Hur kommer vår konst och kultur att se ut de kommande åren?

Vi lever i en osäker tid. Samtidigt som vi har mer konst och kultur och fler högutbildade yrkesverksamma än tidigare, präglas konst- och kultursektorn av en ständig osäkerhet.

Bakom oss ligger de tunga coronaåren, och den världspolitiska osäkerheten med krig återspeglas bland annat i stigande priser och svag ekonomisk tillväxt. Alla dessa faktorer inverkar på konst- och kultursektorns verksamhetsförutsättningar och kulturutbudet. Inför nästa vårs riksdagsval står vi inför en situation där de offentliga finanserna utsätts för ett stort tryck på anpassningsåtgärder, oavsett regeringskoalition.

Samtidigt ställs ambitiösa mål för kulturens tillgänglighet och livskraft i den kulturpolitiska redogörelsen.

Är konst- och kultursektorn förberedd på detta? Det är ingen enkel ekvation. Hur uppnås målen om spelrummet för den offentliga finansieringen samtidigt minskar?

Strukturerna måste också ses över

Under våren inledde Kommunförbundet en utredning med fokus på att kartlägga verksamhetsförutsättningarna under de kommande åren för professionella konst- och kulturinstitutioner som omfattas av statsandelssystemet. Kommunförbundets utredning är en fortsättning på Riku Lievonens utredning (https://www.kuntaliitto.fi/julkaisut/2022/2169-esittavan-taiteen-jarjes…) och hänför sig till genomförandet av den kulturpolitiska redogörelsen. Kommunförbundets utredning färdigställs under hösten 2026.

Den offentliga ekonomin, och både staten och kommunerna, står inför betydande anpassningsåtgärder de kommande åren. Kommunernas utgifter och inkomster är i permanent obalans, vilket också påverkar finansieringen av kulturen, institutionerna för scenkonst och museerna. Samtidigt finns det behov av grundläggande reparationer och nyinvesteringar i konst- och kulturinstitutionernas lokaler.

Lagstiftningen och finansieringssystemet för konst- och kulturinstitutionerna reformerades 2019–2022. Någon mer omfattande strukturell reform har dock inte genomförts på regional nivå.

Vi har inte heller någon tydlig bild av kommunernas vision i fråga om de konst- och kulturinstitutioner som de äger och finansierar. Vilka mål ställer kommunerna för sina institutioner? Vilken ägarstyrning och ekonomisk uppföljning omfattas de av? Är målet i första hand en tillgänglig kultur, kommuninvånarnas välbefinnande, regional livskraft och attraktionskraft, eller alla dessa?

Befolkningsutvecklingen förändrar konst- och kulturinstitutionernas publikunderlag. Kommer vi även i fortsättningen att ha ett regionalt institutionsnätverk som idag? Och vad innebär regional tillgång till kultur exempelvis år 2035?

Nya verksamhetsmodeller, produktionssätt och aktörer har redan vuxit fram inom sektorn. Samtidigt förändras människors sätt att spendera sin fritid. Förnyelse, mer permanenta samarbetsstrukturer än idag och även anpassning av verksamheten är sådant som det nuvarande nätverket av konst- och kulturinstitutioner behöver för att kunna möta förändringarna under de kommande åren.

Det är nödvändigtvis inte fråga om att alla befintliga strukturer ska kvarstå oförändrade. Det är viktigare att fråga hur vi kan säkerställa en högkvalitativ och professionell konst och kultur även då verksamhetsformerna och strukturerna förändras.

Konst- och kulturverksamheten är inte lika strikt reglerad som till exempel utbildnings- och sysselsättningstjänsterna. Därför måste kulturens betydelse synliggöras i kommunerna, både för beslutsfattarna och kommuninvånarna. Detsamma gäller det nationella beslutsfattandet.

Kulturens betydelse ska inte heller endast betraktas som en service som ska bevaras. Konst och kultur är en del av kommunernas och regionernas livskraft, turism samt attraktions- och kvarhållningskraft. Teatrar, museer och konserthus är också platser där människor samlas för att dela upplevelser. Deras värde som platser för möten och gemenskap kan till och med öka i framtiden.

Om den nuvarande nivån på statens och kommunernas finansiering sjunker, kommer kommunernas resurser att räcka till för att täcka underskottet med egna skatteintäkter, som redan nu är den huvudsakliga finansieringskällan för kommunernas kulturverksamhet? Hur kan vi säkerställa ett professionellt och högkvalitativt utbud av konst och kultur runt om i landet?

Det finns inget enkelt svar på denna fråga. Det är dock klart att framtiden inte kan byggas enbart genom att försvara de nuvarande strukturerna. Det behövs en diskussion om vad vi vill hålla fast vid, inom vilka områden vi kan göra mer tillsammans och vad vi är beredda att göra annorlunda.