Från upplysning till beredskapslagen

Myndigheternas befogenheter vid bekämpning av smittsamma sjukdomar

Kommunerna och samkommunerna står i främsta ledet när det gäller bekämpning av coronaviruset. Myndigheterna har i takt med att sjukdomen framskridit anpassat sina åtgärder från enskilda fall till en epidemi. Utöver att ge anvisningar och information kan det i ett allvarligt läge vara motiverat för myndigheterna att ingripa i individens rättigheter. I vår lagstiftning finns det behörighetsbestämmelser av olika grad.

Utöver de särskilda behörighetsbestämmelser som beskrivs nedan och som i praktiken sällan tillämpas i stor omfattning, påverkas riskerna också genom normala arbetsledningsåtgärder och beslut som gäller kommunens verksamhet.

Lagen om smittsamma sjukdomar

De kommunala och statliga myndigheterna har rättigheter och skyldigheter att vid behov tillgripa exceptionella åtgärder vid bekämpningen av smittsamma sjukdomar. Vid bekämpningen av coronaviruset Covid-19 har myndigheterna hittills använt åtminstone karantän. Dessutom har läroanstalter stängts genom kommuners egna beslut.

Beslutsfattandet sker i första hand på operativ nivå

Den läkare som i kommunen ansvarar för smittsamma sjukdomar kan till exempel fatta beslut om att den som insjuknat ska bli borta från sitt arbete, dagvårdsplatsen eller läroanstalten eller hållas i karantän (60 §). Om spridningen av en allmänfarlig smittsam sjukdom inte kan förhindras på något annat sätt, kan den läkare som i kommunen eller samkommunen ansvarar för smittsamma sjukdomar besluta om karantän för högst en månad.

Med karantän avses i lagen om smittsamma sjukdomar att den person eller vara som utsatts eller misstänks ha utsatts för sjukdomsalstrare hålls åtskild från andra i sitt hem eller på någon annan bestämd plats.

Isolering innebär att den som insjuknat vårdas på ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården åtskild från andra (63 §).

När en allmänfarlig smittsam sjukdom medför omfattande smittrisk, kan det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar enligt 58 § fatta beslut om att stänga verksamhetsenheter inom social- och hälsovården, läroanstalter, daghem, bostäder och motsvarande lokaler och förbjuda allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar. Åtgärden måste vara nödvändig för att förhindra spridningen.

Vilket organ som är behörigt är bestämt i kommunens förvaltningsstadga. I allmänhet torde det vara den nämnd som ansvarar för hälso- och sjukvården. Regionförvaltningsverket kan fatta motsvarande beslut, om det behövs ett beslut som gäller inom flera kommuners område. Regionförvaltningsverket kan också besluta att det är obligatoriskt att delta i hälsokontroller. Det är skäl att notera att varken ett enskilt ministerium eller statsrådet har någon riksomfattande behörighet enligt lagen om smittsamma sjukdomar.

Den som bryter mot beslut om obligatorisk hälsokontroll, karantän, isolering eller obligatoriska vaccinationer kan enligt 44 kap. 2 § i strafflagen dömas för hälsoskyddsförseelse till böter eller fängelse i högst tre månader.

Beredskapslagen för undantagsförhållanden

Det är fråga om en klart allvarligare situation och undantagsförhållanden, om myndigheterna kan grunda sin behörighet på beredskapslagen (1552/2011) (FINLEX).  Med undantagsförhållanden avses i beredskapslagen också en pandemi som till sina verkningar kan jämföras med en synnerligen allvarlig storolycka (3 § 5 punkten). Andra undantagsförhållanden kan utgöras av till exempel ett väpnat angrepp eller hot om ett väpnat angrepp, sådana synnerligen allvarliga händelser eller hot mot befolkningens försörjning eller mot grunderna för näringslivet som innebär en väsentlig risk för samhällets vitala funktioner eller en synnerligen allvarlig storolycka.

Beredskapslagen gör det möjligt att koncentrera befogenheterna och därmed påskynda beslutsfattandet. Befogenheterna i beredskapslagen får dock enligt 4 § utövas endast om situationen inte kan fås under kontroll med myndigheternas normala befogenheter. I första hand ska man försöka lösa situationen till exempel med de befogenheter enligt lagen om smittsamma sjukdomar som beskrivs ovan. Befogenheterna enligt beredskapslagen får utövas endast på ett sådant sätt som är nödvändigt för att syftet med lagen ska kunna nås och som står i rätt proportion till det mål som eftersträvas (principer för utövande av befogenheter).

Ibruktagningen av beredskapslagen förutsätter enligt 6 § samverkan mellan de högsta statsorganen. Om statsrådet i samverkan med republikens president konstaterar att undantagsförhållanden råder i landet, kan det genom en förordning av statsrådet föreskrivas att bestämmelserna i II avdelningen i beredskapslagen ska börja tillämpas (ibruktagningsförordning). En sådan förordning kan utfärdas för högst sex månader.

