EU drar upp riktlinjer för kommunernas anpassning till klimatförändringen
I slutet av oktober publicerade Europeiska kommissionen ett ramverk för klimatresiliens (EU Framework for Climate Resilience), med vilket EU strävar efter starkare beredskap för att möta konsekvenserna av klimatförändringen. Ramverket innehåller flera åtgärdsförslag, såsom ett förslag till lag om klimatresiliens, digitala verktyg till stöd för genomförandet samt information om kommande lagstiftningsinitiativ, anvisningar och planer.
Kommissionens förslag medför inga direkta nya skyldigheter för Finlands kommuner. Även om skyldigheterna i huvudsak riktar sig till medlemsstaterna är den genomgående tanken i förslaget att klimatriskerna systematiskt ska beaktas i allt offentligt beslutsfattande. I kommunerna innebär detta till exempel planläggning, samhällsplanering, trafiknät, vattenförsörjning, dagvattensystem och byggnadsbestånd.
Mycket av innehållet i förslaget är bra. Det bygger upp en gemensam strategi för riskbedömning och kräver att medlemsstaterna identifierar de mest betydande riskerna och förtydligar de ansvar som är förknippade med dem. Utdraget är starkt sektorsöverskridande och förslaget identifierar kopplingar till naturmål, försörjningsberedskap och konkurrenskraft.
Även om kommissionens förslag ännu inte ställer upp några direkta mål för anpassningen, kräver det att medlemsstaterna bedömer hur stor risk man är beredd för. Också i Finland bör man inleda diskussioner om hur stora risker samhället är villigt att acceptera efter att de överenskomna beredskaps- och anpassningsåtgärderna har vidtagits.
Verktyget som presenteras i ramverket hjälper en att förstå kommande förändringar i klimatet, såsom nederbördsmängder och medeltemperaturer eller förekomsten av värmeböljor och kraftiga regn.
Betydelsen av den lokala nivån erkänns, konkreta åtgärder inväntas fortfarande
Konsekvenserna av klimatförändringen är både lokala och administrativt gränsöverskridande. När man någonstans i Europa har varit tvungen att stänga ett kärnkraftverk på grund av att kylvattnet har värmts upp, eller när trafiken har stockats på grund av skador på infrastrukturen eller för att vattennivån i floderna har sjunkit, har konsekvenserna sträckt sig långt över olika delar av kontinenten.
Översvämningar, torka och andra extrema väderfenomen upplevs dock alltid lokalt. Hur allvarliga konsekvenserna är beror på hurdana förhållandena är i området och hur väl man har förberett sig på dem. I fortsättningen är det viktigt att se till att åtgärder på EU-nivå stöder kommunernas anpassning och beaktar olika typer av förhållanden. Även om EU-kommissionens förslag på ett bra sätt lyfter fram den lokala och regionala nivåns betydelse, är de konkreta åtgärderna fortfarande beroende av kommissionens framtida initiativ.
Det behövs fortfarande mer information om vilka lokala faktorer som ökar och minskar sårbarheten. Att i kommunen gå från information om klimatet till anpassnings- och beredskapsåtgärder kräver samarbete mellan sakkunniga och kännedom om lokala förhållanden.
Hantering av dagvatten är ett bra exempel på hur riskinformation används i kommunernas grundläggande arbete. De första städerna har nu utarbetat kartor över områden som är sårbara för värmeböljor, och dessa utnyttjas i planläggningen och planeringen av grönområden.
Kommissionens förslag garanterar ännu inte några resurser för arbetet. För att anpassningen och beredskapen ska komma i gång i alla kommuner i Finland behövs en nationell informationstjänst om klimatrisker som stöder bedömningen av lokala klimatrisker, beslutsfattandet samt planeringen och uppföljningen av anpassningsåtgärder. Också i EU:s framtida finansieringsutveckling och i dess nationella plan måste det reserveras pengar för anpassningsåtgärder och beredskap.
Våra mål för nästa fullmäktigeperiod:
Den nationella finansieringen och EU-finansieringen av kommunernas natur- och klimatarbete måste tryggas. Kommunerna bör stödjas i det nationella genomförandet av målen och lagstiftningsreformerna för koldioxidneutralitet, biologisk mångfald och åtgärder för att bromsa förlusten av den.