I höst har Kommunförbundet starkt lyft fram hur kommunerna håller på att glida isär i fråga om ekonomi och tjänster. När man tittar på kommunernas skatteinkomster framträder de växande skillnaderna och olikheterna – och dessutom ur många olika perspektiv. Huvudsyftet med detta blogginlägg är att beskriva skillnaderna mellan kommunernas skatteinkomster som en del av denna viktiga och aktuella diskussion. Konkreta förslag till hur den problematiska situationen kunde lösas ges tyvärr inte här, men förhoppningsvis ny information om och nya perspektiv på kommunernas skatteinkomster.

Den största delen av kommunernas verksamhet och tjänster finansieras med skattemedel. Kommunerna får fyra slag av skatteinkomster: kommunal-, samfunds- och fastighetsskatt plus den andel av gruvmineralskatten som från och med i år tillfaller kommuner som har gruvor på sitt område.

Vårdreformen stuvade om kommunernas skattefinansiering

På nationell nivå har kommunernas skatteinkomster fått större betydelse efter social- och hälsovårdsreformen. Numera är skatteinkomsternas andel av den totala skattefinansieringen (skatteinkomster + statsandelar) cirka 80 procent. Före vårdreformen var motsvarande andel cirka 70 procent. Skillnaderna mellan kommunerna på fastlandet är stora: till följd av vårdreformen hade rentav 16 kommuner en negativ statsandel år 2024. Samtidigt finns det kommuner där statsandelarnas andel av kommunens skattefinansiering var mer än hälften. 

Det finns också stora skillnader mellan kommunerna i fråga om de olika skatteslagens andelar. På riksnivå är kommunalskattens andel av kommunernas alla skatteinkomster den klart största, cirka 70 procent år 2024. Samfundsskattens andel är cirka 13 procent och fastighetsskattens cirka 17 procent. Till exempel i Gustavs och Pelkosenniemi, där det finns många fritidsbostäder, utgör fastighetsskatteinkomsterna rentav cirka 60 procent av kommunens totala skatteinkomster. Samtidigt finns det kommuner vars samfundsskatteinkomster utgör nästan en tredjedel eller rentav hälften av kommunens samtliga skatteinkomster. Kommunalskatten är i vilket fall som helst det mest betydande skatteslaget i de flesta kommuner.

Figur 1. Skatteslagens andelar (procent) av alla skatteinkomster i kommunerna på fastlandet kalenderåret 2024. Kommunalskattens andel har använts som utgångspunkt. I vänstra kanten står den kommun där kommunalskattens andel av alla skatteinkomster är störst och i den högra kanten den kommun där kommunalskattens andel är minst

Stora skillnader i kommunalskattesatserna

Kommunalskattesatserna varierar också för närvarande betydligt mellan kommunerna på fastlandet. Skillnaden mellan ytterligheterna är på samma nivå som före social- och hälsovårdsreformen, dvs. drygt 6 procentenheter. Relativt sett är skillnaderna ändå betydligt större än före reformen, då skattesatserna för alla kommuner på fastlandet sänktes med 12,64 procentenheter för år 2023. Nästa års situation uppdateras måndagen den 17 november, då kommunerna senast ska meddela alla sina skattesatser till Skatteförvaltningen. Följande dag, den 18 november, publicerar Kommunförbundet som vanligt en sammanställning och ett pressmeddelande om alla kommuners skattesatser.

Enligt en utredning som Kommunförbundet beställt kan skillnaden mellan ytterligheterna i kommunalskattesatserna bli hela 19 procentenheter år 2040. Av många anledningar är detta ändå mycket osannolikt, vilket också sägs i utredningen. Det skulle då vara fråga om en betydande ojämlikhet mellan enskilda skattebetalare. Enligt beräkningar av Skattebetalarnas Centralförbund skulle en 19 procentenheter högre kommunalskattesats innebära att en genomsnittlig löntagare (bruttoinkomst cirka 40 000 euro per år) betalar cirka 6 800 euro mer i kommunalskatt per år. En genomsnittlig pensionstagare (bruttoinkomst cirka 28 000 euro per år) skulle på motsvarande sätt betala över 3 000 euro mer i kommunalskatt.

