Den reviderade lagen om vattentjänster (119/2001) trädde i kraft den 1 januari 2026. Samtidigt trädde statsrådets helt nya förordning om vattentjänster (1173/2025) i kraft, som särskilt preciserar den reviderade lagens bestämmelser om planeringsskyldighet, informationsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter. Paragrafen med lagens syfte har preciserats så att den separat lyfter fram vattentjänsternas driftsäkerhet och att syftet är att kvalitetskraven och kvalitetsmålen enligt hälsoskyddslagen (763/1994) ska uppfyllas för hushållsvatten.
De viktigaste innehållsmässiga ändringarna i lagen är förbudet mot försäljning av kommunala vattentjänstverk och vattentjänstegendom till privata aktörer, ändringen av definitionen av vattentjänstverk, kommunens skyldighet att utarbeta en vattentjänstplan, vattentjänstverkets skyldighet att utarbeta en egendomsförvaltningsplan, ändringen i skyldigheten att ansluta en fastighet till vattentjänstverkets ledningsnät samt den obligatoriska grundavgiften för vattentjänsterna och förbättringen av avgifternas kostnadsmotsvarighet och tillsynen av dessa. För genomförandet av de flesta av de nya skyldigheterna i lagen har det föreskrivits om en övergångsperiod på 2–5 år, men till exempel bestämmelsen om begränsning av försäljningen av kommunens vattentjänstegendom trädde i kraft omedelbart.
I detta cirkulär och dess bilaga behandlas de viktigaste ändringarna i lagen om vattentjänster i första hand ur kommunens perspektiv. Cirkuläret har sänts till registraturerna i alla kommuner på fastlandet och ombeds sändas vidare till kommunledningen, de som ansvarar för vattentjänsterna inom kommunens organisation, till den kommunala miljövårdsmyndigheten, den kommunala hälsoskyddsmyndigheten och kommunens vattentjänstverk.
Lagen om vattentjänster (119/2001)
https://www.finlex.fi/sv/lagstiftning/2001/119#chp_1__sec_1
Statsrådets förordning om vattentjänster (1372/2025)
https://www.finlex.fi/fi/lainsaadanto/2025/1173?language=swe
FINLANDS KOMMUNFÖRBUND
Pirjo Sirén Paavo Taipale
Direktör, samhälle och miljö Chef för samhällstekniken
Tillämpningsområdet för lagen om vattentjänster kvarstår oförändrat, och lagen tillämpas fortfarande på vattentjänster för bebyggelse samt för näringsverksamhet och fritidsverksamhet som med avseende på vattentjänster kan jämställas med bebyggelse. Lagen tillämpas fortfarande även på avloppshantering av dagvatten då vattentjänstverket ansvarar för denna. Till bestämmelsen om tillämpningsområde har ett nytt moment fogats där det konstateras att lagen inte tillämpas på försvarsförvaltningens vattentjänster.
En viktig ändring i lagreformen är ändringen av definitionen av vattentjänstverk. Efter att denna lag har trätt i kraft är de vattentjänstverk som avses i lagen alla vattentjänstverk som distribuerar hushållsvatten via ett nät eller avleder kommunalt avloppsvatten och som betjänar vattentjänstbehoven för minst 50 personer eller distribuerar hushållsvatten eller tar emot avloppsvatten på minst 10 m3/d. Kommunens beslut om godkännande av vattentjänstverkets verksamhetsområde har inte längre någon inverkan på huruvida vattentjänstverket omfattas av tillämpningsområdet för lagen om vattentjänster. Genom ändringen förenhetligas definitionerna med definitionen av anläggning som levererar hushållsvatten enligt hälsoskyddslagen och förtydligar på så sätt tillämpningen av lagarna. Ändringen förbättrar också jämlikheten mellan vattentjänstverkets kunder då lagen tillämpas på alla aktörer som överskrider en viss storleksgräns.
Den nya definitionen av vattentjänstverk blev tillämplig genast när lagen trädde i kraft, vilket innebär att skyldigheterna enligt den nya lagen om vattentjänster redan nu gäller aktörer som överskrider den nämnda storleksgränsen, om det inte har föreskrivits någon övergångsperiod för ikraftträdandet i fråga om en specificerad skyldighet. I lagen definieras separat också ett partivattentjänstverk som avser en inrättning som levererar vatten till vattentjänstverk, eller leder eller behandlar spillvatten från vattentjänstverk. Många bestämmelser i lagen om vattentjänster, såsom försäljningsförbud till privata aktörer samt planerings- och rapporteringsskyldigheter, gäller också partivattentjänstverk.
Tillsynsmyndigheter enligt lagen om vattentjänster är livskraftscentralen, den kommunala hälsoskyddsmyndigheten och den kommunala miljövårdsmyndigheten. Den kommunala hälsoskyddsmyndighetens och den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter kvarstår i huvudsak oförändrade. Livskraftscentralens tidigare uppgifter enligt denna lag har preciserats genom att den definieras som en allmän tillsynsmyndighet för lagen om vattentjänster och genom att dess uppgift är att styra den regionala översiktsplaneringen av vattentjänsterna (5 §).
