Inlärningsresultaten blir inte bättre bara genom att vi mäter dem

Inlärningsresultaten har försämrats på ett oroväckande sätt. Som lösning föreslås nu nationella prov och ett lärarregister. Men är vårt problem verkligen att vi inte mäter resultaten i tillräcklig utsträckning?

Riksdagens revisionsutskott bedömer i ett betänkande den 15 oktober att kunskapsunderlaget för det finländska utbildningssystemet är bristfälligt. Utskottet anser att bristen på information gör det svårt att bedöma varför inlärningsresultaten försämras. Som viktiga åtgärder föreslår utskottet ett lärarregister och pilotförsök med nationella prov.

Det är välkommet med initiativ om hur vi kan förbättra inlärningsresultaten. Vi behöver en mångsidig diskussion. Samtidigt väcks frågan om i vilken utsträckning man är villig att se vad som redan görs och vad som kunde uppnås med små justeringar. 

Ett nationellt prov skulle innebära att hela åldersklassen gör ett prov som bedöms på ett enhetligt sätt. Enligt utskottet skulle proven ge tillförlitlig information om de sjunkande inlärningsresultaten i Finland. Förslaget har fått stöd speciellt bland ekonomer, men i mindre utsträckning bland utbildningsforskare och personer som arbetar med utbildning. 

Det har bland annat uttryckts oro över att det ska uppstå rankinglistor över skolor och att undervisningen endast kommer att fokusera på att eleverna ska klara proven. Ett provsystem sväljer också resurser i form av pengar och tid, något som inte är en bagatell i dessa tider.

När resurserna är väldigt knappa måste man kunna prioritera och fundera på vilka satsningar som har störst effekt. Vi behöver fråga oss vilka garantier det finns för att nationella utvärderingar ger bättre information om effektfullheten än urvalsbaserade utvärderingar. I Finland sköts utvärderingen av utbildningen på nationell nivå av Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). NCU:s utvärderingar görs på nationell nivå på urvalsbasis. 

När man hänvisar till praxis i andra länder skulle jag vilja se mer information om hur man i andra länder har påvisat att just nationella prov förbättrar inlärningen. Är man till exempel i Danmark, som utskottet hänvisar till, nöjda med hur inlärningsresultaten utvecklas? Jag har förstått att man inte är det, för PISA-resultaten har försämrats i Danmark trots proven. Det räcker inte att man antar att ett system är bättre bara för att motsvarande praxis är vanlig i andra länder. 

Revisionsutskottet har rätt i att det behövs ett enhetligt kunskapsunderlag. Det väsentliga är att informationen inte bara ska betjäna forskare och den nationella utbildningspolitiken, utan också de lokala utbildningsanordnarna, skolorna och lärarna. Det är viktigt att utreda om gemensamma prov skulle förbättra situationen jämfört med den urvalsbaserade djupgående bedömning som används i dag. Skulle den uppföljningsinformation som de gemensamma proven ger upphov till, kunna användas för att titta närmare på vad eleverna lär sig och hur de lär sig, så att inlärningsresultaten förbättras?

I Finland bereds just nu en kunskapsgaranti som ska göra elevbedömningen mer enhetlig. Inom ramen för kunskapsgarantin tar man också fram en gemensam uppgiftsbank för lärare inom den grundläggande utbildningen, som ska göra undervisningen mer enhetlig och ge en jämnare kvalitet. 

Ur ett ekonomiskt perspektiv skulle det nu vara förnuftigt att satsa på att kunskapsgarantin lyckas och utveckla den till ett system som ständigt utvecklas och följs upp. Under de senaste två åren har en arbetsgrupp vid Undervisnings- och kulturministeriet också utvecklat förnyade kvalitetsmål för den grundläggande utbildningen som en del av arbetet med att säkerställa tillgången till och kvaliteten på utbildningen. Uppföljningen av kvalitetsmålen bör i fortsättningen stödja utvecklingsarbetet på både lokal och nationell nivå. För att stärka kunskapsunderlaget bör arbetet med kvalitetsmålen slutföras. Det är inte resurseffektivt att inleda processer på nytt innan man har utnyttjat det arbete som redan har gjorts. För att utvärderingen av utbildningen och kunskapsunderlaget ska kunna utvecklas behövs, i stället för fragmentariska åtgärder, ett helhetsgrepp och en helhetsöversyn. 

Revisionsutskottet vill också granska lärarna och utreda sambandet mellan lärarna och inlärningsresultaten. Enligt utskottet kunde man göra det genom att inrätta ett lärarregister. Tidigare har ett lärarregister främst diskuterats som ett verktyg för att förutse och styra lärarutbildningen. Utskottets ordförande Johanna Ojala-Niemelä säger i Helsingin Sanomat den 18 oktober att ”vi skulle se hur många behöriga ämneslärare vi har i olika ämnen och kunna bedöma vart utbildningen behöver riktas”.

Här undrar jag om utskottet känner till den statistisk som Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT använder och upprätthåller. Av KT:s statistik framgår redan nu hur många behöriga personer som är anställda i kommunerna per yrkesgrupp. Inte heller i det här fallet är det vettigt att använda resurser till något som redan finns tillgängligt.

Revisionsutskottet lyfter fram ett helt nytt perspektiv på ett lärarregister – ett behov av att utreda kopplingen mellan läraren och inlärningsresultaten. Förslaget kan anses radikalt. 

Kan man verkligen skapa ett register där uppgifter om läraren kopplas till elevens inlärningsresultat och kan man på det sättet bedöma om rätt saker görs i klassen? Kan man på det här sätt bedöma hur verkningsfull undervisningen är, hitta utvecklingsområden och främja inlärningsresultaten? Jag vet inte. 

Frågan är känslig och förenad med risker, eftersom man skulle ingripa i lärarnas autonomi. Den enskilda lärarens, skolans och kommunens autonomi har varit en styrka i det finländska skolsystemet. Jag vet dock att ett nytt register där man enbart räknar upp lärarnas behörighet inte tillför speciellt mycket ny information, men däremot administrativt arbete.

Vi måste ta de försämrade inlärningsresultaten på allvar. Det är nödvändigt att stärka kunskapsunderlaget för utbildningen, men samtidigt är det viktigt att identifiera och utnyttja det arbete som redan har gjorts. När det gäller nya prov och register är det viktigt att vi frågar oss vilket mervärde de skulle ge och hur de skulle hjälpa kommunerna, skolorna och lärarna att utveckla undervisningen.

Inlärningsresultaten blir inte bättre bara genom att vi mäter dem. Det avgörande är vad vi gör med informationen.