Kommunerna har inte möjlighet att fylla det tomrum som organisationerna lämnar

I kommunerna ser man varje dag hur det går när skyddsnätet brister. Nedskärningarna i finansieringen av social- och hälsovårdsorganisationer syns direkt i människors vardag, särskilt bland dem som behöver mest stöd. Ett samhälle är inte starkare än sin svagaste länk.

Organisationerna är viktiga samarbetspartner för kommunerna. De når människor som annars inte alltid hittar till tjänsterna och erbjuder hjälp med låg tröskel när problem håller på att uppstå eller livssituationen är svår. Organisationerna har särskild sakkunskap om allt från stöd för tidig växelverkan och föräldraskap till missbruks- och mentala problem, våld i nära relationer, funktionsnedsättning, sjukdomar, hemlöshet, utslagning och stöd till personer som har svårt att få arbete. 

Organisationernas betydelse märks särskilt när det gäller barn, unga och familjer.  Stöd i vardagen, kamratverksamhet och en trygg gemenskap stärker välbefinnandet och framtidstron. När de försvagas får det konsekvenser långt in i framtiden.

När det finns ett tryck att spara är det lätt att skära ner på organisationernas finansiering. Effekterna kommer med fördröjning, men är desto mer förödande. När det förebyggande stödet minskar, ökar problemen och behovet av mer krävande tjänster växer. När verksamheten i organisationerna minskar överförs trycket till kommunerna och välfärdsområdena. Kommunerna har inte möjlighet att ersätta organisationernas arbete eller fylla det uppkomna tomrummet. 

Kommunernas ekonomiska utsikter försämras nu kraftigt och anpassningsbehoven ökar. Kommunerna vidtar redan nu betydande åtgärder för att balansera sin ekonomi. I den här situationen har de inte möjlighet att ta på sig mer ansvar utan motsvarande resurser. Kostnaderna försvinner inte, de överförs och ökar. 

Ett välmående samhälle är grunden för ekonomin. När människor mår bra och känner sig delaktiga i samhället skapas kompetens, arbete och företagsverksamhet. Om vardagens skyddsnät försvagas, påverkar det också näringslivet.

När regeringen skär ner 140 miljoner euro, ungefär en tredjedel av statsbidragen till social- och hälsovårdsorganisationerna, är det viktigt att komma ihåg att effekterna drabbar de mest utsatta – ofta samma människor dubbelt. Samtidigt försvagas det civila samhället, som det finländska välbefinnandet och förtroendet bygger på.