Blogg: Terhi Päivärinta 4.5.2020

Tillbaka till skolan och blickarna riktade mot hösten

Regeringen beslutade förra veckan att grundskoleeleverna ska återvända till närundervisningen den 14 maj. Beslutet är bra och motiverat, inte minst med tanke på elevernas jämlikhet och välmående. Regeringens beslut grundar sig på hälsovårdsmyndigheternas bedömning av lägesbilden för coronaviruset och på en juridisk bedömning av undantagsarrangemangens nödvändighet. Beslutet om undantagsarrangemang fattades inte på lätta grunder, inte heller slopandet av dem. Före beslutet om att öppna skolorna fördes en livlig diskussion för och emot. Jag tror att alla ansvarsfulla aktörer, trots besvikelsen, gör allt de kan för att slutet av vårterminen ska kunna skötas väl ur såväl elevernas som hela personalens synvinkel. Läsåret kan avslutas traditionellt med betygsutdelning och sommarpsalm – naturligtvis inom den egna klassen.

Nu återgår skolorna alltså till en situation där man handlar i enlighet med lagen om grundläggande utbildning utan undantag. Dessutom har utbildningsanordnarna fått närmare anvisningar om undervisningsarrangemang och hygienfrågor. Undervisningsarrangemangen innebär en del extra arbete för kommunerna och utbildningsanordnarna med att söka bra och fungerande lösningar för de lokala förhållandena. Skillnaderna mellan kommunerna kan vara mycket stora i fråga om antalet skolor och elever och också i fråga om hur olika årskurser har placerats i skolorna. De lokala lösningarna kan alltså vara olika även om principerna för ordnandet av undervisningen och spelreglerna som staten kommit med är desamma för alla utbildningsanordnare.

För detta arbete behövs gott ledarskap och gott samarbete i kommunerna. I kommunerna är det i allmänhet bildningsdirektören som ansvarar för ordnandet av den grundläggande utbildningen. Bildningsdirektören ska i samarbete med skolornas rektorer se till att alla skolor känner till kommunens riktlinjer och principer för ordnandet av undervisningen. Rektorn ansvarar för att skolan fungerar enligt överenskomna spelregler. Detta arbete utför rektorn tillsammans med skolans lärarkår och övriga personal. På detta sätt säkerställer den traditionella linjeledningen att alla kan agera i samma riktning, utifrån samma gemensamma anvisningar. En lärare arbetar inte ensam utan har en egen chef, skolans rektor och kolleger, skolans lärare som stöd. I en krissituation prövas både förmågan att leda och förtroendet. De finländska kommunerna har i denna svåra situation visat sin förmåga att sörja för kommuninvånarnas säkerhet och välfärd. Jag ser ingen anledning till att de inte skulle lyckas med detta även under de två sista skolveckorna.

Samtidigt finns det skäl att redan rikta blickarna mot den kommande hösten. Allt tyder på att vi inte ens då kommer att återgå till en så kallad normal situation. Det kan hända att den information om sjukdomsläget som behövs inte klarnar förrän i slutet av sommaren. Man måste vara beredd på att de slutliga förberedelserna inför höstterminen kommer att göras i ett ganska sent skede. Det som nu behövs är alltså olika scenarier och lösningar för dem. I kommunernas beredskapsgrupper har man eventuellt redan jobbat med detta.

Det var endast med stöd av undantagsförordningar baserade på beredskapslagen som vi kunde använda distansundervisning som utbildningsform. Den nuvarande lagen om grundläggande utbildning som sådan ger inte redskap för avvikande förfaranden med tanke på olika störningssituationer (t.ex. smittsam sjukdom). Finns det skäl att redan denna sommar överväga en ändring av lagen om grundläggande utbildning på den här punkten? I vilket fall som helst har Kommunförbundet redan länge haft som mål att möjliggöra distansundervisning under normala förhållanden. Förhoppningsvis får vi också andra aktörers stöd för vårt mål.

Beslutet om att öppna skolorna har fattats. Det gäller att lita på kommunerna och på deras tjänsteinnehavares och personals kompetens. Vi hittar lösningar också på den nu aktuella frågan om hur undervisningen ska ordnas. Det är lätt att söka och räkna upp problem, men nu behövs lösningar. För att hitta lösningar krävs samarbete, inte felsökning.

Författare

Terhi Päivärinta är chef för Kommunförbundets utbildnings- och kulturenhet.

Twitterkonto:  @TerhiPaivarinta