Hemkommunen är en viktig del av finländarnas identitet

När sommaren kommer funderar många finländare på var de känner sig hemma – på stugorten, i sitt eget grannskap eller kanske i sin hemstad? Kommunförbundets färska invånarundersökning 2024 visar att hemkommunen fortfarande är en viktig del av finländarnas identitet, särskilt i små kommuner och bland äldre invånare. Den lokala anknytningens betydelse märks också i vardagens erfarenheter: ju längre en person har bott i sin kommun, desto starkare blir känslan av samhörighet.

Finländarnas regionala identitet har flera nivåer och förändras med tiden. Samtidigt som identifieringen med landskapet och Europa har stärkts söker nya administrativa strukturer, såsom välfärdsområdena, fortfarande sin plats i människornas vardag. För närvarande identifierar sig endast en tredjedel av finländarna med sitt välfärdsområde.

– Även om globaliseringen, migrationen och de digitala förbindelserna har minskat den lokala förankringens betydelse, är den egna kommunen och i synnerhet det egna bostadsområdet fortfarande viktiga byggstenar för finländarnas identitet, konstaterar Marianne Pekola-Sjöblom, forskningschef vid Kommunförbundet.

Hemkommunen det tredje viktigaste regionala identifieringsobjektet

Kommuninvånarnas viktigaste regionala identifieringsobjekt 2024 
Område som man identifierar sig med ganska mycket eller i mycket hög grad, %

1. Finland (87 %)
2. De nordiska länderna (65 %)
3. Hemkommun/hemstad (56 %)
4. Europa (54 %)
5. Bostadsområde (kvarter/grannskap) (53 %)
6. Landskap (52 %)

I jämförelsen ligger välfärdsområdena klart bakom de övriga regionala helheterna: endast 33 procent upplever att de hör ganska eller väldigt mycket till sitt eget välfärdsområde.

– Identifieringen uppstår genom lokal anknytning och egna erfarenheter, och det tar tid, bedömer Pekola-Sjöblom.

Hemkommunen är en viktig del av identiteten – de starkaste banden har Nådendal och Enare

Antalet personer som identifierar sig med sin hemkommun varierar avsevärt på olika håll i Finland. Mest identifierar man sig med hemkommun i Nådendal (73 %) och Enare (69 %). Också Torneå (67 %) och Keitele (64 %) placerade sig i topp.

Av de stora städerna utmärker sig Åbo (62 %) och Vasa (61 %) till sin fördel. Minst identifierar man sig Vanda, där bara 40 procent av dem som svarat identifierar sig med sin hemstad. Av alla kommuner som deltog i jämförelsen har Vanda den lägsta identifieringsgraden. Medeltalet för identifieringen med hemkommunen var 56 procent i undersökningens kommuner. Av de stora städerna ligger Esbo, Tavastehus, Villmanstrand och S:t Michel nära genomsnittet. Också i stora städer identifierar sig dock minst två av tre starkt lokalt – i den egna staden, stadsdelen eller bostadsområdet.

Minst identifierar man sig Vanda, där bara 40 procent av dem som svarat identifierar sig med sin hemstad. Av alla kommuner som deltog i jämförelsen har Vanda den lägsta identifieringsgraden. När det gäller Vanda syns däremot en stark övernationell identifikation i resultaten. Av de som svarat identifierar sig 67 procent lokalt (inkl. bostadsområde, kommundel eller kommun), men 77 procent övernationellt.

Bland de stora städerna är den lokala identifieringen störst i Villmanstrand, Tavastehus, S:t Michel och Salo. Den övernationella identifieringen är störst i Esbo, Åbo, Vasa och Vanda.

Identifieringen har stärkts över hela linjen – särskilt i landskapet och Europa

I en långtidsjämförelse har identifieringen med hemkommunen varit relativt stabil, men identifieringen med landskapet och Europa har stärkts under de senaste åren.

Av dem som svarade på enkäten identifierar sig 54 procent med Europa och 45 procent med EU, vilket är en tydlig ökning jämfört med tidigare år.

Drygt hälften identifierar sig nu med sitt landskap, medan andelen år 2011 bara var 36 procent. 