Ibruktagningsförordningen ska omedelbart föreläggas riksdagen. Riksdagen beslutar om förordningen får förbli i kraft eller om den ska upphävas helt eller delvis samt om den är i kraft den föreskrivna tiden eller en kortare tid än vad som föreskrivits. Ibruktagningsförordningen ska föreläggas riksdagen inom en vecka efter det att den har getts, annars förfaller den.

Beredskapslagen innehåller bestämmelser för kriser av mycket olika typ och form. Största delen av bestämmelserna i beredskapslagen, till exempel om finansmarknaden, byggande och kommunikationssystemen, kommer knappast att tillämpas, även om man vid behandlingen av den aktuella epidemin till vissa delar skulle tillgripa beredskapslagen. När omfattningen av ibruktagningen övervägs ska ovan nämnda proportionalitetsprincip beaktas också i övrigt. I ibruktagningsförordningen ska nämnas till vilken del befogenheterna enligt beredskapslagen får utövas i hela landet eller inom ett avgränsat område (regional avgränsning) och vilka befogenheter som får utövas (saklig avgränsning).

Social- och hälsovården, dagvården och skolorna

Bestämmelser om tryggande av social- och hälsovården finns i 11 kap. i beredskapslagen. Social- och hälsovårdsministeriet och Regionförvaltningsverket kan under undantagsförhållanden och i den omfattning som anges i ibruktagningsförordningen fatta förpliktande beslut om verksamheten vid en verksamhetsenhet inom social- och hälsovården om produktionen och distributionen av läkemedel. Ministeriet kan också ålägga en verksamhetsenhet för social- och hälsovården till exempel att:

  1. utvidga eller lägga om sin verksamhet,
  2. helt eller delvis flytta verksamheten från verksamhetsdistriktet eller verksamhetsorten till någon annan ort eller att ordna verksamhet också utanför sitt distrikt,
  3. placera personer i behov av vård eller omvårdnad i sin verksamhetsenhet oberoende av vad som har bestämts, föreskrivits eller avtalats, eller
  4. ställa en verksamhetsenhet eller en del av den till statliga myndigheters förfogande.

Statsrådet kan också genom en förordning bestämma att kommuner kan låta bli att fullgöra vissa lagstadgade förpliktelser och att kommuner befrias från skyldigheten att ordna dagvård enligt lagen om småbarnspedagogik, om barnens föräldrar eller andra vårdnadshavare kan ordna vården på annat sätt.

En för kommunerna mycket central befogenhet ingår i 15 kap. om organisering av förvaltningen under undantagsförhållanden. Till exempel under undantagsförhållanden till följd av en farlig smittsam sjukdom kan Undervisnings- och kulturministeriet för högst tre månader åt gången bestämma att avbryta undervisningsverksamhet och annan verksamhet som avses i bland annat lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen, lagen om yrkesutbildning och lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning eller att flytta verksamheten till annan ort, om det är nödvändigt för att skydda befolkningen. Ministeriet kan också för tryggande av nödvändig undervisning och utbildning begränsa utbildningsanordnarens skyldigheter att ordna undervisning samt måltids- och transportförmåner och inkvartering.

Dessutom kan Undervisnings- och kulturministeriet utan hinder av lagen om anordnande av studentexamen skjuta upp anordnandet av studentexamen med högst sex månader åt gången.

Under undantagsförhållanden som orsakas av en farlig smittsam sjukdom kan statsrådet enligt 118 § genom en förordning förbjuda eller begränsa rätten att vistas eller röra sig på en bestämd ort eller ett bestämt område tillfälligt, för högst tre månader åt gången. Detta är möjligt förutsatt att det är nödvändigt för att avvärja en allvarlig fara som hotar människors liv eller hälsa.

Beslutsfattandet och sammanträdesförfarandet i kommunerna

I 108 § i beredskapslagen finns bestämmelser om kommunernas och samkommunernas förvaltning under undantagsförhållanden.  Fullmäktige kan då sammankallas omedelbart oberoende av bestämmelserna i kommunallagen.  Fullmäktige är beslutfört då mer än hälften av ledamöterna är närvarande.  Om fullmäktige inte blir beslutfört och vägande skäl kräver beslut, har kommunstyrelsen rätt att fatta beslut om ärenden som fullmäktige ska besluta om.  Kommunstyrelsen ska så snart som möjligt sända besluten till fullmäktige för beslut.

Det här exceptionella beslutsförfarandet ska tillämpas endast i enlighet med ovan nämnda principer och endast om ett normalt beslutsförfarande inte är möjligt.

Tillsvidare är 108 § i beredskapslagen inte i kraft.

***

Nyheten, som ursprungligen publicerades 13.3, har 27.5 preciserats med den sista meningen.
 

 

Läs mer

Kommunförbundets webbtjänst

Mer på webben

Etiketter