Circulär 9/2023, 29.5.2023 Paula Mäenpää, Minna Mättö

Bygglagen träder i kraft 1.1.2025 – huvudpunkterna i reformen

De viktigaste bestämmelserna om den byggda miljön finns i fortsättningen i tre lagar

Riksdagen godkände efter omröstning bygglagen (751/2023, ByggL) och lagändringar i anknytning till den 1.3.2023. I samband med bygglagen godkändes dessutom en ändring av markanvändnings- och bygglagen (MarkByggL), enligt vilken lagens paragrafer om byggande upphävs och dess namn ändras till lagen om områdesanvändning. De nya lagarna träder i kraft 1.1.2025.

En lag som hör samman med bygglagen är lagen om påvisande av kompetensen hos personer som utför projekterings- eller arbetsledningsuppgifter inom byggande (812/2023). Riksdagen godkände lagen 27.2.2023. Lagen träder i kraft 1.1.2025.

Lagen om datasystemet för den byggda miljön (431/2023) och de lagändringar som hänför sig till den godkändes i riksdagen 24.2.2023 utan omröstning. I samband med lagen fogades till markanvändnings- och bygglagen bestämmelser om digitaliseringen inom områdesanvändningen, dvs. i praktiken om planernas datamodellformat. Lagen förutsätter att kommunerna lämnar uppgifter om planläggning, byggande och tomtindelning till det datasystem för den byggda miljön (Ryhti) som förs av Finlands miljöcentral.

Bygglagen, områdesanvändningslagen och lagen om datasystemet för den byggda miljön medför som helhet betraktat betydande förändringar för kommunerna och deras myndighetsverksamhet. Det finns fortfarande många oklara och olösta frågor, i synnerhet som bestämmelserna på förordningsnivå och de slutliga definitionerna av datamodellerna fortfarande är under arbete. Det lönar sig för kommunerna att förena sina resurser för att genomföra förändringen. Kommunerna kan ha nytta av att inrätta arbetsgrupper som bereder verkställigheten av lagen, eftersom ändringarna kommer att ha omfattande konsekvenser för kommunerna inom till exempel planläggning, byggnadstillsyn, fastighetsväsendet, utveckling av infrastruktur, geodatatjänster, kart- och mättjänster, miljövård, miljö- och hälsoskydd, informationsförvaltning och kommunens förvaltning.

Vi kommer att aktivt informera kommunerna bland annat genom cirkulär och webbsidor. Kommunförbundet har upprättat en egen webbplats för verkställigheten av bygglagen och lagen om datasystemet för den byggda miljön:
https://www.kommunforbundet.fi/samhalle-och-miljo/lagstiftning-om-den-byggda-miljon/verkstalligheten-av-bygglagen

Ordnande av byggnadstillsyn och myndighetens roll

Den kommunala myndighet som sköter byggnadstillsynen är även i fortsättningen ett kollegialt organ som dock inte kan vara kommunstyrelsen (ByggL 99 §). Den nya lagen medför inga ändringar i hur byggnadstillsynen ordnas, utan kommunerna kan även i fortsättningen ordna myndighetsfunktionerna i egen regi eller genom sådant samarbete som kommunallagen möjliggör.

Byggnadstillsynsmyndighetens uppgift är även i fortsättningen att övervaka byggandet med tanke på det allmänna intresset och att sköta den allmänna styrningen och rådgivningen i fråga om byggandet (ByggL 100 §). Byggnadstillsynsmyndigheten ansvarar dock inte för kvaliteten på byggandet.

Den kommunala byggnadstillsynsmyndigheten ska också övervaka att lagen om områdesanvändning iakttas (ByggL 100 §). I bygglagens paragrafer har hänvisningarna till förvaltningslagen slopats, men kraven i förvaltningslagen kompletterar bygglagen på samma sätt som tidigare. Till exempel nämns hörande som normal förvaltningsverksamhet och hänvisningarna i samband med detta har slopats. Detta gör det allt viktigare att känna till bestämmelserna i förvaltningslagen.

