Teknik

Gator och allmänna områden

På ett detaljplanerat område svarar kommunen för trafik- och gatuplanering, byggande, underhåll och samordning av ledningar och konstruktioner på gatuområden. Det är också kommunens uppgift att sätta upp och underhålla vägmärken och trafikljus. Trafiksäkerheten innehar en nyckelposition i kommunens planering av trafikmiljön. Goda promenad- och cykelförhållanden skapar en trivsam livsmiljö.

Kommunens skyldighet till gatuhållning börjar då markanvändningen enligt detaljplanen ger upphov till ett trafikbehov som så kräver. Till tomtägarens skyldigheter hör att avlägsna snö från gångbanan, att förebygga halka och att hålla gatan ren.

Övriga allmänna områden, till exempel parker, ska byggas eller underhållas av kommunen, när markanvändningen enligt detaljplanen förutsätter det. 

Öppna alla

Underhåll av gator

Lagen om ändring av lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden (547/2005) trädde i kraft 1.11.2005.

Underhåll

Inom gatuunderhållet ska kommunen sköta allt som inte separat enligt lagen åläggs tomtägaren.

Kommunen ansvarar för underhållet av cykelvägar och sådana gång- och cykelvägar som till sin utformning inte kan särskiljas från varandra. Kommunen kan besluta att skyldigheten att underhålla en gågata, gårdsgata eller annan gata som tillgodoser ett särskilt trafikbehov ska fördelas. Den underhållsskyldighet som tomtägaren då åläggs får ändå inte vara avsevärt tyngre än den som tomtägaren annars har enligt lagen.

Tomtägaren är i alla fall skyldig att hålla gångbanan invid tomten användbar genom att avlägsna snö och is som försvårar fotgängartrafiken samt sköta halkbekämpningen och avlägsna det stenmaterial som använts för halkbekämpning på gångbanan.

Tomtägaren är dessutom skyldig att vid behov forsla bort snövallar som hopats på eller vid gångbanan samt att hålla rännstenen och regnvattenrännan på gångbanan fria från snö och is.

Kommunen kan besluta ta på sig ansvaret för tomtägarens underhållsskyldigheter. Men då ansvarar tomtägaren ändå för underhållet av den infartsväg som leder till tomten. Underhållet av infartsvägen omfattar också att hålla vägtrumman öppen och att forsla bort plogvallar.

Kommunen kan, om det inte medför avsevärda olägenheter för trafiken, besluta att en viss gata eller del av en gata vintertid ska underhållas endast delvis eller att den delvis ska lämnas utan halkbekämpning för att möjliggöra användning av kälke. Om halkbekämpning inte utförs ska detta meddelas.

Tomtägarens skyldighet att meddela och varna

Tomtägaren ska utan dröjsmål meddela kommunen eller polisen om tomtägaren observerat för trafiken farliga skador i beläggningen och gropar eller andra motsvarande brister på den del av gatan som tomtägaren är skyldig att hålla ren, samt vidta nödvändiga temporära åtgärder för att varna trafiken.

Renhållning

Tomtägaren är skyldig att hålla gatan ren från tomtgränsen fram till gatans mittlinje, dock till en bredd av högst 15 meter.

I gathörn sträcker sig tomtägarens renhållningsskyldighet till skärningen mellan de yttre gränserna för detta område.

Tomtägaren är inte skyldig att sköta renhållningen av en cykelväg eller gångbana på körbanans motsatta sida. Om renhållningen av en och samma gatudel åligger två eller flera tomtägare, fördelas renhållningen mellan dem så att envar ombesörjer renhållningen av det område som ligger närmare hans än annans tomt.

Ett planterat område anses inte höra till det område som tomtägaren är skyldig att hålla rent. Tomtägarens skyldighet att hålla gatan ren sträcker sig i ett sådant fall högst 24 meter från tomtgränsen. Renhållningen av sådana infartsvägar till tomten som leder genom planteringar ska dock skötas av tomtägaren.

Bortsett från det som sagts ovan hör det till tomtägarens uppgifter att avlägsna skräp från en grönremsa eller ett dike som direkt gränsar till tomten och som sträcker sig högst 3 meter från tomtgränsen, att sköta den övriga renhållningen av området och att hålla områdets växtlighet välvårdad.

