Kommunförbundet publicerade ett omfattande initiativ om kontaktytorna

Samarbetet mellan kommunerna och landskapen bör beaktas i reformen

(Kommunförbundet informerar 15.12.2016) Gemensamma invånare och överlappande ansvarsåtaganden tvingar de nya landskapen och kommunerna att bygga upp ett samarbete. Kommunförbundet har tillsammans med ett flertal kommuner sammanställt ett omfattande paket av uppgifter som kräver samarbete. I utvecklingsinitiativet efterlyses nationella verktyg för och möjligheter till regionala avtal med beaktande av omständigheterna och invånarnas behov.

I utvecklingsinitiativet konstateras att det föreslagna förhandlingsförfarandet en gång per fullmäktigeperiod i utkastet till landskapslag är otillräckligt när det gäller att avtala om samarbete och arbetsfördelning. Det behövs planering på kortare sikt som utgår från lokala behov och eventuellt särskilda kommunombud som skulle ansvara för att samarbetet mellan landskapen och kommunerna fungerar.

– Syftet med utvecklingsinitiativet är att öppna en diskussion om kontaktytornas betydelse och samtidigt erbjuda synpunkter, erfarenheter och praktiska verktyg som stöd för beredningen. Kontaktytorna bör beaktas i både den nationella och den regionala beredningen av förändringen, säger Timo Reina, vice verkställande direktör vid Kommunförbundet.

Utvecklingsinitiativet behandlar tio konkreta kontaktytor i kommunernas och de nya landskapens uppgifter. Kommunernas representanter beskriver praktiska exempel och lösningar bland annat inom planläggningen, främjandet av sysselsättningen, boendet och  välfärds- och hälsofrämjandet. Särskilt problematiskt kan det bli med att ordna stödtjänster, om det bildas riksomfattande stödservicebolag för landskapen.

– På många ställen finns det skäl att fastställa gemensamma mål på landskapsnivå, säger Hannele Mikkanen, kommundirektör i Liperi.

– Utgående från de gemensamma målen kan man sedan komma överens om lokala mål, förenhetliga kundprocesserna och förnya ledningen. Vi behöver metoder för dialogen mellan landskapen och kommunerna, eftersom kommunen fortfarande är den konkreta kontaktytan för invånarna när det gäller lokala tjänster. Kommunen ansvarar för sina invånare, för vilka tjänster produceras i landskapet via olika aktörer, påpekar Mikkanen.

Ansvarsöverföringarna bör kopplas till de verksamheter som behålls oförändrade. Då till exempel hälsoskyddet överförs till landskapen, bör kompetensen inom området ändå fortfarande finnas tillgänglig också för kommunerna, till exempel när det gäller arbetet för bättre inomhusluft i skolorna. Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, som finansieras av socialväsendet, sker till stor del genom workshoppar för unga, som kommunerna ordnar. Sysselsättningen är överhuvudtaget ett gemensamt uppgiftsområde för flera aktörer, likaså de olika skedena i invandringsprocessen. De kommunägda näringsbolagens samarbete med landskapet bör utredas.

Också relationerna till tredje sektorn förutsätter utredningar. Organisationerna har en betydande roll i servicehelheten, och såväl kommunerna som landskapen har framöver i uppgift att stödja dem.

– Det viktiga är att identifiera de gemensamma invånarnas behov. En alltför strikt gräns mellan kommunens och landskapets administrativa befogenheter kan i värsta fall leda till luckor i servicen och å andra sidan överlappningar. Lokala och regionala avtalsarrangemang är nödvändiga också med tanke på samhällsekonomin, säger vice verkställande direktör Reina. 

Närmare upplysningar:
Timo Reina, vice verkställande direktör, tfn 040 555 8458
Kaija Majoinen, forsknings- och utvecklingsdirektör, tfn 0500 811 239
Antti Kuopila, sakkunnig, tfn 050 345 2390

 

Etiketter