Budgetering och ekonomiplanering

Budgetering och ekonomiplanering

Kommunens verksamhet och ekonomi styrs med hjälp av en ekonomiplan som utarbetas för minst tre år framåt. Ekonomiplanens första år är budgetåret. Fullmäktige ska före utgången av året godkänna en budget för kommunen för det följande kalenderåret med beaktande av kommunkoncernens ekonomiska ansvar och förpliktelser. Budgeten ska följas i kommunens verksamhet.

I budgeten och ekonomiplanen godkänns målen för kommunens och kommunkoncernens verksamhet och ekonomi. Budgeten och ekonomiplanen ska göras upp så att kommunstrategin genomförs och förutsättningarna för skötseln av kommunens uppgifter tryggas.  Budgeten ska innehålla de anslag och beräknade inkomster som uppgifterna och verksamhetsmålen förutsätter samt en redogörelse för hur finansieringsbehovet ska täckas.

Enligt kommunallagen har kommunens invånare och de som utnyttjar kommunens tjänster rätt att delta i och påverka kommunens verksamhet. Detta kan främjas genom en medborgarbudget det vill säga genom att ge kommuninvånarna möjligheter att delta i ekonomiplaneringen.

Närmare anvisningar om kommunens budget och ekonomiplan ges i JHS rekommendation 199 om budget och ekonomiplan för kommuner och samkommuner. I den ingår också Finansministeriets informationsbehov och anvisningar om hur uppgifterna ska sändas.

På vår kostnadsberäkning-sida presenteras material med avsikt är att betjäna kostnadsberäkningen i kommunerna.

Syftet med Resultat-sidan är att beskriva begrepp i anknytning till resultat och reslutatmått. Resultat är ett överbegrepp som omfattar produktivitet, effekt, kvalitet, kostnadseffekt, effektivitet och arbetslivskvalitet. 

Mer information:

Läs mer på Kommunförbundets webbplats

Läs mer på webben

Open all

Budget och ekonomiplan för kommuner och samkommuner

Kommunförbundet gav år 2011 en rekommendation om budget och ekonomiplan för kommuner och samkommuner. Rekommendationen överfördes år 2016 som bilaga till JHS 199, som en vägledande handbok. När JHS-systemet upphörde återgick rekommendationen till Kommunförbundet år 2020. Rekommendationen ska uppdateras under 2020, men fram till dess kan den nuvarande versionen användas.

Bestämmelser om kommunens och samkommunens budget och ekonomiplan finns i 110 § i kommunallagen:

  • Fullmäktige ska före utgången av året godkänna en budget för kommunen för det följande kalenderåret med beaktande av kommunkoncernens ekonomiska ansvar och förpliktelser. I samband med att budgeten godkänns ska fullmäktige också godkänna en ekonomiplan för tre eller flera år (planperiod). Budgetåret är planperiodens första år.
  • Budgeten och ekonomiplanen ska göras upp så att kommunstrategin genomförs och förutsättningarna för skötseln av kommunens uppgifter tryggas. I budgeten och ekonomiplanen godkänns målen för kommunens och kommunkoncernens verksamhet och ekonomi.
  • Ekonomiplanen ska vara i balans eller visa överskott. Ett underskott i kommunens balansräkning ska täckas inom fyra år från ingången av det år som följer efter det att bokslutet fastställdes. Kommunen ska i ekonomiplanen besluta om specificerade åtgärder genom vilka underskottet täcks under den nämnda tidsperioden.
  • Budgeten ska innehålla de anslag och beräknade inkomster som uppgifterna och verksamhetsmålen förutsätter samt en redogörelse för hur finansieringsbehovet ska täckas. Anslag och beräknade inkomster kan tas in i budgeten till brutto- eller nettobelopp. Budgeten och ekonomiplanen består av en driftsekonomi- och resultaträkningsdel samt en investerings- och finansieringsdel.
  • Budgeten ska iakttas i kommunens verksamhet och ekonomi.
  • Skyldigheten enligt 3 mom. att täcka underskott tillämpas också på samkommuner.

Ladda: Rekommendation om budget och ekonomiplan (tidigare bilaga till JHS 199)

Socialförsäkringsavgifterna för de kommunala arbetsgivarna

År 2022

Socialförsäkringsavgifterna för de kommunala arbetsgivarna har fastställts för år 2022. Arbetsgivarens genomsnittliga socialförsäkringsavgifter är cirka 24,05 procent av lönesumman år 2022. Det sammanlagda beloppet år 2021 var cirka 24,4 procent av lönerna, vilket innebär att de indirekta lönekostnaderna kommer att minska med cirka 0,4 procentenheter från år 2021.

Arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift blir 1,34 procent år 2022. År 2021 är sjukförsäkringsavgiften 1,53 procent, vilket innebär att avgiften nästa år stiger med 0,19 procentenheter.

Arbetslöshetsförsäkringsavgiften ökar med 0,2 procentenheter från nivån år 2021. Den delas jämnt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, och innebär således en ökning på 0,1 procentenheter i genomsnitt för vardera parten. Behovet att höja avgiften beror att Sysselsättningsfondens utgifter ökat under pandemin.

År 2022 var den lägre avgiften för kommunala arbetsgivare 0,50 procent av lönen och 2,05 procent på den del som överstiger gränsen för lönesumman på 2 197 500 euro. Den lägre arbetslöshetsförsäkringsavgiften för arbetsgivare var 0,5 procent av lönen också under 2021 medan den var 1,9 procent på den del som överstiger gränsen för lönesumman. Höjningen riktar sig alltså till stora arbetsgivare.

Lönebaserade pensionsavgifter

Den lönebaserade pensionsavgiften för Kevas medlemsorganisationer är sedan 2019 en total pensionsavgift, som innehåller både arbetsgivarens och arbetstagarens andel av pensionsavgiften. Avgiften för Kevas medlemsorganisationer har hittills hållits på samma nivå som arbetspensionsavgiften i den privata sektorn men år 2022 kommer man att frångå det här systemet.

När den privata sektorns arbetspensionsavgifter höjs temporärt kommer avgifterna för Kevas medlemsorganisationer att förbli oförändrade. Den lönebaserade arbetspensionsavgiften är alltså 24,4 procent både år 2021 och 2022.

Avgiften innehåller arbetstagarens genomsnittliga andel av arbetspensionsavgiften, 7,57 procent år 2022, samt arbetsgivarens andel av den lönebaserade pensionsavgiften, cirka 16,83 procent. Arbetsgivarens andel innehåller också en invalidpensionsavgift som är specifik för varje medlemssamfund och som utgör i genomsnitt 1,10 procent av lönerna.

Pensionsutgiftsbaserad avgift

Utöver den lönebaserade avgiften betalar flera av Kevas medlemsorganisationer också en pensionsutgiftsbaserad avgift. Den pensionsutgiftsbaserade avgiften fördelas mellan medlemssamfunden i proportion till de pensionsdelar som betalas 2022 och som tjänats in i anställning hos medlemssamfundet före 2005. Avgiften uppbärs av kommunala arbetsgivare för den del av finansieringsansvaret som överskrider ArPL-nivån.

Den pensionsutgiftsbaserade avgiften år 2022 har fastställts till totalt 713 miljoner euro. Avgiften uppgick till 735 miljoner euro år 2021. Även om den pensionsutgiftsbaserade avgiften i euro varit så gott som oförändrad sjunker den ändå med cirka 0,4 procentenheter i förhållande till den beräknade lönesumman för Kevas medlemsorganisationer. År 2022 blir avgiften i genomsnitt 3,5 procent av lönesumman.

