Sverige och Norge tillhandahåller veterinärtjänster kostnadseffektivare än Finland

Naturresursinstitutet kartlade på uppdrag av Jord- och skogsbruksministeriet tillgången på och kostnaderna för veterinärtjänster i Finland samt kostnaderna och tillhandahållningssätten i Sverige och Norge. Den genomsnittliga väntetiden till veterinärtjänster ligger på samma goda nivå i alla tre länderna, men  i Finland har kommunerna mer omfattande skyldigheter och högre kostnader. Finland hade också minst antal företag som producerar veterinärtjänster. På basis av undersökningen verkar Finlands nuvarande modell för tillhandahållandet av veterinärtjänster inte kostnadseffektiv jämfört med grannländernas.

I Sverige är kostnaderna ungefär en femtedel av kostnaderna i Finland och distriktsveterinärsystemet finansieras till största delen med avgifter som tas ut hos kunderna. I Norge sköts veterinärtjänsterna i huvudsak av privata yrkesutövare som tilldelas statliga anslag för jour samt särskilda incitament i kommuner där ”bärkraften” har försvagats.

I Finland är kommunen skyldig att tillhandahålla grundläggande veterinärtjänster och akut veterinärhjälp under alla tider på dygnet för alla djur. Husdjursägare vill ofta ha veterinärtjänster på specialnivå som kommunalveterinären i princip inte kan erbjuda, eftersom kommunalveterinären då konkurrerar på marknaden med en privat aktör. Utbudet av privata veterinärtjänster har under senare år ökat i hög takt och enligt utredningen kan utbudet komma att fortsätta öka, men inte med lönsamhet i hela landet. Fördelen med det privata serviceutbudet ansågs vara servicens kvalitet och täckning samt möjligheten till specialisering. Samtidigt uttrycktes ändå oro över att avgifterna som tas ut hos husdjursägarna kommer att höjas. 

Organiseringen av täckande jour i hela landet lyftes fram som den största utmaningen i framtiden. Att erbjuda täckande jourtjänst förutsätter en tillräckligt stor grupp veterinärer, och framför allt i glesbygden kan ett otillräckligt kundunderlag och långa avstånd försvåra tillhandahållandet av ekonomiskt lönsamma veterinärtänster och jour. Överföringen av veterinärvården från kommunerna till landskapet kommer troligen att underlätta organiseringen av jouren, men samtidigt bör samhällets skyldigheter och stöd för tillhandahållandet av veterinärtjänster bedömas på nytt.

Kunde vi lära oss något av våra grannländer?
- Målet är att alla ska ha tillgång till veterinärtjänster också i fortsättningen. 
- Samhällets insats bör i regel styras till att ordna jour för i synnerhet produktionsdjur samt till områden där veterinärtjänster inte kan tillhandahållas på marknadsvillkor.
- Under den pågående förändringen bör man i landskapet öppet diskutera olika alternativ för ordnandet av veterinärtjänster också utgående från kostnadseffektiviteten. 

Mer på webben

• Utredning och förslag