Som en helt ny myndighet har det till lagen fogats en myndighet som svarar för kommunens vattentjänstuppgifter och som kommunen ska utse i sin förvaltningsstadga. Det är fråga om en myndighet (nämnd, utskott e.d.) som svarar för andra uppgifter än de tillsynsuppgifter som enligt lagen om vattentjänster ankommer på kommunen. Dessa är närmast de uppgifter enligt 5 a §, 6 §, 7 §, 8 §, 8 a §, 8 b § och 9 b § som gäller utveckling, ordnande och tryggande av vattentjänster samt vattentjänstverkets beslut om verksamhetsområden. Myndigheten kan också vara gemensam för flera kommuner på det sätt som föreskrivs om samarbete mellan kommuner i kommunallagen (410/2015). Den kommunala vattentjänstmyndigheten kan inte utöva förvaltningstvång.
Kommunen ska också fastställa vilket organ som har rätt att besluta om utnyttjandet av förköpsrätt enligt 4 d § vid behov vid köp av ett privat vattentjänstverk inom kommunens område.
Det är fråga om en ny bestämmelse som förbjuder kommunen att till någon del sälja ett vattentjänstverk som helt ägs av kommunen eller som kommunen har bestämmande inflytande över eller dess vattentjänstegendom till privata aktörer. Bestämmelsen trädde i kraft omedelbart efter att lagen trädde i kraft den 1 januari 2026 och den omfattar även sådana partivattentjänstverk som definieras i lagen.
Bestämmelsen hindrar inte en kommun från att sälja sitt vattentjänstverk eller sin andel i det till en annan kommun eller till ett vattentjänstverk som helt ägs av en annan kommun. Köparen kan också vara ett vattentjänstverk som helt ägs av flera kommuner. Försäljningsförbudet hindrar inte heller att det grundas ett nytt vattentjänstverk som ägs gemensamt av flera kommuner. Kommunen kan också i fortsättningen fritt välja organisationsform för det vattentjänstverk som den äger.
Försäljningsförbudet omfattar också kommunens andelar i kundägda vattentjänstandelslag eller aktiebolag. Även dessa kan kommunen endast avstå från genom att överlåta (sälja) dem till en annan kommun eller till ett vattentjänstverk som kommunen äger i sin helhet. I detta sammanhang är det skäl att notera att lagen inte hindrar att de privatägda vattentjänstbolag och andelslag som var verksamma innan lagen trädde i kraft fortsätter sin verksamhet med iakttagande av skyldigheterna enligt den reviderade lagen.
Med vattentjänstegendom som omfattas av försäljnings- och överlåtelseförbud avses ett hushållsvatten- och spillvattennät som ett vattentjänstverk eller partivattentjänstverk, som ägs av kommunen eller som kommunen har bestämmande inflytande över, använder, samt sådana byggnader, konstruktioner och anordningar i direkt anslutning till att ta, behandla och leverera vatten samt ta emot och behandla spillvatten som ett sådant verk använder.
Ny vattentjänstegendom som tas i bruk i ett vattentjänstverk eller ett partivattentjänstverk som ägs av kommunen eller som kommunen har bestämmande inflytande över ska förvärvas i verkets ägo. Egendom kan dock förvärvas genom långvariga avtal, om det i avtalet tydligt har överenskommits om att egendomen överförs till vattentjänstverket vid utgången av avtalsperioden. Bestämmelsen utesluter i praktiken leasingavtal där det inte entydigt har avtalats om att egendomen överförs till en kommun eller en kommunalt ägd sammanslutning.
Nya vattentjänstverk som inrättas ska vara helt kommunalt ägda (en eller flera kommuner) sammanslutningar eller kundägda vattentjänstandelslag.
Kommunens förköpsrätt vid köp av vattentjänstverk (4 d §)
Enligt den nya lagen har kommunen förköpsrätt i situationer där affärsverksamheten eller vattentjänstegendomen för ett privat vattentjänstverk (bolag eller andelslag) inom kommunens område ska säljas. Förköpsrätten kan endast utnyttjas av en kommun, inte av en samkommun eller ett aktiebolag som ägs av en kommun.
Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att kommunen om den så önskar kan säkerställa att privata aktörer i fortsättningen inte bedriver vattentjänstverksamhet inom kommunens område i samma omfattning som tidigare. Med avseende på parternas rättsliga ställning vid köpet är det fråga om ett förfarande som motsvarar kommunernas förköpslag (608/1977). Kommunen är dock inte skyldig att köpa ett vattentjänstverk eller dess egendom som är till salu.
Om ett vattentjänstverk eller ett partivattentjänstverk som är föremål för köpet finns inom flera kommuners område, har den kommun förköpsrätt inom vars område vattentjänstverket har sin hemort. Om kommunen inte utnyttjar sin förköpsrätt, har också de andra kommuner inom vars område det verk som är föremål för köpet sköter vattentjänsterna motsvarande rätt. Prioritetsordningen vid förköp mellan kommunerna bestäms enligt antalet kunder vid vattentjänstverket.