Myndighetens nya uppgift är att bedöma byggprojekts svårighetsgrad. I lagen finns inga bestämmelser om byggprojekts svårighetsgrader, men enligt regeringens proposition kan projektets svårighetsgrad anses följa av den uppdelning i fyra nivåer som föreskrivits för projekterings- och arbetsledningsuppgifter (ringa, sedvanlig, krävande och exceptionellt krävande). Bestämmelser om kriterierna för projekts svårighetsgrader finns i 101 § i bygglagen. Dessutom konstateras det uttryckligen i lagen att myndigheten ska kräva att extern granskning och särskilt förfarande används i ett projekt när projektets eller uppgiftens svårighetsgrad förutsätter det (ByggL 102 §).

Myndighetens roll och uppgifter och balansen mellan dem påverkas bland annat av följande:

  • tyngdpunkten förskjuts från förhandstillsyn till kontinuerlig tillsyn
  • svårighetsgraden hos byggprojekt ska bedömas noggrannare än tidigare för att rikta den proportionella tillsynen (ByggL 101 §)
  • slumpmässiga inspektioner blir viktigare (ByggL 102 §)
  • granskningen av väsentliga tekniska krav i tillståndsprövningen förändras på lagnivå till en indirekt bedömning: enligt regeringens proposition ska byggnadstillsynsmyndigheten vid bedömningen av förutsättningarna för genomförande av ett byggprojekt undersöka om byggprojektet har förutsättningar att uppfylla de väsentliga tekniska kraven (ByggL 48 §)
  • i vissa tillståndsärenden föreskrivs i lagen att beslutanderätten ligger hos kommunen i stället för hos byggnadstillsynsmyndigheten
  • i fortsättningen föreligger en skyldighet att kräva särskilda tillsynsförfaranden i vissa situationer (102 §, 111 §, 116 §)
     

Utgångspunkter för styrningen av byggandet

Bestämmelser om utgångspunkterna för styrningen av byggandet finns i 5 § i bygglagen. Paragrafen innehåller delvis samma element som 12 § i gällande markanvändnings- och bygglag, där det föreskrivs om målen för styrningen av byggandet. I 5 § i bygglagen föreskrivs dock mer exakt att myndigheten vid rådgivningen, styrningen och den tillsyn som myndigheten ansvarar för ska beakta de utgångspunkter för byggandet som nämns i paragrafen och som gäller bland annat ändamålsenligt byggande, estetiska aspekter, miljöanpassning, klimatfrågor och kulturvärden. Motsvarande förpliktelse gäller i den egna verksamheten för de aktörer som ansvarar för projektering och genomförande.

Enligt miljöutskottets betänkande (MiUB 27/2022 rd) är bestämmelsen inte avsedd som en självständig bedömningsgrund för tillstånd. Bygglagens 5 § kan inte i sig betraktas som grund för ett negativt tillståndsbeslut eller som grund för sökande av ändring.

Den som påbörjar ett byggprojekt ansvarar för projektet som helhet

Den som påbörjar ett byggprojekt ska se till att byggnaden projekteras och uppförs i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter som gäller byggande samt i enlighet med det beviljade tillståndet. Den som påbörjar ett byggprojekt ska se till projekterarna uppfyller behörighetsvillkoren och att de andra aktörerna inom byggprojektet har den sakkunskap och yrkesskicklighet som uppgifternas svårighetsgrad förutsätter (ByggL 91 §).

En huvudprojekterare ska utses för byggprojektet. Huvudprojekteraren ska ha hand om projekteringen som helhet och projekteringens kvalitet samt se till att projektbeskrivningen och specialbeskrivningarna utgör en helhet så att de bestämmelser och föreskrifter som gäller byggande följs och kraven på god byggnadssed blir uppfyllda (ByggL 92 §).

