Befolkningsförändringen påverkar gymnasieutbildningen här och nu

Hösten 2019 skrev jag ett blogginlägg om befolkningsförändringen, som är en utmaning för gymnasieutbildningen då årskullarna blir mindre. Eftersom Kommunförbundets blogginlägg sparas i fyra år utöver det aktuella året, är inlägget inte längre tillgängligt på webben. Jag noterade då att det fanns stora skillnader i befolkningsutvecklingen: nationellt hade antalet invånare under 18 år minskat med bara tre procent på tio år, medan minskningen i vissa regioner var nästan 60 procent.

Under de senaste åren har befolkningsutvecklingen – med rätta – fått en mer framträdande roll i samhällsdebatten. Hösten 2025 publicerade Kommunförbundet en utredning som förbundet beställt om den demografiska förändringen, kommunekonomin och framtiden för kommunala tjänster. För ett par månader sedan publicerade barnstiftelsen Itla en befolkningsprognos för åren 2026–2050 som fokuserar på barn.

Även medierna har lyft upp temat mer än tidigare. Till exempel har Yle rapporterat om både befolkningsförändringen i allmänhet och förändringen i antalet födda enligt region och kommun. Befolkningsförändringens inverkan på utbildningssystemet har i allmänhet studerats med tanke på förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen samt delvis småbarnspedagogiken. Som exempel kan nämnas Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2023:52 och 2026:14. I fråga om den grundläggande utbildningen är de allt större demografiska skillnaderna  mellan kommunerna redan rätt välkända.

Befolkningsförändringen påverkar också gymnasieutbildningen

Gymnasieutbildningen eller överlag utbildningen på andra stadiet har hittills haft en biroll i diskussionen om befolkningsförändringen. Frågan uppmärksammades dock i Undervisnings- och kulturministeriets utvecklingsprojekt som gällde samarbetet och anordnarstrukturen inom utbildningen på andra stadiet år 2022. Även i medierna dyker temat upp då och då, till exempel i en artikel i MustRead från maj 2025.

Enligt Sitra råder det naturligtvis stor osäkerhet kring utvecklingen av antalet unga. Trots det, eller kanske just därför, finns det skäl att förbereda sig på förändringen. Även MDI konstaterar i sin befolkningsprognos år 2025 att de regionala skillnaderna, i likhet med tidigare utveckling, kommer att förbli stora under de kommande 25 åren.

Förändringen är redan i full gång

Befolkningsförändringen påverkar också kommunernas ekonomi. Eftersom kommunerna är både den största finansiären och den överlägset största anordnaren av gymnasieutbildning, påverkar befolkningsförändringen gymnasieutbildningen också via den kommunala ekonomin. Det återstår att se hur länge kommunerna genom frivillig tilläggsfinansiering kan kompensera för statens nedskärningar i finansieringen av gymnasieutbildningen. 

En vanlig föreställning är att befolkningsförändringen kommer att påverka ordnandet av gymnasieutbildning först senare på 2030-talet. I detta sammanhang påpekas ofta att antalet födda uppgick till över 60 000 ännu år 2010, och att siffran inte sjönk under 50 000 förrän år 2018 och under 45 000 år 2022. Dessa nationella siffror är dock mindre relevanta för gymnasieutbildningen.

Figur 1: Förändring i antalet 16-åringar (%) per ekonomisk region från 2000 till 2025.

Antalet 16-åringar har hittills minskat med bara en och en halv procent under 2000-talet. Men då glömmer man att utvecklingen har varit mycket olika i olika regioner. I tre fjärdedelar av kommunerna på fastlandet har årskullen minskat, och bara i en fjärdedel har den varit oförändrad eller ökat. Den största minskningen har varit 88 procent och den största ökningen 187 procent.

En granskning på kommunnivå är otillräcklig för gymnasieutbildningen, eftersom ansökan till gymnasierna sker över kommungränserna. En granskning på landskapsnivå visar att antalet 16-åringar har ökat i sex landskap och minskat i 13. Den största minskningen har skett i Södra Savolax med 41 procent och den största ökningen i Nyland med 30 procent.

Antalet 16-åringar har minskat i mer än fyra av fem ekonomiska regioner

Eftersom befolkningsutvecklingen ser helt olika ut på olika håll i Finland, är en granskning på riksnivå helt otillräcklig och rentav olämplig. Däremot förefaller en granskning per ekonomisk region vara ändamålsenlig, eftersom gymnasieutbildning för närvarande ordnas i alla ekonomiska regioner på fastlandet.

Endast i tolv av Finlands 69 ekonomiska regioner har antalet 16-åringar ökat under 2000-talet. I 57 ekonomiska regioner har antalet minskat. Den största minskningen är 74 procent, vilket innebär att antalet 16-åringar redan minskat till en fjärdedel under 2000-talet. Det här är alltså en utveckling som redan ägt rum. I de flesta delar av landet har årskullen som ska börja gymnasiet minskat redan länge − förändringen är på gång.

Figur 2: Antal förstahandssökande till gymnasieutbildning i den gemensamma ansökan våren 2026 per gymnasium.

I den gemensamma ansökan våren 2026 hade sju gymnasier högst fyra förstahandssökande och 24 gymnasier hade högst tio. Dessa siffror visar att det nuvarande nätverket av gymnasier inte är någon självklarhet ens i den närmaste framtiden.

Gymnasieutbildningen står alltså redan idag inför stora utmaningar, men de kommer att bli ännu större under de närmaste åren. Det är därför bra att Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) just nu utvärderar möjligheter och begränsningar för anordnandet av gymnasieutbildning. Kommunförbundet stöder för sin del kommunerna och andra utbildningsanordnare genom att under våren publicera en utredning om anordnandet av gymnasieutbildning.