Cirkulär 3/80/2007, Virve Jääskeläinen/eg, 16.1.2007

Ändringar i bestämmelserna om tillgripbara begränsningar vid vård utom hemmet i barnskyddslagen

​Lagen om ändring av barnskyddslagen (583/2006) trädde i kraft 1.11.2006. Samtidigt trädde också statsrådets kompletterande förordning om upphävande av vissa bestämmelser i barnskyddsförordningen (873/2006) i kraft. Genom ändringen av barnskyddslagen preciserades och kompletterades den reglering enligt barnskyddslagen (683/1983, BSL) som dels gäller tvångsmedel och begränsningar och särskilda begränsningar som riktar sig mot ett omhändertaget barn vilket placerats på en barnskyddsanstalt och dels gäller begränsning av kontakterna i fråga om barn som vårdas utom hemmet.

I enlighet med de tidigare gällande bestämmelserna kan begränsande åtgärder som barnskyddslagen möjliggör endast riktas mot omhändertagna barn som placerats på en barnskyddsanstalt. Begränsningar som gäller kontakten mellan barnet och dess föräldrar eller andra närstående kan däremot fortfarande riktas mot omhändertagna barn vid placering i både anstalts- och familjevård. Men kontaktbegränsningarna gäller fortfarande inte barn som placerats i anstalts- eller familjevård som ordnats som stödåtgärd inom den öppna vården.

De största förändringarna i barnskyddslagen var:

  • rättsskyddet för barn och arbetstagare inom barnskyddet har förbättrats genom en precisering av bestämmelserna så att begränsningarna samt förutsättningarna, innehållet och förfarandena i fråga om dessa regleras mer detaljerat på lagnivå

  • lagstiftaren har genom att förtydliga bestämmelserna i samband med begränsningsbefogenheterna lyft fram att befogenheter kan utövas på alla barnskyddsanstalter

  • beslutanderätten för det organ som ansvarar för den kommunala socialvården, föreståndarna för barnskyddsanstalterna och personalen för vård och fostran vid anstalterna har preciserats genom noggrannare avgränsade normer för respektive begränsningsåtgärd

  • beslutanderätten vid de mest långtgående begränsningarna har förlagts antingen till det organ som ansvarar för den kommunala socialvården eller till en tjänsteinnehavare som är underställd organet eller så uttryckligen endast till organet

  • barnskyddsförordningens (1010/1983) bestämmelser om begränsande åtgärder har förts över till lagnivå

  • i lagen har som nya begränsande åtgärder skrivits in kroppsbesiktning, kvarhållande av försändelser, fasthållande och särskild omsorg

  • genom bestämmelsen om sökande av ändring har lagstiftaren preciserat när det ska fattas ett överklagbart beslut om en begränsande åtgärd och när det inte finns behov av detta på grund av den begränsande åtgärdens karaktär.

Närmare upplysningar:
Sirkka Rousu, tfn (09) 771 26 10 
Sami Uotinen, tfn (09) 771 26 23, 050 341 33 49

Bilagor
Bilaga 1. Sammandrag
Bilaga 2. Lagen om ändring av barnskyddslagen (583/2006)
Bilaga 3. Statsrådets förordning om upphävande av vissa bestämmelser i barnskyddsförordningen (873/2006)

Källor
RP 225/2004 rd, GrUU 5/2006 rd, ShUB 7/2006 rd, RSv 24/2006 rd.

 

Om bestämmelsernas tillämpningsområde 
(BSL 23 a §)

Begränsningsbefogenheterna för föreståndaren eller för den övriga personalen vid en barnskyddsanstalt tillämpas på alla i BSL 29 § avsedda barnskyddsanstalter, oberoende av om den nämnda personalen står i tjänsteförhållande eller inte. På det sättet har föreståndare i tjänsteförhållande, föreståndare för privata anstalter och föreståndare i arbetsavtalsförhållande för andra än privata anstalter jämlika möjligheter att fatta beslut om begränsningar enligt barnskyddslagen och utöva de begränsningsbefogenheter som lagen tillåter. Det samma gäller också den personal för vård och fostran vid anstalten som anstaltens föreståndare förordnat att fullgöra dessa uppgifter.