Den huvudansvariga aktören ansvarar för genomförandet som helhet och för dess kvalitet. Huvudansvarig aktör kan vara den som påbörjar byggprojektet.
 

Nya begrepp och definitioner

Ny definition av byggnad och nytt tillståndsförfarande

I den nya bygglagen finns såväl omarbetade som nya definitioner.

Med byggnadsobjekt avses en byggnad eller en konstruktion som kan inverka på användningen av omgivande områden och vid vars uppförande väsentliga tekniska krav ska beaktas. Dessutom avses med byggnadsobjekt ett område som byggs för särskild verksamhet och som har konsekvenser för användningen av omgivande områden. Med byggnad avses ett separat och fast objekt som uppförs på platsen och som är försett med en egen ingång och består av ett takförsett utrymme avskilt med väggar (ByggL 2 §).

I markanvändnings- och bygglagen baserar sig definitionen av en byggnad och konstruktion på en bedömning av styrningsbehovet i ett tillståndsärende: för en byggnad behövs ett bygglov och för en konstruktion ett åtgärdstillstånd. Eftersom åtgärdstillstånd inte längre ingår i lagen innebär det att definitionen av en byggnad och konstruktion inte längre baserar sig på en bedömning av styrningsbehovet i ett tillståndsärende. Enligt rättspraxis är master som är högre än 30 meter och stora skyddstak byggnader enligt den nuvarande tolkningen. I bygglagen ändras tolkningen och de ovan nämnda byggobjekten som enligt nuvarande tolkning är byggnader är i fortsättningen konstruktioner.

Definitionen av byggnad är rätt entydig i bygglagen: ett separat och fast objekt som uppförs på platsen och som är försett med en egen ingång och består av ett takförsett utrymme avskilt med väggar. Ett bygglov förutsätter åtminstone att en byggprojekterare, en huvudansvarig aktör och en arbetsledare utses (ByggL 84 §). Kommunerna kan fastställa vilka specialbeskrivningar som behöver lämnas in för byggprojektet (ByggL 69 §).

Som skyddstak betraktas enligt den nuvarande tolkningen byggnader där över 30 procent av väggytan är öppen. Detta krav på öppen yta grundar sig på brandföreskrifterna. I fortsättningen är de byggnadsobjekt där det inte finns någon ingång eller något utrymme som avgränsas av väggar inte längre byggnader.

För att man ska få uppföra en byggnad behöver man byggrätt, men det behövs inte för en konstruktion. Sättet att beräkna byggnaders våningsyta ändras inte och den beräknas enligt ytterväggarnas utsidor (ByggL 9 §).

Temporär byggnad

Det nya begreppet temporär byggnad (ByggL 10 §) ersätter markanvändnings- och bygglagens begrepp byggnad som är avsedd att finnas på platsen under en viss tid och tillfällig byggnad. En temporär byggnad är avsedd att finnas på platsen i högst 10 år (ByggL 10 §).

Byggrätten kans också uttryckas som volym

I den nya lagen införs nya sätt att ange byggrätten. Med byggrätt avses även i fortsättningen det byggande som tillåts på en tomt eller fastighet. Byggrätten kan i fortsättningen uttryckas utöver som våningsyta även tredimensionellt antingen i kubikmeter eller som gräns för byggnadsarean och höjd till taknocken (ByggL 7 §).

Den ansvariga personen kallas numera huvudansvarig aktör

Den som påbörjar ett byggprojekt ska uppge en huvudansvarig aktör för byggnadstillsynsmyndigheten. Om ingen huvudansvarig aktör utses, svarar den som påbörjar byggprojektet själv för den huvudansvariga aktörens uppgifter (ByggL 95 §).

