Circulär 13/2021, 29.9.2021 Johanna Vilkuna, Katariina Huikko, Vesa Peltola

Lagen om miljö- och energieffektivitetskrav vid upphandling av fordon och trafiktjänster (”lagen om rena fordon”)

I lagen om rena fordon (740/2021) föreskrivs om miljö- och energieffektivitetskrav vid offentlig upphandling av fordon och trafiktjänster. Lagen ersätter lagen om beaktande av energi- och miljökonsekvenser vid offentlig upphandling av fordon (1509/2011, nedan den gamla lagen). Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1161 om ändring av direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon.

Syftet med lagen är att främja utsläppsminskningarna i trafiken genom att öka andelen utsläppsfria och utsläppssnåla fordon i den offentlig upphandlingen. Direktivet ställer bindande procentuella minimikrav för medlemsstaterna i fråga om rena fordon under två upphandlingsperioder. Lagen och kraven i lagen trädde i kraft 2.8.2021.

Lagen gäller offentliga upphandlande enheter, såsom kommuner och samkommuner, statliga ämbetsverk, affärsverk, bolag som omfattas av upphandlingslagens tillämpningsområde samt församlingar och offentligrättsliga inrättningar.

Enligt lagen ska en kommun betraktas som en enda upphandlande enhet. En kommun ska därmed se till att den sammanlagda upphandlingen av fordon och trafiktjänster inom kommunens olika sektorer uppfyller lagens krav. En samkommun eller ett bolag med kommunal anknytning är separata upphandlande enheter som är fristående från kommunen (eget FO-nummer).

Lagen har omfattande konsekvenser för kommunsektorns fordonsanskaffningar samt för upphandling av kollektivtrafik, lagstadgade persontransporter och transporttjänster. Därför är kännedom om kraven i lagen viktig för alla som ansvarar för upphandling av fordon och trafiktjänster i kommuner, samkommuner och bolag med kommunal anknytning.

I detta cirkulär beskrivs det viktigaste innehållet och de nya kraven i lagstiftningen om rena fordon ur kommunsektorns synvinkel samt hur de nya kraven kan beaktas i upphandlingsförfarandena.

Närmare upplysningar:

  • Johanna Vilkuna, utvecklingschef, tfn 09 771 2104
  • Katariina Huikko, ledande jurist, tfn 09 771 2135
  • Vesa Peltola, energisakkunnig, tfn 09 771 2054

E-postadresser: fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi
I upphandlingsärenden e-post till Rådgivningsenheten för offentlig upphandling: upphandling@kommunforbundet.fi

Lagens tillämpningsområde

Tillämpningsområdet för lagen om rena fordon omfattar upphandlingar av fordon och trafiktjänster samt upphandlingskontrakt vars värde motsvarar minst de EU-tröskelvärden som anges i EU:s upphandlingsdirektiv (specificeras nedan). Även koncessioner har inkluderats i lagens tillämpningsområde i Finland.

Lagen innehåller en skyldighet för offentliga upphandlande enheter att säkerställa en minimiandel rena fordon under två upphandlingsperioder, dvs. 2.8.2021–31.12.2025 samt 1.1.2026–31.12.2030. I detta cirkulär hänvisas med begreppet upphandlingsperiod till dessa upphandlingsperioder (definitioner i 4 § i lagen).

Skyldigheterna i lagen gäller endast nya konkurrensutsättningar och kontrakt som har offentliggjorts efter lagens ikraftträdande (2.8.2021). Skyldigheten i lagen gäller inte heller optionsperioder för upphandlingar som konkurrensutsatts innan lagen trätt i kraft. Inga ändringar behöver göras i de kontrakt som har konkurrensutsatts eller ingåtts innan lagen trädde i kraft.

Ett dynamiskt inköpssystem eller ramavtal vars upphandlingsannons har offentliggjorts före 2.8.2021 faller utanför lagens tillämpningsområde, även om enskilda kontrakt som grundar sig på det dynamiska inköpssystemet kan tilldelas efter detta datum.

Vilka upphandlingar tillämpas lagen på?

Lagen tillämpas på upphandling av fordon till ett värde som motsvarar minst EU-tröskelvärdena i upphandlingslagstiftningen. Med upphandling av fordon avses köp, hyrning, leasing eller avbetalningsköp av fordon.