Figur 2. Antal kommuner på fastlandet enligt inkomstskattesats år 2025. Det blå fältet utvisar hur många procent av fastlandskommunernas invånare som har respektive skattesats eller en lägre skattesats.   

Omkring 60 procent av kommunerna på fastlandet har en kommunalskattesats på mellan 8,4 och 9,4 procent. Den vanligaste kommunalskattesatsen är 9,4 procent och det aritmetiska medelvärdet är cirka 8,8 procent. Nästan hälften av invånarna på fastlandet bor i en kommun där kommunalskattesatsen är mindre än 8 procent. I stora städer är kommunalskattesatsen jämförelsevis lägre, särskilt i huvudstadsregionen. Därmed är den genomsnittliga kommunalskattesatsen vägd med de beskattningsbara inkomsterna klart lägre än det aritmetiska medeltalet, drygt 7,5 procent.

Kommunskattesatserna ger varierande intäkter 

I mitt förra blogginlägg behandlade jag hur den debiterade kommunalskatten bildas, de nominella och effektiva skattegraderna samt kommunalskattens progressivitet. Alla dessa faktorer har en koppling till hur mycket intäkter kommunens kommunalskattesats ger. Intäkterna av kommunalskattesatsen påverkas av kommuninvånarnas förvärvsinkomstnivåer och förvärvsinkomstklasser. Ju högre de genomsnittliga förvärvsinkomsterna är i kommunen, desto mer intäkter ger kommunalskattesatsen och desto närmare varandra står den nominella och den effektiva skattegraden. Omvänt gäller att ju lägre de genomsnittliga förvärvsinkomsterna är, desto mindre intäkter ger kommunalskattesatsen och desto längre står skattegraderna från varandra. 

När man ser på hur stora intäkter per invånare kommunen får av en inkomstskatteprocent, gäller det att komma ihåg att en del av kommunens invånare inte har några förvärvsinkomster alls och/eller står utanför arbetskraften, framför allt barn. Alla förvärvsinkomsttagare betalar inte heller kommunalskatt. Löntagarnas skyldighet att betala kommunalskatt börjar vid en årlig inkomst på cirka 18 000 euro. Pensionstagare börjar betala kommunalskatt vid en årsinkomst på drygt 13 000 euro och förmånstagare vid en årsinkomst på cirka 4 000 euro.  

Figur 3. Uppskattade intäkter av en kommunalskatteprocent skatteåret 2025, kommunerna på fastlandet. Intäktsskillnaden mellan högsta och lägsta skattesats (euro/invånare) är mer än tredubbel. 

I städerna i huvudstadsregionen, där förvärvsinkomstnivåerna är högre än genomsnittet, är intäkterna av en kommunalskatteprocent bland de högsta på fastlandet. I de här städerna ger en kommunalskatteprocent i genomsnitt mer än tre gånger mer kommunalskatt per invånare än i kommuner där intäkterna av en kommunalskatteprocent är lägst. 

På Kommunförbundets webbplats finns det rikligt med statistisk information och verktyg för jämförelse av kommunernas förvärvsinkomster och skatteinkomster.  Förutom kommunernas skattesatser finns det information om bland annat inkomstskatt och debiterad kommunalskatt. Den senaste statistikprodukten som gäller skatter är Kommunförbundets skattevisualisering i Power BI, som det lönar sig att bekanta sig med. Där finns det bland annat animerad statistik om förvärvsinkomster och kommunalskatt per postnummer.

Statsandelssystemet jämnar ut skillnader mellan kommunernas skatteinkomster

Utjämningen av statsandelen på basis av skatteinkomsterna antingen minskar eller ökar kommunens statsandel för kommunal basservice. Kommunernas influtna skatteinkomster utjämnas alltså inte i något skede mellan kommunerna. De kommunalskatter och fastighetsskatter som används i beräkningen är kalkylerade, medan de samfundsskatter som ska betalas beaktas som sådana.

Att kommunalskatten är kalkylerad innebär att de kommunvisa beskattningsbara inkomsterna beskattas med den genomsnittliga kommunalskattesatsen på fastlandet. För fastighetsskatten innebär det på motsvarande sätt att beskattningsvärdena för olika fastighetstyper under skatteåret i fråga beskattas med de genomsnittliga fastighetsskattesatserna för kommunerna på fastlandet. Förfarandet garanterar att kommunerna inte på något sätt kan påverka utjämningen genom sina egna skattesatser. Samtidigt är kommunernas skatteinkomster helt jämförbara med varandra. 

