KOMMEK-seminariet 17−18.8.2016, Malmö

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) arrangerade i samarbete med Region Skåne, Malmö stad och Kommunalekonomernas förening (KEF) ekonomiseminariet KOMMEK i Malmö den 17 till 18 augusti. Från Kommunförbundet deltog Kaj Lindqvist och Jari Laine, och vi torde också ha varit de enda besökarna från Finland.

​Evenemangets grundkoncept kan kanske bäst beskrivas som en kombination av våra egna evenemang Kommunmarknaden och Finansieringsforum. På mässavdelningen fanns det representanter för cirka 80 olika kommunala samarbetspartner, allt från finansiella tjänster och ekonomiförvaltning till byggande och uthyrning. Seminariedeltagarna (enligt arrangörerna cirka 3 200) var däremot nästan uteslutande representanter för ekonomi, budgetering och finansiering. De två seminariedagarna innehöll över 60 föreläsningar och informationsinslag. Med tanke på innehållet och deltagarnas befattningar kan det ändå sägas att evenemangets tyngdpunkt låg närmre Finansieringsforum.

Seminariets teman verkade tämligen bekanta från förut: hur ska hälso- och sjukvården effektiviseras? Hur ska skolan förbättras? Hur bör kommunens verksamhet styras? Vilka är fördelarna och nackdelarna med att ta emot flyktingar? Hur svarar vi på de framtida ekonomiska och demografiska utmaningarna? Hur ska de ökade investeringsbehoven hanteras?

Men redan från början av evenemanget kunde man ana att i Sverige och inom Sveriges offentliga ekonomi fungerar saker kanske lite annorlunda ön i Finland. Tonen i öppningstalet av civilminister Ardalan Shekarabi var tämligen olik vad man är van vid att höra i Finland. Han lyfte fram regeringens roll, ståndpunkter och beslut, men betonade minst lika tydligt kommunernas behov och utmaningar och efterlyste sätt att svara på dessa. Detta gav genast en bild av att svenska staten och kommunerna ”sitter i samma båt” i högre grad än de finländska.

Det egentliga programmet bestod av föreläsningar, och i samband med anmälan gällde det att välja de intressantaste. Mitt första val var ”Kunskapsstyrning vägen till bättre ekonomi” som skapade förhandsförväntningar om en diskussion kring ekonomistyrning och kunskapsstyrning. Det blev det också, men föreläsningen fokuserade på konskapsstyrning som vägen till en effektivare patientprocess som i sin tur borde ge besparingar. I sig intressant.

Den andra föreläsningen var ”Samverkan kommunlandsting. Hur svårt kan det vara?” Inte heller den föreläsningen behandlade samarbetet mellan kommunerna och landstingen enbart som sådant. Under föreläsningen diskuterades lösningar på hur resurserna och kostnaderna ska fördelas framför allt då det gäller s.k. storkonsumenter av vårdtjänster, med andra ord den grupp på några få procent av befolkningen som använder minst 50 % av resurserna. En bekant fråga också i Finland. De möjliga lösningar som lyftes fram var inte heller obekanta − ledarskap, ökat samarbete, informationsutbyte, e-vård, digitalisering…

Onsdagens sista föreläsning var ”God ekonomisk hushållning - en praxisstudie” och hölls av Kommunalekonomernas förening, som hade genomfört en enkät om vilka frågor som anses viktiga med tanke på god ekonomisk hushållning. Sveriges kommunallag ålägger kommunen att ha en god ekonomisk hushållning, men det anges egentligen inte någonstans några absoluta krav för vad det innebär. Föreläsningen berörde både finansiella och verksamhetsmässiga perspektiv. Intressant var att kommunerna fortfarande ombads dela med sig av erfarenheter och tips angående ämnet!

Onsdagens program avslutades med en cocktailmottagning där vi bland annat träffade företrädare för SKL och de små kommunerna Laxå, Karlstad, Botkyrka… I samband med det torde vi redan ha fått idéer för nästa Finansieringsforum.
Torsdagsmorgonen inleddes med Malmö stads föreläsning ”Upphandling och implementering av ekonomisystem i Malmö stad”. Föreläsningen beskrev Malmös upphandling av ekonomisystem inklusive poängsättning och hur systemet fungerar med tanke på stadens behov.