  • Att hålla växtligheten välvårdad betyder att den ska slås, men behöver inte klippas maskinellt. Tomtägaren är inte skyldig att sköta träd, buskar eller växtgrupper som kommunen planterat,
  • inte heller att hålla vägmärken eller andra anordningar rena.

    Om tomten gränsar till en park eller ett annat allmänt område och om infartsvägen till tomten går genom området, är tomtägaren skyldig att sköta renhållningen av infartsvägen på en sträcka av högst 24 meter från tomtgränsen.

    Till övriga delar ankommer gaturenhållningen på kommunen. Kommunen är också skyldig att sköta renhållningen av planteringar, gatumöbler, refuger, skyddsräck, vägmärken och andra motsvarande anordningar på gatorna.

    Om det på ett område där tomtägaren ska sköta renhållningen bedrivs handel med särskilt tillstånd av kommunen, ska kommunen rengöra området från det skräp som handeln medför, om inte något annat överenskoms.

    Kommunen kan i fråga om bestämda gator eller uppgifter besluta åta sig att sköta den renhållning som ankommer på tomtägaren. När kommunen åtar sig att sköta den renhållning som ankommer på tomtägaren överförs ansvaret för renhållningen på kommunen.

Mer information:

Gångbara gator

Kommunerna och statens trafikleder

Rekommendationerna behandlar samarbetet och fördelningen av kostnadsansvaret mellan kommunerna och staten.

Allmänna principer om kostnadsansvar

Trafiklederna indelas administrativt i landsvägar, gator och enskilda vägar. Enligt 10 § i landsvägslagen svarar staten för väghållningen och kostnaderna för den. Kommunen kan ha behov av att i anslutning till ett vägprojekt bygga eller förbättra gator och då svarar kommunen för dessa kostnader fullt ut.

Om kommunen så önskar kan kvaliteten i sammanhanget höjas och då kommer parterna överens om kostnaderna separat. Till sådana kvalitetshöjningar räknas bland andra speciellt högklassiga planteringar, material och bullerskyddsytor samt miljökonstverk.

Kommunerna deltar i kostnaderna för landsvägshållningen också i övrigt än utifrån landsvägslagen. Om sådana åtgärder som kommunen initierat vidtas, ska särskilda överenskommelser träffas om byggandet, underhållet och kostnadsfördelningen. Åtgärderna får inte hindra att viktiga projekt hos väghållningsmyndigheten fortskrider.

De landsvägskonstruktioner som åtgärderna lett till är i allmänhet statens egendom och staten underhåller dem. Penningbrist hos staten kan alltså inte anses vara en särskild orsak enligt landsvägslagen till att kommunen ska delta i vägprojekt.

Kostnadsansvar i några exempel

Till en landsväg hör områden som är avsedda för trafik såsom också gångbanor och cykelbanor (LandsvL 5 §). En led för gång-, cykel- och mopedtrafik som hör till en landsväg byggs och underhålls i regel av staten.

Kostnaderna för förbättring av en befintlig anslutning och byggande av en ny anslutning betalar staten när det gäller landsvägar och kommunen när det gäller gator.

Staten svarar för byggandet av belysning på landsvägar, om belysning anses nödvändig för trafiksäkerheten eller för den övriga belysningen eller utrustningen i området.

Om parterna på förslag av kommunen kommer överens om att belysningen byggs så att den håller en avsevärt högre standard än vad Trafikverket påbjuder eller miljöhänsyn kräver, är det kommunen som står för merkostnaderna. Då parterna kommer överens om byggandet ska de också komma överens om vem som äger belysningen.

Staten svarar för kostnaderna då ledningar och anordningar måste flyttas och skyddas i anslutning till ett landsvägsbygge, om dessa ursprungligen placerades utanför vägområdet.

Kommunen svarar för kostnaderna för flytt av sina ledningar och anordningar i ett vägområde, om inte någonting annat har överenskommits i förläggningsavtalet. Då flyttkostnaderna slås fast beaktas ledningarnas och anordningarnas gällande bruksvärde.

Staten svarar för dräneringen av landsvägar. När det gäller dräneringskonstruktioner på befintliga gator som installeras på grund av ett landsvägsbygge står staten för kostnaderna, medräknat pumpstationer för dagvatten. Båda parter bekostar underhållet av dräneringssystemet i sina respektive leder.

