätt. Detta myndighetssamarbete är avgörande för systemets effektivitet.

Ett växande problem…

De forskningsrapporter som finns kring välfärdsbrott i Finland pekar alla åt samma håll: det finns ett påtagligt behov av förbättrad samverkan mellan myndigheter och en mer underrättelsestyrd och riskbaserad brottsförebyggande strategi. Forskningen visar också att välfärdsbrott i vissa fall sker systematiskt och organiserat – något som kan klassas som organiserad brottslighet. Det utgör ett direkt hot mot tilliten till hela välfärdssystemet.

…och en obekväm sanning.

Jag har svårt att tro att Finland skulle vara immunt mot den typ av organiserat välfärdsmissbruk som individer eller företag systematiskt bedriver. Verkligheten är att där det finns möjlighet att göra vinst – för egen del, för ett företag eller en förening – finns det alltid en uppenbar risk för brott och oegentligheter. Detta är något som våra kommuner och välfärdsområden måste vara konstant uppmärksamma på.

I Finland beskrivs bedrägerier, missbruk av offentliga medel och korruption som de vanligaste förekommande välfärdsbrotten. Men vi måste också vara medvetna om att brottsligheten utvecklas. Den globala marknaden och digitaliseringen skapar nya möjligheter för brottslighet, vilket innebär att vi måste vara proaktiva i vårt förebyggande arbete.

Framtidens utmaningar

Det vi särskilt måste utveckla är en bättre kontroll och uppföljning av privata utförare samt en noggrann uppföljning av upphandlingar. Detta är nödvändigt för att kunna identifiera nya fenomen som infiltration av kriminella nätverk och direkt organiserad brottslighet i bolagsform.

Att vara förutseende och bygga robusta system nu är betydligt mer kostnadseffektivt än att reagera på problem efter att de redan etablerat sig.

Ett hot mot tilliten

Välfärdsbrottslighet är inte bara en ekonomisk förlust – det är ett angrepp på vårt demokratiska systems grundvalar och medborgarnas förtroende för välfärdsstaten. Finland behöver fortsätta utveckla våra kontrollsystem, stärka myndighetssamarbetet och investera i förebyggande åtgärder. Endast genom proaktivt arbete kan vi säkerställa att vårt välfärdssystem förblir både effektivt och trovärdigt för framtida generationer.