Den huvudansvariga aktören ska se till att ett byggnadsobjekt som kräver bygglov genomförs i enlighet med beskrivningarna, bestämmelserna om genomförande av ett byggnadsobjekt, bygglovet och god byggnadssed. Den huvudansvariga aktören ska sörja för genomförandet som helhet och för kvaliteten (ByggL 95 §).

Enligt miljöutskottets betänkande har byggnadstillsynen till uppgift att övervaka om den huvudansvariga aktören iakttar sin lagstadgade uppgift i fråga om att uppfylla de väsentliga tekniska kraven. Om byggnadstillsynsmyndigheten upptäcker problem vid den proportionella tillsynen, ska myndigheten ta kontakt med den huvudansvariga aktören.

Den som påbörjar ett byggprojekt kan avgränsa ansvaret för genomförandet för den huvudansvariga aktören till att gälla endast en viss del av projektet. Avgränsningen ska anmälas till byggnadstillsynsmyndigheten. Den huvudansvariga aktören för ett byggprojekt kan även successivt bytas ut (ByggL 95 §).

Den huvudansvariga aktören ska lämna byggprojekteraren uppgifter om den uppförda byggnaden för utarbetande av as built-modellen (ByggL 91 §). Vid det inledande mötet ska den som påbörjar byggprojektet eller en representant för denne, byggnadens huvudprojekterare samt den ansvariga arbetsledaren vara närvarande (ByggL 110 §). Vid en syn ska den huvudansvariga aktören och den ansvariga arbetsledaren vara närvarande (ByggL 112 §).
 

Ändringar i tillståndssystemet

Tiiståndsformer

Bygglov, åtgärdstillstånd och anmälningsförfarandet i anslutning till byggande ersätts i den nya lagen av en enda tillståndsform, bygglov (ByggL 42 §). Tillstånd för miljöåtgärder (ByggL 53 §), rivningslov för byggnader och rivningsanmälan kvarstår i lagstiftningen (ByggL 55 §).

I bygglovet ingår en granskning av förutsättningarna inom områdesanvändningen (förutsättningar för placering) och en granskning av de väsentliga tekniska kraven (förutsättningar för genomförande).

Om den som ansöker om bygglov begär det, kan kommunen avgöra om förutsättningarna för placering föreligger genom ett separat beslut (ByggL 43 §). I samband med bygglovet beslutar byggnadstillsynsmyndigheten om förutsättningarna för placering.

Tillståndströskeln anges i lagen annorlunda än tidigare

Tillståndströskeln ändras genom att de projekt som alltid behöver tillstånd räknas upp i lagen. Till dem hör bland annat ett bostadshus, en byggnad på minst 30 kvadratmeter eller 120 kubikmeter, ett skyddstak på minst 50 kvadratmeter och en energibrunn m.m. (ByggL 42 §).

Bygglov kan inte krävas till exempel för garage, djurstall, bastu-, inkvarterings-, kontors- eller lagerbyggnader på mindre än 30 kvadratmeter. Också vid uppförande av byggnader som befriats från tillståndsplikten ska lag, förordningar (inkl. byggbestämmelser) och bestämmelser i gällande plan och byggnadsordning iakttas. Om en byggnad som befriats från tillståndsplikten avviker något från exempelvis en planbestämmelse, förutsätter uppförandet av byggnaden ett undantagslov, men inget bygglov. Om en byggnad som befriats från tillståndsplikten bildar en ny byggplats för ett strandområde som inte är planlagt, behövs undantagslov för att avvika från behovet av planering på strandområdet.

Bygglagens förhållande till planbestämmelserna

Om en planbestämmelse i en gällande plan förutsätter att tillstånd söks för en byggnad som i bygglagen är befriad från tillståndsplikt, kan man inte längre kräva att tillstånd söks. Om ett byggnadsobjekt som enligt planbestämmelsen är tillståndspliktigt har befriats från tillståndsplikt i byggnadsordningen, förbigår planbestämmelsen byggnadsordningen och tillstånd behövs.