Inom bland annat undervisningssektorn betalar en del kommunala arbetsgivare sina pensionsavgifter till statens pensionssystem. Den lönebaserade pensionsavgiften i statens pensionssystem motsvarar till sin uppbyggnad den lönebaserade avgiften i Kevas medlemssamfund. Den genomsnittliga lönebaserade pensionsavgiften år 2022 är 24,85 av lönerna i det statliga pensionssystemet. Avgiften höjs på samma sätt som ArPL-avgiften till följd av den temporära sänkningen år 2020.

De kommunala arbetsgivarnas andel av den lönebaserade pensionsavgiften ligger i statens pensionssystem mycket nära Kevas pensionsavgift: uppskattningsvis i genomsnitt 17,13 procent av lönerna.

Mer information:

Chefekonom Minna Punakallio
+358 9 771 2095, +358 40 751 5175
minna.punakallio@kuntaliitto.fi

Bilaga:

På finska: Kuntatyönantajan sosiaalivakuutusmaksut 2019-2023

Pensionsutgiftsbaserade avgifter vid överföring av verksamhet

Keva fakturerar kommunerna en pensionsutgiftsbaserad avgift som baserar sig på löpande pensioner som intjänats före år 2005. Medlemssamfund som anslutit sig till Kevas system efter år 2004 betalar ingen avgift, såvida inte ägarna har överfört avgiften till dem. Exempelvis bolag som nu grundas faktureras inte av Keva. Den pensionsutgiftsbaserade avgiften är inte längre en bikostnad till det arbete som utförs.

Det är viktigt att den pensionsutgiftsbaserade avgiften riktas till "rätt" betalare. Det väsentliga är att utgifterna påförs dem som får inkomster avsedda för betalningen av avgifterna. Problemsituationer som kan uppstå för avgiftsbetalarna gäller bland annat:

  • värdkommunsmodellen
  • servicen överförs från kommunen
    • till en samkommun
    • till ett (kommunägt) aktiebolag
    • till ett (icke-kommunägt) aktiebolag
    • till en annan kommun
    • övergång till köpta tjänster
  • utträde ur en samkommun
  • om kommunen ansluter sig som ny medlem till en befintlig samkommun
  • om service övertas till exempel från en samkommun eller värdkommun som verksamhet i egen regi.

I vissa av dessa fall kan kommunen bli tvungen att betala pensionsutgiftsbaserade avgifter två gånger (till exempel i värdkommunsmodellen eller om kommunen ansluter sig som ny medlem i en samkommun).

Om en kommun träder ut ur en samkommun eller övertar service i egen regi kan de övriga medlemskommunerna å andra sidan bli tvungna att betala kommunens pensionsutgiftsbaserade avgift. Så kan det gå om saken inte beaktats i avtalen eller i faktureringsgrunderna för servicen.

Därför är det viktigt att alltid avtala om de pensionsutgiftsbaserade avgifterna, om verksamheten förändras eller förändringar planeras. Inget avtal alls är ett dåligt alternativ. Keva kan fakturera till exempel värdkommunen eller aktiebolaget i fråga för avgiften om parterna har kommit överens om det.

För kommentarer och råd vänligen kontakta Keva:

- Jarmo Helminen, tfn 020 614 2387
- Katri Tolonen, tfn 020 614 2418
- Arja Kettinen, tfn 020 614 2613

E-postadresserna har formen: fornamn.efternamn@keva.fi

Socialförsäkringsavgifterna för de kommunala arbetsgivarna har fastställts för år 2021

Alla socialförsäkringsavgifter för de kommunala arbetsgivarna har fastställts för år 2021. I förhållande till lönesumman är socialförsäkringsavgifterna nästa år i genomsnitt 24,5 procent av lönen, vilket innebär att de totala avgifterna stiger med några tiondels decimaler jämfört med i år (24,1 % år 2020), då sjukförsäkringsavgiften och arbetslöshetsförsäkringsavgiften stiger. Övriga avgifter hålls i stort sett oförändrade.

De kommunala arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift blir 1,53 procent år 2021. År 2020 är sjukförsäkringsavgiften 1,34 procent, vilket innebär att avgiften nästa år stiger med 0,19 procentenheter. Höjningen ökar arbetsgivarnas avgiftsbörda med cirka 230 miljoner euro. Konkurrenskraftsavtalet medförde sänkta sjukförsäkringsavgifter för arbetsgivarna, och ändringarna i finansieringen har överförts till de bestående finansieringsandelarna enligt sjukförsäkringslagen från och med år 2020. I fråga om sjukvårdsförsäkringen har finansieringen delats upp så att de försäkrade finansierar 33 procent och staten 67 procent av förmånerna och verksamhetskostnaderna.

Coronapandemin har på kort sikt både minskat och ökat utgiftsposterna inom sjukvårdsförsäkringen.  I sin helhet uppskattas förmånsutgifterna inom sjukvårdsförsäkringen öka med cirka 170 miljoner euro. Kostnaderna för förmånerna inom arbetsinkomstförsäkringen uppskattas växa bara en aning år 2021, men utöver detta har coronapandemin minskat bland annat lönesummorna.

Också arbetsgivarnas arbetslöshetsförsäkringsavgift stiger nästa år. Arbetsgivarens arbetslöshetsförsäkringsavgift som graderas enligt lönesumman är 0,50 procent av lönen då lönesumman är högst 2 169 000 euro och 1,90 procent för den överstigande delen år 2021. År 2021 är arbetslöshetsförsäkringsavgifternas totala belopp i genomsnitt 2,82 procent av lönesumman, så avgifterna stiger med i genomsnitt 0,32 procentenheter jämfört med år 2020. Höjningen fördelar sig jämnt mellan arbetsgivarna och löntagarna.

Den lönebaserade pensionsavgiften för Kevas medlemssamfund är numera en total pensionsavgift, som innehåller både arbetsgivarens och arbetstagarens andel av pensionsavgiften.

År 2021 är den genomsnittliga lönebaserade pensionsavgiften för Kevas medlemssamfund alltså fortfarande 24,40 procent av lönerna, vilket motsvarar avgiftsnivån i det privata arbetspensionssystemet. Inga beslut har fattats om ändring av arbetsgivarens andel av pensionsavgiften.

Den lönebaserade avgiften innehåller arbetstagarens genomsnittliga andel av arbetspensionsavgiften, dvs. 7,58 procent år 2021, samt arbetsgivarens andel av den lönebaserade pensionsavgiften, cirka 16,82 procent. Arbetsgivarens andel innehåller också en invalidpensionsavgift som är specifik för varje medlemssamfund och som utgör i genomsnitt 1,20 procent av lönerna.

Utöver den lönebaserade avgiften betalar många av Kevas medlemssamfund också en pensionsutgiftsbaserad avgift. Den pensionsutgiftsbaserade avgiften fördelas mellan medlemssamfunden i proportion till de pensionsdelar som betalas 2021 och som tjänats in i anställning hos medlemssamfundet före 2005.

Den pensionsutgiftsbaserade avgiften för nästa år har fastställts till totalt 735 miljoner euro. År 2020 har avgiften varit 737 miljoner euro. I förhållande till lönesumman är den pensionsutgiftsbaserade avgiften i genomsnitt 3,95 procent.

Också i statens pensionssystem ändrades den lönebaserade pensionsavgiften år 2019 så att den till sin nivå och uppbyggnad motsvarar den lönebaserade avgiften för Kevas medlemssamfund. År 2021 är den genomsnittliga lönebaserade pensionsavgiften 24,40 procent av lönerna, vilket inbegriper både arbetsgivarens och arbetstagarens pensionsavgift. De statliga arbetsgivarnas andel av den lönebaserade pensionsavgiften är uppskattningsvis i genomsnitt 16,69 procent av lönerna.