Den reviderade lagen innehåller flera nya och preciserade planeringsskyldigheter. En ny uppgift för livskraftscentralen i den nya lagen är att styra den regionala översiktsplaneringen av vattentjänsterna för att främja driftsäkerhet, regionalt samarbete och strukturomvandling inom vattentjänsterna. Kommunen ska delta i den regionala översiktsplaneringen av vattentjänsterna och utgångspunkten är att den inleds på kommunernas initiativ. Närmare bestämmelser om sättet att genomföra planeringen och de aktörer som deltar i den finns inte i lagen, utan de avgörs enligt regionens behov.
I 5 a § föreskrivs det om den nya kommunala vattentjänstplanen. Kommunen utarbetar planen och beslutar om förfarandet för godkännandet och uppdateringen av den. Kommunen ska utarbeta en vattentjänstplan senast den 31 december 2027. Kommunen ska ge tillsynsmyndigheterna möjlighet att ge ett utlåtande om kommunens vattentjänstplan innan den godkänns. Planens mål och innehåll påminner i viss mån om utvecklingsplanen för vattentjänster enligt den lag om vattentjänster som var i kraft 2001–2014, men i den nya förordningen om vattentjänster (1173/2025) föreskrivs mer exakta krav på innehållet i planen enligt den reviderade lagen.
Syftet med planen är att skapa en helhetsbild av utvecklingen av vattentjänsterna inom kommunens område inom en tidsram på 10–20 år. I utarbetandet av planen ska kommunens vattentjänstverk, partivattentjänstverk och andra aktörer som kommunen anser behövliga delta. Det är viktigt att planen samordnas med kommunens planering av områdesanvändningen och den regionala översiktsplaneringen av vattentjänsterna. Kommunens vattentjänstplan är inte en handling med rättsverkningar.
Den kommunala vattentjänstplanen ska enligt 2 § i förordningen om vattentjänster åtminstone innehålla följande uppgifter:
1) en översikt över kommunens nuvarande och kommande användare och producenter av vattentjänster, inklusive kommunens vattentjänstverk, kundägda vattentjänstandelslag och andra eventuella privatägda vattentjänstaktörer,
2) basuppgifter om befolkningsprognoserna för kommunen och den uppskattade utvecklingen av kommunens näringsstruktur och planläggningssituationen,
3) en beskrivning av den servicenivå inom vattentjänsterna som eftersträvas i kommunen,
4) en beskrivning av kommunens samarbete och mål med de kundägda vattentjänstandelslagen,
5) en beskrivning av vattentjänstverkens nuvarande och planerade verksamhetsområden inom kommunens område,
6) en beskrivning av de nuvarande och planerade produktionssätten för kommunens vattentjänster, alternativen i fråga om vattenförsörjningen och behandlingen av spillvatten samt samarbetet med andra kommuner,
7) en beskrivning av kommunens ägarpolitik för vattentjänster och av ordnandet av ägarstyrningen i vattentjänstverk som helt ägs av kommunen eller som kommunen har bestämmande inflytande över,
8) de aktörer som ansvarar för kommunens vattentjänstuppgifter.
Planeringsskyldigheten är ny. Vattentjänstverket ska utarbeta en egendomsförvaltningsplan senast den 31 december 2027 och i planen ska kommunens vattentjänstplan beaktas. Det bör beaktas att båda dessa planer ska utarbetas inom samma övergångsperiod. Därför är det särskilt nu första gången nödvändigt att utarbeta dessa planer i interaktiva parallella processer, så att de kan slutföras på ett högklassigt sätt inom utsatt tid. Syftet med egendomsförvaltningsplanen är att säkerställa att verket klarar av att sköta vattentjänsterna och svara för vattentjänsternas driftsäkerhet så att de avgifter för vattentjänster som tas ut för att täcka kostnaderna för vattentjänsterna blir skäliga och rättvisa.
Enligt 3 § i förordningen om vattentjänster ska en egendomsförvaltningsplan innehålla åtminstone följande uppgifter:
1) uppgifter om vattentjänstegendomen och annan viktig egendom, utförda och planerade undersökningar av skicket samt underhållet och servicen,
2) ett sammandrag av de totala investerings- och finansieringsbehoven åtminstone för de följande 20 åren,
3) uppgifter om avgifternas nuvarande nivå och en bedömning av behoven att ändra avgifterna; vid bedömningen av behoven ska de investeringsbehov som avses i 2 punkten, utvecklingen av antalet anslutningar samt andra omständigheter som är väsentliga med tanke på avgifternas nivå beaktas.
Vattentjänstverkets egendomsförvaltningsplan ska också innehålla en riskbedömning av vattentjänstverkets ekonomiska situation som gjorts utifrån uppgifterna ovan.
Vattentjänstverket har enligt den tidigare lagen om vattentjänster skyldighet att utarbeta och uppdatera en beredskapsplan för störningssituationer. De planer som har utarbetats har varit av mycket varierande kvalitet. Under de senaste åren har man på ett helt nytt sätt varit tvungen att koncentrera sig på att trygga verksamheten i tjänster som är kritiska med tanke på samhällets funktion i olika störningssituationer och under undantagsförhållanden.
I den reviderade lagen föreskrivs det om vattenverkets skyldighet att utarbeta en beredskapsplan. Skyldigheten gäller också partivattentjänstverk. Planen är en sekretessbelagd handling och ska ha utarbetats senast den 31 december 2029. Den ska omfatta vattentjänstverkets beredskap både vid störningar under normala förhållanden och under undantagsförhållanden och beakta de skyldigheter som föreskrivs i beredskapslagen om produktion av vattentjänster.