I fråga om upphandling av trafiktjänster tillämpas lagen endast på följande beteckningar enligt den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling (CPV):

  1. 60112000-6 Kollektivtrafik på väg
  2. 60130000-8 Passagerartransport på väg för särskilda ändamål
  3. 60140000-1 Icke-reguljär passagerartransport
  4. 90511000-2 Sophämtning
  5. 60160000-7 Posttransport på väg
  6. 60161000-4 Pakettransporter
  7. 64121100-1 Postutdelning
  8. 64121200-2 Paketutlämning

Enligt upphandlingslagen avgörs vilken CPV-kod som ska användas av huvudföremålet för upphandlingen. Om en och samma upphandling omfattar till exempel persontransporter och måltidsleveranser som sköts med samma fordon, bestäms CPV-koden enligt upphandlingens huvudsakliga syfte. Om persontransporterna utgör den större delen av upphandlingens värde, bestäms CPV-koden på basis av dem. Till exempel ingår måltidsleveranser i CPV-koden 55521200-0 (Måltidsleveranser) och omfattas således inte i sig av lagens tillämpningsområde.

Lagen om rena fordon omfattar inte heller till exempel följande transporttjänster: omlokalisering, fraktförmedling, ambulanstjänster och hemkörning av varor.

EU-tröskelvärden

Enligt upphandlingslagen är EU-tröskelvärdena vid upphandling inom kommunsektorn fram till utgången av 2021 följande (moms 0%):

  • 214 000 euro vid upphandling av varor och tjänster
  • 5 350 000 euro för koncessioner

Vid upphandling enligt försörjningslagen är EU-tröskelvärdet

  • 428 000 euro.

Vid koncessioner enligt trafikavtalsförordningen är tröskelvärdet:

  • 1 000 000 euro (uppskattat årligt genomsnittsvärde) eller 300 000 kilometer (kollektivtrafik per år)

Om den upphandlande enheten vid upphandlingen iakttar flera av ovan nämnda lagar ska de upphandlingar som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om rena fordon följa det lägre tröskelvärdet.

Uppdaterade tröskelvärden finns på webbplatsen www.upphandling.fi.

Vilka fordon omfattas inte av lagen?

I 3 § anges de fordon som lagen inte tillämpas på. Dessa är tillgängliga fordon i kategori M1 (personbilar som utöver föraren har plats för högst åtta personer och som har en eller flera platser för passagerare i rullstol) och fordon i kategori L.

Lagen tillämpas inte heller på upphandling av vissa motorfordon som är avsedda för särskilda syften (traktorer, utryckningsfordon och fordon för väpnade styrkor). Till tillämpningsområdet hör inte heller motorredskap och fordon som utformats och tillverkats eller anpassats för att användas endast av väpnade styrkor eller Brottspåföljdsmyndigheten, fordon som utformats och tillverkats för att användas i huvudsak på byggarbetsplatser, vid stenbrott, i hamnar eller på flygplatser, eller fordon som är avsedda för snöplogning.

Som fordon för byggarbetsplatser räknas dock i regel inte paketbilar och lastbilar som en offentlig aktör själv skaffar, även om de används på byggarbetsplatsen. Det är också viktigt att notera att t.ex. hyrning av fordon för byggarbetsplatser eller godstransporter med förare inte omfattas av lagens tillämpningsområde.

Av bussarna i fordonskategori M3 hör endast så kallade stadsbussar (M3, delkategorierna I och A) till lagens tillämpningsområde, medan så kallade regionbussar (M3, delkategori II) och bussar i fjärrtrafik (M3, delkategori III) har uteslutits.

Vad avses med rena fordon?

Definitionen av rena fordon omfattar tre fordonskategorier: personbilar och lätta nyttofordon, lastbilar och bussar. För fordonen i de olika kategorierna har det uppställts olika skyldigheter i fråga om bränsle och utsläppsgränser samt antal fordon som ska överensstämma med skyldigheten under uppföljningsperioden.

Som rena fordon betraktas i princip bilar som använder icke-fossil motorbensin eller fossil dieselolja som bränsle, men de närmare kraven beror på fordonskategorin.

Till kategorin personbilar och lätta nyttofordon (fordonskategorierna M1, M2 och N1) räknas personbilar och paketbilar samt lätta bussar. För deras del räknas som drivkraft för rena fordon endast el, väte eller under den första upphandlingsperioden också förbränningsmotorer med låga utsläpp, dvs. i praktiken laddhybrider som underskrider utsläppsgränsen. Kravet för den första upphandlingsperioden är att CO2-utsläppet får vara högst 50 g/km (WLTP) och avgasutsläppet enligt RDE-mätningen högst 80% av det tillåtna utsläppet. Kravet på RDE-utsläppsgräns måste anges i anbudsförfrågan.