Kommunernas och samkommunernas kalkylerade andel av avgiften för kommunalt anställda som hör till det statliga pensionssystemet (bl.a. lärare födda före 1970) är dock på en lite annan nivå än den lönebaserade avgiften för Kevas medlemssamfund. Andelen för dessa anställda är cirka 16,26 procent av lönesumman.

Av bilagan framgår de kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter och prognoserna för dem år 2017–2022.

Bilaga:

De kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter och prognoserna för år 2017–2022
Pdf-dokument, uppdaterad 4.12.2020

Nya kriterier för kriskommuner

Kriterierna för när en kommun är i en speciellt svår ekonomisk ställning har setts över. De nya kriterierna beskriver bättre kommunens ekonomi ur olika synvinklar. Kriteriernas struktur kvarstår, men nyckeltalen och deras gränsvärden har ändrats.

De nya gränsvärdena kommer att tillämpas första gången år 2022, utifrån nyckeltalen i boksluten för 2020 och 2021. Till dess tillämpas de nuvarande kriterierna.

Utvärderingsförfarande kan i fortsättningen inledas

  • om kommunen inte har täckt ett underskott i kommunens balansräkning inom den tidsfrist som anges i 110 § 3 mom. (ingen ändring jämfört med nuläget)
  • om underskottet i kommunens senaste koncernbokslut är minst 1 000 euro per invånare och året innan minst 500 euro per invånare (ingen ändring jämfört med nuläget)

ELLER

  • om de ekonomiska nyckeltal som beskriver tillräckligheten eller soliditeten i finansieringen två år i följd har uppfyllt samtliga följande gränsvärden:
  1. årsbidraget i förhållande till avskrivningarna i kommunens koncernresultaträkning är under 80 procent (för närvarande negativt årsbidrag för kommunkoncernen);
  2. kommunens inkomstskattesats är minst 2,0 procentenheter högre än den vägda genomsnittliga inkomstskattesatsen för alla kommuner (för närvarande 1 procentenhet);
  3. summan av lån och hyresansvar per invånare i kommunens koncernbokslut överskrider det genomsnittliga beloppet av lån och hyresansvar i alla kommuners koncernbokslut med minst 50 procent (tidigare ingick endast koncernens lånebelopp i nyckeltalet);
  4. koncernbokslutets kalkylmässiga låneskötselbidrag är under 0,8 (det nuvarande nyckeltalet är en relativ skuldsättning på minst 50 procent).

I en samkommun kan ett utvärderingsförfarande inledas bara om samkommunen inte har täckt ett underskott i balansräkningen inom den tid som föreskrivs i 110 § 3 mom. i kommunallagen. Till denna del har lagen inte ändrats.

Gult ljus

Kommunallagen anger fortfarande de gränsvärden som beskriver när kommunen är i en speciellt svår ekonomisk ställning, men kommunerna behöver också bli medvetna om när de befinner sig i riskzonen, dvs. när de ligger nära gränsvärdena. I regeringspropositionen har det också framförts mindre strikta gränsvärden (s.k. gult ljus) som ännu inte leder till ett utvärderingsförfarande, men som visar att kommunen behöver ägna särskild uppmärksamhet åt att analysera sin ekonomi och dess utveckling.

  • Koncernens underskott är minst 500 €/invånare
  • Koncernens årsbidrag i % av avskrivningarna är under 100
  • Inkomstskattesatsen är 1,5 procentenheter högre än genomsnittet
  • Koncernens lån och ansvar överstiger genomsnittet med 25 %
  • Koncernens kalkylerade låneskötselbidrag är mindre än 1,0

Dessa gränsvärden (gult ljus) ger inte upphov till något utvärderingsförfarande.

 

Läs mer:

Tillämpningsanvisningar för kommunallagens bestämmelser om balansering av ekonomin

Kommunallagens bestämmelserna om ekonomi har ändrats i den nya kommunallagen som trädde i kraft 1.5.2015 (410/2015)external link. Bland annat har skyldigheten att täcka underskott skärpts och utsträckts till att också gälla samkommuner, bestämmelserna om kriskommunsförfarandet har setts över och koncernperspektivet har betonats i planeringen av och rapporteringen om kommunens verksamhet och ekonomi. Syftet med ändringarna har varit att betona kommunens ansvar och trygga ekonomisk hållbarhet i verksamheten på lång sikt.

Kommunallagens bestämmelser om ekonomi från 1.5.2015

Skyldighet att täcka underskott

Bestämmelserna om skyldighet att täcka underskott har skärpts så att underskott måste täckas inom fyra år. Det går inte längre att förlänga tiden genom ett särskilt åtgärdsprogram. De särskilda åtgärdsprogrammen frångås och de specificerade balanseringsåtgärderna godkänns i fortsättningen i ekonomiplanen.

Ett underskott i kommunens balansräkning ska täckas inom fyra år från ingången av det år som följer efter det att bokslutet fastställdes (110 § 3 mom.). Tidsfristen tillämpas första gången på underskott i bokslutet 2015, vilket innebär att underskottet ska vara täckt i bokslutet 2020 (148 § mom. 1).

Under övergångsperioden har kommuner med särskilt stort underskott två år längre tid på sig att täcka underskottet. Det innebär att om kommunen (gäller inte samkommuner) har ett underskott på mer än 500 euro per invånare i bokslutet 2015, ska underskottet vara täckt i bokslutet 2022 (148 § mom. 2).

Skyldigheten att täcka underskott gäller bara underskott i kommunernas och samkommunernas balansräkningar, inte i koncernbalansräkningen.

Utvärderingsförfarande

Bestämmelserna om utvärderingsförfarandet för kommuner som har en speciellt svår ekonomisk ställning, det s.k. kriskommunsförfarandet, har överförts från lagen om statsandel för kommunal basservice till den nya kommunallagen. Enligt den nya kommunallagen (118 §) kan ett utvärderingsförfarande inledas om

  • kommunen inte har täckt ett underskott i balansräkningen inom utsatt tid
  • underskottet i kommunens koncernbalansräkning i det senaste bokslutet är minst 1 000 euro per invånare och i det föregående bokslutet minst 500 euro per invånare ELLER
  • kommunens och kommunkoncernens ekonomiska nyckeltal har två år i följd uppfyllt alla de gränsvärden som anges i lagen, dvs.
  1. kommunkoncernens årsbidrag utan den höjning av statsandelen enligt prövning som beviljats enligt 30 § i lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009)external link är negativt,
  2. kommunens inkomstskattesats är minst 1,0 procentenheter högre än den vägda genomsnittliga inkomstskattesatsen för alla kommuner,
  3. lånebeloppet per invånare i kommunkoncernen överskrider det genomsnittliga lånebeloppet för alla kommunkoncerner med minst 50 procent,
  4. kommunkoncernens relativa skuldsättning är minst 50 procent.

I fråga om kriskommunskriterierna på koncernnivå tillämpas det nya utvärderingsförfarandet första gången år 2017 på underskott i koncernboksluten 2015 och 2016 och på nyckeltal som beräknas utgående från koncernboksluten (148 § 4 mom.). Kriskommunsförfarandet på koncernnivå kräver att alla kommuner upprättar koncernbokslut.

Skyldigheten att täcka underskott har i den nya kommunallagen utsträckts till att gälla också samkommuner (110 § 6 mom.). Om en samkommun inte har täckt ett underskott i balansräkningen inom tidsfristen enligt 110 § 3 mom. kan Finansministeriet utse en utredare som har till uppgift att utarbeta ett förslag till avtal mellan samkommunen och dess medlemskommuner om balanseringen av samkommunens ekonomi (119 §).

