Litet stöd, stor uppgift: komplexiteten i finansieringen av idrott

”Målen för användningen av statliga medel bör preciseras och styrningen ökas. Nätverket för idrottsutbildningscentren bör granskas kritiskt. Organisationsverksamhetens effektivitet måste förbättras. Finansieringen till kommunerna bör flyttas och bli en del av statsandelen för basservicen.”

Så konstaterade Statens revisionsverk i sin effektivitetsrevisionsberättelse (på finska) om statens idrottsverksamhet, som publicerades vid utgången av 2025. Staten har under de senaste åren finansierat idrott med 150–170 miljoner euro varje år. Det är endast cirka 0,2 procent av statens årliga budget på 90 000 miljoner euro.

Betydelsen av den färska effektivitetsrevisionen av idrottsverksamheten ökar dock av att den som revision av den statliga finansieringen av idrott är den första i sitt slag. 

Rapportens resultat är inte särskilt smickrande. Revisorerna lyfter fram otydliga mål för anslagen, avsaknad av effektmål och ett splittrat finansieringssystem. Kritik riktas också mot hävstångseffekten för de statsandelar som beviljas kommunerna, idrottsutbildningscentrens resultatstyrning och effekterna av de allmänna understöden till idrottsfrämjande organisationer. 

Resultatet är att statsunderstöden och statsandelarna inte styrs på ett optimalt sätt för att uppnå målen för idrottsanslagen.

Finansieringen av kommunernas idrottsverksamhet grundar sig nästan helt på kommunala medel

Ur ett kommunalt perspektiv är betydelsen av statsandelarna för idrott liten i kommunernas driftsekonomi, och varken kommunerna eller ministeriet har följt upp användningen av statsandelarna. Dessutom är det statliga stödet för uppförande av idrottsanläggningar litet i förhållande till det belopp som kommunerna lägger på det. 

Vilken betydelse har den statliga finansiering som är föremål för revisionen för kommunernas idrottsresurser? 

Enligt Statskontoret uppgick kommunernas nettoutgifter för idrottsverksamhet till cirka 830 miljoner euro år 2024. Dessutom investerar kommunerna 350 miljoner euro i idrottsanläggningar och idrottsförhållanden. Kommunerna använde alltså sju gånger mer pengar (1 200 miljoner euro) än staten (170 miljoner euro) till idrott 2024. 

Statsandelen för kommunernas idrottsverksamhet (20 miljoner euro) räckte till för att täcka endast 1,7 procent av kommunernas årliga utgifter för idrottsverksamheten. Även om de statliga medlen är små smulor i kommunernas idrottsverksamhet som helhet, är varje euro viktig nu när recessionen har dragit ut på tiden, arbetslösheten är hög och kommunernas ekonomi har stramats åt.

I revisionen togs endast ställning till statens idrottsbudget. Utöver detta lyfte kommunernas idrottsdirektörer också fram cirkulationen av medel inom idrottsverksamheten. Särskilt mervärdesskatten på idrottstjänster väcker diskussion. 

Finansieringsnivån och finansieringsstrukturen ligger långt efter sin tid

Revisorerna har på ett berömvärt sätt lyckats fästa avseende vid de största problemen med den statliga finansieringen av idrott: en otillräcklig och splittrad finansieringsnivå.

1. Statsandelen till kommunerna har varit oförändrad under de senaste 15 åren. Finansieringen har inte ens indexjusterats då kostnadsnivån har ändrats. Samtidigt har kommunerna satsat avsevärt på idrott och friluftsliv. Under de senaste tio åren har kommunernas egen finansiering ökat från cirka 550 miljoner euro till över 800 miljoner euro. Om man lägger till investeringar på 350 miljoner överskrider de årliga satsningarna miljardgränsen. Kommunernas nettodriftskostnader för idrottsverksamheten har ökat nationellt i kommuner av alla storlekar.
2. Enligt rapporten används statsunderstöden för att täcka upp för otillräcklig basfinansiering och stärker samtidigt ministeriets styrning i fråga om kommunerna. Kommunerna beviljades 19,7 miljoner euro i statsandelar och 31,1 miljoner euro i understöd 2024. Understödens stora popularitet har under de senaste åren också påverkats av finansieringen från programmet Mer motion i Finland enligt regeringsprogrammet. Det bör beaktas att det i synnerhet är små och medelstora kommuner, där statsunderstöden är betydligt större än statsandelen, som drar nytta av understöden. Med tanke på helheten konstateras det i rapporten att den budgetstruktur som ministeriet använder inte ger en klar bild av de understöd som beviljas kommunerna. Redan enligt den idrottspolitiska redogörelsen från 2018 borde statens finansiering av idrotten sammanställas från splittrade specialunderstöd till tydligare helheter.
3. En betydande del av finansieringen för uppförande av idrottsanläggningar har riktats till stora projekt som dock inte stöder motion och rörelse för alla medborgare. Dessa projekt har å andra sidan haft en betydande inverkan på näringslivet och möjliggörandet av (idrotts)evenemang. Mindre understöd har årligen beviljats via regionförvaltningsverket till cirka 120 projekt. Genom dessa projekt har man i synnerhet kunnat öka antalet idrottsplatser med låg tröskel, såsom utegym, utomhusplaner och skateparker.
4. Kommunernas idrottsverksamhet har fått en ny och större roll. Rollen som finansiär är betydligt mer omfattande än statens budget för idrottsverksamhet och förankras starkare i helheten för främjandet av välfärden. Detta framgår även av Kommunförbundets färska utredning. 

Åtgärdsförslaget innebär också risker

Som en åtgärd föreslås i rapporten att kommunernas statsandelar ska överföras till statsandelsmomentet för kommunal basservice. Revisionen visade att den statsandel som beviljas ur idrottsbudgeten inte styrs strategiskt av ministeriet eller att användning följs upp på kommunnivå. Därför är dess karaktär väldigt lik statsandelen för basservice. 

Det är dock utmanande att direkt stödja införlivandet av idrottsfrämjandet i statsandelsmomentet för basservice. Under dessa år av nedskärningar har just detta moment för kommunal basservice varit ett tacksamt mål att dra av en och annan miljon ifrån, men nu får inte en endaste euro till dras av från idrottsresurserna.