Detaljerade bestämmelser om kraven på innehållet i planen finns i 4 § i förordningen om vattentjänster och enligt den ska planen i en omfattning som är ändamålsenlig med hänsyn till vattentjänstverkets storlek och verksamhet innehålla åtminstone följande:
1) identifiering och beskrivning av funktioner som är kritiska med tanke på vattentjänsterna, inklusive underentreprenad,
2) en beskrivning av identifierade faror och tillbud, bedömning av de risker dessa medför samt åtgärder för att hantera riskerna och garantera säkerheten,
3) en beskrivning av de kunder som är av central eller kritisk betydelse med tanke på samhällets funktion och säkerhet eller med tanke på befolkningsgrupper i utsatt ställning samt av de överenskomna arrangemangen i fråga om dessa kunders vattentjänster,
4) en beskrivning av organiseringen av beredskapen och kontinuitetshanteringen, inklusive personalens ansvar, resursfördelning, kompetens, utbildning och pålitlighet samt en beskrivning av hur dessa säkerställs,
5) en beskrivning av åtgärderna för att svara på, avvärja och begränsa incidenter och störningssituationer till följd av dem, en beskrivning av återhämtningen efter en incident, behövliga samarbetspartner specificerade enligt incident och en beskrivning av hur tjänsterna ordnas vid störningssituationer,
6) en kommunikationsplan som innehåller en beskrivning av det interna och externa informationsflödet och av informationen vid störningssituationer,
7) en beskrivning av vattentjänstverkets övningar i agerande vid störningssituationer och incidenter,
8) en beskrivning av upprätthållandet och uppföljningen av beredskapen samt av uppdateringen av beredskapsplanen.
Beredskapsplanen ska samordnas med kommunens beredskapsplanering, den riskhanteringsplan för produktionskedjan för hushållsvatten som avses i hälsoskyddslagen, den släckvattenplan som avses i räddningslagen och den beredskapsplan som avses i miljöskyddslagen. En beredskapsplan enligt denna lag behöver inte utarbetas separat till den del en motsvarande plan, riskbedömning eller handling har utarbetats med stöd av någon annan lag.
Kommunens skyldighet att ordna vattentjänster kvarstår i praktiken oförändrade i den reviderade lagen. Eftersom ett sådant vattentjänstverk som avses i denna lag inte längre fastställs enligt kommunens beslut om verksamhetsområden och förutsättningarna för godkännande av verksamhetsområden har preciserats, har det till 6 § fogats ett nytt moment enligt vilket kommunen för att fullgöra sin skyldighet att ordna vattentjänster vid behov också kan vidta alternativa åtgärder för att ordna vattentjänster. Sådana kan i vissa fall vara till exempel åtgärder som tryggar tillgången till andra vattentjänster som grundar sig på fastighetsspecifika lösningar eller lösningar som är gemensamma för flera fastigheter.
Lagens 7 § har preciserats i fråga om beskrivningen av de områden som ska ingå i vattentjänstverkens verksamhetsområden. Det har nu uttryckligen skrivits in att när beslut om verksamhetsområden fattas ska behovet av anslutning till vattentjänstverkets ledningsnät bedömas i synnerhet när det gäller detaljplaneområden, tätorter och grundvattenområden. Det är viktigt att beakta att bestämmelsen inte innebär att alla dessa områden alltid ska inkluderas i vattentjänstverkets verksamhetsområde, utan kommunen har prövningsrätt och resultatet av prövningen ska beskrivas i beslutet om verksamhetsområdet. Det är sannolikt att det, under den övergångsperiod för godkännande av vattentjänstverkens verksamhetsområden som avses i denna lag, kommer att träda i kraft en ny skyldighet i samband med det nationella genomförandet av EU:s reviderade direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Denna skyldighet innebär att vissa områden ska inkluderas i verksamhetsområdet för avloppshantering.
Bestämmelser om vattentjänstverkets förfarande vid beslut om verksamhetsområden och om innehållet i dessa beslut finns i 8 § och den nya 8 a § och bestämmelser om inskränkning av ett verksamhetsområde i den nya 8 b §. Kommunen ska senast den 31 december 2030 kontrollera behovet i fråga om verksamhetsområden och deras omfattning för alla vattentjänstverk som avses i denna lag och som är belägna inom kommunens område, och för varje vattentjänstverk fatta beslut om att godkänna eller inte godkänna verksamhetsområdet.
Beslutet om verksamhetsområden är fortfarande det viktigaste verktyget i kommunen när det gäller ordnande av vattentjänster. Betydelsen av beslutet om verksamhetsområden betonas ytterligare i och med den nya lagen, bland annat på grund av att vattentjänstverkets kostnadseffektivitet och vattentjänstavgifternas kostnadsmotsvarighet kommer att följas upp noggrannare än tidigare och att fastigheternas skyldighet att ansluta sig till vattentjänstverkets ledningsnät i fortsättningen också gäller verksamhetsområden utanför tätorter. Denna reglering är delvis ny och förutsätter att vattentjänstverket eller kommunen vid beredningen av beslutet om verksamhetsområden gör mer grundliga utredningar än tidigare, såsom kostnadskalkyler och prognoser över antalet anslutningar.