Lagens 119 §, som gäller utvärderingsförfarandet i en samkommun, tillämpas första gången på underskott i balansräkningen för 2015, om underskottet inte är täckt i bokslutet 2020. I utvärderingsförfarandet för en samkommun granskas endast underskott i samkommunens balansräkning, inte nyckeltal som beräknas utgående från koncernbokslutet.

Långsiktighet och koncernperspektiv i planeringen av verksamheten och ekonomin

I den nya kommunallagen betonas strategisk planering och beaktande av hela kommunkoncernen i planeringen av verksamheten och ekonomin. Kommunen har fått lagstadgad skyldighet att utarbeta en kommunstrategi (37 §) där de långsiktiga målen för kommunens verksamhet och ekonomi godkänns.

I lagen anges också vad kommunstrategin åtminstone ska innehålla. Bestämmelserna om kommunstrategin börjar tillämpas år 2017. Budgeten och ekonomiplanen ska enligt den nya lagen göras upp så att att kommunstrategin genomförs (110 § 2 mom.)  Budgetmålen borde därför presenteras så att det framgår ur vilket strategiskt mål målet har härletts.

I budgeten och ekonomiplanen godkänns liksom tidigare målen för kommunens och kommunkoncernens verksamhet och ekonomi (110 § 2 mom.)  Koncernperspektivet betonas genom att kommunkoncernens ekonomiska ansvar och skyldigheter ska beaktas i budgeten klarare än tidigare. Det innebär ändå inte att någon sammanställd budget som motsvarar koncernbokslutet behöver göras upp.

Tanken är att kommande händelser som är väsentliga för kommunkoncernen presenteras som en egen helhet i budgeten och ekonomiplanen. Det kan till exempel vara fråga om att kommunen förvärvar bestämmande inflytande i en sammanslutning utanför koncernen eller tar över en utomstående sammanslutnings tillgångar och skulder vid fusion.

Det kan också vara fråga om bolagisering av verksamheter, upplösning av dottersammanslutningar eller andra väsentliga förändringar i äganderätten och rösträtten i dotter- och ägarintressesammanslutningar eller betydande förändringar i dessa sammanslutningars affärsverksamhet och verksamhetsområde.

Också betydande investeringar i och borgensförbindelser för dottersammanslutningar eller eventuella borgensansvar som realiseras kan anges i budgeten. I budgeten kan ingå en redogörelse för hur de viktigaste dotter- och intressesammanslutningarnas verksamhet, resultat och finansiella ställning utvecklats samt väsentliga risker och osäkerhetsfaktorer som är förknippande med verksamheten.

Bokslut

Enligt den nya kommunallagen ska också kommuner som inte har några dottersammanslutningar upprätta ett s.k. fullständigt koncernbokslut, om kommunen är medlem i en samkommun (114 §). De nya bestämmelserna om koncernbokslut tillämpas första gången när bokslutet för 2015 upprättas.

Tidsplanen för behandlingen av bokslutet har preciserats så att fullmäktige ska behandla bokslutet före utgången av juni (113 § mom. 1). Enligt den tidigare lagen behövde bokslutet bara lämnas till fullmäktige för behandling inom juni månad.

Affärsverkens ekonomi

Bestämmelserna om affärsverkens ekonomi har inte ändrats till innehållet. Bestämmelserna om affärsverkens ekonomi, som avviker från de övriga bestämmelserna om kommunens ekonomi, har slagits ihop till en paragraf (120 §). 

I fråga om balansering av de kommunala affärsverkens ekonomi och täckande av underskott iakttas i tillämpliga delar de bestämmelser i kommunallagen som gäller kommuner. Även om bestämmelsen om balansering i sista hand binder bara kommunen som helhet, är det motiverat att förfarandet enligt 110 § i kommunallagen tillämpas också i affärsverkens ekonomiplaner.

Om underskottet i balansräkningen inte kan täckas inom utsatt tid, ska det i ekonomiplanen fattas beslut om specificerade åtgärder genom vilka underskottet ska täckas. Åtgärderna för affärsverken läggs till balanseringsåtgärderna i kommunens ekonomiplan, om det finns underskott på hela kommunens nivå.  

Balanseringsåtgärder i ekonomiplanen

Enligt de nya bestämmelserna i 110 § 3 mom. är kommuner och samkommuner som har underskott i balansräkningen skyldiga att täcka underskottet. Ett underskott i balansräkningen ska täckas inom fyra år efter att bokslutet fastställdes.

Beslut om specificerade åtgärder för att täcka underskottet fattas i ekonomiplanen. Ekonomiplanen ska vara i balans eller visa överskott. Vid bedömningen av om ekonomiplanen är i balans beaktas överskott i balansräkningen.

En kommun med överskott kan också göra upp en ekonomiplan för längre tid än fyra år, om det i balansräkningen inte uppstår underskott som saknar täckning. Summan av resultaten för de fyra första räkenskapsperioderna i den förlängda ekonomiplanen får ändå inte vara negativ till ett större belopp än vad som kan täckas med de sammanlagda överskottsposterna i balansprognosen för innevarande år.

Med räkenskapsperiodens resultat för de år som ekonomiplanen omfattar avses resultat före bokslutsdispositioner, dvs. före förändringar i avskrivningsdifferensen, reserver och fonder.

Om ekonomiplanen görs upp för fyra år utgör det inget hinder för kommunen att utarbeta ett investeringsprogram för en längre tid eller särskilda långsiktiga serviceplaner.

Den nya kommunallagen förutsätter inte längre något särskilt åtgärdsprogram för balansering av ekonomin, utan alla specificerade balanseringsåtgärder presenteras i budgeten och ekonomiplanen. 

De balanseringsåtgärder som sträcker sig över flera år ses över och godkänns årligen i samband med att budgeten och ekonomiplanen godkänns.

Åtgärderna i budgeten och ekonomiplanen ska specificeras och även belopp och fördelning över tid ska anges.

Det kan vara svårt att presentera åtgärderna med den nogrannhet som ekonomiplanen skulle förutsätta. Till exempel de ekonomiska konsekvenserna av väsentliga ändringar i servicestrukturen kan vara svåra att ta med i ekonomiplanen innan man fattat detaljerade verkställighetsbeslut.

Det är ändå befogat att presentera principavgöranden om hur omfattande åtgärder som behövs och nivån på de belopp det rör sig om, även om man ännu inte bestämt hur åtgärderna ska fördelas på olika verksamheter.

Avgöranden som gäller förändringar i inkomstgrunderna kan antagligen inte heller flera år på förhand göras så specifikt som ekonomiplanen skulle förutsätta. Enligt tidigare motiveringar till kommunallagen kan det anses vara tillräckligt att ange vilka inkomstgrunder som ska ses över och att sätta mål för inkomstökningen per inkomstkälla.

I budgeten och ekonomiplanen kan man också också ta upp sådana överlåtelser av egendom och vinst på överlåtelser av egendom som tidsmässigt infaller utanför ekonomiplanen, men de åtgärder som föreslagits för balanseringen ska infalla under de fyra ekonomiplaneåren.

Som balanseringsåtgärd kan även föreslås täckning av underskott genom sänkning av grundkapitalet i de fall då förutsättningarna för sänkning av grundkapitalet uppfylls.

Enligt 30 § i lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) är ett villkor för beviljande av höjning av statsandelen enligt prövning att kommunen har antagit en plan över åtgärder som ska vidtas för att balansera kommunens ekonomi.

Höjningen kan utebli eller beviljas till ett nedsatt belopp om planen eller de uppställda villkoren inte iakttagits. Planen som utgör villkor för beviljande av höjningen ska basera sig på kommunens ekonomiplan som avses i 110 §.

