Över en tredjedel av EU-medlen till klimat- och miljöutgifter – hur ser kommissionens fleråriga budgetram 2028–2034 ut?

Det är liv och rörelse i EU‑kvarteren i Bryssel när institutionerna behandlar kommissionens förslag till följande fleråriga budgetram. Det är en omfattande samling lagförslag som ska bilda EU:s fleråriga budgetram för åren 2028–2034. Paketet intresserar så gott som alla – det handlar ju om pengar som ska fördelas till olika sektorer och aktörer efter hårda förhandlingar. Det är ingen överraskning att man i EU nu talar om konkurrenskraft, självförsörjning och förenkling. Detta avspeglas också i budgetramen som nu synbart omstruktureras. Bland annat presenteras för första gången en fond för konkurrenskraft som ska förvaltas av EU-institutionerna samt nationella och regionala partnerskapsplaner som kombinerar jordbrukspolitik och regional utveckling som nationella prioriteringar.

Det som fått mycket mindre uppmärksamhet är att kommissionen i sitt budgetförslag lagt fram att 35 procent av utgifterna ska gå till klimat- och miljöåtgärder. Målet har fördelats mellan olika program. Till exempel bör 43 procent av finansieringen för nationella och regionala partnerskapsplaner avsättas för klimat- och miljöåtgärder. I dagsläget är det ändå svårt att se hur det ska omsättas i konkreta klimat- och miljöåtgärder inom de olika sektorerna.

Mycket arbete återstår

Låter kommissionens mål bra? Åtminstone i städer och kommuner borde det inte vara svårt att identifiera de klimat- och miljöåtgärder som kräver finansiering. Finland genomför också relativt ny EU-lagstiftning som syftar till att till exempel öka energieffektiviteten, öka produktionen av ren energi, förbättra reningen av avloppsvatten och uppnå god markhälsa. 

Dessutom håller EU-institutionerna för närvarande på att slutföra en uppdatering av den europeiska klimatlagen, med ett etappmål att minska utsläppen med 90 procent fram till år 2040. Som ett resultat kommer vi inom de närmaste åren att få ett nytt lagpaket som fastställer tillräckliga utsläppsminskningar för åren 2030–2040. Arbetet med att stoppa förlusten av biologisk mångfald är inte heller färdigt, och i nyheterna har vi fått läsa om kommande kostnader för restaureringsarbetet. Arbetet tar åtminstone inte slut.

Det är inte uppenbart vilka och vems utgifter som finansieras

När man läser den fleråriga budgetramen är det ändå inte helt uppenbart vilka klimat- och miljöutgifter som ska finansieras och av vem. När det gäller de nationella och regionala partnerskapsplanerna förväntar vi oss en intensiv debatt om prioriteringar inom medlemsländerna. Kommissionen anser att fördelningen av medel åtminstone bör beakta nationella restaureringsplaner och energi- och klimatplaner. Kommunerna och regionerna bör därför se till att deras behov har lyfts fram i dem. 

Det nya förslaget om en konkurrenskraftsfond syftar till att skapa innovation, minska koldioxidutsläppen och öka självförsörjningen och säkerheten. Ett av de fyra politikfönstren i den föreslagna fonden främjar målen för omställningen till ren energi och utfasningen av fossila bränslen inom industrin. I det här skedet är det fortfarande oklart i vilken utsträckning städer och kommuner kommer att kunna dra nytta av fonden. 

Representanter för den regionala och lokala nivån har gjort en stor insats för att förklara att konkurrenskraft inte bara är en fråga för företagen, utan att den byggs upp på lång sikt och i samarbete på lokal och regional nivå. Investeringar uppstår inte i ett vakuum utan tillstånd, planer, användare och tjänster. 

En brist att LIFE-programmet inte ingår i budgetramen

Horisont Europa som är bekant för många aktörer ingår i den föreslagna budgetramen, vilket kan betraktas som goda nyheter. Däremot finns LIFE-programmet som finansierat miljö- och klimatprojekt inte med. Detta är verkligen synd, då det är tveksamt om naturåtgärder passar in i ett program som är avsett för konkurrenskraft, men också för att Finland hittills har varit ganska framgångsrikt när det gäller att få finansiering från LIFE-programmet. Med tanke på den totala finansieringen för Finlands del skulle ett separat program också vara strategiskt ändamålsenligt.

Det återstår att se hur förslaget till budgetram kommer att se ut när det har behandlats av lagstiftarna. I det ursprungliga förslaget är det i viss mån svårt att se hur det horisontellt fastställda målet för klimat- och miljöutgifter möter de innehållsmässiga målen som har byggts upp kring EU:s politiska prioriteringar. 

När det gäller omställningen till ren energi är situationen bättre, förutsatt att städernas och kommunernas roll i omställningen beaktas. För miljömålets del ser jag däremot en risk att verksamheten begränsas till att undvika skador på miljön, i stället för att omfatta aktiva förbättringsåtgärder.

Vad är Europeiska unionens fleråriga budgetram? 

• EU:s fleråriga budgetram styr EU:s arbete och medel under sju år. Den går också under namnet MFF, Multiannual Financial Framework. 
• I det nya förslaget vill man förändra budgetens struktur och minska antalet EU-finansieringsprogram.
• Förslaget har utformats så att det är starkt knutet till EU-politiken och mer inriktat på resultat.
• Lagstiftarna i Europaparlamentet och rådet, som består av ministrar från medlemsländerna, utarbetar som bäst ändringsförslag till kommissionens förslag.
• Läs Kommunförbundets allmänna ställningstagande till budgetramen.