Finjustering eller omfattande reform? Utvärderingen av Finlandsmodellen för hobbyverksamhet väcker större frågor

Till ungdomslagen fogades i början av 2023 nya bestämmelser om hobbyverksamhet för unga enligt Finlandsmodellen för hobbyverksamhet samt om beviljande av statsunderstöd till kommunerna för genomförande av verksamheten. 

Innan den infördes i ungdomslagen testades modellen runt om i Finland. Genomförandet av denna till grundskoleelever riktade verksamhet inom ramen för ungdomslagen har både skapat positiva impulser kring hobbyverksamheten och ställt kommunerna inför utmaningar vid organiseringen av den. 

Med hjälp av Finlandsmodellen har man lyckats göra fritiden mer meningsfull och öka deltagandet i hobbyer bland grundskoleeleverna. Dessutom har modellen blivit en väletablerad del av kommunernas verksamhet, och den särskilda finansieringen har gjort det möjligt att ordna hobbyverksamhet runt om i landet. 

På basis av utvärderingsrapporten om den nya lagstiftningen skulle Finlandsmodellen kunna utvecklas så att den blir mer ändamålsenlig ur kommunernas synvinkel med relativt små ändringar. Samtidigt väcker rapporten en större fråga: borde man granska den hobby- och fritidsverksamhet som ordnas i samband med skoldagen som en helhet?

Resultaten av utvärderingsrapporten om lagstiftningen om Finlandsmodellen för hobbyverksamhet visar att man genom smärre justeringar av lagstiftningen och finansieringen skulle kunna korrigera modellen så att den blir mer kommunorienterad. Exempelvis finns det en önskan om att finansieringsperioden ska förlängas så att man skulle slippa den årliga projektkarusellen och få en mer permanent modell. 

Finansieringsmodellen kunde kopieras från den så kallade jämställdhetsfinansieringen inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. I den finansieringsmodellen fördelas statsunderstödet mellan kommunerna för flera år i taget inom ramen för de statliga anslagen. Ännu bättre vore det att diskutera statsandelar, om man verkligen vill befästa verksamheten. 

En stabilare finansieringsbas skulle bland annat möjliggöra ett långsiktigt samarbets- och utvecklingsarbete tillsammans med dem som arrangerar hobbyerna.  

Utvärderingen visade också att lagstiftningen är stelbent. Modellen är begränsad till elever som deltar i grundläggande utbildning, vilket innebär att till exempel elever inom den förberedande undervisningen före den grundläggande utbildningen inte ingår i målgruppen. Dessutom kan verksamheten endast ordnas före eller efter skoldagen. 

Vid tidpunkten för ansökan om finansiering förutsätts kommunerna ha en utförlig plan för hobbyverksamheten, och med hobbyernas längd avses till och med ett helt läsår. Även om det inom ramen för ungdomslagen inte går att göra en korrigering så att verksamheten kan ordnas under skoldagen, är det fullt möjligt att genomföra övriga önskemål inom ramen för den nuvarande lagstiftningen. 

Det är viktigt att komma ihåg att verksamheten enligt Finlandsmodellen bygger på kommunernas villighet att ordna den. Därför vore det viktigt att åtgärda de brister och den inflexibilitet som kommunerna har påtalat, så att man kan fortsätta satsa på modellen trots de utmaningar som den kommunala ekonomin står inför.

Det har satts upp ambitiösa mål för Finlandsmodellen för hobbyverksamhet. Modellen har också utvecklats i rask takt, och under resans gång har man nästan glömt att fråga sig om man är på rätt väg. 

Utvärderingsrapporten visar att Finlandsmodellen har främjat hobbyverksamhet och välbefinnande, men utgör den det mest effektiva och ändamålsenliga förfaringssättet? Tyvärr fäste man inte vikt vid utvärderingen av modellens effekter i tid. 

Finjustering eller återigen en stor strukturell förändring?

Den mest intressanta delen av rapporten kommer först i slutorden. Här tar man sig an reflektioner kring vilken den rätta platsen är för lagstiftningen om Finlandsmodellen, som för närvarande finns i ungdomslagen. Var det rätt val och lyckades man definiera målgruppen rätt? 

En annan intressant utvecklingstrend är den modell för en helhetsskoldag som också nämns i regeringsprogrammet och i statens budgetproposition för 2027. 

Vi vet att det i kommunerna för närvarande efter skoldagen ordnas bland annat morgon- och eftermiddagsverksamhet, hobbyverksamhet enligt Finlandsmodellen, klubbverksamhet för skolelever och lokal hobbyverksamhet med hjälp av olika finansieringskanaler och på basis av olika lagstadgade uppgifter.

 En ytterligare aspekt att beakta är att en del av aktiviteterna är avgiftsbelagda för deltagarna (såsom morgon- och eftermiddagsverksamheten), medan andra är avgiftsfria (såsom Finlandsmodellen för hobbyverksamhet).

Det faller sig naturligt att koppla mångsidiga fritidsaktiviteter för barn och unga till skoldagen. Men har man då stannat upp och funderat på om det verkligen behövs så många separata bitar, där samordningen av verksamheten och den särskilda finansieringen innebär byråkrati och ansträngningar för kommunen? 

Enligt vår uppfattning finns det ett behov av en sådan diskussion under den kommande regeringsperioden. 

Ur kommunernas synvinkel är det viktigaste att förtydliga lagstiftningen kring verksamheter som hör samman med skoldagen så att den motsvarar de lokala behoven och att säkerställa tillräcklig finansiering för att ordna verksamheten. 

Med tanke på de minskande årskullarna är det inte ändamålsenligt att upprätthålla överlappande verksamheter och mål. Utöver att korrigera enskilda lagparagrafer avseende Finlandsmodellen för hobbyverksamhet behövs därför en diskussion om hur hobby- och fritidsverksamheten för barn och unga bäst kan organiseras i framtiden.