Demokratin förverkligas inte bara i val – samarbetet mellan kommuner och välfärdsområden behöver förbättras

Att stärka invånarnas deltagande och påverkan har varit föremål för allt större uppmärksamhet och diskussion, inte bara under de senaste åren utan under de senaste årtiondena. Frågan är allt mer aktuell, särskilt med tanke på den oroväckande trenden med allt lägre valdeltagande i kommunalvalet, men också för att kommuninvånarna inte hyser särskilt stark tilltro till den egna röstens och det egna deltagandets betydelse och möjligheterna att påverka beslutsfattandet.

Som en lösning har det föreslagits ökade möjligheter för invånarna att påverka mellan valen, särskilt i kommunerna, städerna och välfärdsområdena. På både lokal och nationell nivå har man utvecklat och infört en mängd olika metoder för deltagande, och man har systematiskt utvecklat verksamheten genom bland annat delaktighetsprogram. Speciell vikt har fästs vid att stärka ungas delaktighet, men det finns ett behov också inom andra åldersgrupper och bland invånare i olika livssituationer.

Den avgörande frågan är dock: har deltagandet någon verklig inverkan?

Invånarnas möjligheter påverkas också av välfärdsområdenas begränsade självstyrelse

I och med välfärdsområdesreformen fick Finland en ny förvaltningsnivå, där beslutsfattarna väljs genom välfärdsområdesval för fyra år i sänder. Välfärdsområdenas självstyrelse skiljer sig dock avsevärt från kommunernas, eftersom välfärdsområdena varken har direkt beskattningsrätt eller allmän kompetens på samma sätt som kommunerna.

Enligt slutrapporten från projektet HALKO, där förhållandet mellan välfärdsområdena och kommunerna samt deras ledning och styrning granskades, påverkar välfärdsområdenas begränsade självstyrelse utformningen av medborgarna roller och möjligheter att delta i och påverka välfärdsområdenas verksamhet. Enligt rapporten medför den begränsade självstyrelsen också begränsningar i invånarnas möjligheter och tillfällen att påverka.

Det går att utveckla möjligheterna att delta och påverka i välfärdsområdena, men den väsentliga frågan är: Har invånarna och kunderna verkliga möjligheter att påverka verksamheten?

Den strikta statliga styrningen genom lagstiftning och ekonomi har minskat välfärdsområdenas handlingsutrymme. Under de första åren har det också väckts frågor om i vilken utsträckning beslutsfattarna inom välfärdsområdena själva har verkliga möjligheter att påverka verksamheten. Det har också ifrågasatts om man över huvud taget kan tala om självstyrelse när det gäller välfärdsområdena. Klart är åtminstone att det som avses med självstyrelse i fråga om kommunerna inte förverkligas på samma sätt i välfärdsområdena.

Lagen möjliggör deltagande, men hur är det i praktiken?

I lagen om välfärdsområden har möjligheterna för invånarna att delta och påverka i stort sett definierats på samma sätt som i kommunallagen. Invånarna och de som använder tjänsterna har rätt att delta i och påverka välfärdsområdets verksamhet, och välfärdsområdesfullmäktige ska sörja för mångsidiga och effektiva möjligheter och sätt att delta och påverka.

Välfärdsområdena har uppmärksammat invånarnas och tjänsteanvändarnas delaktighet ända sedan beredningsskedet – om än i varierande grad – och arbetet har också fått stöd på det nationella planet, bland annat av Sitra.

Avgörande är dock om deltagandet har någon inverkan. Att det saknas möjligheter att delta och påverka kan vara ett mindre ont än att möjligheterna att påverka bara är skenbara.

Eftersom kommunerna och välfärdsområdena har gemensamma invånare, är det klart att det också krävs samarbete för att främja möjligheterna att delta och påverka. Samstämmig lagstiftning och ett stort antal gemensamma förtroendevalda ger en bra grund för samarbete mellan kommunerna och välfärdsområdena.

Men hur ser det ut i praktiken?

Enkätresultaten är förvånansvärt svaga

Resultaten från Kommunförbundets enkät om kontaktytor våren 2026 visar att det fortfarande finns väldigt mycket att utveckla inom samarbetet mellan kommunerna och välfärdsområdena, både när det gäller att skapa öppenhet i beslutsprocesserna och att stärka och förverkliga invånarnas och tjänsteanvändarnas delaktighet.