I princip ska ett verksamhetsområde godkännas för alla vattentjänstverk, förutsatt att verken uppfyller förutsättningarna för godkännande enligt 8 a §. Ett verksamhetsområde kan dock endast godkännas för ett vattentjänstverk som är en av kommunens balansenheter, ett av kommunens affärsverk, en samkommun, en affärsverkssamkommun, en samkommuns affärsverk eller ett registrerat företag eller en registrerad sammanslutning. Om godkännande av ett verksamhetsområde för ett vattentjänstverk inte är nödvändigt, kan kommunen också fatta beslut om att det för ett vattentjänstverk inte behöver godkännas ett verksamhetsområde. I vilket fall som helst ska behovet av ett verksamhetsområde och ändringar i detta, såsom utvidgning, inskränkning eller upphävande, alltid avgöras genom ett överklagbart beslut. Ett beslut om verksamhetsområde ska delges genom offentlig kungörelse. Dessutom ska verksamhetsområdets aktualitet kontrolleras med minst 10 års mellanrum och beslutet som fattas ska vara överklagbart.
Enligt 8 a § är förutsättningen för ett verksamhetsområde att
1) de områden som avses i 7 § har beaktats,
2) vattentjänstverket klarar av att på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt sköta de vattentjänster som det ansvarar för,
3) de avgifter för vattentjänster som tas ut för att täcka kostnaderna för vattentjänsterna blir skäliga och rättvisa,
4) målen i kommunens vattentjänstplan kan uppfyllas i verksamhetsområdet.
Verksamhetsområdet samt de områden inom verksamhetsområdet där vattentjänstverket ska bygga hushållsvatten- eller spillvattennät i överensstämmelse med samhällsutvecklingens behov, ska anges på en karta. På kartan över verksamhetsområdet ska inte uppgifter om vattentäkter eller ledningsnät anges. Kommunen svarar för att uppgifterna om verksamhetsområdet lämnas i form av maskinläsbar geografisk information till Finlands miljöcentral utan obefogat dröjsmål.
Bestämmelsen om inskränkning och upphävande av ett verksamhetsområde har väsentligt preciserats i 8 b §. Behovet av att inskränka eller upphäva verksamhetsområden kan i fortsättningen bli allt vanligare i områden med minskande befolkning. Enligt den nya bestämmelsen kan ett verksamhetsområde inskränkas eller helt upphävas, om
1) behovet av vattentjänster i verksamhetsområdet eller i ett område som inte längre ska ingå verksamhetsområdet har förändrats så att vattentjänstverkets verksamhetsförutsättningar i området har försämrats väsentligt, eller
2) grunderna för beslutet om verksamhetsområdet har visat sig vara väsentligt felaktiga.
Om kommunen beslutar att inskränka eller upphäva ett vattentjänstverks verksamhetsområde ska den samtidigt besluta hur vattentjänsterna ska tryggas för de fastigheter som är anslutna till ledningsnätet, men kommer att ligga utanför verksamhetsområdet.
På inrättningar vars verksamhetsområde har godkänts innan den reviderade lagen om vattentjänster trädde i kraft den 1 januari 2026, men som efter ikraftträdandet inte längre uppfyller den ändrade definitionen av vattentjänstverk, tillämpas den lag som gällde före lagändringen tills kommunen kontrollerar verksamhetsområdet i ett förfarande enligt denna lag. Om kommunen fortfarande godkänner ett verksamhetsområde för en ovan avsedd inrättning, tillämpas på inrättningen efter det att verksamhetsområdet har godkänts bestämmelserna i lagen om vattentjänster som trädde i kraft den 1 januari 2026, trots att inrättningen inte uppfyller definitionen av vattentjänstverk enligt denna lag.
Huvudregeln är att verksamhetsområden endast ska godkännas för inrättningar enligt definitionen i lagen om vattentjänster, men av motiverade skäl kan ett verksamhetsområde även godkännas för en inrättning som tidigare haft ett godkänt verksamhetsområde. Avsikten har varit att ge kommunen prövningsrätt i fråga om hur man ska hantera de skyldigheter och rättigheter som följer av lagen om vattentjänster som främst gäller inrättningar som är mycket små och som omfattas av den ändrade definitionen.
Den nya bestämmelsen om tryggande av vattentjänsterna innebär att kommunen i vissa situationer har en slutlig skyldighet att trygga vattentjänsterna för en fastighet när fastigheten som är ansluten till ledningsnätet inom ett vattentjänstverks verksamhetsområde ligger utanför verksamhetsområdet på grund av att verksamhetsområdet har inskränkts och vattentjänstverket inte kan ombesörja vattentjänsterna enligt denna lag. Bestämmelsen är till sin karaktär en bestämmelse som stärker kommunens skyldighet att ordna vattentjänster (6 §).
Kommunens åtgärder för att trygga vattentjänsterna kan till exempel inbegripa förbättring av verkets verksamhetsförutsättningar, inkludering av ett område i ett annat vattentjänstverks verksamhetsområde eller andra åtgärder enligt 6 § 2 mom. för tryggande av vattentjänsterna, såsom att stödja ordnande av fastighetsspecifika vattentjänster.
