Sammandrag av enkät till den kommunala bildningsledningen gällande beredningen av barn- och familjetjänster i vård- och landskapsreformen

Kommunförbundets enhet för undervisning och kultur har utrett den kommunala bildningsledningens åsikter om nuläget i beredningen av servicen för barn, unga och familjer i samband med vård- och landskapsreformen. Utredningen gjordes i form av en webropol-enkät och dess innehåll var i huvudsak det samma som i den enkät som våren 2017 riktades till förändringsledarna i vård- och landskapsreformen. Enkäten besvarades av 124 personer, vilket gav en svarsprocent på 43.

De kommunerna som besvarade enkäten var av olika storlek och belägna i olika delar av landet. Enkätsvar skickades också in från alla landskapen. Syftet med frågorna var att utreda bildningsväsendets delaktighet och medverkan i beredningen och få höra bildningsledningens åsikter om nuläget i beredningen och om behovet av förändringsstöd.

Ett tydligt budskap: Utnyttja kompetensen och involvera bildningsväsendet aktivt i beredningen

I enkäten lyftes särskilt tydlig fram att bildningsväsendet behöver involveras i högre grad i beredningen, på kommun- och landskapsnivå och på riksnivå. Bildningsväsendets roll i beredningen ansågs vara en central faktor för att reformen ska lyckas. Enligt bildningsledningen har det förebyggande arbetet och främjandet av välfärden, som båda kvarstår i kommunen, och kopplingen mellan dessa tjänster tillsvidare inte beaktats i tillräcklig grad i beredningen. Uppgiftslämnarna ansåg att de välfärdsfrämjande tjänster som kvarstår hos kommunerna bör få betydligt mer synlighet. Ur välfärdssynpunkt är detta förslag logiskt eftersom kommunen genom sina bildningstjänster når stora befolkningsgrupper och kommuninvånarnas välfärd främjas på många sätt i olika vardagliga tjänster.

I de öppna svaren framfördes en oro över hur serviceintegrationen ska fungera och över de kundorienterade verksamhetsmodellerna. Inom förskolepedagogiken, utbildningen och fritids- och kulturtjänsterna möter man barn, unga och familjer i vardagen, och då upptäcks också ett eventuellt behov av multiprofessionellt stöd i ett tidigt skede. De tjänster som kommunen och landskapet ansvarar för kommer till många delar att vara kopplade till varandra, vilket förutsätter fungerande samarbetsstrukturer. Som exempel kan nämnas tjänsterna inom skolhälsovården och elevvården eller samarbetet mellan förskolepedagogiken och rådgivningsbyrån. Sättet på vilket en kund som behöver hjälp och stöd hänvisas vidare och hur de multiprofessionella processerna fås att fungera förutsätter en beredning av samarbetsytor där kommunerna och landskapen samverkar.

Programmet för utveckling av barn- och familjetjänster i nyckelroll

Enkäten visade att beredningsläget i reformen varierar från landskap till landskap. I de landskap där reformen framskridit väl är också bildningsväsendet mer involverat. I detta avseende upplevde bildningsledningen att kommunerna är i olika ställning. Enligt svaren har de landskapsbaserade grupperna inom Programmet för utveckling av barn- och familjetjänster, LAPE en mycket viktig roll i beredningen. Eftersom det inte alltid finns andra motsvarande beredningsgrupper på landskapsnivå framhävs dessa gruppers roll i beredningen av tjänster för barn, unga och familjer. Barnskyddet, skol- och studerandehälsovården samt moderskaps- och barnrådgivningarna var bäst företrädda i beredningsgrupperna, men över 70 procent av uppgiftslämnarna angav också att förskolepedagogiken, skolväsendet och kurators- och psykologtjänsterna medverkade i arbetsgrupperna. Totalt 48 procent av uppgiftslämnarna angav att idrottsväsendet var representerat och 62 procent nämnde ungdomstjänsterna. I 32 procent av svaren lyftes kulturväsendet fram bland de medverkande.

Bland bildningsdirektörerna visste 10 procent inte om att det fanns arbetsgrupper för beredning av tjänster för barn och familjer och 13 procent kände till det pågående arbetet i olika arbetsgrupper, men där var bildningsväsendet inte representerat. I de öppna svaren önskade man att hela bildningsväsendet i högre grad skulle medverka i beredningen, i synnerhet skolan och förskolepedagogiken. Likaså nämndes organisationer, serviceproducenter inom social- och hälsovården och representanter för församlingen i många enkätsvar.

Fastän bildningsväsendet har representanter i beredningsgrupperna upplevs arbetet ändå vara mycket social- och hälsovårdsstyrt. Svaren gav en bild av att bildningsväsendet har små möjligheter att påverka beredningen av reformen trots sin medverkan i olika arbetsgrupper. Enligt en del svar tycks bildningsväsendet stå lite vid sidan om, till och med undanhållas information, och koordineringen av beredningen verkar oredig.

