Grundlagsutskottet kräver flera ändringar i lagpaketet om vård- och landskapsreformen

Grundlagsutskottet gav sitt utlåtande 22.2 om lagstiftningspaketet som gäller vård- och landskapsreformen. De ändringar som grundlagsutskottet förutsätter är så komplicerade och många till antalet att social- och hälsovårdsutskottet borde åstadkomma underverk för att riksdagen ska kunna fatta beslut om reformen under den här regeringsperioden.

Svårigheterna gäller å ena sidan de många ändringar som krävs i lagförslagens innehåll och å andra sidan den tekniska och tidsmässiga hanteringen av lagpaketet. Om riksdagen inte hinner behandla landskapsreformen och/eller reformen för tillväxttjänster betyder en splittring av helheten ett så omfattande lagstiftningsarbete i riksdagen att riskerna är stora med denna tidsplan.

De politiskt och juridiskt svåraste frågorna gäller landskapens finansiering och en notifiering av valfrihetsmodellen till EU-kommissionen.  De här frågorna har regeringen och riksdagens social- och hälsovårdsutskott inte löst på det sätt som grundlagsutskottet förutsatte i sitt utlåtande sommaren 2018.

Grundlagsutskottets kritik när det gäller frågan om notifiering av valfrihetsmodellen är rentav förkrossande. Enligt grundlagsutskottet anser social- och hälsovårdsutskottet att en notifiering inte är nödvändig trots att utskottet självt i sitt utlåtandeutkast nämner en rad frågor som uttryckligen kräver en notifiering.  I fråga om landskapens finansiering gäller grundlagsutskottets kritik i synnerhet strukturen för landskapsindexet och kriterierna för beviljande av tilläggsfinansiering om landskapens finansiering visar sig otillräcklig för att den lagstadgade servicen ska kunna upprätthållas.

När det gäller kompensationsmodellen i samband med överlåtelse av kommunernas egendom tog grundlagsutskottet starkt ställning till kommunernas fördel. Kompensationen bör täcka också andra förluster än verksamhetslokaler som blivit obehövliga, tröskeln för kompensation är för hög i basförslaget, kompensationen bör gälla också andra kommuner än de som är i kris, och det kalkylerade behovet att höja skattesatsen kan inte vara det enda kriteriet vid bedömningen av rätten till kompensation.

Grundlagsutskottet konstaterar också att regeringen och social- och hälsovårdsutskottet inte har lagt fram någon godtagbar motivering för sin ståndpunkt att kommunerna inte inom ramen för sin allmänna kompetens kan vara producenter av social- och hälsovårdstjänster.

Grundlagsutskottets krav på korrigeringar som gäller dataskyddet är tekniskt sett mycket komplicerade. Det finns inga starka politiska åsikter kring det här, men trots envetna försök har regeringen och social- och hälsovårdsutskottet inte kommit med några lösningar som skulle tillfredsställa grundlagsutskottet. Bara den frågan kan bli för övermäktig med tanke på tidsplanen.

I grundlagsutskottets utlåtande ingår också mycket annan kritik. Enligt utlåtandet behöver de bestämmelser som gäller kundplanen av konstitutionella skäl fortfarande preciseras betydligt. Också reglerna som gäller underleverans bör preciseras. Det bör göras lagändringar som tryggar möjligheterna för landskapens affärsverk att under alla omständigheter (också vid störningar på marknaden) utan avbrott kunna upprätthålla den nivå på serviceproduktionen som lagstiftningen förutsätter och beredskapen för detta. Också bestämmelserna som gäller en tidigareläggning av social- och hälsocentralernas verksamhet och bestämmelserna om pilotprojekt kräver omfattande ändringar.