Skyldigheten att ansluta en fastighet till ett vattentjänstverks ledningsnät ändras så den blir enhetlig i och utanför tätorter. En fastighet inom ett vattentjänstverks verksamhetsområde som godkänts av kommunen ska alltid anslutas till vattentjänstverkets ledningsnät oberoende av var fastigheten är belägen.
Ändringen stärker vattentjänstverkens verksamhetsförutsättningar och möjligheter till en planmässig ekonomi genom att säkerställa att de fastigheter som finns inom vattentjänstverkets verksamhetsområde faktiskt också ansluter sig till dess ledningsnät. Ändringen tryggar vattentjänsterna också för invånarna i de fastigheter som redan anslutit sig till verkets ledningsnät genom att bidra till att avgifterna förblir skäliga och genom att likabehandlingen av de områden som omfattas av kommunens organiseringsskyldighet stärks. Ändringen förutsätter dock att kommunerna noggrant överväger omfattningen av nödvändiga verksamhetsområden och kopplar detta till samhällsutvecklingen.
Ändringen av anslutningsskyldigheten träder i kraft då kommunen har kontrollerat vattentjänstverkenas verksamhetsområden i enlighet med den reviderade lagen, dvs. senast den 31 december 2030 beroende på när verksamhetsområdet kontrolleras. Utanför tätorter träder ändringen av anslutningsskyldigheten dock i kraft först fyra (4) år efter beslutet om verksamhetsområde ovan, om området redan tidigare har hört till verksamhetsområdet enligt den tidigare lagen.
Tills kommunen har kontrollerat och godkänt ett verksamhetsområde enligt den reviderade lagen iakttas enligt övergångsbestämmelserna anslutningsskyldigheten enligt 10 § i den tidigare lagen för de gamla verksamhetsområdena.
Bestämmelsen om befrielse från skyldigheten att ansluta en fastighet till ett vattentjänstverks ledningsnät har delvis ändrats i 11 §. I bestämmelsen om behandlingsprocessen för en ansökan om befrielse har man frångått förfarandet för hörande som det särskilt föreskrivits om i lagen om vattentjänster och hörandet bestäms enligt 34 § i förvaltningslagen om hörande av part. Vattentjänstverket, fastighetens ägare och innehavare är i ärenden som gäller befrielse sådana parter som avses i förvaltningslagen och som ska höras innan ärendet avgörs. De som hörs i ett enskilt fall kan till exempel vara den sökandes grannar, vattenområdets ägare eller Tillstånds- och tillsynsverket. Miljövårdsmyndigheten ska till skillnad från tidigare endast vid behov begära utlåtande om ansökan av den kommunala hälsoskyddsmyndigheten.
Lagens 2 mom. 2 punkt har ändrats väsentligt och nu ska befrielse beviljas om den inte ensam eller tillsammans med andra befrielser på ett betydande sätt riskerar en ekonomisk och ändamålsenlig skötsel av vattentjänsterna inom vattentjänstverkets verksamhetsområde. Ändringen anses vara nödvändig för att kunna beakta multiplikatoreffekterna av beslutet om likabehandling av markägare. Om befrielse beviljas en sökande på vissa grunder, ska den på motsvarande grunder beviljas också andra sökande. Om det lämnas in eller förväntas många ansökningar om befrielse, kan beviljandet av en enda befrielse i så fall äventyra vattentjänstverkets ekonomi. I detta sammanhang har ”riskerar” i hänvisningen till vattentjänstverkets ekonomi i den tidigare paragraftexten ersatts med ”på ett betydande sätt riskerar”.
I 3 mom. har det också gjorts en ändring som gäller uppfyllandet av kraven på behandling av spillvatten från fastigheter. Enligt den reviderade lagen är det en förutsättning för beviljande av befrielse att bortledandet och behandlingen av spillvatten från en fastighet har ordnats i enlighet med kraven i miljöskyddslagen redan då befrielse beviljas. Enligt den tidigare lagen räckte det att bortledandet och behandlingen av spillvatten kan ordnas i enlighet med kraven.
Till paragrafen har fogats en bestämmelse om en ny befrielsegrund enligt prövning, ett så kallat socialt hinder. Bestämmelsen påminner närmast om de förutsättningar i 156 d § i miljöskyddslagen som tillämpas på avvikelse från kraven på behandling av hushållsavloppsvatten i glesbygdsområden. Det är värt att notera att hänsyn kan tas till de grunder som anges i momentet vid bedömning av befrielse, dvs. hänsyn behöver inte tas till alla dessa grunder. Fastighetsägarens höga ålder är till exempel inte en tillräcklig grund i sig för att bevilja befrielse.
Det har också fogats ett moment till paragrafen enligt vilket en beviljad befrielse från anslutningsskyldigheten upphör att gälla om användningen av fastigheten ändras så att behovet av vattentjänstverkets tjänster ökar eller fastigheten byter ägare eller innehavare.
Ett beslut som gäller ansökan om befrielse ska utöver parterna även delges dem som har besvärsrätt enligt 33 §.
