Skuldbromsen utmanar också kommunekonomin

Den nästan oinskränkta parlamentariska konsensus som uppnåddes i slutet av februari om en skuldbroms för kommande valperioder utmanar också kommunernas ekonomi. Målet för det strukturella saldot enligt EU:s referensvärden för underskott innebär, med nuvarande ekonomiska prognoser, ett behov av en anpassning av de offentliga finanserna på cirka 8–11 miljarder euro under den kommande valperioden. 

Den finanspolitiska arbetsgrupp som förberedde skuldbromsen nämnde inte ett enda konkret sätt att uppnå målet. Det är en uppgift för andra forum, i praktiken för nästa regeringsförhandlingar. Det återstår att se om partierna redan före riksdagsvalet presenterar egna alternativ för de åtgärder som skuldbromsen kräver. Det skulle tydligt visa att man också förbinder sig till själva målet. 

Till skillnad från tidigare kommer osäkra dynamiska effekter, såsom förbättrad sysselsättning eller tillväxtinvesteringar inte att godkännas, utan anpassningsåtgärderna måste omedelbart leda till det önskade slutresultatet. 

Kommunernas andel av de offentliga utgifterna, exklusive socialförsäkringsfonderna, uppskattas till nästan en tredjedel. Kommunernas andel av de offentliga underskotten är betydligt lägre än statens.

Varje regering har naturligtvis sina värderingar, men det är realism att se att också den kommunala ekonomin är i ett stort behov av anpassning och produktivitetsförbättringar.

För att ge en uppfattning om storleksordningen så ger en kommunalskatteprocent ungefär 1,5, miljarder euro inkomster. Kostnaderna för utbildning och undervisning utgör cirka 70 procent av kommunernas utgifter. Sysselsättnings- och näringstjänsternas andel har dessutom ökat till cirka 10 procent när ansvaret för dem överfördes till kommunerna i början av 2025. 

Enligt preliminära uppgifter från bokslutet förra året berodde utgiftsökningen i kommunerna nästan uteslutande på de nya sysselsättningsuppgifterna. I övrigt hölls utgifterna i schack, även om boksluten försämrades jämfört med året innan. 

Den direkta merkostnaden för kommunerna på grund av arbetslösheten var i fjol 200–250 miljoner euro, varav cirka hälften utgjordes av bötesavgifter för långtidsarbetslöshet, och hälften av kostnaderna för att ordna tjänster jämfört med vad staten kompenserade. Dessutom ökade kommunernas utgifter för utkomststödet med cirka 120 miljoner euro.

Regeringen Orpo förbereder som bäst sina sista ramförhandlingar i slutet av april. Det finns ett akut behov av nya åtgärder för tillväxt och sysselsättning. Ur kommunernas synvinkel behövs åtgärder som både lindrar betalningsansvaret för arbetslösheten och främjar sysselsättningen. Sådana finns lyckligtvis. 

Villkoren för lönesubventioner bör göras mer flexibla och lönesubventionerat arbete bör till fullo räknas in i arbetsvillkoret, eftersom de som får lönesubventioner också arbetar. Enligt studier har lönesubventioner en positiv effekt på de offentliga finanserna. För det andra bör kommunernas bötesavgifter avbrytas när arbetslösa hänvisas till kompetenshöjande verksamhet. För det tredje bör den rehabiliterande arbetsverksamheten i snabb takt reformeras så att det införs ett stöd för organisationers sysselsättningsåtgärder. Den tredje sektorn har genom tiderna erbjudit lågtröskeltjänster särskilt för dem som har svårast att få arbete. Nu håller välfärdsområdena på att avveckla den rehabiliterande arbetsverksamheten, och överföringen av uppgiften med resurser till kommunerna verkar inte gå framåt på det sätt som regeringen slog fast i ramförhandlingarna i våras. För det fjärde måste vi se till att det finns finansiering för områden som drabbas av plötsliga strukturomvandlingar.

Kommunernas ekonomi lever eller dör med tillväxten, sysselsättningen och skatteintäkterna. Överföringen av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna i kombination med det nya finansieringsansvaret understryker detta. Det är nästan omöjligt att klara skuldbromsen om man inte snart lättar på tillväxtbromsen. 

Det behövs nya åtgärder i ramförhandlingarna för att öka tillväxten och förtroendet i ekonomin, så att också den privata konsumtionen och investeringarna kommer i gång. Att skära ned på kommunerna, dvs. på bildning, sysselsättningstjänster och livskraft, främjar varken på kort eller lång sikt detta mål. 

Med investeringarna medräknade visar utvecklingsprognosen för kommunekonomin redan nu ett kroniskt underskott på 1–1,5 miljarder euro per år. Det som särskilt utmanar kommunernas ekonomi och framtid är befolkningsutvecklingen, som innebär att antalet barn och personer i arbetsför ålder minskar kraftigt, i synnerhet på landsbygden. 

Den parlamentariska grupp som ska inleda sitt arbete för att förbereda kommunernas framtid står redan inför stora frågor när det gäller servicelöften, strukturer och finansiering. De överenskomna ramarna för skuldbromsen innebär nu en ny svårighetsfaktor även för detta arbete.

Texten publicerades ursprungligen i Maaseudun Tulevaisuus 1.4.2026