Kriskommunikationen måste beaktas bättre i kommunernas beredskapsövningar

I september deltog jag i EU Knowledge Hubs övning Crisis Communications Exercise - Hybrid Threats and Strengthening Democratic Resilience i Bryssel. Den två dagar långa övningen samlade experter från olika delar av Europa, från säkerhetsmyndigheter till representanter för ministerier och yrkespersoner inom kommunikation. 

Syftet med övningen var att fördjupa deltagarnas förståelse för hybridhotens konsekvenser för demokratiska samhällen samt att utveckla praxis för kriskommunikation, myndighetssamarbete och skapandet av en gemensam lägesbild i snabbt föränderliga informationsmiljöer. Samtidigt gav övningen möjlighet att utbyta erfarenheter med experter från olika länder och identifiera sätt att stärka samhällets resiliens.

I diskussionerna under evenemanget lyftes det starkt fram att säkerhetsmiljön har blivit alltmer hybridiserad: den fysiska och den digitala världen kan inte längre betraktas som separata helheter. Detta utmanar de traditionella sätten att identifiera, bedöma och hantera säkerhetshot, omfattande påverkan och störningssituationer i vardagen.

Det samma gäller även inom säkerhet. Fenomen, diskussioner och narrativ som uppstår i informationsmiljön kan få mycket konkreta konsekvenser på lokal nivå. Påståenden och rykten som sprids på nätet, mekanismer som förstärks av algoritmer eller avsiktligt utformade påverkanskampanjer kan i värsta fall ta sig uttryck i exempelvis störande beteende, skadegörelse, ökade motsättningar eller till och med direkt radikalisering och brottsligt beteende. 

En informationsmiljö är en miljö där information produceras, förmedlas, tas emot, tolkas och används. Den består av människor, medier, digitala plattformar, kommunikationsnätverk samt de processer genom vilka information formar individers och samhällens uppfattningar, beslutsfattande och agerande.

Informationspåverkan innebär att information, budskap och diskussioner utnyttjas för att påverka människors tankar, attityder och handlingar i syfte att uppnå någon aktörs mål. Påverkan kan bygga på både felaktig och korrekt information, om informationen används i ett bestämt syfte för att uppnå ett visst resultat.

Övningen stärkte uppfattningen om att störningar i informationsmiljön inte utgör undantag utan är en del av vardagen. De är kontinuerliga, anpassningsbara och ständigt föränderliga fenomen där det ofta inte går att peka ut någon enskild aktör. Samtidigt kan deras konsekvenser sträcka sig långt ut i samhället.

Detta utmanar också traditionella uppfattningar om kriskommunikation. Att bemöta informationspåverkan innebär inte enbart kommunikation under en enskild kris eller händelse. Det handlar framför allt om att kontinuerligt följa omvärlden, förstå samhällsdebatten och kunna identifiera framväxande fenomen i ett tillräckligt tidigt skede.

Även kommunerna har en viktig roll i detta arbete. Kommunerna är centrala aktörer i människors vardag, och det finns ofta förväntningar på dem både som förmedlare av information och som tillhandahållare av tillförlitliga tjänster i vardagen.

Många av dagens säkerhetsrelaterade störningssituationer berör lokala aktörer. Till exempel kan en chef för en enskild skola eller ett annat verksamhetsställe vid en störningssituation plötsligt behöva kommunicera om situationen och svara på besvärliga frågor från medierna och allmänheten.

Grunden för att svara på störningssituationer skapas genom övning. Därför är det viktigt att kommunikationsperspektivet beaktas i allt högre grad i säkerhets- och beredskapsövningar. Behovet gäller både att konkret kunna hantera störningssituationer och att återhämta sig från dessa och återgå till en normal vardag.

Som helhet var övningen i Bryssel en utmärkt påminnelse om att säkerhet inte enbart skapas i den fysiska verksamhetsmiljön. En allt större del av samhällets resiliens och funktionsförmåga skapas också i informationsmiljön. Därför är förståelsen av den numera en del av varje säkerhetsaktörs ansvar, även kommunernas.