De nya grunderna för befrielse från anslutningsskyldigheten tillämpas också på nya ansökningar för gamla verksamhetsområden. Om ett ärende som gäller befrielse har inletts före den 1 januari 2026 tillämpas alltså 11 § i den tidigare lagen om vattentjänster.
Lagens 11 a § är ny och enligt den kan kommunen ta ut avgift för behandlingen av en ansökan om befrielse som högst motsvarar kostnaderna enligt en taxa som kommunen har fastställt. En motsvarande bestämmelse har också fogats till 17 c § i fråga om behandlingen av ansökningar om befrielse från anslutning till dagvattenavlopp. Det har varit möjligt att ta ut en avgift sedan lagändringen trädde i kraft, dvs. från och med den 1 januari 2026, men det förutsätter att kommunerna antar en taxa för detta.
Enligt 15 § i lagen om vattentjänster ska ett vattentjänstverk hålla sig informerat om faktorer som är viktiga med tanke på dess verksamhet och konsekvenserna av den och om de risker som hänför sig till dessa faktorer. Bestämmelsen har utvidgats för att mer mångsidigt omfatta anskaffning av råvatten samt vattentjänstegendom och läckvatten. Vattentjänstverket ska också omvandla uppgifterna om ledningsnätens placering till maskinläsbar geografisk information senast den 31 december 2030.
I 15 b § föreskrivs det om vattentjänstverkets anmälan om incidenter i vattentjänster. Vattentjänstverket eller partivattentjänstverket ska utan dröjsmål till livskraftscentralen anmäla incidenter som på ett betydande sätt kan störa eller stör tillhandahållandet av vattentjänster. I 6 § i förordningen om vattentjänster föreskrivs det att en störning till följd av en incident i vattentjänsterna är betydande när den stör eller kan störa mer än 50 procent av vattentjänstverkets kunder eller vattentjänsterna för mer än 5 000 personer, om den stör eller kan störa vattentjänsterna för en kund som i beredskapsplanen identifierats vara av central eller kritisk betydelse eller om störningen annars är allvarlig.
I 20 a § har kraven på innehållet i vattentjänstverkets verksamhetsberättelse förnyats och blivit mer detaljerade än tidigare. Dessutom föreskrivs det närmare i 8 § i förordningen om vattentjänster om de nyckeltal för vattentjänsternas prisnivå, effektivitet, kvalitet och lönsamhet som anges i paragrafen. Det bör dock noteras att verksamhetsberättelsen också ska innehålla information i en lättförståelig form om hur den avkastning som intäktsförts i enlighet med 18 § 2 mom. inverkar på avgifterna för vattentjänsterna, om avkastning betalas.
Enligt den reviderade 20 c § ska vattentjänstverket i ett allmänt datanät publicera verksamhetsberättelsen enligt 20 a § samt leveransvillkoren och prissättningsgrunderna för vattentjänster. Andra uppgifter som tidigare krävdes för publicering i datanätet har nu inkluderats i kraven på innehållet i verksamhetsberättelsen.
Principen om kostnadstäckning genom kundavgifter som redan tidigare varit en bärande princip i lagen om vattentjänster framhävs nu ännu tydligare i de reviderade paragraferna om avgifter för vattentjänster. Enligt 18 § ska avgiftsnivån kopplas till de investerings- och driftkostnader som anges i egendomsförvaltningsplanen som avses i den nya 9 a §. Samtidigt ska avgifterna dock vara skäliga och rättvisa som tidigare. Det kan vara utmanande att samordna dessa mål, särskilt i områden där det finns få kunder i förhållande till ledningsnätets längd. För att undvika sådana situationer är det mycket viktigt att kommunen fäster avseende vid vattentjänstverkenas nya och reviderade gränser för verksamhetsområdena.
Vattentjänstverkets ägare kan fortfarande få en rimlig avkastning på verksamheten, men till skillnad från tidigare förutsätter detta att de investeringskostnader som anges i vattentjänstverkets egendomsförvaltningsplan på lång sikt ska täckas av kundavgifter.
Enligt den reviderade 19 § ska vattentjänstverket ta ut en grundavgift och en bruksavgift för vattentjänsterna. Skyldigheten att ta ut en grundavgift är ny och avsikten är att bättre än tidigare täcka vattentjänstverkets fasta kostnader som är oberoende av vattenförbrukning eller mottagande av spillvatten genom en avgift som inte är kopplad till förbrukningen. Lagen tar inte ställning till grundavgiftens belopp eller andel av vattentjänstverkets intäkter. Vattentjänstverket kan också ta ut andra avgifter för de vattentjänster som det tillhandahåller sina kunder.
För att avgifterna ska bli mer kostnadsbaserade än tidigare har det nu föreskrivits att anslutningsavgifterna och grundavgifterna ska vara av olika storlek i olika delar av verksamhetsområdet, om detta behövs för att kostnaderna ska riktas rätt eller av något annat motsvarande skäl. Bestämmelsen har skärpts med tanke på målet för hur kostnaderna ska riktas, men det är inte ändamålsenligt att övergå till en alltför detaljerad regional variation av anslutningsavgifter, eller i synnerhet grundavgifter.