På grund av bestämmelserna om grundläggande rättigheter har befogenheterna för anstaltens föreståndare eller för den övriga personalen för vård och fostran i anstalten begränsats så att det organ som ansvarar för den kommunala socialvården fattar beslut om de mest långtgående begränsningsåtgärderna. Notera särskilt att om särskild omsorg inleds eller fortgår har detta ansetts innebära så stort utövande av offentlig makt att organets beslutanderätt inte kan överföras till en tjänsteinnehavare som är underställd organet.

På personer som utövar begränsningsbefogenheter kan bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar enligt strafflagen tillämpas direkt oberoende av om dessa personer är i tjänsteförhållande eller annan personal. Bestämmelserna om tjänstebrott blir tillämpliga när det är fråga om befogenheter att fatta beslut om att använda begränsningar och om genomförande av begränsningar i praktiken.

Begränsning av kontakterna

Mänskliga relationer och kontakter (BSL 24 §)

Syftet med bestämmelserna om mänskliga relationer och kontakter är att se till att barnets rätt till kontakter fullföljs effektivare i praktiken. Barnet bör under tiden i vård utom hemmet ha rätt att knyta och hålla kontakt med sin familj och andra barnet närstående och omgivningen. Det organ som ansvarar för den kommunala socialvården är skyldigt att, efter möjligheter, främja sådana kontakter.

Barnet har rätt att träffa sina föräldrar och andra närstående personer genom att ta emot gäster eller företa besök utanför platsen för vård utom hemmet samt att hålla kontakt med dem i övrigt genom att använda telefon eller sända och ta emot brev eller därmed jämförbara andra förtroliga meddelanden eller andra försändelser.

Bestämmelsen om rätt till kontakter hindrar ändå inte att man har vårdplatsspecifika begränsningar i fråga om att emot gäster eller företa besök eller att använda telefon, om det är nödvändigt med tanke på vården av barnet och i syfte att säkerställa att vården och omsorgen är ändamålsenliga. Myndigheterna och andra parter som svarar för omsorgen av barnet ska också övervaka att kontakten med barnet och närstående personer inte skadar barnet eller på annat sätt står i strid med barnets bästa.

Begränsning av kontakterna (BSL 25 §)

Rätten för ett barn som vårdas utom hemmet att hålla kontakt med sina föräldrar eller andra barnet närstående personer får begränsas genom ett separat beslut, om det i en i BSL 11 § avsedd vårdplan eller, av särskilda skäl, på något annat sätt inte har varit möjligt att komma överens med barnet och föräldrarna eller andra barnet närstående personer om kontakterna, och om

  1. kontakten äventyrar uppnåendet av syftet med vården av barnet utom hemmet och en begränsning är nödvändig med tanke på barnets vård och fostran, eller

  2. kontakten är till fara för barnets liv, hälsa, utveckling eller säkerhet, eller

  3. kontakten äventyrar uppnåendet av syftet med vården av barnet utom hemmet och en begränsning är nödvändig för föräldrarnas eller familjens övriga barns säkerhet, säkerheten för de andra barnen i familjehemmet eller anstalten eller personalens säkerhet, eller

  4. ett barn som fyllt 12 år motsätter sig kontakten; detsamma gäller ett barn som är yngre än 12 år, om barnet är så utvecklat att hans eller hennes vilja kan beaktas.

När ovanstående förutsättningar uppfylls är det tillåtet att vidta följande former av åtgärder för att begränsa kontakterna:

  1. begränsa barnets rätt att träffa sina föräldrar eller andra närstående,

  2. begränsa barnets rätt att hålla kontakt med sina närstående per telefon eller andra kontaktanordningar eller medier,

  3. läsa och kvarhålla ett enskilt brev eller något annat därmed jämförbart förtroligt meddelande till eller från barnet och att granska och kvarhålla andra försändelser,

  4. för den tid begränsningen gäller ta ifrån barnet anordningar och medier som används för kontakt för att omhänderhas av platsen för vård utom hemmet, eller att begränsa deras användning, eller

  5. inte röja barnets vistelseort för barnets föräldrar eller vårdnadshavare så länge omhändertagandet pågår.

