Alltmer olika förutsättningar att ordna gymnasieutbildning – utmaningarna måste tas på allvar

Förutsättningarna för att ordna gymnasieutbildning blir snabbt allt mer varierande i olika delar av Finland: på vissa håll kämpar man med att få studerande, medan det på andra håll inte finns tillräckligt med studieplatser för alla. Samtidigt stramas finansieringen åt.

En färsk utvärdering av Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) bekräftar Kommunförbundets oro: förutsättningarna för att ordna gymnasieutbildning håller snabbt på att bli allt mer olika. Kommunförbundet anser att särskilt finansieringens tillräcklighet och regionala skillnader måste tas på allvar.

Gymnasieutbildning ordnas främst av kommunerna: 88 procent av studerandena studerar vid kommunala gymnasier, som drivs av kommuner eller samkommuner.

De allt mindre årskullarna syns redan nu

Gymnasieutbildningens verksamhetsmiljö har förändrats permanent.

”Det är en vanlig missuppfattning att de minskande årskullarna kommer att påverka gymnasieutbildningen först i framtiden. I själva verket är det en utveckling som pågått redan länge. Under 2000-talet har den huvudsakliga årskullen som inleder gymnasiestudier, dvs. 16-åringarna, krympt i tre fjärdedelar av kommunerna på fastlandet. Som mest är minskningen hela 88 procent”, säger Kyösti Värri, specialsakkunnig i gymnasieutbildning vid Kommunförbundet.

Gymnasierna har också polariserats kraftigt i fråga om storlek. De stora gymnasierna har vuxit, främst genom sammanslagningar, medan de små gymnasierna har minskat i storlek då årskullarna krympt lokalt och regionalt. 

”NCU:s utvärdering lyfter på ett förtjänstfullt sätt fram hur gymnasierna och anordnarna av gymnasieutbildning verkar i allt mer olika verksamhetsmiljöer. Det är nödvändigt att i ännu högre grad än tidigare se på gymnasieutbildningen ur ett lokalt och regionalt perspektiv. Att se på genomsnittet på nationell nivå räcker inte längre för att beskriva verkligheten inom gymnasieutbildningen, förklarar Värri. 

Kommunerna den största finansiären, men statens nedskärningar slår ändå hårt

En annan avgörande faktor för gymnasieutbildningen är finansieringen. Staten skär årligen ner finansieringen för gymnasieutbildningen med över hundra miljoner euro. 

Kommunerna är gymnasieutbildningens största finansiär: de finansierar merparten av statsandelsfinansieringen och kompenserar dessutom statens nedskärningar genom frivillig tilläggsfinansiering. Kommunerna står för nästan 70 procent av finansieringen för gymnasieutbildningen. 

”Den allt kärvare kommunala ekonomin kommer att påverka kommunernas möjligheter att bidra med tilläggsfinansiering till gymnasieutbildningen. För närvarande kan bara tio procent av anordnarna av gymnasieutbildning ordna utbildningen med statsandelsfinansiering. Fortsatta nedskärningar i den statliga finansieringen hotar kvaliteten på gymnasieutbildningen och dess tillgänglighet”, säger Värri.

Samarbete allt viktigare

NCU:s utvärdering visar de rådande ramarna för anordnandet av gymnasieutbildning. De alltmer varierande verksamhetsmiljöerna är en utmaning för gymnasieutbildningen under de kommande åren. Utvärderingen visar också att utbildningsanordnarna redan samarbetar. 

”Befolkningsförändringen kommer att få långtgående konsekvenser i det finländska samhället. Därför är det viktigt att utbildningsanordnarna samarbetar redan nu. Samarbetet behöver dock intensifieras snabbt och målen sättas högt för att vi ska kunna garantera att alla barns och ungas grundläggande rätt till utbildning förverkligas på alla håll i Finland. Här har också samarbetet mellan anordnarna av gymnasieutbildning en viktig roll, så att vi kan säkerställa en högklassig och tillgänglig gymnasieutbildning”, betonar Susanna Huovinen, vice verkställande direktör vid Kommunförbundet. 

Tillgången till gymnasieutbildning ingen självklarhet överallt

Kommunförbundet kommer i maj att publicera en omfattande gymnasieutredning, där de framtida utmaningarna för ordnandet av gymnasieutbildning granskas per landskap och per ekonomisk region. 

För närvarande erbjuds gymnasieutbildning i alla 66 ekonomiska regioner på fastlandet och på Åland. Den regionala tillgången till gymnasieutbildning är alltså bra. I fortsättningen kommer det dock inte att vara någon självklarhet, då årskullarna blir mindre och utmaningarna inom den offentliga ekonomin växer.

”Också staten bör stå för sin andel. Förutom att avstå från ytterligare nedskärningar bör staten i samarbete med kommunerna se över finansieringssystemet så att kommunerna kan sörja för gymnasieutbildningen i sitt område, antingen själva eller tillsammans med andra kommuner”, säger Värri.