Om dräneringsvattnet från en landsväg avleds till kommunens dräneringssystem, står staten för de kostnader som det vatten som den avleder orsakar byggandet av kommunens dräneringssystem. Staten deltar också i underhållet på ett sätt som parterna kommer överens om från fall till fall, exempelvis med hjälp av dimensioneringskalkyler.

På motsvarande sätt deltar kommunen i kostnaderna för och underhållet av dräneringssystemet i en landsväg när det gäller det vatten som kommunen avleder.

Utanför ett detaljplaneområde är det staten som genomför och underhåller systemet för infarts- och angöringstrafik och tillhörande anläggningar när det gäller landsvägar. Inom ett detaljplaneområde bestämmer detaljplanen infarts- och angöringstrafikens utrymmesbehov och förläggning när det gäller landsvägar.

Infarts- och angöringstrafiken tillämpar så långt det går samutnyttjande, och då delas kostnaderna för att bygga och underhålla ett parkeringsområde från fall till fall med beaktande av hur stora andelar respektive parter utnyttjar. När platser för infarts- och angöringsparkering anläggs intill korsningen av en gata och en landsväg som ett samprojekt, delas byggkostnaderna i regel jämnt mellan väghållarna.

Staten svarar för att det i ett trafikområde byggs sådana platser för infarts- och angöringsparkering som är avsedda endast för kollektivtrafiktjänster på landsvägar. Ansvaret för underhållskostnaderna för ett område för infarts- och angöringsparkering delas i samma förhållande som byggkostnaderna, om inte parterna har orsak att komma överens om något annat.

När en ny landsväg byggs eller en gammal förbättras är det staten som svarar för kostnaderna för bullerskydd som ska eliminera eller dämpa ökande buller. Kommunen betalar 25 procent av kostnaderna för byggandet av bullerskydd som ska bekämpa befintligt buller.

Om bullerskydd av högre standard på kommunens önskan byggs i syfte att eliminera befintligt buller för att mer mark ska kunna användas, står kommunen för tilläggskostnaderna utöver den ovannämnda andelen på 25 procent.

Om kommunen planlägger en verksamhet intill en befintlig väg och verksamheten kräver bullerskydd, bekostar kommunen bullerskydden. Det är staten som äger bullerskydden längs landsvägarna, om ingenting annat överenskoms. Den som äger bullerskydden svarar för underhållet av dem.

Kostnaderna för sanering av förorenade markområden kan tas ut vid en landsvägsförrättning i form av en kostnad som sänker fastighetsvärdet. Om alla kostnader inte kan tas ut, räknas de som kostnader för byggande av landsväg.

Avtal om finansieringsansvar när det gäller särskild nytta

Lagarna om ändring av landsvägslagen och banlagen trädde i kraft den 15 augusti 2016. Genom ändringen har det blivit möjligt att delta i kostnaderna för väghållningen när det gäller särskild nytta.

I motiveringen till ändringen av 10 § i landsvägslagen och 7 § i banlagen sägs bland annat:

  • Syftet är att göra det möjligt att använda alternativa finansieringsmodeller i synnerhet i samband med stora utvecklingsprojekt som gäller trafiksystemet.
     
  • Syftet är inte att ändra praxis enligt vilken staten och kommunerna flexibelt och på frivillig basis ingår avtal om fördelning av byggkostnaderna.
     
  • Avsikten med den nya grunden att någon drar särskild nytta av åtgärderna är inte att påverka behovsprövningen.
     
  • När det gäller genomförandet av landsvägs- och banprojekt ska staten se till att områdena inte behandlas ojämlikt.
     
  • Momentet innebär ingen bindande förpliktelse.

Kommunförbundet understryker att om en part vid finansieringsförhandlingarna hänvisar till lagändringen och den särskilda nytta som kommunen drar, lönar det sig att be denna part att motivera vari den särskilda nyttan består, hur nyttan fördelas och hur den används som grund för beräkningen av finansieringsandelen.

Om ingen särskild nytta kan visas, är det inte heller motiverat att avtala om eller lägga till kostnader för kommunen på den grunden att kommunen skulle dra särskild nytta av projektet. Kommunen bestämmer själv om den deltar i kostnaderna eller inte.