Kontaktbegränsningar i alla dess former får tillgripas endast i den utsträckning som det är nödvändigt för att syftet enligt lagen ska uppnås.

Beslut om begränsning av kontakterna (BSL 25 a §)

Det är fortfarandet det organ som ansvarar för den kommunala socialvården som har beslutanderätten när det gäller att begränsa kontakterna och hemlighålla barnets vistelseort. Organet har med stöd av 12 § i socialvårdslagen (710/1982) rätt att delegera sina befogenheter till en underställd tjänsteinnehavare. Föreståndaren för en barnskyddsanstalt har dock fortfarande rätt att besluta om kortvarig begränsning av kontakter i högst 30 dygn, utom när det gäller hemlighållande av ett barns vistelseort.

När det gäller begränsning av kontakterna ska det alltid fattas ett överklagbart beslut. Beslutet ska gälla för viss tid, högst ett år åt gången. Förutom tiden ska i beslutet anges orsaken till begränsningen, vilka personer som omfattas av begränsningen, vilket slag av kontakt begränsningen gäller och i vilken utsträckning begränsningen ska genomföras.

 

Begränsande åtgärder

Allmänna förutsättningar (BSL 30 a §)

Genom lagändringen ersattes begreppen tvångsmedel, begränsning och särskild begränsning med begreppet begränsande åtgärd. Begränsande åtgärder omfattar omhändertagande av ämnen och föremål, kroppsvisitation och kroppsbesiktning, granskning av egendom och försändelser och att försändelser inte levereras, fasthållande, begränsning av rörelsefriheten, isolering och särskild omsorg.

De allmänna förutsättningarna för bruk av begränsande åtgärder betonar vikten av proportionalitetsprincipen. Begränsande åtgärder får riktas mot barnet endast i den utsträckning som uppnåendet av syftet med omhändertagandet, barnets egen eller någon annans hälsa eller säkerhet eller tryggandet av något annat intresse nödvändigt kräver. Åtgärderna ska genomföras så tryggt som möjligt och med respekt för barnets människovärde. De allmänna förutsättningarna i sig ger inte rätt till användning av begränsande åtgärder, utan förutsättningarna för användning av var och en av de begränsande åtgärderna ska anges särskilt i en uttrycklig bestämmelse om befogenheter.

Förutsättningar och beslutanderätt vid enskilda begränsande åtgärder

Omhändertagande av ämnen och föremål (BSL 31 §)

Barnskyddsanstalten är skyldig att omhänderta ämnen och föremål, om

  1. ett barn innehar berusningsframkallande ämnen eller redskap som särskilt lämpar sig för användning av sådana, som alkoholhaltiga drycker, narkotika, mediciner, lösningsmedel eller redskap som är ägnade för tillverkning och användning av dessa (BSL 31 § 1 mom.), eller

  2. ett barn innehar ämnen och föremål som är avsedda att skada barnet självt eller en annan person, som skjutvapen, eggvapen, söndriga glasföremål eller giftiga ämnen (BSL 31 § 1 mom.).

Barnskyddsanstalten kan också omhänderta ämnen eller föremål som i sig har ett godtagbart användningsändamål, men

  1. som till sina egenskaper lämpar sig för att äventyra barnets eller någon annans liv, hälsa eller säkerhet eller för att skada egendom, som lim, saxar, slidknivar eller knivar, om det är sannolikt att barnet använder ämnena eller föremålen på det sätt som avses i bestämmelsen (BSL 31 § 1 mom.), eller

  2. som sannolikt är till allvarligt förfång för ordnandet av vården av barnet eller andra barn utom hemmet eller för den allmänna ordningen i anstalten (BSL 31 § 3 mom.), t.ex. mobiltelefoner, motorfordon eller tekniska apparater.