Under den andra upphandlingsperioden räknas som rena fordon endast personbilar och lätta nyttofordon med 0 g/km i CO2-utsläpp, dvs. renodlade elbilar eller vätgasbilar.

På fordon i kategori M2 tillämpas kraven på personbilar och lätta nyttofordon. Fordon i kategori M2 som används vid upphandling av busstjänster omfattas dock av kraven på bussar och de räknas till de minimiandelar som gäller bussar i kategori M3. Med upphandling av busstjänster avses upphandling som konkurrensutsätts under rubriken 60112000-6 Kollektivtrafik på väg i den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling (CPV).

Lastbilar (N2, N3) och bussar (delkategorierna I och A i kategori M3) godkänns som rena fordon om de använder förnybar diesel, naturgas, biogas, väte eller el. Det flytande bränslet får i så fall inte innehålla något fossilt bränsle alls.

En ändring jämfört med den gamla lagen (2011/1509) är att den nya lagen inte längre förutsätter att den upphandlande enheten ställer krav på energieffektivitet, koldioxidutsläpp och hälsoskadliga avgasutsläpp (kväveoxider, kolväten och partiklar) för alla bilar eller transporttjänster. Det är dock befogat att ställa miljökrav (till exempel krav på Euro-utsläppsklasser), även om den nya lagen ställer krav endast på minimiandelen rena fordon. Det lönar sig för den upphandlande enheten att genom sin upphandling ha som mål att långsiktigt främja en miljövänlig förnyelse av den fordonspark som finns på marknaden. Detta stöder också den upphandlande enhetens klimat- och miljöarbete.

Allmänna skyldigheter och krav i kommunsektorn

De upphandlande enheterna har ett visst spelrum då det gäller fullgörandet av skyldigheterna under upphandlingsperioderna (2.8.2021–31.12.2025 och 1.1.2026–31.12.2030). De måste inte uppfylla skyldigheterna vid varje enskild upphandling, men de måste enligt lagen säkerställa att kraven för varje fordonskategori uppfylls helt och hållet under båda upphandlingsperioderna. En upphandlande enhet kan till exempel förutsätta att andelen rena fordon vid vissa upphandlingar är mindre än det som krävs bara den vid andra upphandlingar kräver att andelen är större i motsvarande grad.

Den allmänna skyldigheten i lagen gäller den procentandel rena fordon som ska uppfyllas för en upphandlande enhet i de olika fordonskategorierna under en upphandlingsperiod.

De allmänna skyldigheterna enligt lagen är följande: 

* När upphandlingen gäller kollektivtrafik på väg (CPV 60112000-6) räknas fordon i kategori M2 till bussar, även om de vid annan upphandling räknas in i kategorin personbilar och lätta nyttofordon.

Som ett undantag från den allmänna skyldigheten har de minimiskyldigheter som ålagts kommunerna differentierats enligt landskap. De högsta kraven ställs på de 17 största städerna (9 § 2 mom., 10 § 2 mom., bilagorna 1 och 2). På detta sätt har lagstiftaren försökt beakta kommunernas varierande möjligheter att uppfylla lagens krav. De allmänna skyldigheterna i lagen gäller alla statliga aktörer. Kommunsektorns skyldigheter avviker från de allmänna skyldigheterna (med undantag för miljövänliga och energieffektiva bussar).

Kommunernas minimiskyldigheter innebär enligt detaljmotiveringen till lagen att tjänster som kommunerna själva upphandlar och som kommunen ansvarar för att ordna upphandlas av serviceproducenter på basis av avtal. De differentierade skyldigheterna gäller alltså också samkommuner och kommunala bolag när de sköter uppgifter som hör till kommunens eller en kommungrupps lagstadgade grundläggande uppgifter. Det är bra att kommunen går igenom dessa uppgifter som grundar sig på organiseringsansvaret med sina bolag samt med de samkommuner som kommunen är medlem av.

Lagen eller motiveringen till den ger inga tillämpningsanvisningar om hur samkommuner som bildats av flera kommuner eller kommunägda bolag med flera ägare i praktiken ska genomföra sin upphandling. Anmärkningsvärt är att ett kommunalt aktiebolag i egenskap av upphandlande enhet kan bli tvunget att iaktta flera olika nivåer av skyldigheter i lagen beroende på de uppgifter som det sköter.

