Klientavgifterna inom social- och hälsovården och utkomststödet

Social- och hälsovårdsministeriets Kommuninfo 1.6.2018 gällde social- och hälsovårdens klientavgifter och handikappförmåner vid utkomststödet. Med kommuninfot ville ministeriet förtydliga kommunens och FPA:s roller vid  beaktandet av social- och hälsovårdens klientavgifter i utkomststödet och förhållandet mellan utkomststöd och klientavgifter. 

Klientavgifter i avtal om upphandling av tjänster

Kommuninfot betonar att kommunen ska efterskänka klientavgiften eller sänka den om förutsättningarna för personens eller familjens försörjning äventyras av att avgiften tas ut. Denna skyldighet gäller avgifter för socialvård och sådana avgifter för hälso- och sjukvård som bestäms efter klientens betalningsförmåga. Infot underströk också att kommunerna ansvarar för fastställandet och debiteringen av klientavgifter. Kommunen fastställer och debiterar klientavgiften i enlighet med klientavgiftslagen för tjänster som den har organiseringsansvar för oberoende av hur tjänsten produceras: själv eller till exempel som köpt tjänst. Kommunerna kan alltså inte genom avtal ge debiteringsansvaret för klientavgifterna till serviceproducenten.

Kommunförbundet påpekar att när man ingår upphandlingskontrakt om tjänster måste principerna för debitering av klientavgifter som nämns i Kommuninfot beaktas.  Mellan kommunerna och producenter av social- och hälsovårdstjänster kan det fortfarande finnas sådana avtal där serviceproducenten debiterar klientavgiften. Sådana avtal finns i synnerhet för tjänster inom missbrukarvården. För dessa avtal är det viktigt att observera det lagen om offentlig upphandling och koncessioner säger om ändring av upphandlingskontrakt (136 §).

Klientavgifter i utkomststödet

FPA ansvarar för att bevilja grundläggande utkomststöd och kommunerna kompletterande och förebyggande utkomststöd. Vid beviljande av utkomststöd är det viktigt att avgöra vilka klientavgifter som faller under hälsovård respektive socialvård. Hälsovårdens jämnstora avgifter är utgifter för hälsovård som beaktas i det grundläggande utkomststödet enligt vad som bestäms närmare i lagen om utkomststöd, om inte kommunen beslutat om nedsättning av dessa avgifter. Socialvårdens klientavgifter beaktas som utgifter i det grundläggande utkomststödet endast till den del de ingår i det grundläggande utkomststödet, som till exempel vårdens andel av klientavgiften. Om det inte går att få tillräckliga uppgifter om beståndsdelarna i en klientavgift inom socialvården beaktar FPA ingen del av avgiften som utgift i det grundläggande utkomststödet. Om klientavgiften innehåller utgifter som hör till grunddelen, såsom näring, så beaktas dessa inte längre separat i beräkningen av det grundläggande utkomststödet.

Kommunerna har haft olika sätt att avgöra vilka klientavgifter som faller under hälsovård respektive socialvård. Kommuninfot syftar till att klargöra skillnaderna mellan hälso- och sjukvårdens och socialvårdens tjänster.

Såväl FPA som kommunerna bör informera klienten om processerna gällande klientavgifter och vid behov instruera klienten att söka nedsatt avgift eller befrielse från inkomstrelaterade avgifter. I vissa situationer är det befogat att bevilja kompletterande eller förebyggande utkomststöd, men dessa är inte avsedda för regelbunden betalning av klientavgifter. Sänkning eller efterskänkning av socialvårdens avgifter har företräde också framför beviljande av kompletterande eller förebyggande utkomststöd.