Dataförvaltningsakten grundar sig på tanken att myndigheterna inte annars skulle lämna ut data som omfattas av deras tillämpningsområde om det inte särskilt föreskrivs att data ska göras tillgängliga. I Finland är dock offentlighetsprincipen en av de grundläggande principerna för den offentliga förvaltningen. Till exempel är en del av de personuppgifter som en myndighet innehar offentliga och sekretessen för affärshemligheter kan bero på huruvida klausulen för skaderekvisit uppfylls. Dessutom innefattar handlingars offentlighet i regel även rätten att använda data i handlingen om inte något annat följer av någon annan lag (såsom bestämmelser om skydd av personuppgifter eller upphovsrätt). Därför medförde bestämmelserna om vidareutnyttjande av skyddade data i dataförvaltningsakten inte så stora förändringar i Finland som i övriga Europa.
Dataförvaltningsakten förpliktar inte kommunerna att tillhandahålla data. Rätten eller skyldigheten att göra data tillgängliga kan komma från exempelvis annan EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning. När en kommun beslutar att göra data tillgängliga eller är skyldig att göra det med stöd av annan lagstiftning, måste kommunen identifiera om den tillhandahållit data för vidareutnyttjande som hör till de kategorier av skyddade data som avses i dataförvaltningsakten. Dataförvaltningsakten är tillämplig då data som omfattas av dess tillämpningsområde har gjorts tillgängliga. När vidareutnyttjande av dessa data begärs ska begäran behandlas och vidareutnyttjandet genomföras i enlighet med dataförvaltningsakten. Dataförvaltningsakten begränsar dock inte att samma data fortfarande kan begäras och lämnas ut med stöd av offentlighetslagen. Då tillämpas fortfarande förfarandena enligt offentlighetslagen.
I situationer som omfattas av dataförvaltningsaktens tillämpningsområde ska kommunen:
- Upprätta användningsvillkor
- Beakta nödvändigt skydd för data (t.ex. anonymisering)
- Dela information om metadata via en gemensam informationspunkt (suojattudata.fi)
- vilka data som finns tillgängliga
- på vilka villkor data är tillgängliga (t.ex. begränsat användningsområde, prissättning etc.)
- hur användningstillstånd begärs
Kommunen kan också
- Ta ut en skälig kostnadsersättning. Dataförvaltningsakten fastställer ramarna för de avgifter som kommunerna tar ut och begränsar den prövningsrätt i fråga om fastställande av kommunernas avgifter som grundar sig på kommunallagen.
- I och med förordningen begära data åt sig själv för vidareutnyttjande direkt från en datainnehavare eller en dataaltruismorganisation
(då ska kommunen i vidareutnyttjandet iaktta kraven i EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen samt villkoren som ställts för vidareutnyttjande.
Om data är skyddade på grundval av insynsskydd för kommersiella uppgifter, insynsskydd för statistiska uppgifter, skydd av tredje parts immateriella rättigheter eller skydd av personuppgifter (med undantag av personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet om öppna data) tillämpas dataförvaltningsakten. Då skyddade data görs tillgängliga för vidareutnyttjande i kommunen är kommunen fortfarande skyldig att beakta exempelvis affärshemligheter som ingår i data, immateriella rättigheter som hänför sig till materialet samt skyddet av personuppgifter. Den nya regleringen befriar alltså inte kommunerna från dessa skyldigheter.
Tillhandahållande av data kan grunda sig på specialbestämmelser. Tillhandahållande av data som omfattas av dataförvaltningsakten förutsätter dock inte alltid specialbestämmelser. En sådan situation kan bli aktuell exempelvis om kommunen på basis av ett avtalsarrangemang beviljar nyttjanderätt till material som skyddas av en tredje parts immateriella rättigheter. Kommunen förutsätts tillämpa upphovsrättslagen direkt och på basis av en riskbedömning vidta lämpliga åtgärder i sina datasystem. Även dataförvaltningsakten förpliktar till detta.