När det gäller personfordon, lätta nyttofordon och tunga fordon är kommunerna indelade i tre klasser: 1) 17 städer med det största invånarantalet, 2) landskap med hög befolkningstäthet och 3) regioner med låg befolkningstäthet. 

För dessa tre kategorier har följande skyldigheter fastställts för den första upphandlingsperioden 2.8.2021–31.12.2025:

*Städer: Björneborg, Esbo, Helsingfors, Joensuu, Jyväskylä, Kouvola, Kuopio, Lahtis, Rovaniemi, Seinäjoki, Tammerfors, Tavastehus, Uleåborg, Vanda, Vasa, Villmanstrand och Åbo.

**Landskap 1: Birkaland, Egentliga Finland, Egentliga Tavastland, Kymmenedalen, Mellersta Finland, Nyland, Päijänne-Tavastland, Satakunta och Södra Karelen.

***Landskap 2: Kajanaland, Lappland, Mellersta Österbotten, Norra Karelen, Norra Savolax, Norra Österbotten, Södra Savolax, Södra Österbotten och Österbotten.

 

För bussar som anskaffats genom upphandling av fordon och använts för produktion av kollektivtrafiktjänster är kravet för de offentliga upphandlande enheterna, såsom kollektivtrafikmyndigheterna och kommunerna, att minst 41 procent under den första upphandlingsperioden och minst 59 procent under den andra ska bestå av miljövänliga och energieffektiva bussar. 

Dessutom har det i lagen fastställts mål för upphandlingen hos sex behöriga kollektivtrafikmyndigheter i fråga om utsläppsfria bussar, dvs. renodlade elbussar (11 § 2 mom.). De ska säkerställa att minst den andel som anges i bilaga 3 av andelen fordon som anskaffats genom upphandling av fordon och använts för produktion av tjänster som anskaffats genom upphandling av trafiktjänster under den första och andra upphandlingsperioden är utsläppsfria bussar i kategori M3. Målet för renodlade elbussar är fördelat enligt följande:   

Till exempel om organisationen har som krav att de renodlade elbussarna ska stå för en andel på 5 procent inom upphandlingen, ska den se till att minst 5 procent av de bussar som anskaffas under den första upphandlingsperioden är renodlade elbussar och minst 36 procent består av andra miljövänliga och energieffektiva fordon. Den andel som motsvarar minimikravet (41 %) kan naturligtvis helt och hållet bestå av renodlade elbussar.

Hur de nya kraven beaktas vid upphandling 

Den upphandlande enheten bör först utreda vilken skyldighet organisationen ska iaktta. I fråga om samkommuner och bolag som utför kommuners uppgifter eller uppgifter som omfattas av kommuners organiseringsansvar har den krävda nivån fastställts kommunvis. För andra aktörer som omfattas av upphandlingslagen iakttas de allmänna procentsatserna. Målen ska nås organisationsvis under upphandlingsperioden.

I praktiken innebär detta att målet för en enskild upphandling kan underskridas. Vid andra upphandlingar måste underskridningen därmed kompenseras i samma proportion (antal) för att andelen rena fordon i fordonskategorin i fråga ska uppnås. Vid uppföljningen beaktas endast de konkurrensutsättningar som gjorts efter lagens ikraftträdande och som till värdet motsvarar minst EU-tröskelvärdet.

Lagen ger alltså den upphandlande enheten spelrum. Enheten kan så långt det är möjligt välja i vilka upphandlingar den tar som mål att uppfylla lagens skyldigheter inom en viss fordonskategori. Den kan till exempel övergå till eldrivna fordon i fråga om fordon som den själv använder samtidigt som den håller sig till traditionella bränslen till exempel i fråga om stora taxibilar. Dessa möjligheter påverkas dock i praktiken av strukturen hos kommunens upphandlingar och i vilken utsträckning de når EU-tröskelvärdena. Därmed krävs det förutseende planering av kommunen för att skyldigheterna ska fullgöras. All upphandling av fordon och trafiktjänster som görs i kommunen ska granskas som en helhet.

När man överväger prioriteringarna är det bra att beakta storleksklassen och användningsändamålet för de fordon som deltar i konkurrensutsättningen (till exempel den dagliga färden med fordonet) och tillgången till dem på marknaden. Till exempel är utbudet av fordon som uppfyller lagens krav på små bussar i kategori M2 fortfarande litet. 

