Blogg: Terhi Päivärinta 27.5.2020

Utvidgningen av läroplikten - en utbildningspolitisk reform

Bland de reformer som regeringen vill driva igenom är utvidgningen av läroplikten en som väckt starka åsikter för och emot. Diskussionen har fokuserat på om detta ”tvång”, och de resurser som används för det, ger de effekter som eftersträvas. Med andra ord, är en utvidgning av läroplikten till 18 år rätt sätt att höja utbildnings- och kompetensnivån, minska skillnaderna i inlärning och öka jämlikheten i utbildningen, och ger den alla unga lika möjligheter att utbilda sig enligt sin förmåga?

Vi vet att en examen på andra stadiet har konstaterats vara ett minimikrav för sysselsättning och deltagande i samhället. Ett av målen för den här reformen är därför att säkerställa att alla unga genomgår en utbildning på andra stadiet.

Ett centralt element i utvidgningen av läroplikten är att stärka övergångsskedet mellan den grundläggande utbildningen och utbildningen på andra stadiet. För närvarande råder det ingen brist på utbildningsplatser på andra stadiet, det finns alltså tillräckligt av dem. Problemet är att alla inte söker sig till eller inleder en utbildning på andra stadiet, och vi vet också att det i synnerhet inom yrkesutbildningen är alltför vanligt att studierna avbryts, särskilt i början av studierna. Man vill bemöta det här problemet bland annat genom att erbjuda en ny utbildning som förbereder för examen och som är en central del av utvidgningen av läroplikten. Idén med utbildningen är att samla innehållet i den nuvarande grundläggande utbildningens påbyggnadsundervisning (10:e klassen) och de förberedande utbildningarna inför utbildning på andra stadiet till en helhet, som omfattar högst ett år. Med hjälp av denna helhet kan den unga få färdigheter att söka sig till gymnasieutbildning eller yrkesinriktad examensutbildning. Under utbildningen skulle den unga ha en möjlighet att förtydliga sina egna planer för fortsatta studier och sin framtida arbetslivsinriktning. Utbildningen är en möjlighet för läropliktiga som inte hittar sin egen plats eller riktning genast efter den grundläggande utbildningen.

Ett förenhetligande av den utbildning som förbereder för examen är i sig inte en tillräcklig åtgärd för att stödja övergången från den grundläggande utbildningen till andra stadiet. Vi behöver dessutom stärka och omstrukturera både den grundläggande utbildningen och utbildningen på andra stadiet. Den grundläggande utbildningen måste stärkas så att den bättre stöder elevernas motivation, ökar barns och ungas välbefinnande samt ger alla tillräckliga kunskaper och färdigheter för en utbildning på andra stadiet. Den grundläggande utbildningen förnyas inte genom timfördelningsändringar eller personaldimensioneringar och för övrigt inte heller med projektmedel. Det behövs en strukturell förändring. 

Också då det gäller yrkesutbildningen är det sannolikt att det åtminstone kommer att krävas nya sätt att gå till väga för att varje ung person ska fås att avlägga en examen på andra stadiet, och dessutom att den unga med dessa kunskaper och färdigheter ska kunna övergå till arbetslivet eller till fortsatta studier. En del av de unga behöver särskild omsorg, mycket stöd och handledning för att övergången till arbetslivet ska lyckas. Detta kräver att utbildningsanordnarna fördelar resurserna rätt och också att de stärker personalens kompetens.

Utvidgningen av läroplikten är utbildningspolitik och således en utbildningspolitisk reform, som också har sitt pris. En utvidgning av läroplikten leder också till att utbildningen till alla delar ska vara avgiftsfri. Kostnaderna för utvidgningen av läroplikten kommer i huvudsak från avgiftsfriheten. Avgiftsfriheten på andra stadiet har betraktats som ett element som ökar jämlikheten i utbildningen. Ingen skulle då vara förhindrad att fullgöra en andra stadiets utbildning på grund av sin ekonomiska situation. En del aktörer inom sektorn skulle vilja se ett avgiftsfritt andra stadium, men inte en utvidgning av läroplikten. Med tanke på kostnaderna är effekten densamma, inga tilläggsskyldigheter för de studerande, men dock för utbildningsanordnarna.

I samband med att läroplikten utvidgas är avsikten att öka de ekonomiska resurserna också för studiehandledningen inom den grundläggande utbildningen och på andra stadiet. Också det övervakningsansvar som läggs på kommunerna har beaktats vid beräkningen av kostnadseffekterna.

Kommunförbundet har i sina tidigare ställningstaganden framhållit att förbundet inte understöder en mekanisk förlängning av läroplikten. Den reform som nu bereds innehåller också element som stärker vårt nuvarande utbildningssystem och beaktar behovet av att satsa på de ungdomar som nu lätt trillar av på utbildningsvägen. Den nya utbildningen för övergångsskedet är uttryckligen avsedd för de ungdomar som av någon anledning inte har hittat sin egen väg till utbildning på andra stadiet. Vi vet att miljoner, kanske till och med tiotals miljoner, har använts för att finansiera olika projekt för att förhindra avbrutna studier på andra stadiet. Resultaten har dock varit klena, eftersom antalet studerande som avbrutit sina studier inte har minskat varaktigt. En omstrukturering av övergångsskedet kan genomföras utan att läropliktsåldern utvidgas.

Prislappen för utvidgningen av läroplikten och avgiftsfriheten beräknas bli cirka 130 miljoner euro. Kommunförbundet anser att den föreslagna finansieringen är otillräcklig. Kommunerna förhåller sig mycket reserverat och till och med negativt till att nu genomföra reformen. Om reformen drivs igenom, måste man få åtminstone ett års uppskov med verkställigheten och en tillräcklig finansiering måste reserveras för den. Kommunförbundets uppskattning av kostnaderna är cirka 150 miljoner euro.

Kommunförbundets styrelse ger sitt slutliga utlåtande om propositionsutkastet vid sitt sammanträde 28.5.2020.

 

Författare

Terhi Päivärinta är chef för Kommunförbundets utbildnings- och kulturenhet.

Twitterkonto:  @TerhiPaivarinta