Bildningsdirektörerna var mycket medvetna om att beredningen av reformen innebär en stor arbetsbörda. Också i de landskap där samarbetet var längre hunnet konstaterade man att det fanns verkligt mycket att göra. Det påpekades också att de stora arbetsgrupperna innebär vissa utmaningar för arbetets konkreta framskridande.

Förändringsstöd för reformen, utveckling av samarbetsstrukturer och verksamhetsmodeller

I enkäten ombads de tillfrågade bedöma nyttan av olika former av förändringsstöd på skalan 1–5 (1 = inte alls nyttigt, 5 = mycket nyttigt). Bildningsledningen upplevde att utvecklingen av samarbetsstrukturerna mellan kommunen och landskapet var allra nyttigast och gav den vitsordet 4,3. Med kommunala tjänster avsågs här bildningstjänster och för landskapets del social- och hälsovårdstjänster. Främjandet av välfärd som ett samarbete mellan kommunen och landskapet, främjandet av förfaranden mellan kommuner och landskap på kundens nivå samt spridningen av olika verksamhetsmodeller fick vitsordet 4,2. Ledningen av tjänster för barn och familjer i kommun- och landskapsstrukturen lyftes också tydligt fram med vitsordet 4,1. Processbeskrivningarnakontaktytorna mellan kommunens bildningstjänster och landskapets social- och hälsovårdstjänster ansågs viktiga (4) och man konstaterade att då dessa beskrivningar utarbetas lönar det sig att utnyttja redan befintliga goda modeller.

I de områden där beredningsarbetet framskridit väl och där bildningsväsendet deltagit aktivt hade en stark koordinering på landskapsnivå en central roll. Man var också medveten om att kommunerna själva behöver vara aktiva och att det lönar sig att utnyttja befintliga, goda verksamhetsmodeller. Kommunerna har redan utarbetat goda verksamhetsmodeller och kundprocesser och dem vill man ta vara på också efter reformen. Kommunernas situation varierar också i det här fallet. Förhoppningar om att kommunerna ska få förändringsstöd riktades även till Kommunförbundet.

Reflexioner och slutsatser

Enkätsvaren visar att det är hög tid att representanter för bildningsväsendet aktivt deltar i beredningen av vård- och landskapsreformen. Samarbetsstrukturer och samarbetsformer mellan kommunens och landskapets tjänster bör beredas väl och tillsammans i landskapen.

Bildningsledningen önskar få förändringsstöd speciellt för utvecklingen av samarbetsstrukturer och gemensamma processer. LAPE-grupperna har en central roll i landskapens beredning av tjänster för barn, unga och familjer. En stor del av grupperna arbetar aktivt och bildningsväsendet är representerat i dem. Av enkätsvaren kan man ändå dra slutsatsen att skolans, förskolepedagogikens och de övriga bildningstjänsternas roll och inverkan i beredningsgrupperna av någon anledning förblivit liten.

Spetsprojektet för utveckling av barn- och familjetjänster, LAPE har på ett riksomfattande plan getts klara och avgränsade mål. Tjänsterna för barn, unga och familjer utgör en stor helhet i kommunen och i landskapet. Man kan fråga sig om LAPE-gruppernas uppgiftsområde sträcker sig så långt att de har beredskap att systematiskt bereda alla samarbetsprocesser och kundkedjor i tjänsterna för barn och familjer inom de bildningstjänster som kvarstår i kommunerna och de social- och hälsovårdstjänster som överförs till landskapen. Frågan är befogad också med tanke på att den planeringsdel som gäller skolan och förskolepedagogiken inte har tagits med i LAPE-arbetet i alla landskap. Det blir säkert en utmaning i sig hur man ur de talrika goda förfaringssätt och processer som aktörerna inom LAPE-projektet berett på olika håll i landet ska lyckas gallra fram och utforma gemensamma modeller som passar alla. De gemensamma verksamhetsmodellerna borde underlätta och främja arbetet på kontaktytorna i barn- och familjetjänsterna i landskapen och det borde vara möjligt att bygga upp lokala variationer utgående från dem.

Kommunerna upplever också osäkerhet beträffande ekonomin. Bildningsledningen uttryckte oro över att vi kan hamna i en situation där man allt mer använder korrigerande och dyra tjänster om kommunerna i fortsättningen inte har tillräckligt resurser för att främja hälsa och välfärd.

Kommunförbundet utnyttjar enkätresultaten vid organiseringen av det förändringsstöd kommunerna erbjuds och vidarebefordrar också bildningsledningens synpunkter till beredningen på landskaps- och riksnivå. Ministeriernas styrande roll är också central. Utöver landskapen behöver kommunerna riksomfattande styrning så att representanter för bildningsväsendet fås med på ett aktivt sätt och all nödvändig kompetens kan utnyttjas i beredningen av reformen.

Etiketter