Verkställighet av begravningslagen i kommunerna

I cirkuläret behandlas kommunens skyldighet enligt 23 § i begravningslagen (457/2003) att ha hand om begravningsarrangemangen för avlidna som saknar anhöriga i situationer där inga anhöriga, arvingar eller andra närstående ordnar begravningen. I anvisningarna beskrivs dessutom förfarandena för att skaffa fram en släktutredning, utreda dödsboet och göra nödvändiga myndighetsanmälningar.

Syftet med anvisningarna är att säkerställa att begravningen ordnas i enlighet med lagen i alla situationer samt att förtydliga ansvarsfördelningen mellan kommunerna och välfärdsområdena. Samtidigt preciseras det hur begravningskostnaderna i första hand ska täckas med dödsboets medel eller, vid behov, med kompletterande utkomststöd som beviljas av välfärdsområdet.

1. Bakgrund och rättslig ram

Enligt begravningslagen (457/2003) ankommer ansvaret för begravningar på kommunen i situationer där den avlidne inte har arvingar eller andra närstående eller där ingen annan sköter begravningen.

Begravningslagen ändrades inte i samband med välfärdsområdesreformen. De uppgifter som föreskrivs i begravningslagen kvarstod hos kommunerna. Men uppgiften att ordna kompletterande utkomststöd överfördes till välfärdsområdena i samband med överföringen av ansvaret för att ordna socialvård. För att täcka begravningskostnaderna för en medellös avliden kan dödsboet ansöka om kompletterande utkomststöd hos välfärdsområdena. 

Lagen tar inte ställning till vem som bär ansvaret för att utreda om det finns anhöriga till den avlidne. En släktutredning kan göras av kommunen, en intressebevakare eller någon annan part. En släktutredning om den avlidne är en handling som krävs för att en bouppteckning ska kunna göras, så den betalas i princip med den avlidnes medel.

2. Skötsel av begravningsarrangemang (23 § i begravningslagen)

Begravningsarrangemangen sköts i första hand av:

1. Den person som den avlidne uttryckligen har önskat att ska ha hand om de arrangemang som hänför sig till begravningen.
2. Den efterlevande maken, sambon eller de närmaste arvingarna.
3. Någon annan närstående till den avlidne.

Om ingen av de ovan nämnda personerna sköter begravningsarrangemangen, övergår ansvaret till den avlidnes hemkommun eller, om den avlidne inte hade någon hemkommun, den avlidnes boendekommun.

Om någon annan än en delägare i dödsboet svarar för begravningsarrangemangen, har han eller hon rätt att få ersättning för skäliga begravningskostnader av dödsboets medel.

Om det uppstår meningsskiljaktighet om begravningssättet, platsen eller förrättningen, avgörs ärendet i tingsrätten.

3. Ansvarsfördelningen i kommunerna och välfärdsområdena

3.1 Kommunens uppgifter

Kommunen ansvarar för:

• begravningsarrangemangen enligt begravningslagen i situationer där ingen annan sköter begravningen
• myndighetssamarbetet i anslutning till begravningsarrangemangen
• anmälan till Statskontoret gällande dödsboet i avsaknad av arvingar
• vid behov fastställande av delägare i dödsboet innan ansökan görs hos tingsrätten
• vid behov ansökan hos tingsrätten om förordnande av en boutredningsman

När en kommun får en anmälan eller information om en avliden person vars begravning inte ordnas av någon annan part, ska kommunen vidta åtgärder för att säkerställa begravningen. Som en del av denna process kan kommunen enligt prövning även låta göra en släktutredning om den avlidne, så att kommunen vet vem som ansvarar för utredningen av dödsboet. 

Om kommunen inte själv gör en släktutredning kan den hos tingsrätten ansöka om en syssloman för boet enligt 18 kap. 4 § i ärvdabalken. I detta fall ansvarar den av tingsrätten förordnade sysslomannen för att släktutredningen görs. 

Dödsbudet lämnas av den vårdinrättning eller det sjukhus där personen har avlidit, av polisen eller av en socialarbetare. Det är inte kommunens uppgift att lämna dödsbud, men kommunerna behöver vara beredda på att ingen har skött saken innan kommunen tar kontakt. På Åland kan vårdinrättningen vara kommunal (antingen KST, annan samkommun eller enskild kommun), varvid ansvaret för att lämna dödsbudet också kan ligga hos kommunen eller samkommunen.

Kommunen ansvarar inte för utredningen av dödsboet. Om det på basis av släktutredningen inte finns några arvingar, anmäls dödsfallet till Statskontoret på en blankett på deras webbplats. Statskontoret ger en fullmakt för förvaltning av dödsboet till en konkurrensutsatt, regionalt bestämd avtalsboutredningsman. Om boutredningsmannen får fullmakten i ett så tidigt skede att en begravning inte har ägt rum, ska boutredningsmannen också sköta begravningen. 

Om det av släktutredningen framgår att den avlidne har arvingar, svarar de i första hand för utredningen av dödsboet. Arvingarna kan anvisas att söka hjälp vid rättshjälpsbyrån. Om arvingarna helt vägrar att sköta dödsboets angelägenheter, kan kommunen i enlighet med 18 kap. i ärvdabalken hos tingsrätten ansöka om förordnande av en boutredningsman. Handläggningen av ansökan underlättas om ansökan redan från början föreslår en specifik person för uppdraget som utredningsman och personens samtycke till uppdraget bifogas ansökan.  I ansökan kan kommunen enligt prövning föreslå att en kommunal tjänsteinnehavare eller arbetstagare utses till boutredningsman. Vissa tingsrätter upprätthåller listor över tillgängliga utredningsmän, men tingsrätterna bestämmer självständigt över sina tillvägagångssätt. 

