Vad är nytt inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen hösten 2025?

Efter sommarperioden övergår småbarnspedagogiken återigen till normal rytm och förskoleundervisningens hösttermin börjar. Det är många nya barn som börjar ta del av tjänsten nu i början av hösten. Det förväntas glädje, spänning och kanske till och med några tårar. Föräldrarna ska veta att allt i allmänhet ändå går bra! 

I denna bekanta och trygga vardag medför hösten 2025 dock vissa förändringar och nya prioriteringar som kommer att synas i vardagen på daghemmet och i familjedagvården.

En av de viktigaste förändringarna är den uppdatering av grunderna för planen för småbarnspedagogik som för närvarande pågår vid Utbildningsstyrelsen. I bakgrunden ligger den ändring av lagen om småbarnspedagogik som trädde i kraft i början av år 2025 och som innebar att skyldigheten att utarbeta en lokal plan för småbarnspedagogik har slopats. I samband med reformen ses alla kapitel i grunderna för planen över, och målet är att klargöra den nationella styrningen. Det finns skäl att följa med hur reformen framskrider och vid slutet av året vara redo när Utbildningsstyrelsen meddelar föreskrifter om de nya grunderna för planen för småbarnspedagogik. I många kommuner kommer man sannolikt också att fortsätta genomföra den egna lokala planen och uppdatera den i enlighet med kraven i den nationella planen. Arbetet med detta pågår alltså.

Inom förskoleundervisningen sker en betydande förändring i fråga om strukturerna för stödet för lärande. Stödet på tre nivåer har ersatts av en ny modell där stödet delas upp i gruppspecifiktstöd och stöd för det enskilda barnet. Detta förutsätter ett nytt pedagogiskt tänkande och samarbete mellan olika aktörer. I detta avseende har även grunderna för läroplanen för förskoleundervisningen uppdaterats. Det kan innebära en särskild utmaning att utarbeta administrativa förfaranden och beslut i fråga om stödet för barn som under samma dag deltar i både förskoleundervisning och småbarnspedagogik. Här är den rättsliga överensstämmelsen fortfarande ganska obefintlig. Dessutom väntar man med spänning på slutrapporten om försöket med tvåårig förskoleundervisning och de följande stegen för förskoleundervisningens och småbarnspedagogikens framtid. 

Väderleksprognos inom småbarnspedagogiken: finansieringen kommer att ligga på minus

Samtidigt som de nationella reformerna fortskrider, innebär den ekonomiska situationen i kommunerna utmaningar för genomförandet av dem. Och det förslag från Finansministeriet som just har offentliggjorts kommer inte på något sätt att underlätta situationen. Småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen är en viktig del av kommunens servicehelhet, och det strama ekonomiska läget tvingar många kommuner att fundera över hur servicen ska organiseras på ett kostnadseffektivt men kvalitativt sätt. 

Enligt Finansministeriets pinfärska förslag till statsbudget för år 2026 kommer statsandelen för kommunal basservice att skäras ner med 150 miljoner euro. Avsikten är dock inte att skära ned på den grundläggande utbildningen, utan att rikta besparingarna bland annat till att minska byråkratin. Detta väcker förstås oro, eftersom småbarnspedagogiken nu råkar vara den största utgiftsposten direkt efter den grundläggande utbildningen och det knappast finns alltför mycket onödig byråkrati där ute i kommunerna. Statsandelen för basservice riktas trots allt till största delen just till den grundläggande utbildningen samt småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. Och egentligen har det inte heller gallrats i uppgifterna på något sådant sätt att en dylik åtgärd alls skulle vara realistisk. 

Den demografiska förändringen gör situationen ännu mer utmanande. De minskade årskullarna deltar redan i småbarnspedagogiken och minskningen av antalet barn syns redan i många kommuner, särskilt i fråga om de åldersklasser som övergår till den grundläggande utbildningen. När det gäller småbarnspedagogiken är situationen mer komplicerad, eftersom deltagandet är frivilligt och påverkas av många faktorer. Antalet barn som deltar i småbarnspedagogik har stadigt ökat trots att årskullarna har krympt. Kommunerna måste omvärdera sitt servicenät och bedöma hur stor den andel av alla barn bosatta i kommunen är som kommer att ta del av de småbarnspedagogiska tjänsterna i framtiden. Även när det gäller den eventuella minskningen av den statliga finansieringen kommer trycket att öka. De lokala beslutsfattarna står inför svåra lösningar: hur kan man säkerställa tillgängligheten och kvaliteten på tjänsterna när antalet barn minskar och resurserna stramas åt? Hur ska de föreskrivna lagstadgade reformerna genomföras när finansieringen av reformerna inte på något sätt står på realistisk grund?

När hösten nu står inför dörren är det skäl att stanna upp en stund och fundera över hur dessa reformer och fenomen återspeglas i det egna arbetet. Hur kan vi tillsammans erbjuda barnen en vardag som är trygg och inkluderande och berikar inlärningen – också i en föränderlig verksamhetsmiljö? Jag är ändå övertygad om att även dessa utmaningar kommer att övervinnas och att barnen också i fortsättningen kommer att få högklassiga tjänster runt om i landet! Jag hoppas också att regeringen ännu räknar igenom saker och ting och kommer fram till ett bättre förslag även ur kommunernas synvinkel. Småbarnspedagogiken spelar trots allt en viktig roll i barnens tidiga inlärning och utveckling samt när det gäller föräldrarnas förvärvsarbete och hela familjens välbefinnande.