Täckning av underskott ur balansposter

Ett underskott som uppkommit eller beräknas uppkomma kan täckas förutom med överskott för planåren också ur poster bland eget kapital under särskilt angivna förutsättningar.

Beslutet om att täcka underskott ur balansposter ska fattas på förhand i samband med att följande års budget och ekonomiplan godkänns och överföringen från kapitalposterna ska tas upp i bokslutet för det år beslutet fattades eller i boksluten för de följande åren under planperioden.

Om kommunen har betydande överskott i sin balansräkning kan den göra upp en ekonomiplan där det uppskattade underskottet också täcks med överskott i balansräkningen.

Täckning av räkenskapsperiodens underskott med överskott från föregående räkenskapsperioder

Räkenskapsperiodens underskott täcks i bokföringen för året efter bokslutet med föregående räkenskapsperioders överskott till det belopp som balansräkningens överskottsposter räcker till för. I samkommuner iakttas motsvarande förfarande.

Medlemskommunerna kan ändå komma separat överens om täckning av räkenskapsperiodens underskott och återbäring av överskott. De bokföringsprinciper som gäller behandlingen av räkenskapsperiodens resultat för samkommuner har behandlats närmare i Bokföringsnämndens kommunsektions utlåtande 36/1998.

Täckning av underskott med fondkapital och reserver

En minskning av övriga egna fonders kapital, till exempel bostadsproduktions-, skadeansvars-, utvecklings- och donationsfonders kapital, är vanligen bunden till vissa affärshändelser. Dessa fonders kapital kan endast av särskilda skäl användas till att täcka underskott och minskningen av kapitalet bör vara av bestående natur.

Uppskrivningsfonden kan inte användas till att täcka underskott. Ändringar i fondens kapital är bundna till förändringar i värdet på markområden och värdepapper.

I enlighet med kommunsektionens resultaträkningsanvisning kan en investeringsreserv bildas för framtida anskaffningsutgifter. En investeringsreserv ska intäktsföras senast det räkenskapsår då anskaffningen börjar avskrivas enligt plan eller, när det gäller anskaffningar som inte avskrivs, det år då anskaffningen görs.

Ett förfarande där investeringsreserven ökas eller minskas i syfte att jämna ut resultatet, utan att överföringarna grundar sig på planerade eller genomförda investeringar, kan därmed inte anses vara förenligt med god bokföringssed.

Reserver bör upplösas på ett resultatpåverkande sätt. Att täcka underskott mot en reserv inom balansräkningen är alltså inte förenligt med bokföringsanvisningarna.

Täckning av underskott med grundkapital

Underskott kan under vissa förutsättningar också täckas med grundkapital. En grund för minskning av grundkapitalet kan vara en bestående minskning i beloppet av bestående aktiva till följd av antingen egendomsöverlåtelser, förluster, extra avskrivningar eller nedskrivningar.

Förutsättningen för en minskning av grundkapitalet är att den långfristiga kapitalfinansieringen i balansräkningen överskrider det kapital som är bundet till bestående aktiva.

Enligt Kommunförbundets rekommendation om budget och ekonomiplan för kommuner och samkommuner (2011) kan en minskning av grundkapitalet komma i fråga om det sammanlagda beloppet av grundkapitalet och uppskrivningsfonden är större än 2/3 av värdet på bestående aktiva.

I denna balansekvation räknas kapitalet i uppskrivningsfonden inte med i posterna för långfristig kapitalfinansiering. Om detta kapital räknades med skulle det innebära möjlighet att använda uppskrivning för att täcka underskott.

Det skulle i sin tur betyda att uppskattade, men ännu inte realiserade överlåtelsevinster bland bestående aktiva intäktsförs på förhand inom det egna kapitalet, vilket inte är förenligt med god bokföringssed.

Med en bestående överlåtelse av bestående aktiva avses försäljning eller vederlagsfri överlåtelse av egendom eller att egendomen förstörs på ett sådant sätt att överlåtelsen inte leder till anskaffning av ny egendom.

Bestående aktiva ska till följd av överlåtelsen bli väsentligt mindre än det sammanlagda beloppet av grundkapital och långfristigt främmande kapital innan det finns skäl att minska grundkapitalet.

En grund för minskning av grundkapitalet kan uppstå också i det fall att den genomsnittliga reinvesteringsnivån konstant är väsentligt lägre än avskrivningarna enligt plan.

En sådan situation kan uppkomma då kommunen nyligen har genomfört stora investeringsprojekt och det inte finns planer på några utvidgnings- eller nyinvesteringsprojekt under den närmaste tiden.

Underskott som beror på avskrivningar kan täckas med grundkapital också när kommunen står i beråd att minska sin serviceproduktion till exempel för att verksamheter överlåts på en utomstående producent eller för att servicebehovet minskar på grund av flyttningsunderskott.

När det inte finns behov av intern finansiering av reinvesteringar som motsvarar avskrivningarna innebär ett underskott i räkenskapsperiodens resultat inte nödvändigtvis en åtstramning av kommunens likviditet.

Således skulle medel ur kommunens grundkapital kunna användas för att täcka underskott till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de genomsnittliga avskrivningarna och reinvesteringarna under planperioden.

Minskning av grundkapitalet är en undantagsåtgärd som förutsätter att kommunen har tillräcklig soliditet. Särskilt kommuner som har en planerad genomsnittlig investeringsgrad som är väsentligt högre än avskrivningsgraden och vars skuldbörda är stor bör undvika att minska grundkapitalet även om balansekvationen skulle ge möjlighet till detta.

Ju större del av kommunens bestående aktiva som finansierats med grundkapital, desto stabilare är kommunens finansiella ställning. Särskilt markanskaffning och kapitalinvesteringar binder ofta kommunens kapital för en tid som är väsentligt längre än återbetalningstiden för det långfristiga främmande kapitalet.

Även om en minskning av grundkapitalet inte i sig påverkar de nyckeltal som anger soliditeten eller skuldsättningen, kan förfarandet leda till en felaktig bild av kommunens ekonomiska ställning. Eliminering av underskott med grundkapital är en bokföringsmässig lösning som kan leda till att verkliga och nödvändiga balanseringsåtgärder skjuts upp.

Ordningsföljden för täckning av underskottsposter

Underskott från tidigare räkenskapsperioder täcks i första hand med räkenskapsperiodens överskott och överskott från de år som ekonomiplanen omfattar och i andra hand med fondkapital och grundkapital. För att underskott ska kunna täckas med fondkapital och grundkapital måste också de ovan angivna särskilda villkoren uppfyllas.

Räkenskapsperiodens underskott täcks i första hand med överskott från tidigare räkenskapsperioder och överskott från de år som ekonomiplanen omfattar och i andra hand med fondkapital och grundkapital.

Planårets underskott täcks med överskott från tidigare räkenskapsperioder eller med överskott från de år som ekonomiplanen omfattar.

Riktiga och tillräckliga uppgifter

Bokslutet ska ge riktiga och tillräckliga uppgifter (113 § 3 mom.) om kommunens resultat, ekonomiska ställning, finansiering och verksamhet.

Om resultaträkningen, finansieringsanalysen och balansräkningen inte ger tillräckliga uppgifter för en bedömning av kommunens resultat, finansiering eller ekonomiska ställning, ska kommunen ge de tilläggsuppgifter som behövs i noterna. Enligt den nya kommunallagen ska bokslutet beskriva kommunens verksamhet som helhet.

Det faktum att bestämmelserna om täckning av underskott skärpts, att nyckeltalen räknas ut på koncernnivå och att skyldigheten att täcka underskott nu också gäller samkommuner, accentuerar betydelsen av att bokslutet ger riktiga och tillräckliga uppgifter.