3.2 Välfärdsområdets uppgifter

Välfärdsområdets uppgift i samband med begravningsarrangemang begränsas endast till vissa situationer där det rör sig om en medellös avliden eller en avliden som inte har tillgångar för att ordna en begravning. I rättspraxis (t.ex. HFD 17.11.2000 L 2972) har det, med beaktande av dödsboets medellöshet (samt den utredning som erhållits om änkans ekonomiska omständigheter), ansetts att dödsboet ska beviljas utkomststöd för oundgängliga begravningskostnader. 

Utkomststödet är ett ekonomiskt stöd inom socialvården som beviljas i sista hand. Syftet med det är att som en sista utväg trygga en persons och familjs utkomst och främja möjligheterna att klara sig på egen hand. Folkpensionsanstalten ansvarar för det grundläggande utkomststödet och välfärdsområdet för det kompletterande utkomststödet. I fråga om det kompletterande utkomststödet ska i behövlig utsträckning beaktas sådana utgifter som på grund av en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden anses nödvändiga för att trygga försörjningen eller främja förmågan att klara sig på egen hand. Utkomststöd som beviljas ett medellöst dödsbo kan anses vara ett undantag med tanke på det ovannämnda syftet med utkomststödet. 

Välfärdsområdet har behörighet att bestämma vad som anses ingå i begravningen av en avliden som konstaterats vara medellös samt hur stödet ska beviljas. Välfärdsområdena har separat konkurrensutsatt avtalsbegravningsbyråer och stödet beviljas i regel som en betalningsförbindelse. I allmänhet ska man ansöka om stödet innan begravningen äger rum. 

På Åland ansvarar Kommunernas socialtjänst k.f. (KST) både för det grundläggande och det kompletterande utkomststödet (landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd).

4. Kostnaderna för begravningsarrangemangen

4.1 Dödsboet har tillgångar 

Kostnaderna för begravningsarrangemangen är primära boutredningskostnader som ska betalas ur dödsboet, dvs. dessa kostnader betalas före övriga skulder ur boet. Efter bouppteckningen betalar boförvaltaren dödsboets skulder och utgifter i den prioritetsordning som anges i ärvdabalken: Boutredningsskulderna betalas före övriga skulder i den ordning som de förfaller till betalning. Boets övriga skulder betalas först efter att den avlidnes skulder betalats.

Om den avlidne har avlidit utan arvingar, kan verifikat över begravningskostnader som kommunen betalat skickas till den av Statskontoret förordnade boförvaltaren för att antecknas i bouppteckningen och för utbetalningen.

Om den avlidne har efterlämnat arvingar, skickas verifikaten över begravningskostnaderna till boutredningsmannen, dvs. antingen till den av tingsrätten förordnade boförvaltaren eller till den anhöriga som har åtagit sig uppdraget. 

4.2 Dödsboet saknar tillgångar

Ett dödsbo som saknar tillgångar kan ha rätt till kompletterande utkomststöd för skäliga begravningskostnader. I dessa fall är det dödsboet som beviljas utkomststödet, inte till exempel kommunen. Om det finns tillgångar i dödsboet, men de inte är tillgängliga för dödsboet när begravningsarrangemangen görs, beaktas tillgångarna i enlighet med lagen om utkomststöd.

Utkomststödet eller en del därav kan av särskilda skäl beviljas retroaktivt för betalning av styrkta utgifter som berättigar till utkomststöd. Välfärdsområdet har i sådana fall rätt att bedöma om utgifterna är skäliga och nödvändiga utifrån lagen om utkomststöd.

På välfärdsområdenas webbplatser beskrivs separat som en egen helhet hur man ansöker om kompletterande utkomststöd för begravningskostnader i det aktuella området.

5. Särskilda frågor

5.1 Begravning av krigsinvalider

Statskontoret betalar begravningshjälp om en krigsinvalids fastställda invaliditetsgrad var minst 20 %. Begravningshjälp beviljas inte för veteraner som inte var krigsinvalider.

5.2 Kommunens rätt till avgiftsfri släktutredning

I 29 § i lagen om befolkningsdatasystemet (661/2009) finns bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur befolkningsdatasystemet för skötsel av myndighetsuppgifter. Enligt bestämmelsen ska nödvändiga uppgifter lämnas ut från befolkningsdatasystemet till en annan myndighet för skötsel av en uppgift som föreskrivs i lag. Kommunerna har en lagstadgad uppgift i samband med begravningsarrangemang i enlighet med 29 § i begravningslagen, på basis av vilken uppgifter ur befolkningsdatasystemet kan lämnas ut till kommunerna. 

Lagen om befolkningsdatasystemet tillämpas också i regioncentralregistren som hanterar kyrkans medlems- och befolkningsuppgifter när det gäller deras utlämnande av uppgifter. Kyrkostyrelsen har gett anvisningar till regioncentralregistren om kommunens rätt till avgiftsfri släktutredning. 

5.3 Utvecklingsprojekt vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (MDB) och skatteförvaltningen

Våren 2027 införs ett nytt register över dödsbodelägare. Med hjälp av registret kan uppgifter om dödsbodelägare som är bosatta i Finland fås fram genom ett elektroniskt system. I bakgrunden finns ett projekt som syftar till att förenkla, digitalisera och automatisera skötseln av ärenden i en svår livssituation. Reformen påverkar både dödsboets ärenden och serviceprocesserna hos de myndigheter och företag som sköter dödsbons ärenden. Lagstiftningen som hänför sig till helheten behandlas för närvarande i riksdagen. Mer information finns på MDB:s webbplats Underlättandet av smidig skötsel av en avliden anhörigs angelägenheter| 

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Susanna Huovinen
vice direktör

Sami Niemi
speciallsakkunig