Lagstiftningen ställer inga krav på sättet att genomföra upphandlingen. Vid konkurrensutsättning av rena fordon kan krav eller incitament ställas till exempel enligt följande principer:

  • Obligatoriskt krav: Fordon X ska vara ett rent fordor
  • Jämförelsegrund (kvalitet): Det rena fordonet X ger fler poäng
  • Bonusmodell som skrivits in i avtalet: Den upphandlande enheten betalar avtalsparten bonus/ett högre pris, om fordonet uppfyller kraven i lagen om rena fordon

Det är viktigt att den upphandlande enheten noterar att anbudsgivaren inte behöver ha ett rent fordon till sitt förfogande under anbudsförfarandet. Den upphandlande enheten kan godkänna ett löfte i anbudet om att företaget skaffar ett fordon som uppfyller kraven när kontraktet börjar. Till exempel vid upphandling av busstrafiktjänster är det befogat att man inleder upphandlingsprocessen i god tid så att serviceproducenten mellan anbudsförfarandet och avtalsperiodens början har tillräckligt med tid att förbereda sig på kontraktsperioden och vid behov genomföra anskaffningen av de fordon som krävs.

Läget ifall anbudsförfarandet inte ger resultat

I upphandlingsprocessen är det åtminstone i början av upphandlingsperioden möjligt att den upphandlande enheten inte nödvändigtvis får anbud som uppfyller kriterierna i lagen om rena fordon. Då kan den upphandlande enheten framskrida endast i enlighet med kriterierna i upphandlingslagen och i sista hand avbryta upphandlingen.

I en situation där den upphandlande enheten inte genom ett öppet eller selektivt förfarande får anbud som motsvarar anbudsförfrågan, ska den upphandlande enheten enligt 34 § i upphandlingslagen övergå till ett förhandlat förfarande. Ett annat alternativ är direktupphandling enligt 40 § i upphandlingslagen. Förutsättningarna för att tillämpa dessa paragrafer ska säkerställas från fall till fall.

Om den upphandlande enheten får anbud i ett anbudsförfarande, men anbuden är till exempel ekonomiskt för dyra eller överskrider den budget som reserverats för upphandlingen, kan den upphandlande enheten besluta att avbryta upphandlingen i enlighet med 125 § i upphandlingslagen. När upphandlingen är avbruten har den upphandlande enheten möjlighet att ompröva till exempel med vilka kravnivåer upphandlingen konkurrensutsätts i fortsättningen.

Man bör dock notera att avsaknaden av anbud som uppfyller kraven inte minskar den upphandlande enhetens skyldighet att uppfylla lagens krav under upphandlingsperioden.

Gemensam upphandling

Enligt 13 § i lagen om rena fordon ska den upphandlande enheten säkerställa att minimiandelarna enligt lagen uppfylls när den anskaffar fordons- eller trafiktjänster hos en inköpscentral eller anskaffar fordons- eller trafiktjänster med hjälp av ett upphandlingskontrakt, ett ramavtal eller med hjälp av dynamiska inköpssystem. Lagen påverkar inte den upphandlande enhetens möjligheter att använda inköpscentralernas tjänster inom fordons- och trafiktjänsterna.

I praktiken innebär paragrafen att när en inköpscentral konkurrensutsätter fordons- och trafiktjänster för flera upphandlande enheter ska den beakta de upphandlande enheternas olika miniminivåer/skyldigheter till exempel när ramavtal eller dynamiska inköpssystem inrättas. Dessutom ska man i annonserna i efterhand kunna specificera den andel rena fordon som tilldelas varje upphandlande enhet. Lagen lämnar dock rum för tolkning till exempel när det gäller hur bilar som används gemensamt för persontransporter inom flera kommuners områden ska beaktas vid tillsynen över hur lagen följs.

Lagstiftningen hindrar dock inte en kommun från att delta i gemensam upphandling även om dess andel understiger EU-tröskelvärdet. Kommunen behöver då inte informera om antalet rena fordon genom en annons i efterhand.

Vid annan gemensam upphandling eller konkurrensutsättning ska enligt 14 § i lagen samma princip iakttas, dvs. att man i konkurrensutsättningsskedet ska beakta att de upphandlande enheternas minimikrav eventuellt ligger på olika nivåer.

Skyldigheternas ikraftträdande

Tidpunkten för publiceringen av upphandlingsannonsen bestämmer vilka skyldigheter som iakttas vid olika upphandlingar. Då upphandlingsannonsen för en konkurrensutsättning har publicerats före 2.8.2021 tillämpas inte kraven i lagen om rena fordon, utan då tillämpas kraven i den gamla lagen.