Detta betonas också i Bokföringsnämndens kommunsektions utlåtande om bokföringen av en samkommuns underskott i medlemskommunernas bokföring (113/2015).

Till bokslutet hör balansräkning, resultaträkning, finansieringsanalys och noter till dem samt en tablå över budgetutfallet och en verksamhetsberättelse. I avvikelse från den allmänna bokföringslagen kvarstår verksamhetsberättelsen som en bokslutshandling i kommunerna och samkommunerna.

Bokslutet undertecknas av kommunstyrelsen och kommundirektören eller borgmästaren.

Kommunstyrelsens redogörelse i verksamhetsberättelsen

Om kommunens balansräkning visar underskott som saknar täckning, ska kommunstyrelsen i verksamhetsberättelsen redogöra för hur balanseringen av ekonomin utfallit under den avslutade räkenskapsperioden samt för den gällande ekonomiplanens tillräcklighet för balanseringen av ekonomin.

Redogörelsen består av två delar. För det första ska kommunstyrelsen redogöra för hur den ekonomiplan som gällde under bokslutsåret förverkligats och om de föreslagna åtgärderna för att täcka underskott har genomförts.

För det andra, om kommunens balansräkning visar ett underskott som saknar täckning, ska kommunstyrelsen redogöra för om ekonomiplanen för innevarande år är tillräcklig. I praktiken blir det i regel aktuellt med en redogörelse om räkenskapsperiodens underskott är väsentligt större än det var då ekonomiplanen och åtgärdsprogrammet godkändes föregående höst.

Kommunstyrelsen ska liksom tidigare i verksamhetsberättelsen lägga fram förslag till behandling av räkenskapsperiodens resultat (115 § 3 mom.).

Revisionsnämndens bedömning

Om kommunens balansräkning visar underskott som saknar täckning, ska revisionsnämnden liksom tidigare bedöma hur balanseringen av ekonomin utfallit under räkenskapsperioden och om gällande ekonomiplanen räcker till (121 § 2 mom.).

Revisionsnämnden ska således i sin utvärderingsberättelse ta upp balanseringen av ekonomin, om kommunens ekonomi eller planer som gäller ekonomin visar underskott.

Revisionsnämndens bedömning kan bestå av två delar på samma sätt som kommunstyrelsens redogörelse i verksamhetsberättelsen. För det första ska revisionsnämnden bedöma hur balanseringen av ekonomin utfallit under bokslutsåret.

Föremål för bedömningen är då hur ekonomiplanen förverkligats. För det andra ska nämnden bedöma om den gällande ekonomiplanen och balanseringsåtgärderna är tillräckliga och realistiska.

Revisionsnämnden kan som grund för sin bedömning använda sig av kommunstyrelsens redogörelse i verksamhetsberättelsen och andra eventuella uppgifter som beskriver kommunens ekonomiska ställning.

Revisorernas ställningstaganden

Enligt 125 § 3 mom. i kommunallagen ska revisionsnämnden inhämta en förklaring av den som saken gäller samt kommunstyrelsens utlåtande om en anmärkning i revisionsberättelsen Revisorn ska rikta en anmärkning mot den redovisningsskyldige om kommunens förvaltning och ekonomi har skötts i strid med lag eller fullmäktiges beslut och felet eller den åsamkade skadan inte är ringa.

Förutsättningarna för en anmärkning mot kommunstyrelsen kan uppfyllas om ett underskott inte täckts inom utsatt tid eller kommunstyrelsen inte föreslår fullmäktige balanseringsåtgärder i ekonomiplanen i en situation där underskott uppkommit i kommunens balansräkning. I sådana fall kan revisorn bli tvungen att överväga att ge ett utlåtande om att ansvarsfrihet inte kan beviljas.

En anmärkning kan också vara befogad i sådana fall där de uppgifter som kommunstyrelsen gett i verksamhetsberättelsen om hur balanseringen av ekonomin utfallit inte till väsentliga delar är riktiga eller tillräckliga.

Bilaga:

Utvärderingsförfarande (KomL 118 §)
Pdf-stordiadokument

Ekonomistyrning vid kommunsammanslagningar

I samband med beredningen av kommunsammanslagningar har frågor om ekonomistyrning aktualiserats. Varken kommunallagen eller kommunindelningslagen innehåller tillräckligt noggranna bestämmelser om alla dessa frågor.

Följande anvisningar baserar sig på lagtolkningar av Kommunförbundets byrå och på anvisningar och utlåtanden av Bokföringsnämndens kommunsektion om tillämpningen av 110–120 § i kommunallagen och bokföringslagen.

1. Upprättande av budget och ekonomiplan samt eventuella specificerade åtgärder för att täcka underskott när kommunindelningen ändras

Budget och ekonomiplan för en kommun som upplöses

Kommunallagen förpliktar inte kommunerna att upprätta en budget och ekonomiplan för längre tid än kommunen existerar. I situationer där kommunernas fullmäktige har fattat beslut om en kommunsammanslagning upprättas budgeten och ekonomiplanen fram till sammanslagningen.

Det samma gäller eventuella specificerade åtgärder för att täcka underskott. Enbart en utredning om eller beredning av en kommunsammanslagning befriar inte kommunen från skyldigheten att upprätta en budget och ekonomiplan för minst tre år. 

Budget och ekonomiplan

Efter att ha fattat beslut om sammanslagning upprättar kommunen inte längre någon egen budget eller ekonomiplan. Sammanslagningsstyrelsen ansvarar för att en budget och ekonomiplan upprättas för den nya kommunen.

Rättigheterna, tillstånden, egendomen, skulderna och förpliktelserna för en kommun som upplöses övergår till den nya kommunen vid sammanslagningen. Det kan förutsätta egendomsarrangemang i kommunernas koncernstrukturer och rentav att koncernstrukturerna ändras efter sammanslagningen så att de blir mer ändamålsenliga.

Skyldighet att balansera ekonomin och täcka underskott

Kommunallagens bestämmelser om balansering av ekonomin och skyldighet att täcka underskott tillämpas också vid kommunsammanslagningar. En kommun som upplöses får inte ändra strukturen på det egna kapitalet med anledning av den förestående kommunsammanslagningen.

När det gäller täckande av underskott ska kommunerna iaktta 113 § i kommunallagen och motiveringarna till den i fråga om vad som behövs för en rättvisande bild av kommunens ekonomiska ställning både i de bokslut som föregår kommunsammanslagningen och i den ingående balansen för den nya kommunen.

Ekonomiplanen i den nya kommunen ska vara i balans eller visa överskott. Ett underskott i kommunens balansräkning ska täckas inom fyra år från ingången av det år som följer efter det att bokslutet fastställdes. Kommunen ska i ekonomiplanen besluta om specificerade åtgärder genom vilka underskottet täcks under den nämnda tidsperioden.

2. Hur en ändring i kommunindelningen behandlas i bokföringen

Boksluten före sammanslagningen

I alla kommuner som sammanslås upprättas före kommunsammanslagningen bokslut enligt bestämmelserna och tillämpningsanvisningarna om upprättande av bokslut utan att den förestående sammanslagningen beaktas.

Kommunerna kan då inte göra sådana ändringar i strukturen på det egna kapitalet eller i poster av reservkaraktär som hade varit tillåtna vid fortsatt verksamhet.

I de kommuner som ska slås ihop upprättas i enlighet med lagstiftningen och anvisningarna koncernbokslut också för den sista räkenskapsperiod som gått ut före sammanslagningen.

När bokslutet upprättas iakttas Bokföringsnämndens kommunsektions allmänna anvisning om upprättande av koncernbokslut. Också skyldigheten att upprätta resultaträkning och finansieringsanalys för koncernen ska iakttas.

