Kommunerna utsätts för påtryckning genom besvär

Kommunförbundet har erfarit att det finns tendenser att genom besvär försöka få kommunen att betala för ”förlikning”. Enligt uppgift har kommunens representanter bland annat fått höra att alla för kommunen viktiga beslut om markanvändning och byggande systematiskt kommer att överklagas, om kommunen inte går med på kraven.

Kommunerna ska aldrig ge efter för påtryckning

Kommunen ska inte betala exempelvis för att anhängiga besvär ska dras bort. Det hör inte till kommunens kompetens att gå med på sådana krav. Att gå med på kraven lägger också grunden till att en sådan verksamhet som är skadlig för samhället sprids på andra håll i Finland.

Om kommunen ställs inför osakliga krav, bör kommunen begära att få kraven skriftligt med motivering. Då kan kraven behandlas på ett riktigt sätt och avslås i kommunens organ.

Om skadeståndskrav ställs på kommunen utifrån skadeståndslagen, ska den som framställer kraven kunna visa kommunens vållande – dvs. fel eller försummelse – i det enskilda ärendet. I tolkningsfall orsakar en myndighets bedömningsfel i rättslig prövning inte skadeståndsansvar. Dessutom ska den som yrkar på skadestånd kunna visa att han eller hon har lidit skada och att skadan beror på kommunens fel eller försummelse (orsakssamband). Vid behov bör kommunen be den som yrkar på skadeståndet om en tillräcklig utredning om omständigheterna ovan. Kommunen ska inte frivilligt gå med på de ställda kraven.

I fråga om vissa beslut som gäller markanvändning och byggande krävs det att den som anför besvär är part, exempelvis i bygglovsärenden, och då räcker det inte med att den som anför besvär är kommunmedlem. Vissa beslut får dessutom verkställas oberoende av besvär. I en del tillståndsärenden kan den som söker tillstånd på ansökan beviljas rätt att påbörja arbetena.

I de fall som Kommunförbundet känner till har ändringssökanden inte nödvändigtvis varit kommunmedlem, men genom att ändra företagets hemort i handelsregistret eller genom att bilda ett nytt bolag har ändringssökanden försökt få medlemskap i kommunen, och på det sättet försökt söka ändring i kommunens beslut. Att byta hemort strax innan man söker ändring medför dock inte automatiskt besvärsrätt.

Kommunerna kan vid behov åberopa rättspraxis

När det gäller sökande av ändring kan kommunen ha möjlighet att åberopa avsaknad av besvärsrätt och kräva att besvären avvisas med denna motivering. Kommunerna kan vid behov hänvisa till åtminstone följande beslut av HFD.

HFD 2010:22: X, vars hemkommun var A, anförde besvär hos den regionala förvaltningsdomstolen över ett beslut som fattats av fullmäktige i kommun B. X hade arrenderat en fastighet i kommun B för en viss kortare tid. När besvärsrätten för X bedömdes, skulle man ta hänsyn till bland annat de rättigheter och skyldigheter som normalt hör till medlemskap i kommunen samt kommunalbesvärens funktion som ett sätt för kommuninvånarna att utöva laglighetstillsyn. Följaktligen hade X inte rätt att anföra besvär över fullmäktiges beslut.

HFD 2014:180: X hade i egenskap av kommunmedlem överklagat ett beslut av fullmäktige i kommun A. Besvären hade anlänt till förvaltningsdomstolen dagen efter den dag från vilken i befolkningsdatasystemet som X:s hemkommun hade antecknats A i stället för B, som tidigare varit X:s hemkommun. Mindre än fyra veckor senare hade som X:s hemkommun igen antecknats B.

Högsta förvaltningsdomstolen framhöll att rätten att anföra kommunalbesvär skulle bedömas med hänsyn till syftet med kommunalbesvär, som är att kommunmedlemmarna ska kunna utöva laglighetstillsyn, samt med beaktande av hela den utredning om ändringssökandens förhållanden som finns tillgänglig. Med anledning av de i befolkningsdatasystemet med korta intervaller antecknade och på ett uppenbart sätt till besvärstiderna kopplade ändringarna av X:s hemkommun eller den övriga tillgängliga utredningen om X:s förhållanden kunde det vid en helhetsbedömning inte konstateras att X vid den tidpunkt när X anförde kommunalbesvär skulle ha haft A som sin i lagen om hemkommun avsedda hemkommun.

Kommunen kan hos förvaltningsdomstolen kräva att den som anför besvär ska dömas att betala kommunens rättegångskostnader. Den som anför besvär kan dömas att betala rättegångskostnaderna exempelvis i fall där besvärsrätt saknas eller då besvären är uppenbart ogrundade.

Också försök till utpressning är straffbart

När kommunen har fått skriftligt bevis på påtryckning kan kommunen bedöma huruvida rekvisitet för utpressning, dvs. brottsbeskrivningen i strafflagen, uppfylls. Om kommunen bedömer att brottsbeskrivningen eventuellt uppfylls, kan kommunen lämna en begäran om förundersökning till polisen. Kommunerna bör på allvar överväga möjligheten att lämna en begäran om förundersökning.

Om handlingen uppfyller strafflagens rekvisit för utpressning, kan den ge upp till två års fängelse. – Och, som sagt, också försök till utpressning är straffbart.