Vattentjänstverket ska anpassa avgifterna enligt den reviderade lagen senast den 31 december 2027, dvs. samtidigt som vattentjänstverket ska ha utarbetat en egendomsförvaltningsplan och kommunen en vattentjänstplan. Konkurrens- och konsumentverket har tidigare slagit fast att en skälig årlig kostnadseffekt för kunder vid höjning av vattentjänstavgifter kan vara högst 15 procent. Därför kan vissa vattentjänstverk vara tvungna att höja avgifterna flera år i rad för att täcka de investeringar som ingår i egendomsförvaltningsplanen, så att inte enstaka höjningar blir oskäliga. Därför är det vid behov bra att upprätta en plan för en nödvändig och kontrollerad höjning av avgiftsnivån.
Till skillnad från tidigare möjliggör lagen nu också variationer i bruksavgiften i olika delar av vattentjänstverkets verksamhetsområde på de grunder som beskrivs ovan, men vattentjänstverket kan även i fortsättningen välja att ta ut samma bruksavgift av alla sina kunder. Bruksavgifter av olika storlek kan i vissa fall vara motiverade, till exempel vid sammanslagning av vattentjänstverk och vid användning av olika vattentäkter eller avloppsreningsverk.
Till 19 § har det för tydlighetens skull fogats ett nytt moment enligt vilket vattentjänstverket kan ta ut grundavgift, bruksavgift, anslutningsavgift och andra avgifter också för avloppshantering av dagvatten.
I 23 § 1 mom. 3 punkten, som föreskriver om avtalsvillkor mellan vattentjänstverket och kunden, har det gjorts en ändring som begränsar vattentjänstverkets möjlighet att ensidigt ändra avtalsvillkoren. Enligt den nya bestämmelsen får vattentjänstverket (utöver de situationer som beskrivs i 1 och 2 mom.) ensidigt ändra avtalsvillkoren endast när omständigheterna förändrats oförutsägbart och väsentligt. I detta sammanhang har det i motiveringen till lagen skrivits att ackumuleringen av eftersatt underhåll för ledningsnätet och behovet av att höja avgifterna för att sköta detta inte är en sådan oförutsägbar ändring, utan vattentjänstverket ska hålla sig med aktuell information om eftersatt underhåll.
Enligt motiveringen till lagen kan en godtagbar grund för att ändra avtalsvillkoren enligt 1 mom. 3 punkten vara till exempel ett nytt avloppsreningsverk som påverkar strömningsriktningarna i spillvattennätet och därigenom leder till att avtalet behöver ändras, vilket inte hade kunnat förutses när avtalet ingicks. En motsvarande grund kan också vara en sammanslagning av vattentjänstverk i samband med en kommunsammanslagning, som medför ett behov av att förenhetliga vattentjänstverkenas avgiftspraxis och annan praxis.
I 24 § om uppsägning av anslutningsavtal har det gjorts en ändring enligt vilken kunden kan säga upp ett avtal i en situation där fastigheten har beviljats befrielse från anslutningsskyldigheten med stöd av 11 § eller fastigheten inte omfattas av anslutningsskyldigheten enligt 10 §. I praktiken innebär detta att det inom ett vattentjänstverks verksamhetsområde som godkänts enligt den reviderade lagen, utöver ett positivt beslut om en fastighets befrielse från anslutningsskyldigheten enligt 11 §, även finns situationer där fastigheten saknar vattenklosett och miljöskyddslagen iakttas vid bortledande och behandling av spillvatten från fastigheten.
Vattentjänstverket får säga upp ett avtal i en situation där vattentjänsten till fastigheten har avbrutits på de grunder som anges i 26 § och avbrottet har pågått i mer än sex månader eller om det annars är oskäligt att hålla avtalet i kraft. Dessutom kan vattentjänstverket säga upp ett avtal om en kunds fastighet ligger utanför verksamhetsområdet eller kommer att ligga utanför verksamhetsområdet på grund av att detta inskränks. Då är en förutsättning dessutom att vattentjänstverket eller kommunen tryggar fastighetens vattentjänster och att detta inte föranleder kunden betydande extra kostnader. Ordet betydande har fogats till den reviderade lagen och begränsar i någon mån kommunens eller vattentjänstverkets kostnadsansvar.
Vattentjänstverk har inte tidigare haft möjlighet att säga upp avtal i fråga om fastigheter som ligger utanför ett verksamhetsområde. Reformen utvidgade därmed till denna del vattentjänstverkets rätt att säga upp ett avtal. En eventuell uppsägning är endast möjlig av grundad anledning och det bör beaktas att en uppsägning i de flesta fall förutsätter att vattentjänstverket tryggar fastighetens vattentjänster på annat sätt.
Enligt den reviderade lagen om vattentjänster har tillsynsmyndigheterna rätt att för utförande av sina uppgifter få information av utsedda myndigheter samt av vattentjänstverk och partivattentjänstverk. Rätten omfattar både tillgång till handlingar och inhämtande av information i terräng och byggnader, med undantag för utrymmen som används för boende av permanent natur.
Den kommunala miljövårdsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av ägaren eller innehavaren av fastigheten på begäran få de uppgifter för behandling av en i 11 och 17 c § avsedd ansökan om befrielse som är nödvändiga för att bedöma om en anslutning är oskälig.
