Kommunernas likabehandlingsplaner lyfter fram det breda spektret av kommuninvånare

(Kommunförbundet informerar 14.3.2018) Enligt Kommunförbundets utredning Samalle viivalle – Havaintoja kuntien yhdenvertaisuustyöstä om likabehandlingsarbetet hjälper likabehandlingsplaneringen kommunerna att se över sina verksamhetsmodeller och identifiera de strukturer som eventuellt är diskriminerande.

Utredningsmaterialet består av resultaten av en enkät som Kommunförbundet genomförde i Finlands fastlandskommuner och en separat kvalitativ analys av kommunernas likabehandlingsplaner utgående från ett sampel. Enkäten besvarades hösten 2017 av 127 kommuner. Svarsprocenten var 42. Uppgiftslämnarna utgör en bred representation av kommuner av olika storlek.

Största delen av de kommuner som besvarade enkäten, 79 procent, har gjort upp en likabehandlingsplan för personalen. Totalt 65 procent uppgav att alla eller nästan alla läroanstalter i kommunen hade en likabehandlingsplan. En dryg tredjedel, 36 procent, hade gjort upp en likabehandlingsplan för verksamheten.

I planerna beaktas särskilt funktionshinder och ålder

Likabehandling innebär att alla människor är likvärdiga, och ingen får diskrimineras. Enligt utredningsresultaten betonar likabehandlingsplanerna för verksamheten särskilt  tillgänglighet, tillgång till service, servicens omfattning och delaktighet. Bland diskrimineringsgrunderna syns funktionshinder, ålder och ursprung mest i planerna.

– Utgångspunkten för likabehandlingsarbetet är att beakta det breda spektret av kommuninvånare. Likabehandlingsarbetet anknyter till de kommunala tjänsterna, den byggda miljön, delaktigheten, växelverkan och även till goda relationer mellan befolkningsgrupperna, säger Sinikka Mikola, sakkunnig vid Kommunförbundet.

I de granskade planerna betonas särskilt tillgänglighet, tillgång till service, servicens omfattning och delaktighet. Som något mycket angeläget ansågs likabehandling när det gäller digital tillgänglighet av tjänster. Bland diskrimineringsgrunderna syns funktionshinder och ålder mest i planerna, i de stora städerna också ursprung. De sexuella minoriteternas och könsminoriteternas situation har behandlats relativt lite, likaså rombefolkningens ställning och diskriminering på flera grunder.

– För att främja likabehandling krävs en dubbel strategi. Likabehandling bör genomsyra hela kommunens verksamhet, men också riktade åtgärder behövs om det upptäcks brister i fråga om någon befolkningsgrupp, framhåller Johanna Laaja, projektsakkunnig vid Kommunförbundet.

– Till exempel alla ungdomsgårdar bör sträva efter nolltolerans mot diskriminering och sänka tröskeln för exempelvis unga som hör till en sexuell minoritet eller könsminoritet att delta i verksamheten. I några kommuner har man upplevt det viktigt att öppna ungdomslokaler som är särskilt riktade till regnbågsungdomar, säger Laaja.

Närmare upplysningar:
Sinikka Mikola, sakkunnig, tfn 050 342 8218
Johanna Laaja, projektsakkunnig, tfn 050 563 7103

Se nedan utredningen (svensk resumé i slutet av rapporten): Samalle viivalle - Havaintoja kuntien yhdenvertaisuustyöstä
Utredningen har gjorts av pol.dr Elina Ekholm och samh.mag. Kati Tuokkola.
Kommunförbundet genomförde utredningen som en del av Justitieministeriets EU-finansierade projekt Rainbow Rights.

Projektet Rainbow Rights har fått finansiering från Europeiska unionens program om grundläggande rättigheter, jämställdhet och medborgarskap (2014–2020).

Etiketter