Av de ledande förtroendevalda och tjänstinnehavare i kommunerna och samkommunerna som svarade på enkäten ansåg endast cirka var tionde (12 %) att samarbetet med välfärdsområdet kring delaktighet har förverkligats ganska eller mycket väl. Mer än en tredjedel (35 %) ansåg att samarbetet har förverkligats dåligt eller inte alls.

Resultaten kan anses vara förvånansvärt svaga. Om man ser positivt på saken finns det fortfarande många outnyttjade möjligheter i kommunernas och välfärdsområdenas arbete med delaktighet.

Att främja invånarnas välbefinnande och hälsa är en viktig och lagstadgad uppgift för både kommunerna och välfärdsområdena, och därför borde arbetet med dessa frågor – inklusive delaktighetsarbetet – vara en viktig utgångspunkt för inriktningen av kommunernas och välfärdsområdenas verksamhet.

Hur kan då ett gemensamt delaktighetsarbete se ut i praktiken? Det skulle till exempel vara möjligt att samarbeta kring beredningen av strategier, välfärdsplaner och utvecklingen av tjänster. Kommunerna och välfärdsområdena kunde också samarbeta kring invånarmöten och invånarenkäter – och i arbetet med att analysera av enkätsvar och annan information som samlas in från invånarna. Det finns säkert många möjligheter, bara det finns en vilja att samarbeta.

Också öppenheten i beslutsfattandet behöver förbättras

Det finns också mycket att göra i en annan fråga som ständigt är aktuell och som ofta medför praktiska utmaningar, nämligen öppenheten i beslutsprocesserna.

I Kommunförbundets enkät frågades hur de förtroendevalda och tjänsteinnehavarna i kommunerna upplever att öppenheten i beslutsprocesserna förverkligas i samarbetet med välfärdsområdena. Resultaten är häpnadsväckande svaga.

Endast 14 procent av enkätdeltagarna i kommunerna ansåg att öppenheten i beslutsprocesserna förverkligas väl. Så många som en tredjedel (33 %) ansåg att öppenheten förverkligas dåligt eller inte alls. De förtroendevalda var klart mer kritiska än tjänsteinnehavarna till hur öppenheten i beslutsprocesserna förverkligas. Andelen som inte tog ställning var nästan en tredjedel.

Det verkar finnas utmaningar med samarbetet överlag. Endast omkring en tiondel av alla som svarade på enkäten ansåg att samarbetet mellan kommunernas och välfärdsområdenas förtroendevalda förverkligas väl och omkring en femtedel ansåg att det förverkligas dåligt. Av de förtroendevalda ansåg en tredjedel att samarbetet förverkligas väl, medan nästan 40 procent ansåg att det förverkligas dåligt. Bland tjänsteinnehavarna har i synnerhet kommundirektörerna förhållit sig mer kritiskt än positivt till hur samarbetet förverkligas, och en stor del av de sektortjänsteinnehavare som svarade på enkäten lät bli att ta ställning till frågan.

Inställningen till hur samarbetet mellan kommunernas och välfärdsområdenas förtroendevalda förverkligas kan anses vara förvånansvärt kritisk. I synnerhet med tanke på att kommunerna och välfärdsområdena har många gemensamma förtroendevalda under den pågående fullmäktigeperioden. Av dem som blev invalda i välfärdsområdesfullmäktige våren 2025 sitter hela 81 procent också i kommunfullmäktige. Andelen har ökat från 77 procent i välfärdsområdesvalet 2022.

Om beslutsfattarnas påverkningsmöjligheter ifrågasätts, hur är det då med invånarnas?

Om beslutsfattarnas faktiska möjligheter att påverka välfärdsområdenas verksamhet har ifrågasatts under de första åren, hurdana möjligheter kan då invånarna ha att påverka välfärdsområdenas verksamhet?

Frågan är viktig också därför att den offentliga förvaltningen finns till för människorna. Kommunerna och välfärdsområdena stöder och möjliggör en god vardag för invånarna. De fattar beslut som påverkar människors liv varje dag.

Samtidigt tvingar befolkningsförändringen, trycket på ekonomin och förändringarna i samhällsstrukturen både kommunerna och välfärdsområdena att fatta också svåra beslut. Just i sådana situationer accentueras betydelsen av öppenhet i beslutsfattandet och möjligheter att delta och påverka.

Det är viktigt att det går att delta också på andra sätt än genom att rösta i val. Ännu viktigare är att deltagandet har betydelse.

Demokratin förverkligas inte bara genom att människor ges möjligheter att delta. Deltagandet måste också synas i beredningen och beslutsfattandet.