Ett omhändertagande enligt BSL 31 § 1 mom. kan göras av föreståndaren för barnskyddsanstalten eller av en person i anstaltens vård- och fostringspersonal. I det senare fallet ska anstaltens föreståndare eller en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal omedelbart underrättas om saken, och denne ska fatta ett överklagbart beslut om omhändertagandet. Ett särskilt beslut behöver inte fattas ifall de ämnen och föremål som omhändertagits genast kan återlämnas till barnet när situationen har lugnat ner sig.

Omhändertagande enligt BSL 31 § 3 mom. förutsätter alltid ett uttryckligt beslut. I sådana fall fattas ett beslut om omhändertagandet av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Omhändertagandet kan fortgå endast så länge som det är nödvändigt av skäl som nämns i bestämmelsen.

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning (BSL 31 a §)

Kroppsvisitation kan företas på ett barn om det finns grundad anledning att misstänka att det i sina kläder har eller annars bär på sig i BSL 31 § 1 mom. nämnda rusmedel, redskap som är förknippade med användning av dessa medel eller andra ämnen eller föremål som äventyrar säkerheten.

Vid kroppsvisitation undersöks vad barnet har i sina kläder, annars bär på sig eller har gömt mellan kläderna och huden. Kroppsvisitationen kan företas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Om inte något annat följer av särskilda skäl, ska kroppsvisitationen företas i närvaro av en annan person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Den som företar och den som är närvarande vid kroppsvisitationen ska vara av samma kön som barnet, ifall det inte är fråga om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. En kroppsvisitation förutsätter inget särskilt beslut.

Kroppsbesiktning innebär ett allvarligare ingrepp i barnets personliga integritet än en kroppsvisitation. Kroppsbesiktning kan företas om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn har använt ett sådant berusningsframkallande ämne som avses i BSL 31 § 1 mom. Kroppsbesiktning kan omfatta ett utandningsprov eller blod-, hår-, urin- eller salivprov.

Beslut om företagande av kroppsbesiktningen fattas och kroppsbesiktningen utförs av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal eller av någon annan person med en för uppgiften lämplig yrkesexamen. En kroppsbesiktning förutsätter ett uttryckligt beslut. Detta beslut är dock inte överklagbart.

Kroppsbesiktningen ska utföras så att den inte medför onödig olägenhet för barnet. Om en kroppsbesiktning utförs av någon annan än en yrkesutbildad person inom sjuk- och hälsovården, ska en annan person i anstaltens vård- och fostringspersonal eller någon annan person med en för uppgiften lämplig yrkesexamen vara närvarande. Endast yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården kan ta blodprov. En person som är av annat kön än barnet får inte företa kroppsbesiktningen eller vara närvarande vid den, om det inte är fråga om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

I brådskande fall och undantagsfall kan den som företar eller den som är närvarande vid kroppsvisitationen eller kroppsbesiktningen vara av annat kön än barnet, om barnets eller någon annans säkerhet kräver att åtgärden vidtas omedelbart.

Granskning av egendom och försändelser och kvarhållande av försändelser (BSL 31 b)

Om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn innehar i BSL 31 § 1 mom. nämnda rusmedel eller redskap som är förknippade med användning av sådana medel eller andra ämnen eller föremål som äventyrar säkerheten, får de utrymmen som barnet förfogar över eller den egendom som barnet innehar granskas. Under samma förutsättningar kan man också granska ett brev eller ett därmed jämförbart annat förtroligt meddelande eller någon annan försändelse till barnet. Försändelser bör granskas utan att brev eller andra förtroliga meddelanden läses.

Beslut om granskning av egendom och försändelser fattas och granskningen företas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Granskningen ska företas i närvaro av barnet och en annan person i anstaltens vård- och fostringspersonal. De utrymmen som barnet förfogar över eller den egendom som barnet innehar kan dock av särskilda skäl granskas också utan att barnet eller en annan person är närvarande. Orsaken till granskningen ska klargöras för barnet.