För mitt eget arbete var det absolut nödvändigt att höra Kommuninvests ”Finansiering och skuldförvaltning”. Sveriges kommunkoncerner har en lånestock på cirka 550 miljarder kronor dvs. ungefär 60 miljarder euro. Ändå framstod det åtminstone inte i Kommuninvests föreläsning som att skuldsättningen i sig skulle vara problemet: under de senaste fem åren har Kommuninvests och obligationslånens marknadsandelar klart ökat, medan bankernas har minskat. Intressant är att det var först år 2009 som Kommuninvest systematiskt började följa upp och analysera kommunernas upplåning, och först i år presenteras den första rapporten om skuldförvaltning! Särskilt uppmärksammades förhållandena mellan lånetiderna och räntebindningarna. Också i Sverige väcker minusräntorna diskussion om huruvida investeringar finansieras med ”korta” lån och i vilken omfattning man använder korta räntebindningar under långa lånetider.

Nästa ämne var ”Beyond budgeting - dynamisk ekonomi- och verksamhetsstyrning”. Föreläsningen hölls av en konsult som delade med sig av sina åsikter om och erfarenheter av hur man vid budgetering också borde beakta omvärlden och förändringar i den och inte stirra sig blind på siffror.

Den sista föreläsningen jag valt var ”Välfärdens långsiktiga finansiering”. Företrädare för Finansdepartementet, SKL och Konjukturinstitutet höll föreläsningen tillsammans. Huvudtemat var främst hur skattehöjningar till följd av hållbarhetsunderskottet (i Sverige!) ska kunna undvikas. Enligt Konjukturinstitutets hållbarhetsberäkning, med antagandet att den nuvarande vårdnivån ska bibehållas och den offentliga ekonomin hållas i balans, kan det fram till år 2040 krävas skattehöjning på cirka 2,5 % av BNP. Det diskuterades vilken betydelse befolknings- och sysselsättningsutvecklingen, utvecklingen av vårdformer, prioriteringar osv. har för att undvika skattehöjningar. BNP antogs dock till och med fördubblas inom samma tid, så ur denna synvinkel borde de ekonomiska fundamenten inte medföra ytterligare utmaningar.

Under dagen fanns det också tillfälle att diskutera med flera företrädare för SKL, deras samarbetspartner och kommuner av olika storlekar. De här samtalen gav en bild av situationen i enskilda kommuner och regioner. Åtminstone södra Sverige verkar det gå mycket bra för; under evenemanget utsågs Helsingborg till Årets tillväxtkommun, och Göteborgs representanter berättade att man inte hinner bygga bostäder i den takt de går åt… För de mindre kommunerna är utmaningar däremot till exempel investeringsbehoven och styrningen av ekonomin. Vissa aktörer kommer vi säkert att upprätthålla kontakten med också framöver.

Inom Sveriges offentliga sektor och lokalförvaltning görs många analyser och uppföljningar som sedan utnyttjas mångsidigt inom kommunens egen verksamhet. På basis av informationen erbjuder samarbetspartner verktyg för ledning, planering, budgetering, riskhantering osv. Iögonfallande var att även många halvoffentliga sammanslutningar analyserar och bearbetar information som man kunde tro att också där hör till Statistiska Centralbyrån.

För att sammanfatta utgångspositionerna för både seminariet och Sveriges offentliga ekonomi och jämförelserna med Finland kan man åtminstone säga att relationen mellan kommun och stat verkar smidigare i Sverige. Staten och kommunerna samarbetar aktivt och strävar tillsammans efter att systemet ska fungera. Medan vi i Finland är på väg att centralisera talar man i Sverige fortfarande för decentraliserade lösningar − i vissa kommentarer lyftes det tydligt fram att till exempel en överföring av primärvården till landstingen inte är möjlig. Sammantaget kom det i många sammanhang och diskussioner fram teman som stärkte uppfattningen att det − av någon anledning − går bättre för Sverige än för Finland.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.