Blogg: Irmeli Myllymäki och Essi Ratia 28.01.2021

Utbildningstjänsterna står inför avgöranden

Nätverksprojektet Utbildning som tjänst (KOPA) inleddes för ett år sedan av Kommunförbundet tillsammans med kommunerna och utbildningsanordnare. Projektet syftar till att hitta nya sätt att garantera tillgång och tillgänglighet i undervisningen. Utgångspunkten för projektet är behovet av nya och mer flexibla modeller och ett starkare samarbete mellan de olika aktörerna för att trygga högklassig utbildning i hela landet också i framtiden.

De tretton regionala KOPA-pilotgrupperna som valdes ut för utvecklingsarbetet fick i början av projektet statistiska uppgifter om utvecklingsutsikterna för respektive region, bl.a. om befolkning och servicebehov. I de första workshopparna behandlades regionens lägesbild utgående från dessa uppgifter och vilken effekt de förestående förändringarna kunde få för utbildningen med beaktande av kompetensbehovet i arbetslivet. Samtidigt valde pilotgrupperna vilka åtgärder de kommer att koncentrera sig på under det tvååriga projektet.

Coronakrisen medförde extraarbete, och övergången till jobba på distans innebar vissa utmaningar för pilotgruppernas arbete med tack vare digitala lösningar har utvecklingsarbetet framskridit på ett föredömligt sätt. Coronakrisen har inte undanröjt anledningarna till att kommunerna och utbildningsffanordnarna inlett projektarbetet.

Samarbetet gagnar dem som använder utbildningstjänsterna

Utbildningstjänsterna är värdefulla för kommunerna och deras stolthet. När verksamhetsbetingelserna för att ordna utbildning ändras kraftigt behövs det mer än någonsin en öppen dialog mellan olika aktörer. Lösningarna förutsätter ett gott samarbete mellan beslutsfattare och tjänsteinnehavare samt en förmåga att se möjligheterna bortom den egna kommunens eller läroanstaltens perspektiv. Ibland kan det behövas en mer radikal dialog för att gräva fram de bästa möjligheterna. I pilotgrupperna har man också märkt att det inte lönar att fastna i vissa konstellationer. Då kommer man inte vidare och kan missa många goda förslag.

I början behövs det mera gemensamma diskussioner och lyhördhet, men det är när man går från ord till handling som förtroendet ökar. Genom gemensamma projekt lär man känna de övriga parterna och deras sätt att fungera och det är en förutsättning för större förtroende. Man behöver inte göra allt själv, och det lönar sig inte heller. Genom att kombinera lämpliga delar av resurserna kan man komma till ett resultat som alla har nytta av, särskilt de som använder utbildningstjänsterna.

Incitament påskyndar nya lösningar

Det är inte alltid lätt att vara föregångare, men det kan vara givande och pilotgruppernas arbete visar på engagemang och att deltagarna tagit till sig informationen, blickat framåt och funderat på lösningar som är hållbara på längre sikt.

Den utbildningspolitiska redogörelsen bidrar också till arbetet. I den vill man främja samarbetet mellan olika utbildningsstadier och utbildningsformer. Finansieringen och lagstiftningen bildar ramarna för samarbetet och anordnandet av utbildningen. Hindren för samarbetet bör undanröjas.

Under sitt andra år kommer KOPA-projektet att koncentrera sig på att konkretisera de åtgärder pilotgrupperna valt ut och på vissa områden kommer man snart att inleda praktiska försök. I slutet av projektet kommer man att sammanställa beskrivningar av pilotgruppernas lösningar och modeller för större spridning.

I regionerna känner man de lokala förhållandena och ramarna för verksamheten. De lokala aktörerna har förutsättningar att avgöra vilka lösningar som passar dem och deras område bäst, med beaktande av de nationella ramarna och möjligheterna. KOPA pilotgruppernas arbete lyfter fram lösningar med vilka man kan möta utmaningarna inom utbildningen.

KOPA-projektets mål, att garantera tillgång och tillgänglighet i undervisningen, att möta kompetensbehovet på arbetsmarknaden och att skapa ekonomiskt hållbara lösningar, är lika aktuella idag som när projektet inleddes. Pilotgruppernas utvecklingsarbete kan ge flera olika modeller som möter utmaningarna i de olika regionerna.

Skribent

Irmeli Myllymäki arbetar som utbildningschef vid enheten för undervisning och kultur vid Kommunförbundet.

 

 

Essi Ratia är projektsakkunnig inom nätverket för regionstäder

Essi Ratia på Twitter: @essiratia