ARTTU2 skärskådade ekonomin i 40 kommuner:

Bokföringsmässig och finansiell balans ger olika bild av läget

Den bokföringsmässiga och den finansiella balansen i de fyrtio medverkande kommunerna inom forskningsprogrammet ARTTU2 har studerats parallellt och på ett konkret plan. Pentti Meklin, professor emeritus, och Heikki Pukki, sakkunnig vid Kommunförbundets kommunalekonomiska enhet, visar i en rapport att i alla storleksklasser har kommunerna i genomsnitt bokföringsmässigt överskott, men inom många storleksklasser har enskilda kommuner underskott. Läget för kommunkoncernerna var sämre än för kommunerna: i sammanlagt över en tredjedel av kommunerna i olika storleksklasser hade kommunkoncernen bokföringsmässigt underskott.

 

​Balansanalyserna är gjorda både enligt kommunstorleksklass och kommun år 2014. Kommunkoncernerna har studerats parallellt med kommunerna till den del statistiskt material har funnits att tillgå.

 

- Det råder divergerande uppfattningar om kommunernas ekonomiska balans. Det beror på olika sätt att mäta det som kallas balans, konstaterar Pentti Meklin.

 

- Kommunerna leds utgående från den information som bokföringen ger. Den balans som bokföringen uppvisar kan kallas bokföringsmässig balans.  Däremot ser statsledningen och Europeiska unionen på balans ur de offentliga finansernas perspektiv. Uppgifterna i sammanhanget produceras av nationalräkenskapssystemet och den balans som detta uppvisar kan kallas finansiell balans. 

 

- Med tanke på ledningen av kommunen måste man fråga sig vilken balans kommunen borde eftersträva på lång sikt, påpekar Meklin och Pukki.

 

Vad är det som mäts – över/underskott, kassaflöde eller lånestock?

 

Bokföringsmässig balans beskrivs med överskott och underskott. Finansiell balans tolkas med verksamhetens och investeringarnas kassaflöde och lånestocken där storleken bestäms enligt kriterierna för en kriskommun. Den bokföringsmässiga och finansiella balansen påverkas av skattesatserna som kommunen själv kan besluta om, och därför är de också föremål för analysen.

 

- Det finns inget enskilt nyckeltal som utvisar kommunens finansiella balans. Den finansiella balansen tolkas utifrån verksamhetens och investeringarnas kumulativa kassaflöde. Om kassaflödet är negativt, uppstår behov att ta upp lån.  Att kommunen har skulder är i och för sig helt naturligt bland annat med tanke på rättvisan mellan generationer och befolkningsgrupper. Det viktiga är hur stor skuldbördan är och vartåt utvecklingen går, understryker Pentti Meklin.

 

Kommunkoncernernas lånestock är i snitt dubbelt så stor som kommunernas, medan aktiva sidan i koncernernas balansräkningar är en och en halv gånger större än kommunernas. Koncernernas bokföringsmässiga överskott är mindre än kommunernas, och antalet koncerner med underskott är fler än antalet kommuner med underskott. De största problemen med balansen i den kommunala ekonomin förefaller att finnas i koncernsammanslutningar.

 

- Analysen ger vid handen att kommunernas bokföringsmässiga överskott växer, men samtidigt växer också det finansiella underskottet. Det är svårt att ange ett maximalt lånebelopp för kommunerna, eftersom kommunerna befinner sig i olika situation, deras skattesatser varierar och i stället för lån kan de ty sig till exempelvis privatfinansiering vid investeringar, konstaterar rapportens författare.

 

Rapporter: Pentti Meklin & Heikki Pukki: Kuntien kirjanpidollinen ja rahoituksellinen tasapaino - tasapainon tulkintaa. (Bokföringsmässig och finansiell balans i kommunerna – tolkning av balans) Del I och II. Nytt i publikationsserien ARTTU2, nr 3/2016 och 4/2016.

www.kommunerna.net/arttu2

 

Närmare upplysningar:

Pentti Meklin, professor emeritus, pentti.meklin(at)uta.fi, tfn 050 564 2595.

Heikki Pukki, sakkunnig, (statistiken i rapporten), heikki.pukki(at)kommunforbundet.fi, tfn 050 324 3621.
 

Den ekonomiska undersökningen ingår i det omfattande forskningsprogrammet ARTTU2

Denna ekonomiska rapport ingår i ARTTU2, som utvärderar genomförda och förestående reformer i kommunerna 2014–2018. Forskningsprogrammet består av flera delprojekt.

I programmet ARTTU2 utreds hur reformerna har inverkat på den kommunala servicen, ekonomin, demokratin och ledarskapet, personalresurserna, samhällsstrukturen och livskraften i kommunerna.

I programmet medverkar 40 kommuner av olika storlek och typ i olika delar av Finland. ARTTU2 är en fortsättning på det motsvarande programmet för utvärdering av strukturreformen, vilket genomfördes 2008–2012. Programmet är gemensamt för flera forskningsaktörer och samordnas av Kommunförbundet.

Befolkningsstrukturen och övriga egenskaper hos de undersökta kommunerna bildar tillsammans ett urval som är representativt för hela Finland.

Kommunerna i ARTTU2 
Askola, Enare, Esbo, Hattula, Hirvensalmi, Hollola, Jyväskylä, Kankaanpää, Karleby, Keitele, Keuruu, Kimitoön, Korsholm, Kotka, Kurikka, Kuusamo, Lempäälä, Liperi, Nivala, Paltamo, Parkano, Petäjävesi, Pudasjärvi, Raseborg, Reso, Rautalampi, Salo, Sibbo, S:t Michel, Säkylä, Tammerfors, Tavastehus, Torneå, Uleåborg, Vasa, Vanda, Villmanstrand, Vimpeli, Vörå och Åbo.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.