Kommunernas roll i livskraftstjänsterna har stärkts i och med AN-reformen, men verksamhetsmodellerna och samarbetsstrukturerna söker fortfarande sin plats

Kommunernas roll i utvecklingen av den regionala livskraften har stärkts efter arbets- och näringsreformen, men utvecklingsarbetet är ännu inte färdigt.  Det framgår av en färsk enkät riktad till kommuner, samkommuner, kommunala affärsverk, utbildningsanordnare och intressentgrupper. Syftet med enkäten var att skapa en lägesbild av hur AN-reformen har lyckats och att samla aktörernas erfarenheter av reformen samt utvecklingsobjekt och behov. 

Enkäten om kommunernas livskraft genomfördes av Fountain Park och var öppen 17.3–7.4.2026. Enkäten besvarades av 244 personer. Av dessa var 113 representanter för kommunerna och 42 representanter för sysselsättningsområdena.

Utredningen visar att de olika aktörerna förväntade sig att reformen framför allt ska leda till en mer flexibel och kundorienterad verksamhetsmodell. De som besvarade enkäten önskade att det regionala perspektivet ska stärkas, att nya verksamhetsmodeller ska uppstå smidigare och att servicekedjorna ska vara tydligare. Bland förväntningarna betonades därtill ett närmare och genuint nätverksbaserat samarbete mellan olika aktörer – såväl inom sysselsättningsområdena som på ett bredare plan mellan olika partner. 

Bedömningarna av hur reformen har lyckats var försiktigt positiva, men delvis motstridiga. Drygt 60 procent av de som besvarade enkäten upplever ändå att man har lyckats göra arbetskraftsservicen till en del av ekosystemet för livskraftsutveckling i kommunen. 

En del upplever till exempel att samarbetet har blivit tätare och att det har funnits möjligheter till dialog. Å andra sidan upplever många att förväntningarna inte har infriats, åtminstone inte i det här skedet. Vissa uppger att verksamheten rentav har blivit stelare jämfört med tidigare, och att nätverksarbetet och den gemensamma utvecklingen har minskat. Också samarbetsstrukturerna och rollerna söker fortfarande sin form och samarbetet har inte fungerat som önskat överallt.

Ett av de huvudsakliga målen med arbets- och näringsreformen var att föra tjänsterna närmare kunderna och att främja inte bara sysselsättningen utan också livskraften i hela området. För att målen om att stärka livskraften ska kunna uppfyllas måste sysselsättningstjänsterna integreras starkt i kommunens övriga basservice. Här ger enkätresultaten anledning att tro på att riktningen är den rätta.

– Utredningen bekräftar vår uppfattning om att reformen i huvudsak har lyckats väl och att man har lyckats bygga upp organisationer och strukturer inom ekosystemet för livskraft. De strukturella lösningarna är olika, men genom reformen ville man åstadkomma lokal variation, säger Kommunförbundets livskraftsdirektör Mikko Härkönen.

– Efter det inledande arbetet med att starta upp verksamheten har den egentliga utvecklingsfasen bara börjat. Det tar tid att utveckla och etablera verksamhetsmodeller och serviceprocesser samt att bygga upp samarbetsmodeller, säger Härkönen.

Den svåra sysselsättningssituationen är en utmaning för utvecklingsarbetet

I svaren betonas att områdena är olika och har olika resurser, vilket också innebär att de har olika utgångspunkter till exempel när det handlar om att bygga upp och utveckla tjänsterna. 

Härkönen påpekar att vissa områden har haft ett försprång, till exempel på grund av tidigare kommunförsök. Det har gjort det lättare att skapa en smidigare verksamhetskultur och har haft en positiv inverkan på bland annat viljan till förnyelse. 

Det nationella sysselsättningsläget lyfts också starkt fram i enkätsvaren. Den svaga sysselsättningen innebär en utmaning för sysselsättningsområdenas verksamhet och avspeglar sig också i kommunernas ekonomi. 

– Av svaren framgår också hur konjunkturläget påverkar utvecklingen av tjänsterna och verksamheten. Arbetslösheten har ökat till rekordnivåer samtidigt som det har funnits ett behov av att utveckla tjänsterna. Områdena har varit tvungna att utveckla tjänsterna i hård motvind, säger Härkönen.

Sammantaget visar enkäten att man har närmat sig målen med reformen, men att arbetet ännu inte är slutfört. Det finns positiva signaler, men också ett behov av att stärka det konkreta samarbetet och klargöra rollerna inom områdena. 

Under nästa regeringsperiod måste man också se till att serviceprocessen görs smidigare, att tjänsterna förnyas så att de motsvarar den nya verksamhetsmiljön samt att konjunkturväxlingarna beaktas i finansieringsmodellen för AN-tjänsterna.