Blogg: Irmeli Myllymäki 11.5.2020

Distansundervisning ett gott arv från coronakrisen

När vi i början av året önskade varandra ett gott nytt ”glatt 20-tal”, visste vi inte hur annorlunda vår omvärld skulle vara tre månader senare. COVID-19 förde med sig en period då beredskapsplaner och kristålighet testades på riktigt. Under undantagsförhållandena har den offentliga sektorn i Finland visat att den klarar av att snabbt reagera och finna flexibla lösningar. Samtidigt som människors uthållighet har prövats med olika restriktioner och nya tillvägagångssätt, har viljan att lyckas under de förändrade förhållandena varit stark. De digitala tjänsterna har blivit regel snarare än undantag. Det mest imponerade digitala språnget har dock skett inom undervisningen. Från mitten av mars var distansundervisningen plötsligt en del av elevernas dagliga liv, medan den tidigare hade förekommit endast i vissa särskilda undervisningsarrangemang. Förändringen påverkade elevernas, lärarnas och vårdnadshavarnas liv på ett aldrig tidigare skådat sätt.

Distansundervisningen har inte förlöpt utan utmaningar och kvaliteten har varit ojämn. Övergången från närundervisning till distansundervisning i skolorna, som var en följd av tillämpningen av beredskapslagen, har dock främjat de digitala färdigheterna i stor utsträckning. Vi kan till och med göra bedömningen att distansundervisningen under undantagsförhållandena har ökat både lärarnas och elevernas digitala kompetens mer och snabbare än någon tidigare åtgärd. Utöver de tekniska färdigheterna har man behövt lära sig nya sätt att hålla kontakt och föra dialog. Lärarna har utvecklat och tagit i bruk nya förfaringssätt för att inlärningen på distans ska lyckas så bra som möjligt. Även av eleverna har det krävts en större förmåga att agera självständigt än under normala tider. Eleverna har behövt stöd från familjen med sina skoluppgifter, vilket har fört med sig en ny dimension i samarbetet mellan skolan och vårdnadshavarna. Positivt betraktat har coronakrisen gett upphov till en god praxis för skolgång och undervisning, nya typer av innovationer och en ny verksamhetskultur. Perioden med undantagsförhållanden har stärkt de färdigheter som vi också annars behöver.

Varför bör vi nu se till att den goda praxis och de ökade kunskaper som distansundervisningen under undantagsförhållandena gett ska stärkas ytterligare?  För det första för att vår föränderliga omvärld förutsätter flexibla arbetsformer och förmåga att utnyttja digitala inlärningmetoder. För det andra för att distansundervisning ger många olika möjligheter att ordna undervisningen i praktiken. För det tredje för att det är slöseri att inte utnyttja all den nya kunskap om distansundervisning som har uppkommit och stärkts under undantagsförhållandena. 

Distansundervisning bör kunna användas även i fortsättningen inom den grundläggande utbildningen. Tillämpningen av beredskapslagen har visat att det här är möjligt, men lagstiftningen för normala förhållanden tillåter det inte. Redan tidigare har distansundervisning använts till exempel för att samla elever i olika skolor till grupper för undervisning i ovanliga språk eller religioner. Enligt lagen om grundläggande utbildning förutsätter sådana arrangemang dock att en lärare övervakar ”i båda ändarna”.

Befolkningsprognoserna visar bistra siffror för hur de ungas åldersklasser krymper. Kommunernas pressade ekonomi drabbar skolnätet och elevernas skolresor blir längre. Senast nu är det på sin plats med en fördomsfri debatt till exempel om huruvida grundskoleundervisningen i glesbygden delvis skulle kunna ordnas som distansundervisning i realtid. Eleverna skulle då ingå i den normala skolgemenskapen, men vissa dagar skulle de slippa skolresorna. Vi kan också använda distansundervisning för att göra utbudet av läroämnen mångsidigare genom att bilda gemensamma grupper för skolor där det finns få elever eller där det är svårt att rekrytera undervisningspersonal.  Utvecklingen av förfarandena inom distansundervisningen främjar också undervisningen i olika undantagssituationer. Även om skolan är nära, kan någon elev ha svårt att komma till skolan på grund av sin egen situation. Det kan vara fråga om till exempel fysisk sjukdom, ångest eller skolrädsla och situationen kan vara tillfällig. Ju naturligare vi kan integrera distansundervisningen i skolornas normala dagliga verksamhet, desto bättre betjänar den också de särskilda undervisningsarrangemangen.

Undervisnings- och kulturministeriet publicerade 6.5 ett pressmeddelande om en enkät till kommunerna om arrangemangen kring småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen under undantagsförhållandena.  Enligt pressmeddelandet har skolorna finslipat formerna för distansundervisningen och lärarnas färdigheter för distansundervisning har förbättrats. Enligt enkäten anser kommunerna att de förfaranden som tagits i bruk under distansundervisningen kommer att vara till nytta på sikt och hoppas att förfarandena kan fortsätta också under normala förhållanden. Budskapet från kommunenkäten är viktigt och man kan inte lämna det obeaktat.

Efter vårterminen har vi två månaders erfarenhet av distansundervisning inom den grundläggande utbildningen. Vi bör utnyttja erfarenheterna och lärdomarna från den här undantagsundervisningen för att förbättra utbildningssystemet ytterligare. Distansundervisningen bör inkluderas i lagen om grundläggande utbildning som en möjliggörande faktor och som ett kompletterande sätt att ordna högklassig grundläggande utbildning.

Författare

Irmeli Myllymäki työskentelee kehittämispäällikkönä Kuntaliiton opetus- ja kulttuuriyksikössä.

Vastuualueet

  • Sivistystoimen kehittämistyö
  • Sivistysjohdon työn tukeminen ja koulutus
  • Sivistystoimen yhteistyö ja yhdyspinnat (esim SISOTE, LAPE)
  • Koulutus palveluna -projekti (KOPA)

Irmeli Myllymäki Twitterissä: @IrmeliMyllymaki