Förutsättningarna för rivningslov ändras

I bygglagen har förutsättningarna för rivningslov formulerats annorlunda än tidigare. Till bestämmelsen har fogats ett moment som tillämpas på områden där byggnaderna har förlorat största delen av sitt värde. Bestämmelsen är mycket oklar. Det framgår till exempel inte hur stort område som avses.

Enligt ByggL 56 § är förutsättningarna för rivningslov att

1) rivningen inte medför olägenheter med tanke på planläggningen, genomförandet av en plan eller annan reglering av områdesanvändningen,

2) rivningen inte försvårar uppnående av målen för skyddet av den byggda miljön.

Bestämmelserna i 1 mom. 1 punkten tillämpas inte om det byggnadsobjekt som ska rivas finns på ett område där byggnaderna har förlorat största delen av sitt värde. En förutsättning för rivning är då att rivningen leder till betydande återanvändning eller återvinning av rivningsmaterialet. Den som ansöker om rivningslov ska redogöra för hur rivningsarbetet ordnas och vilka möjligheter det finns att sköta behandlingen av det byggavfall som uppstår och att återanvända användbara byggnadsdelar.

I RP 139/2022 konstateras: Förutsättningarna för rivningslov ändras jämfört med vad som föreskrivs om dem i 139 § i markanvändnings- och bygglagen. Syftet med paragrafens 1 mom. är att på motsvarande sätt som i fråga om undantagslov se till att rivningen inte medför olägenheter med tanke på planläggningen, genomförandet av en plan eller annan reglering av områdesanvändningen. Rivningen får inte heller försvåra möjligheterna att uppnå målen för skyddet av den byggda miljön. Rivning av en byggnad som är skyddad med stöd av en plan medför olägenheter med tanke på genomförandet av planen. Rivningen får inte heller basera sig på en föråldrad detaljplan.

Specialfallet i 2 mom. gäller endast förutsättningen i 1 mom. 1 punkten. Förutsättningen i 1 mom. 2 punkten tillämpas alltid. Rivning med stöd av 2 mom. är därmed inte möjlig när en byggnad är skyddad av orsaker som avses i 1 mom. 2 punkten. Rivning av en byggnad som är skyddad med stöd av en plan eller någon annan lag förutsätter normalt undantagslov eller en ändring av planen.

Förutsättningar för placering

Förutsättningarna för placering på detaljplaneområden förblir desamma som i den nuvarande lagen (ByggL 44 §). Till förutsättningarna för placering utanför detaljplaneområden har fogats en förutsättning om bevarande av natur- eller kulturmiljövärden och tillgodoseendet av rekreationsbehoven (ByggL 45 §).

Förutsättningarna för lov på områden i behov av planering ändras

Förutsättningarna för placering på områden i behov av planering (ByggL 46 §) ändras jämfört med motsvarande bestämmelse i markanvändnings- och bygglagen (MarkByggL 137 §) till den del det är nödvändigt eller möjligt att bedöma projektet i förhållande till planläggningen. När en förutsättning enligt gällande lag är att byggandet ”inte förorsakar olägenheter med tanke på detaljplanläggningen, generalplanläggningen eller annan reglering av områdesanvändningen” (MarkByggL 137 § 1 mom.), förutsätts enligt bygglagen att byggandet ”inte väsentligt försvårar utarbetandet av general- eller detaljplaner i enlighet med kommunens planläggningsöversikt” (ByggL 46 § 1 mom. 1 punkten). Dessutom har bestämmelsen i gällande lag om att byggande på ett område i behov av planering inte heller får ”leda till byggande som har betydande konsekvenser eller medföra betydande skadliga miljökonsekvenser eller andra betydande och skadliga konsekvenser.” (MarkByggL 137 § 4 mom.) placerats i 46 § 1 mom. 2 punkten, som gäller förutsättningarna för placering, men formulerat som att byggandet ”inte leder till sådant byggande med betydande konsekvenser eller medför sådana betydande skadliga miljökonsekvenser eller andra betydande och skadliga konsekvenser som förutsätter att en detaljplan utarbetas”. Vid tillståndsprövningen ska man alltså granska hur byggandet förhåller sig till utarbetandet av de generalplaner och detaljplaner som presenteras i planläggningsöversikten samt bedöma om byggandet har så betydande konsekvenser att det förutsätter att en detaljplan utarbetas.