I undantagsfall har det organ som ansvarar för den kommunala socialvården rätt att av särskilda skäl besluta att i BSL 31 b § 2 mom. avsett meddelande eller annan försändelse helt eller delvis inte ska frambefordras till ett barn, om innehållet i meddelandet eller försändelsen med hänsyn till omständigheterna som helhet med fog kan bedömas utgöra ett allvarligt hot mot barnets eller någon annans liv, hälsa, säkerhet eller utveckling. Med stöd av 12 § i socialvårdslagen kan beslutanderätten i saken delegeras till en tjänsteinnehavare som är underställd organet.

Om det på barnskyddsanstalten framgår behov att bedöma eller fatta beslut om huruvida en försändelse ska kvarhållas, ska försändelsen utan att den läses utan dröjsmål sändas till organet för beslut. I handlingarna om barnet ska det antecknas om ett meddelande eller någon annan försändelse kvarhålls och överlämnas till organet för beslut. Åtgärden ska motiveras.

Fasthållande (BSL 31 c §)

Föreståndaren för anstalten eller en person i anstaltens vård- och fostringspersonal får, för att lugna ett barn, hålla fast barnet,

  1. om barnet på basis av sitt förvirrade eller hotfulla beteende sannolikt skulle skada sig självt eller andra, och

  2. om fasthållandet är nödvändigt på grund av en överhängande fara för barnets eller någon annans liv, hälsa eller säkerhet, eller

  3. för förhindrande av betydande skador på egendom.

Med fasthållande avses endast fysiskt fasthållande av barnet. Användning av någon form av hjälpmedel är inte tillåtlig. Fasthållandet ska till sin karaktär vara vård- och omsorgsbetonat, och det ska utifrån en samlad bedömning kunna anses försvarligt med beaktande av barnets beteende och situationen i övrigt. Åtgärden får inte fortsätta längre än det är nödvändigt för att lugna barnet.

Den som hållit fast ett barn ska lämna en skriftlig rapport om det till föreståndaren för anstalten. När det är föreståndaren som hållit fast ett barn ska rapporten lämnas till det organ som ansvarar för den kommunala socialvården. Fasthållande förutsätter inte ett särskilt beslut, men orsaken och motiveringarna till åtgärden ska antecknas i handlingarna om barnet.

Begränsning av rörelsefriheten (BSL 32 §)

Ett barn får, om detta är nödvändigt för barnets omsorg och motsvarar barnets bästa, för viss tid förbjudas att avlägsna sig från anstaltens område, anstalten eller en viss bostadsenhets lokaler, om

  1. barnet har omhändertagits på den grund att han eller hon allvarligt har äventyrat sin hälsa eller utveckling genom bruk av rusmedel, en brottslig gärning som inte kan anses vara ringa eller något annat därmed jämförbart beteende, eller

  2. barnet under sin vistelse i anstalten beter sig på ett sätt som nämns i 1 punkten, eller

  3. begränsningen behövs i övrigt med avseende på vården eller omsorgen om barnet för att skydda barnet mot ett beteende som allvarligt skadar barnet.

Förbud mot att avlägsna sig från platsen får inte utan nytt beslut fortgå längre än 7 dygn. Begränsningen får fortgå i högst 30 dygn åt gången. Åtgärden ska avslutas genast när den inte längre är nödvändig. Förbud mot att avlägsna sig från platsen får inte heller i praktiken bli en åtgärd som påminner om straff, isolering eller särskild omsorg.

Ett överklagbart beslut om begränsning av rörelsefriheten bör fattas. Beslut om en kortvarig begränsning som varar högst 7 dygn fattas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Om det finns behov av att förlänga begränsningen utöver de 7 dygnen, ska det organ som ansvarar för den kommunala socialvården fatta ett nytt beslut i saken. Organet ska utan dröjsmål underrättas om saken så att det kan fatta sitt beslut. Organet har med stöd av 12 § i socialvårdslagen rätt att delegera sina befogenheter till en underställd tjänsteinnehavare.

