Avräkningsbestämmelse och indrivning av direkt utsökningsbara indrivningskostnader vid utsökning

Om indrivningen gäller en direkt utsökningsbar fordran, är de kostnader som borgenären orsakas av indrivningen av fordran direkt utsökningsbara på det sätt som föreskrivs i 10 f § i lagen om indrivning av fordringar.

​Bestämmelser om avräkningen av medel från de delar som fordran består av finns i 11 a § i lagen. De medel som influtit vid indrivningen får i första hand räknas av från räntan och först därefter från kapitalet. De medel som influtit vid indrivningen av en konsumentfordran får användas för avräkning av indrivningskostnaderna och räntan på dem först efter det att fordran och räntan på den har betalats. 

Enligt övergångsbestämmelsen tillämpas 11 a § i lagen på medel som inflyter vid indrivning efter det att det förflutit nio månader från ikraftträdandet, det vill säga från den 16 december 2013.

De som ansöker om utsökning ska från och med den 16 december 2013 ansöka om utsökning av sina direkt utsökningsbara fordringar så att indrivningskostnderna drivs in i samband med den huvudsakliga fordran. Om enbart indrivningskostnaderna av en fordran är obetalda, ska utsökning av dessa sökas under ärendenamnet huvudsaklig fordran.

Närmare upplysningar:

Pasi Pönkä, 050 64 891

fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Tuula Haatainen
vice verkställande direktör 

Pasi Pönkä
jurist

Bilaga 

Meddelande från Riksfogdeämbetet 13.11.2013