Marianne Pekola-Sjöblom 2.1.2020

Ett nytt årtionde inleddes i de 310 kommunerna i Finland

Det annalkande årsskiftet innebar att både myndigheter och media visade intresse för de förändringar det nya året för med sig. Ännu för tio år sedan fylldes tidningsspalterna med nyheter om kommunsammanslagningar. Det genomfördes nästan rekordmånga sådana då. Det nya decenniet inleds utan stora kommunnyheter, allra minst om kommunsammanslagningar. Men visst är det en nyhet att endast en kommunsammanslagning träder i kraft när Nurmes ansluts till Valtimo i början av detta år, och att antalet kommuner således minskade med en enda. Det nya decenniets Finland består med andra ord av 310 olika kommuner – 310 kommuner som utvecklas i olika riktning.

Senaste års intensivaste kommunsammanslagningsdiskussion fördes förmodligen på Åland, där de nuvarande 16 kommunerna genom sammanslagningar ska bilda ett Åland med bara fyra kommuner. Det nya året med den nya landskapsregeringen torde skapa klarhet i situationen på ett eller annat sätt.

De reformer som genomförts eller bereds i de övriga nordiska länderna utgör intressanta jämförelseobjekt. Norge är särskilt intressant, eftersom där samtidigt pågår en kommun- och en landskapsreform. Det nya året i Norge innebär att antalet kommuner minskade med 66 när 43 kommunsammanslagningar trädde i kraft. Den första januari hade 422 kommuner blivit 356*.

Således inleder Norge det nya året i en i stort sett likadan situation som Finland 1.1.2009 när 32 sammanslagningar minskade antalet kommuner med 67. Trots sina strategiska utgångspunkter innebär kommunsammanslagningar nya utmaningar för kommunledningen, vilket är att vänta också i Norge.

Flera undersökningar och utredningar, också de forskningsprojekt som Kommunförbundet koordinerat, visar att kommunsammanslagningar erbjuder utvecklingspotential. Det sätt på vilket de genomförda förändringarna leds avgör dock hur väl utvecklingspotentialen kan tas till vara. Undersökning på undersökning betonar att den avgörande faktorn för effektiv service inte är kommunens storlek, utan hur verksamheten och servicen tillhandahålls och organiseras.

Enligt undersökningarna medför sammanslagningar sällan snabbvinster och det behövs ett långt tidsperspektiv för att se nyttan av sammanslagningar. Kommunsammanslagningsexperten Arto Koski, som gått i pension från Kommunförbundet, sade i tiderna att sammanslagningar kan utvärderas över 3 dagar, 3 månader, 3 år och 3 fullmäktigeperioder. Sålunda skulle det inte vara aktuellt att mäta de långsiktiga effekterna av kommunsammanslagningarna år 2009 förrän efter kommunalvalet 2021. 

Det är sannolikt att man kommer att bereda och genomföra kommunsammanslagningar också under kommande decennium, men det vore viktigt att diskussionen om utvecklingen av kommunernas verksamhet fördes utgående från servicen och kommuninvånarna, inte strukturerna. Detta gäller också social- och hälsovårdsreformen, som fortfarande är i beredningsskedet. Hur som helst erbjuder det nya decenniet mycket intressant och viktigt att granska för den som är intresserad av kommunsektorn, såväl bedömning av tidigare utveckling och kartläggning av nuläget som prognostisering av framtida utveckling.

*https://www.ks.no/fagomrader/demokrati-og-styring/kommunereform/noen-fakta-om-nye-kommuner-fra-2020/external link

 

Kort om skribenten

Skribenten är forskningschef vid Kommunförbundet.

På Twitter: @M_PekolaSjoblom