Isolering (BSL 32 a §)

Ett barn får isoleras från de andra barnen i anstalten, om

  1. barnet på basis av sitt beteende är till fara för sig självt eller andra, eller om

  2. isolering av någon annan särskilt grundad anledning är nödvändig med hänsyn till barnets liv, hälsa eller säkerhet.

Det får inte bestämmas att isoleringen ska pågå i större omfattning eller längre än vården och omsorgen om barnet nödvändigt förutsätter. Isoleringen får inte utan nytt beslut fortgå längre än 24 timmar åt gången. Isoleringen ska upphöra genast då den inte längre är nödvändig.

En isolering kan förlängas omedelbart genom nytt beslut endast om förutsättningarna för isolering fortfarande föreligger. Dessutom förutsätts att det alltjämt inte är ändamålsenligt eller möjligt att ordna barnets vård på något annat sätt. Inte heller i detta fall får isoleringstiden sammanlagt överskrida 48 timmar. Innan beslut om förlängning av isoleringen fattas ska barnet genomgå en läkarundersökning, om inte detta är uppenbart onödigt. Vid behov ska en läkarundersökning företas också när isoleringen börjar eller medan den pågår.

Isoleringen ska ske under ständig tillsyn av anstaltens vård- och fostringspersonal. När det bestäms att ett barn ska hållas isolerat ska det samtidigt bestämmas vem som ska se till barnets säkerhet. Barnets förhållanden under den tid isoleringen pågår ska ordnas så att barnet får tillräcklig omsorg och vård samt möjlighet att samtala med en vårdare.

 

Beslut om isolering och förlängning av isolering fattas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Föreståndaren för anstalten eller en av föreståndaren förordnad person i vård- och fostringspersonalen ska omedelbart underrätta det organ som ansvarar för den kommunala socialvården om isoleringen eller om att isoleringen förlängts.

 

Särskild omsorg (BSL 32 b, 32 c, 32 d §)

Med särskild omsorg avses sådan särskild, multiprofessionell vård och omsorg vid en barnskyddsanstalt och under vilken barnets rörelsefrihet kan inskränkas i den utsträckning som vården och omsorgen om barnet förutsätter.

Om ett barns synnerligen viktiga enskilda intresse nödvändigt kräver det kan för barnet under tiden för vård utom hemmet ordnas särskild omsorg. Särskild omsorg kan komma i fråga i syfte att bryta ett svårt rusmedelsmissbruk eller gravt brottsligt beteende, eller när barnets eget beteende allvarligt äventyrar barnets liv, hälsa eller utveckling på något annat sätt. En ytterligare förutsättning är att det med beaktande av barnets behov av vård och omsorg inte är möjligt att ordna vården utom hemmet på något annat sätt.

Endast det organ som ansvarar för den kommunala socialvården får fatta beslut om inledning och fortsättande av särskild omsorg. Beslutsbefogenheterna får inte delegeras till en tjänsteinnehavare som är underställd organet. Beslut om upphörande av särskild omsorg kan däremot också fattas av en tjänsteinnehavare som är underställd organet med stöd av 12 § 1 mom. i socialvårdslagen. Beslut om särskild omsorg ska grunda sig på en multiprofessionell bedömning av barnets situation som baserar sig på sakkunskap inom fostran, socialarbete, psykologi och medicin.

Särskild omsorg kan ordnas i högst 30 dygn. Tiden räknas från det att den särskilda omsorgen faktiskt inleds. Ett beslut om ordnande av särskild omsorg förfaller, om verkställigheten inte har kunnat påbörjas inom 90 dygn från det att beslutet fattades. Den särskilda omsorgen kan av synnerligen vägande skäl förlängas med högst 60 dygn om ordnandet av vården av barnet utom hemmet alltjämt nödvändigt kräver det. Den särskilda omsorgen ska upphöra omedelbart, om den visar sig vara verkningslös med avseende på uppnåendet av målen för den eller när behov av den inte längre finns.

