Skolorna kan inte ensamma garantera simkunnighet – kommunerna söker lösningar

Skolornas största utmaningar när det gäller att ordna simundervisning är bristen på simhallar och simlärare samt långa transportsträckor till simundervisningen. Det framgår av Kommunförbundets färska enkät, som besvarades av sammanlagt 75 bildnings- och idrottsdirektörer i augusti 2025.

Barnens och de ungas brist på simkunnighet blev ett hett samtalsämne under sommaren i samband med flera fall av tillbud och drunkningsolyckor. Den nu publicerade enkäten bekräftar att det finns stor vilja i kommunerna att stärka simkunnigheten, och också kompetens för detta, men resurserna och omständigheterna begränsar möjligheterna.

– De kritiska perioderna för inlärningen är förskoleåldern och början av skolgången. Det lönar sig att satsa på simkunnighet tidigt, för den bär bokstavligen hela livet, säger Mari Sjöström, specialsakkunnig inom grundläggande utbildning vid Kommunförbundet.

De största utmaningarna: resor, lokaler och brist på lärare

Kommunförbundets enkät visar att barns och ungas inlärning av simkunnighet försvåras i synnerhet av de långa avstånden till simhallar och bristen på både simbassänger och simlärare. Många små orter saknar egen simhall helt och hållet, och elevernas resor till undervisningen kan sträcka sig upp till hundra kilometer. 

– Långa resor kan ta hela skoldagen och förbruka en hel del av kommunernas resurser. Sparåtgärder löser inte problemet – nu behövs det nationellt stöd, säger Sjöström.

I Finland finns det omkring 230 simhallar, men deras skick orsakar ytterligare problem för kommunerna: enligt uppskattningar har simhallarna eftersatt underhåll på minst 300 miljoner euro. Staten har också kontinuerligt minskat stödet för byggande av idrottsanläggningar. I många simhallar finns det dessutom få bassänger som är lämpliga för undervisning: barnbassängerna är ofta små och det finns inte tillräckligt med bassänger som planerats för undervisning. Sådana saker kan begränsa både skolornas simundervisning och familjernas möjligheter att stödja barnens simkunnighet på fritiden.

Ett centralt problem för undervisningen är också tillgången till utbildade simlärare. Bristen på kompetenta simlärare gäller såväl den finskspråkiga som den svenskspråkiga undervisningen och försvårar möjligheterna att ordna simundervisning både inom skolan och på fritiden. 

I enkäten framkom också att elevernas frånvaro från simundervisningen har ökat, särskilt när det gäller högstadiet, vilket äventyrar utvecklingen av simkunnigheten just i det skedet då den redan borde ha stabiliserats. De som svarade på enkäten påpekade att föräldrarna till och med alltför mycket sympatiserar med barnen och lätt är benägna att anhålla om frånvaro från undervisningen. 

– Den centrala frågan är hur man kan intensifiera samarbetet mellan hemmet och skolan så att eleverna skulle delta i undervisningen. Samtidigt måste man fundera över om man kunde anpassa både praxis i undervisningen och lokalerna så att tröskeln för deltagande blir så låg som möjligt, säger Sjöström.

Enligt Sjöström kan en lösning vara att se över prioriteringen i undervisningen så att de äldre eleverna skulle få fokusera mer på andra aspekter av vattenkompetens, såsom vattensäkerhet och räddning.

Större hänsyn bör tas till olika kulturella bakgrunder

Enkäten visade också på kulturella hinder för deltagandet. En del elever behöver avskildhet eller separata utrymmen, vilket kan hindra deltagandet. Elevernas behov av stöd bör beaktas vid bildandet av undervisningsgrupper.

I kommunerna har man gjort olika försök och utvecklat lösningar. Exempelvis i Lojo har praxis i simhallarna ändrats för att tillåta mer avskildhet.

– Det är viktigt att alla barn får delta i simundervisningen oavsett bakgrund.  Jämlikhet och säkerhet går hand i hand. Positiva erfarenheter av skolans simundervisning hänger med också under barnens fritid och sänker tröskeln att träna på egen hand, säger Elsa Mantere, specialsakkunnig i idrotts- och ungdomsfrågor vid Kommunförbundet.

Simkunnighet skapas genom samarbete

Kommunförbundet betonar att stärkandet av barnens och de ungas simkunnighet inte kan lämnas enbart på skolornas ansvar.
– Skolornas simundervisning och simskolorna erbjuder grundläggande färdigheter, men regelbunden träning på fritiden är nödvändig. Familjen har en viktig roll när det gäller att uppmuntra barnen och upprätthålla deras färdigheter, men också när det gäller att trygga deras säkerhet, säger Sjöström.

– Simkunnigheten är en medborgarfärdighet och en del av säkerheten. Den lär man sig bäst tillsammans – i skolor, i simskolor och på fritiden med familjen, sammanfattar Mantere. 

Samma utmaningar som gäller för skolornas simundervisning gäller också för de simskolor som kommunerna ordnar. I många kommuner fylls simskolorna snabbt, men det är omöjligt att öka antalet simskolor om det inte finns tillräckligt med bassänger och tillgång till simlärare. 

Kommunerna skapar kreativa lösningar

Utredningen visade på rikligt med god praxis i kommunerna:

• simhallskort kan lånas på biblioteken
• under sommaren ordnas pop-up- och strandsimskolor
• simhallarnas praxis har anpassats enligt familjernas behov och för olika kulturella bakgrunder
• Uleåborg har skapat en "väg till simkunnighet" som en del av sin kommunstrategi

– Det finns många bra och fungerande exempel i kommunerna. De visar att genom ett gott samarbete mellan olika aktörer, till exempel undervisnings- och idrottsväsendet samt föreningar, kan tröskeln för att lära sig simma sänkas för barn och unga och säkerhetskulturen stärkas, säger Sjöström och Mantere.