Fjärrundervisning i skolan innebär inte att barnet och datorn lämnas ensamma hemma

Det är få av oss som saknar distansundervisningen under coronatiden. Många har ganska tråkiga minnen från den tiden, då både barn och föräldrar satt med hörlurar framför sina datorer i olika delar av hemmet. Både barn och vuxna saknade sina egna gemenskaper.

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU, Karvi) publicerade förra veckan en utvärdering av hur fjärruppkoppling utnyttjas för närvarande. Svaret var att den utnyttjas ganska lite, och orsaken är säkert också erfarenheterna från coronatiden.

Med tanke på den demografiska omvandlingen i Finland, där antalet barn i grundskolan kommer att minska med cirka 100 000 under 2030-talet, måste vi se över undervisning som utnyttjar fjärruppkoppling på ett nytt sätt. Detta gäller särskilt om vi vill tillgodose alla barns och ungdomars grundläggande rätt till utbildning. Om fjärrundervisning genomförs på ett förnuftigt sätt skulle det kunna erbjuda kommunerna nya möjligheter att bredda utbudet för eleverna, till exempel genom att låta dem studera ämnen som de anser vara viktiga i högstadiet och gymnasiet, med högkvalitativ undervisning. 

Undervisning via fjärruppkoppling som komplement till den fysiska undervisningen är inte någon nödlösning som under coronatiden. En gemenskapsinriktad undervisning som sker via fjärruppkopplingar mellan skolor skulle innebära att läraren undervisar eleverna i klassrummet via en fjärrförbindelse. Vi har redan goda erfarenheter av att fjärrundervisning som genomförs på detta sätt fungerar. En skicklig lärare kan, trots att hen befinner sig på annat ställe, ta hänsyn till eleverna individuellt och skapa en gemenskapsinriktad inlärningsmiljö. Undervisningen i klassrummet skulle i fortsättningen också kunna övervakas av en vuxen på skolan som eleverna känner och litar på – inte nödvändigtvis en lärare, eftersom det just är lärare som vi har brist på i olika delar av Finland, och på många skolor undervisar redan nu en lärare som inte är behörig, eftersom det inte finns någon behörig lärare att tillgå.

Nu är det inte läge att fastna i erfarenheterna från coronatiden och inställningen att ingenting får förändras. Saker och ting och vårt sätt att arbeta måste nämligen förändras om vi vill säkerställa att barn och ungdomar som bor i olika delar av Finland även i framtiden får en högkvalitativ och mångsidig utbildning. 

Det krävs ett snabbt förtydligande av lagstiftningen och försök under nästa regeringsperiod för att få vi ska få större klarhet i frågan i frågan. 

Artikeln publicerades första gången i tidningen Maaseudun tulevaisuus 15.4.2026.