Särskild omsorg kan ordnas endast vid en sådan barnskyddsanstalt som till sitt förfogande har tillräcklig sakkunskap inom fostran, socialarbete, psykologi och medicin för ordnande av särskild omsorg. Anstalten ska ha personal med en sådan för uppgiften lämpad yrkesexamen som verksamheten förutsätter och lokaler som i sanitärt och övrigt hänseende lämpar sig för ordnandet av särskild omsorg. Medan den särskilda omsorgen pågår kan barnet hindras från att avlägsna sig från dessa lokaler utan tillstånd eller övervakning.

Under tiden för särskild omsorg ska ovan nämnda sakkunniga personer träffa barnet regelbundet samt delta i planeringen, genomförandet och utvärderingen av den särskilda omsorgen om barnet. Under tiden för särskild omsorg ska barnet dessutom genomgå behövliga läkarundersökningar. Medan den särskilda omsorgen pågår ska bok föras över åtgärderna i samband med genomförandet av särskild omsorg och åtgärdernas inverkan på barnet och barnets situation samt på det framtida ordnandet av vård utom hemmet för barnet. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov bestämmas närmare om anteckningarnas innehåll. Vårdplanen för barnet ska ses över när den särskilda omsorgen upphör.

Anteckningar om begränsande åtgärder (BSL 32 e §)

Barnskyddsanstalten ska på behörigt sätt anteckna samtliga begränsande åtgärder som den vidtagit. Närmare bestämmelser om anteckningar vid särskild omsorg finns i BSL 32 d § 2 mom.

Anteckningarna om begränsande åtgärder bör göras i ett separat dokument som fogas till barnets övriga handlingar. De ska, förutom barnets identifikationsuppgifter, omfatta en beskrivning av den begränsande åtgärden, orsaken till åtgärden och åtgärdens varaktighet och namnet på den som har beslutat om åtgärden, den som genomfört åtgärden i praktiken och den som närvarit vid genomförandet. Som grund för den begränsande åtgärden ska en konkret orsak anges. Att enbart hänvisa till bestämmelser i lagar och förordningar är inte tillräckligt. Åtgärdens varaktighet bör anges genom tidpunkten när åtgärden började och avslutades samt antalet dagar eller timmar. I de situationer som avses i BSL 31 a § 1 mom. och 31 b § 3 mom. ska man också anteckna de särskilda skäl på grund av vilka åtgärden genomförts utan att en annan person varit närvarande, eller i fall som avses i BSL 31 b § 3 mom., utan att barnet varit närvarande.

I anteckningarna ska också åtgärdens eventuella inverkan på planen för vård och fostran för barnet tas upp. Det ska också antecknas på vilket sätt barnet har hörts före beslutet om eller genomförandet av den begränsande åtgärden samt barnets åsikt i saken. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan vid behov bestämmas närmare om anteckningarnas innehåll.

Vid en översyn av vårdplanen för barnet ska särskilt bedömas hur målen för de begränsande åtgärder som riktats mot barnet uppnåtts och åtgärdernas inverkan på vårdplanen. Om vårdplanen behöver ses över omedelbart, ska föreståndaren för anstalten eller en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal underrätta det organ som ansvarar för den kommunala socialvården om saken utan dröjsmål.

Orsakerna till begränsande åtgärder som riktats mot ett barn och åtgärdernas eventuella inverkan på planen för vård och fostran samt på vårdplanen ska dessutom diskuteras tillräckligt med barnet.

Ändringssökande och länsstyrelsens tillsyn (BSL 32 f, 35 a, 37 §)

Överklagbara beslut om begränsande åtgärder är beslut om begränsning av kontakterna, hemlighållande av barnets vistelseort, omhändertagande av ämnen och föremål, kvarhållande av försändelser, begränsning av rörelsefriheten, isolering och särskild omsorg.