I annonser som publiceras under upphandlingsperioden 2.8.2021–31.12.2025 ska de krav som ställts för den första perioden iakttas. Då annonser publiceras 1.1.2026 och senare ska kraven för den andra perioden iakttas.

Bild 1. Beaktande av lagens skyldigheter vid upphandlingsförfaranden under olika upphandlingsperioder.

I fråga om ramavtal och dynamiska inköpssystem omfattas de annonser och konkurrensutsatta avtal som publicerades före 2.8.2021 inte av lagen, även om själva konkurrensutsättningen inom ramen för arrangemanget eller systemet sker efter 2.8.2021. Om det med avvikelse från detta görs en minimiupphandling inom de ramavtal och dynamiska inköpssystem som inrättats under den första perioden (2.8.2021–31.12.2025) under den andra upphandlingsperioden, iakttas målen för den andra perioden.

Bild 2. Skyldigheter i ramavtal och dynamiska inköpssystem under olika upphandlingsperioder. Kraven för den första perioden före och kraven för den andra perioden efter 1.1.2026 vid konkurrensutsättning inom systemet.

Tillsyn över lagen om rena fordon

Transport- och kommunikationsverket Traficom har tillsyn över att lagen följs. Tillsynen baserar sig på den annons i efterhand som upphandlingslagstiftningen och lagen om rena fordon förutsätter.

Traficom följer upp hur de upphandlande enheterna fullgör skyldigheterna med hjälp av annonserna i efterhand om upphandlingarna. Då det gäller konkurrensutsättningar i HILMA-systemet som omfattas av lagen ska den upphandlande enheten i annonsen ange det totala antalet för ovan nämnda fordonskategorier samt antalet fordon i kategorierna som uppfyller lagens mål vid tidpunkten då upphandlingskontraktet ingås. Om det exakta antalet fordon inte är känt när kontraktet ingås, ska man ange bästa möjliga uppskattning. Leverans eller köp av själva fordonet utannonseras inte senare.

Antalet fordon följs upp enligt fordonskategori, dvs. kraven ska uppfyllas för: 1) personbilar och lätta nyttofordon, 2) lastbilar och 3) bussar. Vid beräkningen har det således ingen betydelse i vilken utsträckning varje fordon används. Inte heller eventuella förbättringar som görs på fordonen under kontraktsperioden beaktas i uppföljningen, eftersom uppföljningen baserar sig på annonser i efterhand.

Det lönar sig för den upphandlande enheten att utöva en övergripande uppföljning också för sina egna behov. Vid beräkningen är det bra att beakta att den upphandlande enheten ska uppfylla sina skyldigheter under upphandlingsperioden (2.8.2021–31.12.2025 eller 1.1.2026–31.12.2030). Lagen kräver alltså inte att målen nås årligen eller vid varje upphandling. Endast upphandlingar som omfattas av tillämpningsområdet och som till värdet motsvarar minst EU-tröskelvärdet ska beaktas. Upphandlingar som gjorts och kontrakt som ingåtts innan lagen trädde i kraft räknas inte med. Egna upphandlingar av fordon (leasing, hyra, köp) och trafiktjänster (se CPV-koderna ovan) räknas ihop i uppföljningen. Nedan ett exempel på sättet att beräkna rena fordon.

Bild 3. Exempel på en upphandlande enhets egen beräkning av rena fordon.

Annonser i efterhand ska också publiceras för enskilda upphandlingskontrakt som ingås utifrån ramavtal eller dynamiska inköpssystem. Den upphandlande enheten kan sända dessa annonser i samlad form.

Det är värt att notera att det i fortsättningen är straffbart att försumma annonser i efterhand för upphandling som omfattas av lagens tillämpningsområde. Transport- och kommunikationsverket som har tillsyn över lagen kan förelägga vite för en organisation som inte fullgör sin skyldighet att publicera annonser i efterhand enligt lagen om rena fordon.