Bygglagens 46 § 2 mom. om i vilka situationer bygglov alltid ska beviljas trots förutsättningarna i 1 mom. motsvarar gällande lag (MarkByggL 137 § 2 mom.).

I förarbetena till bygglagen har man tagit ställning till användningen av den så kallade stamfastighetsprincipen i tillståndsprövningen (MiUB 27/2022 rd). Miljöutskottet konstaterade i sitt betänkande att bestämmelsen om förutsättningarna för placering enligt den utredning som utskottet fått är avsedd att vara uttömmande och avsikten är inte att stamfastighetsprincipen ska bli en förutsättning för bygglov. Det återstår att se i vilken utsträckning man i fortsättningen kan använda utredningar i anslutning till fastighetsbildning som bakgrundsmaterial eller på vilka andra sätt likabehandlingen av markägarna kan tryggas vid tillståndsprövningen. Om den gällande generalplanen fastställer dimensioneringsgrunden för byggande enligt stamfastighetsprincipen, gäller planbestämmelsen förstås fortfarande.

Ändringar i undantagslov

Enligt regeringens proposition (RP 139/2022 rd) är ett undantagslov fortfarande ett eget förvaltningsbeslut. Ett undantagslov kan vara anhängigt samtidigt som ett placeringstillstånd, men undantagslovet avgörs genom ett separat beslut.

Förutsättningarna för undantag har ändrats så att undantag i fråga om boende eller något annat ändamål som inte medför miljöstörningar inte längre förhindras genom rättsligt prövade förutsättningar som hänför sig till planläggning och betydande miljökonsekvenser. Ett särskilt skäl för undantag kan vara att undantaget främjar cirkulär ekonomi och koldioxidsnålhet i den byggda miljön (ByggL 57 §). Antagligen kommer kommunerna också att få sådana ansökningar om undantagslov som medför faktiska olägenheter med tanke på planläggningen, genomförandet av en plan eller annan reglering av områdesanvändningen. Till exempel för att objekten befinner sig på ett område som på grund av sitt läge eller sin omgivning inte lämpar sig för boende, även om själva byggnaden kan bli beboelig. Det är oklart hur sådana ansökningar om undantagslov kan avgöras på ett ur kommunernas synvinkel ändamålsenligt sätt.

Nytt jämfört med gällande lag är också att undantag från förutsättningarna för placering av byggande kan göras också på områden i behov av planering, frånsett de i 46 § 1 mom. 2 punkten avsedda förutsättningar för placering som gäller utarbetande av detaljplaner.

Det är även i fortsättningen möjligt att fördela behörigheten att bevilja undantagslov mellan olika kommunala myndigheter. Till exempel kan undantagslov från planer handläggas av den instans som ansvarar för kommunens planläggning och andra undantagslov av byggnadstillsynen. När det gäller undantagslov bör man notera att även om ett projekt inte kräver bygglov med stöd av 42 § i bygglagen kan man behöva ansöka om undantagslov, om man behöver avvika från bestämmelserna om byggande (inkl. byggbestämmelserna), planen eller byggnadsordningen. Om ett projekt inte kräver bygglov med stöd av 42 § 1 mom., förutsätter även små avvikelser ett separat beslut om undantagslov, eftersom det inte kan avgöras i samband med bygglovsbeslutet. Antalet undantagslov kan öka betydligt, vilket det lönar sig att beakta när beslut fattas om befogenheterna.