Enligt bestämmelsen om sökande av ändring får i beslut som har fattats av någon annan än en tjänsteinnehavare som är underställd det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen, ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Följaktligen kan man överklaga beslut av föreståndaren för en privat barnskyddsanstalt och av en av föreståndaren förordnad person direkt hos förvaltningsdomstolen. Besvär ska anföras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I fråga om sökande av ändring gäller i övrigt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Beslut av tjänsteinnehavare som är underställda det organ som ansvarar för den kommunala socialvården, såsom föreståndare för kommunala barnskyddsanstalter som är anställda i tjänsteförhållande kan inte överklagas, utan de ska först föras till behandling vid det organ som ansvarar för den kommunala socialvården genom ett rättelseyrkande. På besvärsförfarandet för ett rättelseyrkande och för ett beslut som fattats på grundval av ett rättelseyrkande tillämpas bestämmelserna i 7 kap. i socialvårdslagen. Ett överklagbart förvaltningsbeslut som fattats av det organ som ansvarar för den kommunala socialvården kan föras till förvaltningsdomstolen för behandling.

Barnets rätt att söka ändring i ett beslut har preciserats. I ett beslut om begränsning av kontakterna får ändring sökas av ett barn som fyllt 12 år samt av föräldern till eller vårdnadshavaren för barnet eller av någon annan vars kontakter med barnet har begränsats genom beslutet. I fråga om andra överklagbara beslut regleras besvärsrätten enligt BSL 10 § 2 mom. som gäller barnets rätt att föra talan. Både vårdnadshavaren och ett barn som fyllt 15 år har besvärsrätt i dessa fall.

Beslut som gäller granskning av utrymmen, egendom och försändelser, kroppsvisitation och kroppsbesiktning eller fasthållande är inte överklagbara. Besluten är till karaktären dessutom sådana att de i allmänhet måste verkställas utan dröjsmål och rättsläget kan inte längre återställas genom sökande av ändring. Eftersom bestämmelsen om sökande av ändring inte innehåller något egentligt besvärsförbud och förvaltningsprocesslagen i övrigt tillämpas vid sökande av ändring, torde bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen och grundlagen i sista hand utgöra grunden för huruvida beslut om dessa begränsande åtgärder i vissa undantagsfall kan anses överklagbara. Den som är missnöjd med ovan nämnda begränsande åtgärder kan emellertid alltid som rättsskyddsmedel utnyttja t.ex. förvaltningsklagan eller anmärkning enligt lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000). När det gäller begränsande åtgärder utan besvärsrätt är det dessutom av yttersta vikt att rättsskyddet för beslutsfattandet säkras på förhand.

I ett beslut av förvaltningsdomstolen som gäller begränsning av kontakter får ändring sökas hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. När det gäller andra begränsningsbeslut finns det alltjämt ingen möjlighet att söka ändring hos högsta förvaltningsdomstolen.

I BSL 32 f § finns bestämmelser om länsstyrelsens tillsyn. I samband med tillsynsbesöken bör ett barn reserveras möjlighet att samtala förtroligt med den som utövar tillsynen.

Vikten av en totalreform av barnskyddslagen

Regeringens proposition med förslag till barnskyddslag och vissa lagar som har samband med den (RP 252/2006 rd) behandlas som bäst i riksdagen. Den syftar till en total reform av barnskyddslagen. De bestämmelser som trädde i kraft 1.11.2006 om begränsningar som tillämpas vid vård utom hemmet och begränsande åtgärder som tillämpas vid barnskyddsanstalter avses ingå oförändrade i sak i lagen, med undantag av de ändringar som föranleds av det nya beslutssystem som föreslås. Dessa ändringar avser beslut om begränsning av kontakter, särskild omsorg och kvarhållande av till barnet adresserade försändelser. Den nya barnskyddslagen avses träda i kraft vid ingången av år 2008.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma
vice verkställande direktör

Rolf Eriksson
direktör, social- och hälsovård

tags