Ålder, kön och boendetid i kommunen påverkar identifieringen

Enligt undersökningen finns det en tydlig åldersfördelning: ju äldre person det är fråga om, desto starkare upplever personen att han eller hon hör till sin hemkommun och sitt bostadsområde.

Till exempel upplever upp till 64 procent av dem som fyllt 80 år att de hör till sin hemkommun, medan bara 47 procent av 18–29-åringarna gör det. Samma fenomen syns också i identifieringen med bostadsområden och stadsdelar. De yngre upplever ofta lokalsamhällena som mer avlägsna.

Enligt forskningschef Pekola-Sjöblom vittnar detta om generationernas olika erfarenheter av lokal förankring och delaktighet:
– De äldre kan ha längre rötter på orten, medan de ungas liv handlar om studier, arbete och hobbyer. Därför har hemkommunen olika stor betydelse i för personer i olika ålder.

Kvinnor identifierar sig klart oftare än män med sin hemkommun. Detta är förståeligt, eftersom kvinnor enligt undersökningar uppskattar kommunala tjänster och betonar många faktorer som bidrar till en god hemkommun och en smidig vardag mer än män. 

Identifieringsgraden har ett direkt samband med boendetiden; ju längre man har bott i kommunen, desto starkare blir känslan av samhörighet.

Identifieringen påverkar också attityder och förtroende

Identifieringen med den egna kommunen har också ett betydande positivt samband med många andra kommunattityder, till exempel hur nöjd man är med skötseln av kommunala tjänster och i vilken utsträckning man känner förtroende för kommunens beslutsfattande och kommunala beslutsfattare, säger Pekola-Sjöblom.

Identifieringen med den egna hemkommunen eller hemstaden har ett betydande positivt samband bland annat med skötseln av de kommunala tjänsterna, kommuninvånarnas förtroende för kommunens beslutsfattande, skötseln av kommunens ekonomi, effektfulla direkta möjligheter att påverka samt intresset för kommunens kommunalpolitik. 

De som i hög grad identifierar sig med sin hemkommun är också nöjdare med sin egen livssituation och anser att den egna kommunens självständighet är mycket viktig och understöder inte kommunsammanslagning.

Enligt forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom är identifieringen med kommunen inte bara en känslomässig eller identitetsfråga, utan den har ett direkt samband med hur demokratin fungerar:

– Med tanke på lokaldemokratin är det positivt att människor känner samhörighet med sin egen hemkommun. En person som känner sig delaktig i samhället följer med större intresse det kommunala beslutsfattandet och litar på att det egna deltagandet har betydelse. Därför är det viktigt att identifieringen med hemkommunen varit fortsatt stark också i en föränderlig värld, säger Pekola-Sjöblom.

Kommunernas storlek påverkar identifieringen

I kommuner med färre än 10 000 invånare finns det i genomsnitt fler personer som identifierar sig med sin hemkommun än i stora städer. I Enare och Keitele är identifieringen exceptionellt stark, medan endast Åbo och Vasa av de största städerna överskrider 60 procent. Skillnaden mellan små och stora kommuner syns också i hur man förhåller sig till sitt grannskap. I kommuner med färre än 5 000 invånare upplever upp till 63 procent en stark gemenskap med sitt grannskap, medan andelen i stora städer är klart mindre.

I små kommuner känner människor ofta varandra bättre och samhällena är mer sammansvetsade. Detta syns också i att både hemkommunen och bostadsområdet i mindre kommuner är starka identifikationsobjekt.

Hemkommunen är inte den enda nivån för lokalidentifiering. Av dem som svarat identifierar sig 53 procent med sitt bostadsområde och grannskap. I kommuner med färre än 5 000 invånare kan andelen vara rentav 63 procent. Sammantaget identifierar sig cirka 73 procent av finländarna i hög grad med sin kommun, kommundel eller sitt bostadsområde.

Omfattande undersökningsmaterial från över 10 000 uppgiftslämnare

Invånarundersökningen 2024 baserar sig på svar från över 10 000 finländare från 46 kommuner. 

Kommunförbundet har genomfört motsvarande omfattande invånarenkäter sedan 1996. Mer information om undersökningen och tidigare publicerade resultat finns på Kommunförbundets webbplats www.kommunforbundet.fi/invanarundersokning2024