När koncernsammanslutningarna sammanställs i koncernbokslutet är det ändå möjligt att iaktta väsentlighetsprincipen i elimineringen av interna poster.

Bokföringsnämndens kommunsektion har inte befogenheter att bevilja undantag från kommunallagens bestämmelser om tidpunkten då bokslutet ska vara klart eller skyldigheten att upprätta bokslut. Detta gäller också koncernbokslut.

Ingående balans

När ingående balans upprättas för den nya kommunen iakttas i regel samma värderings- och bokföringsprinciper för balansposterna oberoende av om det är fråga om att en ny kommun bildas, att en kommun införlivas med en annan kommun eller någon annan ändring i kommunindelningen.

Kommunernas balansräkningar före sammanslagningen sammanställs rad för rad som ingående balans för den nya kommunen så att interna fordringar och skulder elimineras.

Sammanställningen görs till bokföringsvärden. Uppskrivningar och nedskrivningar tas upp i den nya kommunens bokföring enligt gällande bestämmelser och anvisningar.

Enligt kommunsektionens utlåtande 90/2009 är det efter en kommunsammanslagning motiverat att upprätta en ingående koncernbalans för att det ska vara möjligt att upprätta en finansieringsanalys för koncernen och trygga kontinuiteten i koncernbokslutet.

Ändring av avskrivningsplanen

En ändring i kommunindelningen förutsätter inte i sig ändringar i de berörda kommunernas godkända avskrivningsplaner, om inte de avkastningsförväntningar och de förväntningar i samband med nyttjandet av produktionsfaktorerna som utgör grunden för avskrivningsplanerna ändras i den nya kommunen jämfört med förväntningarna i den upplösta kommunen.

Eventuella nedskrivningar av bestående aktiva och tilläggsavskrivningar görs i bokföringen för den nya kommunen utgående från kommunens inkomstförväntningar och förväntningar i samband med användningen av produktionsfaktorerna.

Om ändringen i kommunindelningen medför behov av att justera avskrivningsplanen avskrivs anskaffningsutgiften för de bestående aktiva som överförts med beaktande av eventuella justeringar under den återstående uppskattade ekonomiska användningstiden för produktionsfaktorn.

När behovet att justera avskrivningsplanen bedöms bör man beakta kravet på en rättvisande bild av överensstämmelsen mellan de genomsnittliga avskrivningarna och de investeringar som är föremål för avskrivningar i den nya kommunen.

Överföring av investeringsreserver och avskrivningsdifferenser

Investeringsreserverna och avskrivningsdifferenserna för de kommuner som upplöses överförs till den nya kommunens balansräkning om grunderna för reserverna och avskrivningsdifferenserna fortfarande gäller. Det innebär att en investeringsreserv som överförs bör gälla ett projekt som finns i investeringsplanen för den nya kommunen.

Överföring av fondkapital

Fondkapital inklusive fondernas eventuella särskilda täckning hos de kommuner som upplöses tas upp till bokföringsvärde i den mottagande kommunens balansräkning under förutsättning att de grunder för ökning och användning av fonden som anges i respektive fondstadga fortfarande gäller.

Överföring av avsättningar

Avsättningar för framtida utgifter, förluster och ersättningsansvar i upphörande kommuners balansräkning överförs till den nya kommunen, om förpliktelserna i samband med avsättningarna fortfarande gäller.

Strukturen på och ändringar i eget kapital

Poster som ingår i eget kapital hos kommuner som upplöses sammanställs till bokföringsvärde med motsvarande poster i den nya kommunens ingående balans. I bokslutet för en kommun som upplöses får strukturen på det egna kapitalet inte ändras så att den förestående kommunsammanslagningen beaktas.

När det gäller överföringar mellan poster i det egna kapitalet av andra orsaker ska man iaktta det som enligt 113 § i kommunallagen och enligt motiveringen till den krävs för en rättvisande bild av kommunens ekonomiska ställning både i kommunernas bokslut före kommunsammanslagningen och i den ingående balansen och bokföringen hos den nya kommunen.

3. Samkommunsandelar vid ändring av kommunindelningen 

När en kommun upplöses upphör kommunens medlemskap i en samkommun. Om alla medlemskommuner i en samkommun slås ihop till en enda kommun måste samkommunen upplösas. 

När en kommun som är medlem i en samkommun upplöses, övergår inte kommunens rätt till samkommunens medel och ansvaret för dess skulder direkt till den nya kommunen. En medlems utträde ur samkommunen och en ny medlems inträde i istället för den tidigare medlemmen eller utvidgning av en annan medlems medlemsandel ska behandlas som separata händelser. 

Bestämning av en ny medlemsandel förutsätter ändring av grundavtalet, vilket enligt 57 § 1 mom. i kommunallagen måste understödas av två tredjedelar av medlemskommunerna eller medlemssamkommunerna.

Om medlemmarna består enbart av kommuner är en förutsättning dessutom att invånarantalet i de medlemskommuner som understöder ändringen utgör minst hälften av det sammanlagda invånarantalet i medlemskommunerna.

Vid ändring av medlemsandelen gäller samma skyldighet att ändra grundavtalet som i fråga om anslutning av en ny kommun till medlem, speciellt i de fall då ändringen av medlemsandelen påverkar medlemmarnas beslutanderätt i samkommunen.

Oftast innehåller samkommunernas grundavtal en bestämmelse enligt Kommunförbundets cirkulär (20/80/1999) om att en utträdande medlemskommun ska få medlemsandelen av grundkapitalet eller en del av den.

Förfarandet kan ändå leda till ett oskäligt slutresultat särskilt om en stor del av medlemskommunerna sammanslås till en enda kommun som fortsätter som medlem i samkommunen.

Medlemsandelen av grundkapitalet kan nämligen avvika väsentligt från den andel som medlemskommunen skulle ha av samkommunens nettoförmögenhet, dvs. skillnaden mellan tillgångar och skulder.

Ett rättvisare slutresultat uppnås om medlemsandelarna bestäms som en andel av samkommunens nettoförmögenhet. Andelen bestäms då som en relativ andel av skillnaden mellan samkommunens tillgångar och dess skulder och avsättningar.  

När nettotillgångarna räknas ut kan det vara befogat att justera värdet på tillgångarna bland bestående aktiva samt aktiernas och andelarnas värde till nuvärdet eller det sannolika överlåtelsevärdet, om dessa värden avviker väsentligt från bokföringsvärdet.

Med nuvärde avses tillgångens återanskaffningsvärde minskat med åldersavdrag, och det tillämpas vid värdering av tillgångar som avskrivs. Det sannolika överlåtelsevärdet tillämpas på egendom som inte avskrivs, såsom mark- och vattenområden samt aktier och andelar bland bestående aktiva.

Övriga tillgångar och skulder värderas till det nominella värdet, dvs. i praktiken till bokföringsvärdet. Värdet på nettoförmögenheten kan också vara negativt, om skyldigheterna och ansvaren är större än tillgångarna.  

4. Fördelning och periodisering av sammanslagningsunderstöd

När kommuner slås ihop betalar staten under vissa förutsättningar sammanslagningsunderstöd till den nya kommunen. Sammanslagningsunderstödet består av en grunddel, som bestäms enligt antalet kommuner som slås ihop och deras invånarantal, samt en tilläggsdel.

Sammanslagningsunderstödet betalas under tre år från och med det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft. Under det första året betalas 40 procent och under vardera av de två därpå följande åren betalas 30 procent av understödet.

Principerna för hur sammanslagningsunderstödet används bör avtalas redan i sammanslagningsavtalet.

Sammanslagningsunderstödet ska användas till nödvändiga kostnader för sammanslagningen, utveckling av servicesystemet i den nya kommunen och förbättring av servicens produktivitet eller till att stärka ekonomin i den nya kommunen.