Det kommunvisa utjämningsbeloppet baserar sig på hur mycket kommunens kalkylerade skatteinkomster per invånare skiljer sig från genomsnittet för kommunerna på fastlandet. Om de kalkylerade skatteinkomsterna per invånare ligger under utjämningsgränsen, får kommunen ett utjämningstillägg som är 90 procent av skillnaden mellan kommunens kalkylerade skatteinkomster och utjämningsgränsen. Om de kalkylerade skatteinkomsterna däremot ligger över utjämningsgränsen görs ett utjämningsavdrag från kommunens statsandel. Utjämningsavdraget är 10 procent av det belopp som överstiger utjämningsgränsen. 

Figur 4. De kalkylerade fastighetsskatterna beaktas i utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomsterna med en vikt på 50 %. Kärnkraftverk beaktas i utjämningen, men inga andra kraftverk. 

Som en del av den kommande statsandelsreformen bedöms utjämningen av inkomstbasen i fråga om både omfattning och nivå. Med omfattning avses vilka av kommunernas skatteinkomstslag som räknas med i utjämningen. Utjämningens nivå avser i vilken mån utjämningstilläggen höjer och utjämningsavdragen minskar kommunens statsandel. En stor fråga i reformen är om och i vilken utsträckning fastighetsskatteinkomsterna från kraftverk ska beaktas i fortsättningen. Också gruvskattens inverkan på utjämningen behandlas som en del av reformen.

Statsandelarna för nästa år påverkas av de kommunvisa skatteintäkterna enligt den senast slutförda beskattningen. I utjämningen år 2026 beaktas därmed den slutförda beskattningen från skatteåret 2024. Den blir klar i oktober. I slutet av september uppdaterade Kommunförbundet utjämningskalkylen för 2026 med Skatteförvaltningens preliminära uppgifter. Utjämningsgränsen blev då drygt 2 200 euro per invånare. 

I kalkylen är den genomsnittliga kalkylerade kommunalskatten cirka 1 700, samfundsskatten cirka 300 och den kalkylerade fastighetsskatten cirka 200 euro per invånare.

För 35 kommuner på fastlandet överstiger de kalkylerade skatteinkomsterna per invånare utjämningsgränsen, medan de återstående 257 kommunerna ligger under gränsen. De kommunspecifika beloppen och de olika skatteslagens vikt varierar, vilket man kan se i figuren nedan. Beloppen per invånare är kalkylerade skatteinkomster enligt utjämningskalkylen som uppdaterades i slutet av september. 

Figur 5. Skillnader mellan kommunernas kalkylerade skatteinkomster. Ett grönt belopp betyder att skatteinkomsterna per invånare ligger över genomsnittet för fastlandskommunerna och ett rött belopp att det ligger under.

Framtiden för kommunernas finansieringssystem

Kommunernas skatteinkomster skiljer sig betydligt från varandra, liksom också deras ekonomiska utmaningar. Den minskande nativiteten, befolkningens stigande ålder, den koncentrerade invandringen och urbaniseringen medför egna utmaningar för alla typer av kommuner. Skillnader i skatteinkomster betyder inte nödvändigtvis att en kommun är sämre eller bättre än en annan ur ekonomisk synvinkel. Alla kommuner har egna styrkor. Men om olikhet leder till oskäliga skillnader i skattesatserna, måste man fundera på lösningar.

För att kommunerna ska kunna uppfylla sitt servicelöfte behöver de ett fungerande finansieringssystem. Systemet borde också vara rättvist, sporrande och transparent. Statsandelssystemet för kommunal basservice håller på att ses över så att det bättre ska motsvara kommunernas nuvarande uppgifter. Det kunde vara ändamålsenligt att diskutera en mer omfattande reform av finansieringssystemet inom ramen för en reform av kommun- och servicestrukturen, som Kommunförbundet efterlyst i en vädjan. 

Statsandelsreformen ska skickas på remiss, och ett parlamentariskt arbete för en reform av kommun- och servicestrukturen håller på att inledas. Båda är att vänta redan i november. Vi lever alltså i mycket intressanta tider med tanke på kommunernas skattefinansiering!