I dataförvaltningsakten avser vidareutnyttjande av data användning av data som innehas av offentliga myndigheter för andra kommersiella eller icke-kommersiella ändamål än det ursprungliga ändamål inom den offentliga verksamheten för vilket de framställdes. Utbyte av data mellan offentliga myndigheter för fullgörande av offentliga uppdrag omfattas dock inte av tillämpningsområdet för förordningen. Ur kommunernas synvinkel lämnar förordningen rum för tolkning till exempel i fråga om hur bestämmelserna om vidareutnyttjande av skyddade data ska tillämpas på utbyte av data mellan kommuner och mellan företag som ägs av kommunerna. Om utbytet av data innefattar fullgörande av kommunens lagstadgade uppgifter räknas det nödvändigtvis inte som sådant utbyte av data som omfattas av dataförvaltningsakten, utan ett sådant utbyte av data faller eventuellt utanför förordningens tillämpningsområde.
Exklusiva avtal är förbjudna enligt förordningen, dvs. kommunen kan inte besluta om exklusiv delning av skyddade data till exempel för ett företags kommersiella ändamål mot betalning. Exklusiva avtal som ingåtts före 23.6.2022 ska sägas upp senast 24.12.2024. Förbudet mot exklusiva avtal omfattar sådana avtal och annan praxis som begränsar tillgången till data för vidareutnyttjande för andra och ger andra parter ett kommersiellt övertag. I till exempel samutvecklingsprojekt, dvs. i situationer där kommunen delar data till exempelvis ett visst forskningsinstitut eller företag för genomförandet av projektet, är det i regel inte fråga om sådana förbjudna exklusiva avtal som avses i förordningen.
Om kommunen har skyddade data som den vill göra tillgängliga för vidareutnyttjande, ska kommunen fastställa villkoren och åtkomstförfarandet via den gemensamma informationspunkten som förvaltas av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (MDB). Villkoren ska vara icke-diskriminerande, öppna, proportionella och objektivt motiverade. Den skyddade karaktären hos data ska bevaras till exempel genom anonymisering eller en säker behandlingsmiljö. Om kommunen får en begäran om vidareutnyttjande av data ska kommunen enligt dataförvaltningsakten svara på begäran inom två månader. Om kommunen inte kan ge tillstånd för vidareutnyttjande (kräver till exempel samtycke), ska kommunen bistå den som ber om vidareutnyttjande med att inhämta samtycke.
”Då vidareutnyttjande av data inte kan tillåtas genom anonymisering, radering av kommersiellt känslig information, affärshemligheter eller innehåll som är skyddat av immateriella rättigheter, är vidareutnyttjande möjligt på grundval av samtycke. Den offentliga myndigheten ska i den utsträckning det är tillåtet i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, göra sitt yttersta för att bistå vidareutnyttjare som begär de registrerades samtycke eller tillstånd från datainnehavare vars rättigheter och intressen kan påverkas av vidareutnyttjandet. Skyldigheten att bistå gäller dock endast då det är möjligt utan en oproportionell börda för den offentliga myndigheten. Ingen kontaktinformation bör lämnas som gör det möjligt för vidareutnyttjare att kontakta registrerade eller datainnehavare direkt. Om den offentliga myndigheten översänder en begäran om samtycke eller tillstånd bör den säkerställa att den registrerade eller datainnehavaren tydligt informeras om möjligheten att vägra samtycke eller tillstånd.”
(Källa: Utredning av Kommunikationsministeriets arbetsgrupp, 2023.Dataförvaltningsakten: utredningen om det nationella genomförandet. s. 45.) (på finska)
Prissättningen för datadelningen kan inte göras på kommersiella grunder, men det är möjligt att ta ut en skälig avgift för vidareutnyttjande av data för att täcka kostnader för exempelvis anonymisering eller samtyckeshantering. Vid prissättningen bör man beakta att priset inte kan överstiga självkostnadspriset.
