Kriskommunsförfarandet är välkänt och effektivt för kommuner i en svår ekonomisk situation

Utvärderingsförfarandet för kriskommuner har upplevts främja kommunens åtgärder för att balansera ekonomin och ses som ett fungerande sätt att ingripa i en särskilt svår ekonomisk situation. Tryggandet av tjänster är dock ett perspektiv som inte beaktas systematiskt i utvärderingsprocessen. 

Det här konstaterar Statens revisionsverk (VTV) i sin rapport Utvärderingsförfarandets funktion i balanseringen av kommunernas ekonomi och tryggandet av tjänsterna (svensk sammanfattning). Rapporten, som publicerades i mars 2024, ger en bred bild av förfarandet, som har en stor inverkan på den ekonomiska uppföljningen och beslutsfattandet i kommunerna. Publiceringstidpunkten, ett år före de första utvärderingsförfarandena för välfärdsområden, visar på en föredömlig framförhållning hos den statliga revisionsmyndigheten. 

Underskott i balansräkningen den vanligaste orsaken till kriskommunsförfarande   

Utvärderingsförfarandet för kommuner som har en speciellt svår ekonomisk ställning, det s.k. kriskommunsförfarandet, har tillämpats sedan 2007. Hittills har sammanlagt 41 olika kommuner blivit föremål för denna varsamma men målmedvetna styrning från Finansministeriets sida. Som ett resultat av förfarandet har kommunen vanligtvis rekommenderats att genomföra ett program för balansering av ekonomin, och i ungefär hälften av fallen har kommunen också rekommenderats att inleda en kommunindelningsutredning. I 12 fall har utredningen lett till en sammanslagning av två eller fler kommuner. 

Kriskommunsförfarandet regleras i kommunallagen. Förfarandet baserar sig på kriterierna för en kriskommun (figur 1). Finansministeriet kan inleda ett utvärderingsförfarande om gränsvärdena för underskott i kommunens eller kommunkoncernens balansräkning överskrids eller om de ekonomiska nyckeltal som beskriver tillräckligheten eller soliditeten i finansieringen två år i följd har uppfyllt de gränsvärden som föreskrivs i lagen. Den vanligaste orsaken till ett utvärderingsförfarande är underskott i balansräkningen. 

Figur 1. Inledning av utvärderingsförfarande.

Under de 17 år som utvärderingsförfarandet för kommuner har funnits har kriterierna ändrats regelbundet. År 2015 utvidgades kriskommunskriterierna till att omfatta även nyckeltal som beräknas för koncernen. År 2019 inkluderades kommunernas hyresansvar i skuldkriteriet vid sidan av investeringar i den egna balansräkningen, och mindre strikta gränsvärden (”gula ljus”) än de egentliga kriterierna för kriskommuner infördes som ett stöd för kommunerna vid analysen av ekonomin. 

Utvärderingsförfarandet har en positiv inverkan på kommunens ekonomi 

VTV konstaterade i sin granskning att de ekonomiska nyckeltalen förbättrats för kommuner som genomgått förfarandet. I de planer för balansering av kommunens ekonomi som utvärderingsförfarandet resulterat i har de mest verkningsfulla åtgärderna varit försäljning av egendom, skattehöjningar, åtgärder på koncernnivå och åtgärder som hänfört sig till social- och hälsovårdstjänster. 

Å andra sidan säger VTV i sin rapport att också staten, trots kommunernas självstyrelse, i betydande grad genom sina beslut har påverkat situationen i kommuner med en svår ekonomisk ställning. Det kan synas i utvärderingsförfarandet också under de närmaste åren när utjämningsposterna i social- och hälsovårdsreformen börjar påverka de enskilda kommunernas bokslutsuppgifter och kriterierna för kriskommuner från och med 2023.  

Just nu, när kommunernas ekonomiska utsikter har försämrats och flera kommuner förutspår behov av måttliga eller betydande ekonomiska anpassningsåtgärder, är kommunerna särskilt intresserade av konkreta åtgärder som stärker den ekonomiska hållbarheten. Också internationella kreditvärderingsinstitut visar regelbundet intresse för kriskommuner som en del av den övergripande bedömningen av de offentliga finanserna och kommunekonomin. 

Kommunerna försöker undvika att kriskriterierna uppfylls 

Enligt VTV:s rapport följer kommunerna upp utvärderingskriterierna och försöker undvika att de uppfylls. De kommunala beslutsfattarna känner till de ekonomiska nyckeltal, kriterier och gränsvärden som tillämpas i utvärderingsförfarandet. Mina egna observationer stöder detta. Kommunerna följer regelbundet hur nyckeltalen utvecklas, särskilt i samband med budgeten och bokslutet. Det är viktigt att de kommunala beslutsfattarna själva upplever att de genom sina beslut kan påverka om kriterierna för utvärderingsförfarandet uppfylls. 

Det finns inget entydigt sätt att bedöma hållbarheten i kommunernas ekonomi, och inget entydigt nyckeltal. Kriskommunskriterierna är för närvarande de mest omfattande och allmänt använda måtten som används för att bedöma om kommunens ekonomi är bra eller dålig. Liksom hittills är det viktigt att nyckeltalen och gränsvärdena ses över när kommunernas verksamhet och omvärld förändras. I det nuvarande regeringsprogrammet ingår en skrivning om att effektiviteten hos kriterierna för kriskommuner ska utvärderas, men ännu finns inga närmare uppgifter om ett sådant arbete.