Bestämmelserna om reparationer har preciserats

Vid reparation av ett byggnadsobjekt behövs bygglov bland annat om reparationen i större utsträckning än ringa gäller avhjälpande av en sanitär olägenhet som konstaterats inom åtgärdsområdet, om den bärande konstruktionen inom åtgärdsområdet är skadad, om reparationsåtgärderna kan äventyra byggnadsobjektets sundhet eller säkerhet eller om reparationen har betydande konsekvenser för stadsbilden, landskapet eller kulturarvet (ByggL 42 §). I 30 § 2 mom. i bygglagen föreskrivs om enligt vilket byggsätt en konstruktion eller en del av en byggnad ska repareras. En byggnad kan repareras med iakttagande av det ursprungliga byggsättet eller ett nyare byggsätt. Om det ursprungliga byggsättet inte har varit tekniskt fungerande, ska de krav som gäller uppförande av en ny byggnad iakttas (ByggL 30 §).

Viktiga förändringar i tillståndsförfarandet

Krav i anslutning till digitaliseringen

Bygglov söks med huvudritningarna och en motsvarande projektinformationsmodell eller uppgifter i maskinläsbart format (ByggL 61 §). Byggnadstillsynsmyndigheten ska godkänna såväl ritningarna som informationsmodellerna enligt vilka byggandet ska ske (ByggL 68 §).

Kommunen ska lämna in informationsmodellen till datasystemet för den byggda miljön (ByggL 61, 68 §). Kommunerna kan använda informationsmodellerna i sina stadsmodeller för granskning av stadsmiljön. Kommunen ska lämna in åtminstone informationsmodellen till datasystemet för den byggda miljön (ByggL 61, 68 §).

Närmare bestämmelser om beskrivningar i form av byggnadsinformationsmodeller, inbegripet beskrivningar av byggnaden, och om uppgifterna i maskinläsbart format kommer att utfärdas genom förordning av miljöministeriet.

Byggnadstillsynen bedömer i fortsättningen inte projekterarnas och arbetsledarnas kompetens

I fortsättningen bedömer byggnadstillsynen inte längre projekterarnas eller arbetsledarnas kompetens, utan personerna ska visa sin kompetens genom ett intyg från en organisation som godkänner kompetensen. Byggnadstillsynen bedömer fortsättningsvis personernas behörighet. 

Utöver konstaterandet av behörigheten kan byggnadstillsynsmyndigheten av grundad anledning bedöma om den anmälda projekteraren har sådana faktiska tidsmässiga resurser som är tillräckliga för att utföra uppgiften eller om personen i en tidigare projekteringsuppgift under de två föregående åren har visat sig vara oförmögen att sköta en liknande uppgift (ByggL 85 §, 89 §).

Behörighetsvillkoren för projekterare och arbetsledare har ändrats avsevärt. För att sköta en sedvanlig projekterings- och arbetsledningsuppgift krävs inte längre arbetserfarenhet, utan det räcker med enbart examen inom byggbranschen eller det tekniska området (ByggL 83 §, 87 §).

Till projekteringsuppgifterna och arbetsledningsuppgifterna vid byggande har lagts en ny svårighetsklass: mycket krävande. I fortsättningen är svårighetsklasserna mycket krävande, krävande, sedvanliga och ringa. Närmare bestämmelser om bestämmande av svårighetsklassen för projekteringsuppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet (ByggL 82 §, 86 §).

Enligt en övergångsbestämmelse i bygglagen är projekterare och arbetsledare fortfarande behöriga i den kommun och i den svårighetsklass som kommunens byggnadstillsyn har bedömt att de är behöriga för. Enligt förslaget till bygglag gäller bedömningen enligt övergångsbestämmelsen dock inte en annan kommun eller en högre svårighetsklass (ByggL 195 §). 
 