Minneslista för offentlig upphandling

  • Ta reda på vilka krav som ska tillämpas på kommuner, samkommuner eller kommunägda bolag.
  • Kom ihåg att lagen tillämpas på upphandling av fordon och endast på en viss del av upphandlingen av trafiktjänster (enligt CPV-koder).
  • Beakta att lagen endast gäller upphandlingar som till värdet motsvarar minst EU-tröskelvärdet.
  • Beakta att lagen endast gäller konkurrensutsättningar som har offentliggjorts efter lagens ikraftträdande 2.8.2021.
  • Kom ihåg att kraven i lagen ska uppfyllas under båda upphandlingsperioderna, inte vid en enskild upphandling.
  • Ordna en marknadsdialog om fullgörandet av skyldigheterna med marknadsaktörerna i god tid innan konkurrensutsättningen inleds.
  • Bedöm vilka fordon som bäst lämpar sig för att uppfylla kraven (fordons storlek, användningsändamål och laddningsmöjligheter).
  • Beakta att såväl upphandlingar av egna fordon (leasing, hyra, köp) som upphandlingar av trafiktjänster räknas samman när måluppfyllelsen bedöms.
  • Kom ihåg att antalet fordon per konkurrensutsättning ska uppges i en annons i efterhand.
  • Notera att uppföljningen inte beaktar upphandlingar som inte omfattas av lagens tillämpningsområde (nationella upphandlingar) eller kontrakt som ingåtts innan lagen trätt i kraft.
  • Kom ihåg att förbättringar av det fordonsbestånd som används under kontraktsperioden inte beaktas i uppföljningen av fullgörandet av skyldigheterna. Vid uppföljningen beaktas endast de fordon som uppgetts i annonsen i efterhand.
  • Det är bra att komma ihåg att den upphandlande enheten i anbudsförfrågan kan förutsätta att kravet på rena fordon ska uppfyllas först när kontraktsperioden börjar.
  • Med tanke på lagens funktionsduglighet och den lagstadgade halvtidsöversynen lönar det sig för den upphandlande enheten att systematiskt följa med vad uppfyllandet av lagens krav innebär i form av kostnader och konsekvenser för upphandlingsverksamheten.

Krav som gäller välfärdsområden

Lagen beaktar inte inrättandet av välfärdsområden. Organiseringsansvaret för social- och hälsovården samt räddningsväsendet och därmed även upphandlingen av fordon och trafiktjänster inom dessa sektorer överförs från kommunerna till välfärdsområdena 1.1.2023. Överföringen av organiseringsansvaret gäller inte Helsingfors stad. De allmänna skyldigheterna i lagen torde tillämpas på välfärdsområdena.

Halvtidsöversyn av hur lagen fungerar

Den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av verksamhet som avses i lagen ankommer på Kommunikationsministeriet. Ministeriet ska före utgången av 2024 bedöma konsekvenserna av kommunernas differentierade skyldigheter och behövliga ändringar i minimiandelarna för den andra upphandlingsperioden (17 §). 

I sitt betänkande om regeringens proposition (KoUB 16/2021 rd) betonade riksdagens kommunikationsutskott halvtidsöversynens betydelse. Utskottet betonade att propositionens konsekvenser bör bedömas noggrant redan från början, och vid behov bör bestämmelserna revideras i god tid redan före den nämnda tidpunkten. Utskottet ansåg att statsrådet bör se till att ersättningen för eventuella merkostnader också i praktiken realiseras i enlighet med finansieringsprincipen och att utvecklingen av en tillräcklig laddnings- och distributionsinfrastruktur säkerställs också med hjälp av finansiering. Vid behandlingen av frågan om godkännande av lagen godkände riksdagen följande uttalanden:

  • iksdagen förutsätter att statsrådet från första början noga följer upp regleringens konsekvenser i synnerhet i fråga om konsekvenserna för glesbygden och de företag som deltar i anbudsförfaranden och vid behov börjar se över regleringen i god tid redan före den halvtidsöversyn av regleringen som avses i propositionen.
  • riksdagen förutsätter att statsrådet redan före den halvtidsöversyn som avses i propositionen ser till att kommunernas finansieringsprincip genomförs också i praktiken och dessutom genom tillräckliga stödåtgärder och andra behövliga åtgärder säkerställer att rena och energieffektiva fordon kan användas för de ändamål som avses i propositionen också inom de områden där det inte uppstår laddnings- och distributionsinfrastruktur på marknadsvillkor.

Med tanke på bedömningen av lagens funktionsduglighet och den lagstadgade halvtidsöversynen lönar det sig för den upphandlande enheten att systematiskt följa med vad uppfyllandet av lagens krav innebär i form av kostnader och konsekvenser för upphandlingsverksamheten. Kommunförbundet kommer att rikta en enkät till kommunerna och samkommunerna om halvtidsöversynen av lagen.