Det finns ibland skäl för kommunen att också granska i vilken mån en privat aktör drar nytta av och eventuellt deltar i genomförandet av projektet.

Läs mera:

Circulär 29.5.2020 Kommunerna bör förbereda sig på att genomföra den nya vägtrafiklagen

Placering av ledningar och anordningar

Enligt 161 § i markanvändnings- och bygglagen är ägaren och innehavaren av en fastighet skyldig att tillåta att en ledning som betjänar samhället eller en fastighet placeras på det område han eller hon äger eller innehar, om inte placeringen kan ordnas på något annat tillfredsställande sätt och till skäliga kostnader.

Detsamma gäller mindre anläggningar, konstruktioner och anordningar som hör till ledningarna. En ledning och en annan anordning får inte anläggas så att planläggningen av området eller genomförandet av planen försvåras.

Bestämmelserna i 161 § i markanvändnings- och bygglagen tillämpas på andra ledningar än datakommunikationskablar som placeras i enlighet med 28 kapitlet i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation.

Ledningar ska placeras på rätt sätt för att samhällstekniken ska fungera. Ibland är man tvungen att överväga placeringen från fall till fall, men det finns också situationer där samma frågor återkommer vid olika objekt.

Vi har tillsammans med olika organisationer utarbetat handböcker och avtalsmallar för kommuner och ledningsägare i syfte att förenhetliga förfaringssätten vid placeringen av ledningar.

Infopaket om hur ledningar ska placeras

Kommunförbundet har tillsammans med Finsk Energiindustri rf sammanställt en serie stordior om hur samhällstekniska ledningar ska placeras. Serien gavs ut i mars 2018 och båda organisationerna publicerar den på sin webbplats. Där beskrivs placeringen av ledningar i enlighet med 161 § i markanvändnings- och bygglagen.

Det primära syftet är att parterna kommer överens om var ledningarna ska dras. Stordiaserien redogör för parternas ansvar och skyldigheter. I ljuset av tidigare rättsfall presenteras tolkningar av bland annat vad som avses med konstruktioner och anordningar som hör till ledningar samt vilka slags ledningar som omfattas av lagens tillämpningsområde.

Serien beskriver också vad man ska göra när parterna inte kommer överens, och att ärendet då avgörs av den kommunala byggnadstillsynsmyndigheten på ansökan av ledningens ägare.

Mall för samarbetsavtal mellan en kommun och ett teleföretag om att upprätthålla telenät på allmänna områden

För samarbetsavtal mellan kommuner och teleföretag utarbetades en mall 2009. Avtalsmallen är utarbetad av Kommunförbundet och FiCom som rekommenderar att kommunerna använder mallen när de ingår avtal med teleföretag. Under beredningen hördes representanter för kommuner och teleföretag.

I samarbetsavtalet kommer kommunen och teleföretaget överens om tillvägagångssätt, rättigheter och skyldigheter i samband med placering, anläggande och underhåll av företagets ledningar, anordningar och konstruktioner på allmänna områden som kommunen äger eller förvaltar.

Överenskommelsen gäller också flytt av anordningar och fördelning av kostnaderna för detta mellan kommunen och företaget. Gemensamt överenskomna förfaringssätt främjar samarbetet och skapar klarhet. Samtidigt kan man utveckla hur placeringen av telenät kan samordnas med andra nätverk, minska olägenheterna som placeringen förorsakar samt göra besparingar.

Projektspecifika avtal om placering av ledningar och anordningar blir enklare och enhetligare när man kan hänvisa till ett samarbetsavtal.

Rekommendationsavtal om ledningar som grävs ner i marken

Det gällande rekommendationsavtalet om ledningar som grävs ner i marken mellan Kommunförbundet, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK ry och Svenska Lantbruksproducenternas centralförbund SLC rf har på grund av förändringar i omvärlden reviderats hösten 2018.

Avtalet gäller anläggande och underhåll av ledningar som grävs ner i marken samt användning av tillhörande markområden. Rekommendationsavtalet har beretts i samråd mellan anställda vid organisationerna. Till rekommendationsavtalet bifogas en koncessionsmall för ledningsområden.

En viktig ändring i innehållet i rekommendationsavtalet och bilagan är att de ersättningar som betalas till markägaren för anläggande och nedgrävning av ledningarna bygger nu på principen om full ersättning och ersättningarna bestäms från fall till fall av parterna. Det ges inga rekommendationer om eurobelopp för ersättningar.