Understödet kan inte hänföras som finansieringsandel till anskaffningsutgiften för en viss investering. Före utgången av det år som följer på det sista året då sammanslagningsunderstödet betalas ut ska kommunen ge ministeriet en redogörelse om hur sammanslagningsunderstödet använts, inklusive ett uttalande av revisorn.

Om en kommunsammanslagning som träder i kraft åren 2014–2017 minskar statsandelarna till den nya kommunen jämfört med de sammanräknade statsandelarna till de kommuner som går samman, beviljar ministeriet den nya kommunen ersättning för minskningen av statsandelarna under det år då sammanslagningen träder i kraft och de därpå följande åren ända till utgången av 2019.

Sammanslagningsunderstödet och ersättningen för förlorade statsandelar bokförs enligt kontantprincipen som inkomst i posten Understöd och bidrag i resultaträkningen.

5. Granskning av förvaltningen och ekonomin när kommunindelningen ändras

Avtal om revision övergår med stöd av 36 § i kommunstrukturlagen till den nya kommunen. Revisorn i en kommun som upplöses utför den avtalsenliga granskningen av förvaltningen och ekonomin för kommunens sista räkenskapsperiod, sammanställer en revisionsberättelse och riktar den till den nya kommunens fullmäktige.

I lagen finns inga bestämmelser om när revisionsnämndens mandat går ut i en situation där kommunen upplöses. Ett möjligt förfarande är att fullmäktige i den nya kommunen beslutar att revisionsnämnden i den kommun som upplöses ska fortsätta sin verksamhet så att den avger en revisionsberättelse och ger ett uttalande om eventuella anmärkningar och förklaringar som getts med anledning av anmärkningarna samt behandlar revisionsberättelsen och bereder beviljandet av ansvarsfrihet.

Revisionsnämnden i den nya kommunen överlämnar då kommunernas bokslut samt revisions- och utvärderingsberättelser till fullmäktige i den nya kommunen och ger ett förslag om huruvida boksluten kan godkännas och de redovisningsskyldiga beviljas ansvarsfrihet. 

6. Överlåtelseskatt vid överlåtelse av egendom

Fastigheterna

Kommunerna och samkommunerna är inte skyldiga att betala överlåtelseskatt på köp eller annat förvärv av fastigheter. Denna allmänna regel tillämpas också vid förändringar i kommunindelningen och anknytande samkommunsarrangemang.

Värdepapper

Kommunerna och samkommunerna är inte skyldiga att betala överlåtelseskatt på överlåtelse av äganderätten till värdepapper vid förändringar i kommunindelningen och anknytande samkommunsarrangemang.

Bolagisering och fastighetsreglering

I lagen om överlåtelseskatt (43 a–43 c §) finns det temporära bestämmelser om skattefrihet som gäller ägararrangemang i fråga om kommunala hyresbostäder, kommuners strukturarrangemang och strukturarrangemang inom utbildningen. Bestämmelserna reglerar överlåtelser av fastigheter eller värdepapper. De har tidigare haft en lite annorlunda utformning sedan 2007 och gäller nu till slutet av 2016.

Ikraftträdelsebestämmelsen i lagen om ändring av kommunallagen (626/2013) innehöll en betydande avvikelse från skyldigheten att betala överlåtelseskatt. Avvikelsen gällde situationer där kommunen före lagens ikraftträdande bolagiserat verksamhet som den bedrivit i ett konkurrensläge på marknaden varvid fastigheter och värdepapper överförts.

Förutsättningen för att ikraftträdelsebestämmelsen skulle bli tillämplig var att kommunen eller samkommunen före utgången av 2014, i syfte att uppfylla bolagiseringsskyldigheten enligt 2 a § i kommunallagen, överlät en fastighet, värdepapper eller fastighetsbolagsaktier till ett aktiebolag och som vederlag fick aktier i det mottagande bolaget.

Bestämmelsen gäller alltså situationer där egendom överlåtits som apport till ett aktiebolag som fortsatt verksamheten, men den kan inte tillämpas på försäljning av affärsverksamhet.

I den nya kommunallagen som trädde i kraft 1.5.2015 (410/2015) finns motsvarande övergångsbestämmelse som gäller befrielse från överlåtelseskatt när produktion av tjänster enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) och produktion av företagshälsovårdstjänster bolagiseras före utgången av 2016.

Ekonominyckeln – ett verktyg för beräkning av vårdreformens konsekvenser

Kommunförbundet har till stöd för ekonomiplaneringen i kommunerna tagit fram ett verktyg för bedömning av vårdreformens konsekvenser. Verktyget heter Ekonominyckeln och  består av en Excel-arbetsbok som kommunerna kan använda för att uppskatta vårdreformens verkningar på kommunernas resultaträkning 2023–2027.

Med Ekonominyckeln kan man också göra simuleringar av till exempel hur förändringarna i vårdkostnaderna påverkar kommuners ekonomiska balans och statsandelar (förändringsbegränsningen).

Ekonominyckeln baserar sig på Finansministeriets finansieringskalkyler, som finns på webbplatsen soteuudistus.fi, kommunernas bokslutsuppgifter samt Statistikcentralens befolkningsuppgifter. Ekonominyckeln kan användas fritt och den kan modifieras för egna behov. Den uppdateras alltid när ministeriets kalkyler uppdaterats.

Bakgrunden till vårdreformen

Vårdreformen innebär att över hälften av kommunernas lagstadgade uppgifter och kostnader inom driftsekonomin överförs till landskapen i början av 2023. Samtidigt överförs också klientavgifterna för den överförda verksamheten och skattefinansiering till ett belopp som motsvarar de överförda nettokostnaderna.

Kommunernas inkomster minskar med statsandelarna, samfundsskatten och kommunalskatten för de överförda verksamheterna. Beloppet av bortfallet preciseras då kalkylerna uppdateras.

De slutliga överföringsberäkningarna görs i slutet av 2023 utgående från de genomsnittliga kostnader som kommunerna rapporterat för 2021 och 2022. Överföringsberäkningar om finansieringen fås från de ekonomiska uppgifter som kommunerna rapporterat till Statskontoret.

Läs mer: Vikten av ekonomisk rapportering i vårdreformen

På riksnivå är reformen kostnadsneutral, eftersom kostnaderna och inkomsterna minskar lika mycket i den kommunala ekonomin. För de enskilda kommunerna blir situationen ändå en annan, eftersom de kostnader som överförs från de enskilda kommunerna inte kommer att motsvara inkomstbortfallet.

De kommunvisa skillnader som reformen orsakar jämnas ut i statsandelssystemet genom utjämningar och begränsningar av överföringens effekter. Trots det medför reformen förändringar i ekonomin och den ekonomiska balansen i nästan alla kommuner.

På längre sikt kommer den nya uppgiftsfördelningen mellan kommunerna, landskapen och staten att förändra kommunernas verksamhet på många olika sätt, bland annat på grund av kommunernas varierande investeringsbehov.

Läs mer:

Bilagor:

Ekonominyckeln - förändringar i kommunernas bokslut
Uppdaterad 15.10.2020

Ekonominyckeln – förändringar i kommunernas bokslut
Uppdaterad 12.5.2021

På finska: Talousraportoinnin tärkeys, Jakoavain
Diaesitys, Taloustorstai 20.8.2020

tags
Sari Korento

Sari Korento

Utvecklingschef
Enheten för livskraft och ekonomi, Kommunalekonomi
+358 9 771 2616
Ansvarsområden
  • sekreterare i bokföringsnämndens kommunsektion
  • ekonomistyrning
  • revision
  • intern kontroll
  • riskhantering