Stöd och genomförande av laddnings- och distributionsinfrastruktur

Lagen om rena fordon tar inte ställning till hur den behövliga laddnings- och tankningsinfrastrukturen genomförs. Elektrifieringen av fordonsbeståndet förutsätter dock att en tillräcklig laddningsinfrastruktur byggs upp. Nedan följer en sammanställning av några viktiga aspekter då det gäller att genomföra den infrastruktur som behövs för laddbara bilar. Dessutom beskrivs kort skyldigheterna att installera laddningspunkter och beredskap för laddningspunkter enligt lagen om laddningspunkter och automation (733/2020). Skyldigheterna i lagen om laddningspunkter och automation har behandlats närmare i Kommunförbundets cirkulär 4/2021.

I praktiken behöver varje laddbar bil en egen laddningspunkt på den plats där bilen förvaras. Vid beredningen av upphandlingen av fordon eller trafiktjänster lönar det sig för den eller de enheter som använder fordonen att tillsammans med den instans som ansvarar för fastigheterna planera:

  • förvaringsplatser och laddningsplatser för laddbara bilar
  • det nuvarande elsystemets tillräcklighet för antalet bilar och behövliga ändringar
  • åtgärder för installation av laddningspunkter.

Det lönar sig också att utreda eventuella ekonomiska stöd som kan fås för laddningsinfrastrukturen t.ex. från ARA och Energimyndigheten.

Det är ganska lätt att installera en enskild laddningspunkt på parkeringsplatsen, men om det finns flera renodlade elbilar, måste laddningseffekten oftast kontrolleras för att fastighetens elsystem inte ska överbelastas. När laddningspunkter och förvaringsplatser för laddbara bilar planeras lönar det sig också att förutse framtida anskaffningsbehov för elbilar. Det lönar sig att på bilarnas förvaringsplats bygga ett tillräckligt antal normala laddningspunkter som lämpar sig för laddning av elbilar. De kan vid behov även användas till exempel för laddning av personalens eller besökares bilar. Anslutningsdon av typ 2 har blivit en EU-standard. Värmestolpar och hushålls eluttag rekommenderas inte som laddningspunkter för renodlade elbilar.

Det finns flera alternativ för laddningspunkterna:

  • Laddningspunkterna byggs och drivs med egna resurset
  • Ett avtal om byggande och drift av laddningspunkter ingås med en kommersiell leverantör av laddningstjänster 
  • Avtal ingås om användning av laddningsoperatörers befintliga laddningsnät
  • En kombination av de föregående alternativen (till exempel laddning under arbetsdagen som kompletterar laddningen över natten)

Det lönar sig också att beakta att lagen om laddningspunkter och automation (733/2020) medför skyldigheter också för kommunernas fastigheter. Lagen kräver att det på parkeringsplatser för uppvärmda byggnader finns laddningspunkter eller beredskap för laddningspunkter (kablage eller ledningar) eller båda, om byggnadens parkeringsplats är tillräcklig stor och vissa andra villkor uppfylls.

I Finland har laddnings- och gastankstationer som är tillgängliga för allmänheten dygnet runt, dvs. på ett icke-diskriminerande sätt för alla, huvudsakligen byggts på marknadsvillkor med stöd av infrastrukturlagen (478/2017). Infrastrukturlagen innehåller inga skyldigheter till exempel för kommunerna att bygga offentliga laddningspunkter.

Ytterligare teknisk information om laddningspunkterna finns i den guide med laddningsrekommendationer för elbilar som SESKO rf publicerat. I slutet av 2021 publicerar Bygginformationsstiftelsen ett instruktionskort för laddningspunkter för elbilar i fastigheter (”RT-kort”), som innehåller basinformation om laddningspunkter i olika typer av fastigheter som är avsedd särskilt för byggherrar och dem som bygger.

Närmare upplysningar om genomförandet av laddningspunkter:

 

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Miira Riipinen                                 Johanna Vilkuna          

direktör                                         utvecklingschef

Enheten för samhälle och miljö  

Tags
Vesa Peltola

Vesa Peltola

Energisakkunnig
Enheten för samhälle och miljö, Tekniikka ja turvallisuustiimi TT
+358 9 771 2054, +358 40 568 7145
Ansvarsområden
  • Kommunernas verksamhetsförutsättningar som producenter och användare av energi (fjärrvärme, förnybar energi)
  • Hantering av kommunernas energianvändning
  • Kommunsektorns energieffektivitetsavtal
  • Energianvändning inom trafiken
  • Uppföljning av Finlands och EU:s energipolitik