Kommunerna behöver mer handlingsutrymme för att klara av sina sysselsättningsskyldigheter

Kommunerna har haft ansvaret för sysselsättnings- och näringstjänsterna samt integrationen i cirka tio månader nu. I det första skedet har övertagandet av de nya uppgifterna från staten gått bra: det har inte uppstått något kaos, 45 sysselsättningsområden har bildats och kontinuiteten i tjänsterna har till största delen tryggats.

Genom att stärka närservicen strävar man efter att tillgodose behoven hos dem som söker endera arbete eller arbetskraft bättre än tidigare. Detta underlättas av att kommunerna också har ett centralt ansvar för utbildning, näringspolitik och upphandlingar samt för förutsättningarna för många investeringar. I denna helhet kan kommunerna påverka utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Reformens mål är mer aktuella än någonsin. Det har dock blivit svårare att uppnå dem nu när arbetslösheten samtidigt ökar kraftigt. Kommunerna utformar nya servicemodeller i brant motlut.

Finansieringen av sysselsättnings- och näringstjänsterna överfördes redan från första början underdimensionerad till kommunerna. Därför har vissa kommuner varit tvungna att begränsa till exempel beviljandet av startpengar och lönesubvention.

På grund av den förvärrade arbetslösheten har kommunernas betalningsansvar för utkomstskyddet för arbetslösa ökat mer än väntat. Likaså innebär nedskärningarna i den primära sociala tryggheten att kommunernas betalningsandel av utkomststödet ökar.

Dessa ändringar förorsakar kommunerna tilläggskostnader på sammanlagt minst 300 miljoner euro. Denna betydande summa ökar trycket på att hitta inbesparingar på annat håll – i praktiken i bildningstjänsterna – eller att skärpa beskattningen. Samtidigt krymper handlingsutrymmet för den kommunala ekonomin även i övrigt.

Under normala förhållanden fungerar den nuvarande modellens kommunvisa finansiering, men med tanke på stora svängningar i antalet arbetslösa och i servicebehoven skulle det vid sidan av detta behövas ett flexibelt nationellt finansieringsinstrument som hjälper till att hantera plötsliga strukturförändringar.

För att stödja arbetsförmågan och organisera de sysselsättningstjänster som kommunerna ansvarar för, krävs det ofta en smidig tillgång till social-, hälsovårds- och rehabiliteringstjänster, och dessa tjänster är nuförtiden på välfärdsområdenas ansvar.

Borde också välfärdsområdena ha ett sporrande finansieringsansvar för både utkomstskyddet för arbetslösa och utkomststödet, precis som kommunerna? Välfärdsområdena kan genom sina egna åtgärder påverka behovet av dessa stöd.

Ändringarna förorsakar tilläggskostnader på 300 miljoner euro.

Detta bör också beaktas i det förslag som är under beredning, enligt vilket finansieringsansvaret för utkomststödet för unga under 25 år helt och hållet skulle överföras till kommunerna, medan de nu ansvarar för 50 procent. Välfärdsområdena har en viktig roll också då det gäller de tjänster som de unga behöver.

Överföringar av finansieringsansvar bör göras kostnadsneutralt. När incitamenten fungerar gynnas alla parter, och de som gynnas mest är de kunder som behöver tjänsterna.

Kommunernas handlingsutrymme när det gäller att tillhandahålla tjänster måste ökas avsevärt och regleringen måste luckras upp för att kommunerna ska lyckas med sina nya uppgifter och fördelarna med reformen ska komma fram.

Kommunerna har genom sitt betalningsansvar för den sociala tryggheten och sina egna skatteintäkter exceptionellt starka incitament att erbjuda de bästa tjänsterna för att främja sysselsättning, företagande och tillväxt. Då behövs inte den nuvarande typen av reglering där lagen kräver att arbetskraftsmyndigheten i början intervjuar arbetslösa arbetssökande varannan vecka och uppdaterar sysselsättningsplanerna under strikta villkor. Även de statliga myndigheternas styrning, bland annat vid utvecklingen av datasystem, bör lättas upp.

Kommunerna har svårt att klara sina nya uppgifter utan stöd från den nationella sysselsättnings- och socialpolitiken. Exempelvis påverkas kommunerna nu mer direkt av nedskärningarna i integrationstjänsterna och skärpningarna av arbetsvillkoret i lönesubventionerat arbete. Det finns fortfarande mycket att lära när det gäller att bedöma och förstå alla konsekvenser.

Denna artikel publicerades ursprungligen i Helsingin Sanomat den 5 november 2025.