Nya krav och utredningar som gäller byggande

Byggnaders livscykelegenskaper (ByggL 39 §)

Den som påbörjar ett byggprojekt ska se till att det för en ny byggnad eller en byggnad som genomgår en större renovering som kräver bygglov upprättas en materialspecifikation som i maskinläsbart format innehåller uppgifter om de material och produkter som använts vid byggandet.

Genom förordning av miljöministeriet får det utfärdas närmare bestämmelser om

1) en byggnads målsatta tekniska livslängd, möjligheterna att variera, underhålla och reparera en byggnad samt möjligheterna att riva byggnadsdelar,

2) upprättande av en materialspecifikation för en byggnad och innehållet i materialspecifikationen och bevarande av den samt om en förteckning över byggmaterial och byggprodukter och bevarande av den.

Byggnaders koldioxidsnålhet (ByggL 38 §)

Koldioxidfotavtrycket och koldioxidhandavtrycket från en ny byggnad eller en byggnad som genomgår en större renovering som kräver bygglov ska rapporteras i den klimatdeklaration som utarbetas för bygglovet. 

Närmare bestämmelser om gränsvärdena för koldioxidfotavtrycket från nya byggnader får utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om metoden för beräkning av byggnaders koldioxidsnålhet och om de uppgifter som ska användas vid beräkningen samt om utarbetandet av en klimatdeklaration får utfärdas genom förordning av miljöministeriet.

Utredning om rivningsmaterial och byggavfall (ByggL 16 §)

Den som påbörjar ett byggprojekt ska när bygg- eller rivningslov söks eller när en rivningsanmälan görs lägga fram en sådan utredning om rivningsmaterial och byggavfall av vilken uppskattningar av mängden rivningsmaterial som uppkommer i bygg- eller rivningsprojektet ska framgå. Utredningsskyldigheten utvidgas till att gälla byggprojekt. Utredningen om rivningsmaterial och byggavfall ska uppdateras när bygg- eller rivningsprojektet är slutfört så att det av utredningen framgår uppgifter om mängderna, leveransplatserna för och behandlingen av det bygg- och rivningsavfall som transporterats bort från byggplatsen.

Närmare bestämmelser om innehållet i och utarbetandet av utredningen om rivningsmaterial och byggavfall samt om anmälan av uppgifter får utfärdas genom förordning av miljöministeriet.

Kommunens skyldighet att lämna uppgifter till datasystemet för den byggda miljön enligt bygglagen

Kommunerna ska till datasystemet för den byggda miljön (Ryhti) lämna bland annat tillståndsbeslut, beslut om bygglov jämte bilagor, projektinformationsmodeller och as built-modeller för byggnader (ByggL 73 §). Dessutom ska kommunerna lämna uppgifter om myndighetssyn till datasystemet i maskinläsbar format (ByggL 72 §).

Kommunerna ska börja lämna de uppgifter som avses ovan till datasystemet för den byggda miljön senast 1.1.2028 (ByggL 197 §). Kommunerna ska dock ha beredskap att ta emot byggnadsinformationsmodeller redan 1.1.2025.

Lagpaketen innehåller betydande ändringar med tanke på kommunernas och deras myndigheters verksamhet. I de första cirkulären om reformen redogör vi för de viktigaste innehållsliga ändringarna i bygglagen. Cirkuläret är inte en uttömmande redogörelse för alla ändringar i lagstiftningen. Vi kommer att ge ut ett separat cirkulär om lagen om datasystemet för den byggda miljön. Kommunförbundet rekommenderar också att man fördjupar sig med lagarnas beredningsmaterial.

Läs mer

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Miira Riipinen                               
direktör, samhälle, teknik och miljö

Paula Mäenpää
specialsakkunnig        

 

Kommunförbundets sakkunniga som kan ge mer information

Läs mer om dessa teman
samhälle och miljö
juridik
byggnadstillsyn
bygge
markanvändnings- och byggnadslag