Idrottsplatser och andra allmänna områden

Kommunens ordningsregler är inte bindande utan av riktgivande karaktär

simmare

​Inför simsäsongen uppmärksammar vi tre avgöranden av Riksdagens justitieombudsman (JO) som alla handlar om skyddet av de grundläggande rättigheterna i samband med tjänster vid kommunala simhallar och stränder.

Var uppmärksamma på vad armbanden avslöjar om bäraren

avgörandet 3514/4/11 (11.12.2012, på finska) tog JO ställning till hur armband används i kommunala simhallar. I simhallen i fråga användes fem olikfärgade armband. Besökarna fick röda armband om de var berättigade till billigare inträdesbiljetter, dvs. om de var barn, värnpliktiga, pensionärer, handikappade eller arbetslösa utan inkomstbunden dagpenning. Enligt kommunen i fråga var det motiverat att ge dessa specialgrupper en egen färg på armbandet både med hänvisning till övervakningen i simhallen och på grund av att man på så sätt kunde hålla ner kostnaderna för biljettförsäljningen. 

JO ansåg i sitt avgörande att de av kommunen framförda grunderna inte utgjorde lagliga grunder för särbehandling av specialgrupperna i fråga. Dessutom påpekade JO att användningen av det röda armbandet stod i strid med personuppgiftslagens regler, i och med att specialarmbandet avslöjade sekretessbelagd information om personen som bär det. JO påpekar att även om information om exempelvis ålder i sig inte är sekretessbelagd hör denna information till privatlivet och bör också skyddas. 

Slutsatsen av ärendet är att olikfärgade armband eller andra yttre attribut för att särskilja grupper inte får användas på ett sådant sätt att sekretessbelagd information förmedlas genom användandet av dessa. Man bör också undvika att genom armband eller på annat sätt yppa annan till privatlivet hörande information om användarna av kommunala tjänster.

God förvaltning skall iakttagas också vid portförbud till simhall

Avgörandet 2720/4/11 (18.12.2012, på finska) rörde sig om portförbud till en kommunal simhall. En besökare hade av simhallens personal blivit belagd med portförbud efter att i simhallens bastu högt talat om religion på ett sätt som enligt simhallspersonalen störde andra. Personen hade före portförbudet blivit tillsagd att sluta störa de andra besökarna. 

JO ansåg i sitt beslut att simhallen genom sitt beslut hade begränsat personens religionsfrihet. För att en grundläggande rättighet skall kunna begränsas måste godtagbara skäl presenteras. Sådana förelåg inte i ärendet. Dessutom måste beslut där personers frihet begränsas fattas med iakttagande av en god förvaltning. I ärendet hade personen inte hörts innan beslutet om portförbud togs, saken hade inte utretts tillräckligt och inget formellt och överklagbart beslut hade gjorts. Därmed uppfyllde förfarandet inte kriterierna för god förvaltning. 

Slutsatsen av detta ärende är att också i beslut gällande personers rätt att använda kommunala tjänster på individnivå måste kriterierna för god förvaltning uppfyllas. Om begräsningarna innebär att personens grundläggande rättigheter inskränks behövs dessutom speciella grunder för besluten.

Om kommunen beslutar om portförbud eller förbud att använda simhallens tjänster skall gott förvaltningsförfarande iakttas. Den eller de berörda personerna skall höras innan beslutet görs, ärendet skall utredas och motiveras och till beslutet skall fogas anvisningar om ändringssökande.

Kommunens ordningsregler är inte bindande, utan riktgivande

beslutet 2504/4/10​ och 2515/4/10 (18.12.2012, på finska) gällde ärendet fotografering på allmän badplats. Enligt kommunens allmänna ordningsregler för simhallar och badplatser måste personalens anvisningar angående ordning och säkerhet följas. En dylik anvisning hade getts, enligt vilken fotografering enbart var tillåten om speciellt lov för detta av badplatsens övervakare erhållits. För bilder som publiceras behövdes enligt anvisningen dessutom skriftligt tillstånd.

JO påminner i sitt avgörande om att kommunens ordningsregler inte enligt lag är bindande, utan enbart riktgivande. Lag ger inte kommunen rätt att ge bindande regler om säkerhet och ordning på idrottsplatser eller andra allmänna områden, och ordningsreglerna kan därför högst vara riktgivande. Därmed kan inte heller anvisningarna vara bindande, utan enbart riktgivande. 

I sak hade JO inget att anmärka på anvisningen, eftersom den å ena sidan skyddade privatlivet men å andra sidan också var flexibel. 

Slutsatsen av ärendet är att kommunens ordningsregler för idrottsplatser och andra allmänna områden inte är bindande utan av riktgivande karaktär. 

Etiketter