I rekommendationsavtalet understryks det tydligare än förr att det behövs tillräcklig information i ett tidigt skede av planeringen och anläggandet av ledningslinjerna.

Styrning av arbeten på gator och andra allmänna områden

I Kommunförbundets publikation om styrning av arbeten på gator och andra allmänna områden (Kaduilla ja muilla yleisillä alueilla tehtävien töiden ohjaaminen, 2016) behandlas mer ingående bland annat anmälningsförfarandet för arbeten på allmänna områden och avgifterna i sammanhanget.

I publikationen (på finska) ingår också en mall för kommunens föreskrifter om arbeten på allmänna områden. Trots att lagstiftningen till vissa delar har ändrats sedan publikationen gavs ut, är publikationens innehåll fortfarande aktuellt vad gäller förfaringssätten.

Bilagor:

Recommendationsavtal om ledningar som grävs ner i marken

Rekommendationsavtal, bilaga

Rekommendationsavtal om ledningar som grävs ner i marken

Avtal om rätt att använda ledningsområde

Yhteistoimintasopimus 21.9.2011

Yhdyskuntaa palvelevien johtojen sijoittaminen

Definition av datamodell för kommunens infrastrukturtillgångar

Den byggda infrastrukturen i kommunernas gatu- och grönområden och andra allmänna områden utgör en avsevärd del av kommunernas fasta egendom. Infrastrukturen är nödvändig för idrotts- och rekreationsområdena och för nätet av trafikleder som gör kommuninvånarnas vardag smidig.

Samtidigt som kommuninvånarna har högre förväntningar på servicekvaliteten och kommunernas ekonomi blir knappare är det mycket viktigt att både beslutsfattarna, invånarna och näringslivets aktörer har tillgång till uppdaterad och tillförlitlig information om konstruktionerna i gator och grönområden. Detta är synnerligen viktigt för en trovärdig egendomsförvaltning hos kommunen.

Hittills har uppgifterna om kommunernas infrastruktur i gatu- och grönområden varit splittrade både när det gäller läge, egenskaper och skick, och i olika kommuner har uppgifterna ofta sparats enligt olika definitioner. Dessutom har exempelvis serviceproducenter som behöver uppdaterade uppgifter inte haft tillgång till dem offentligt.

Olika slags elektroniska tjänster utvecklas och utvidgas snabbt till nya områden. Därför måste uppdaterade och jämförbara uppgifter om egenskaperna hos kommunernas gatu- och grönområdeskonstruktioner vara åtkomliga för dem som behöver dem.

Under 2017 och 2018 genomförde vi tillsammans med elva städer (Björneborg, Esbo, Helsingfors, Joensuu, Jyväskylä, Kuopio, Lahtis, Tammerfors, Uleåborg, Vanda och Åbo) ett projekt om en öppen innovationsplattform för intrastrukturtillgångar.

Inom projektet definierade man tillsammans med systemleverantörer en datamodell för kommunernas gatu- och grönområdeskonstruktioner. Det fördes också dialog med byggnads- och underhållsentreprenörer.

Syftet med modellen är att den ska vara en del av kommunernas processer och stadsmodeller. Det lönar sig för kommunerna att ta i bruk definitionen så snabbt som möjligt och att se till att privata serviceproducenter förbinder sig till det nya verksamhetssättet och de nya möjligheterna som datamodellen erbjuder.

Den stadsmodell som skapats tack vare definitionen, den harmonisering av uppgifter som modellen tillåter och öppnandet av data effektiverar kommunernas processer och sätter fart på utvecklingsverksamheten inom hela värdenätverket.

Det går att bekanta sig med projektets material på webbplatsen www.infra-o.fi. Själva definitionen av datamodellen finns på www.infra-o.fi/skeema (på finska). På webbplatsen finns också en guide till hur man tar i bruk datamodelldefinitionen.

Paavo Taipale

Paavo Taipale

chef för samhällstekniken
Enheten för samhälle och miljö, Tekniikka ja turvallisuustiimi TT
+358 9 771 2559, +358 50 380 8368
Ansvarsområden
  • Samhällsteknik: intressebevakning och utveckling, Vattentjänster
Läs mer om dessa teman