Den nya barnskyddslagens effekter på folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård
Den nya barnskyddslagens effekter på folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård
I anknytning till den nya barnskyddslagen preciseras skyldigheterna, ansvaret för tillhandahållandet av tjänster och ersättningen av kostnader i folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård. Barnskyddslagen och ändringarna i folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård träder i kraft 1.1.2008.
Kommunförbundet har skickat ett cirkulär 25/80/2007 om innehållet och verkställandet av den nya barnskyddslagen. I cirkuläret behandlas lagen mer ingående.
Närmare upplysningar:
Sinikka Huhtala, tfn (09) 771 26 44, 050 584 60 02, frågor som gäller ersättningar
Sami Uotinen, tfn (09) 771 26 23, 050 341 33 49, frågor som gäller barnskyddslagens innehåll och verkställande
Källor
RP 252/2006 Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till
barnskyddslag och vissa lagar som har samband med den rd
ShUB 59/2006 rd
GrUU 58/2006 rd
LaUU 22/2006 rd
KuUU 22/2006 rd
RSv 309/2006 rd
Barnskyddslagen 417/2007
RP 151/2007 rd Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändring av 49 § i barnskyddslagen
ShUB 22/2007 rd
RSv 93/2007 rd
Lag om ändring av 49 § i barnskyddslagen 1390/2007
Lag om ändring av folkhälsolagen 418/2007
Lag om ändring av lagen om specialiserad sjukvård 419/2007
Den nya barnskyddslagen
Allmänt
Den nuvarande barnskyddslagen upphävs och en helt ny barnskyddslag (417/2007) träder i kraft vid ingången av år 2008. Barnskyddslagen har alltid medfört skyldigheter för både hälsocentralerna och den specialiserade sjukvården. Dessa skyldigheter preciseras nu genom ändringar i folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård. Samtidigt preciseras bestämmelserna om kostnadsfördelningen mellan kommunerna.
Barnskydd är barn- och familjeinriktat barnskydd och förebyggande barnskydd enligt 2 kap. i barnskyddslagen. Det barn- och familjeinriktade barnskyddet består av utredning av behovet av barnskydd, stödåtgärder inom öppenvården, brådskande placering och omhändertagande av barn samt därtill ansluten vård utom hemmet och eftervård.
Beslut om omhändertagande och placering i vård utom hemmet fattas enligt 43 § i den nya barnskyddslagen antingen av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården i kommunen eller av en tjänsteinnehavare som förordnats av den ledande tjänsteinnehavaren eller av förvaltningsdomstolen på ansökan av tjänsteinnehavaren. Förvaltningsdomstolen beslutar om omhändertagande främst i de fall då barnets vårdnadshavare eller ett barn som fyllt 12 år motsätter sig omhändertagande eller därtill ansluten placering i vård utom hemmet.
Förebyggande barnskydd
I den nya barnskyddslagen ingår förebyggande barnskydd som är ett nytt begrepp i lagen för barnskyddsarbete i förebyggande syfte. Syftet med förebyggande barnskydd är att främja och trygga barnets uppväxt, utveckling och välfärd samt att stödja föräldraskapet. Till det förebyggande barnskyddet hör framför allt arbete vid rådgivningsbyråer för mödra- och barnavård och arbete inom annan hälso- och sjukvård, dagvård och skola och ungdomsarbete. Förebyggande barnskydd omfattar samtliga barn och familjer i kommunen.
Barns och ungas behov bör beaktas också i den service som riktar sig till vuxna. Beträffande servicen innebär detta speciellt tjänster inom missbrukar- och mentalvården. Om en vuxen får social- och hälsovårdsservice och den vuxnas förmåga att fullt ut svara för barnets vård och fostran därvid anses försvagad, ska även barnets behov av vård och stöd utredas och tryggas. För att skydda gravida kvinnor och deras ofödda barn ska vid behov ordnas nödvändiga tjänster inom social-, hälso- och sjukvården.
Expertgrupp för barnskyddet och tryggande av sakkunskap
Inom barnskyddet behövs vid sidan av socialarbete också andra yrkesgruppers sakkunskap. Enligt 14 § 1 mom. i lagen ska kommunen se till att den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har tillgång till sakkunskap om barns uppväxt och utveckling, hälsovård samt annan expertis som behövs i barnskyddsarbetet.
För genomförandet av samarbete med många yrkesgrupper ska kommunen tillsätta en expertgrupp för barnskyddet. Kommunen eller flera kommuner tillsammans ska tillsätta en permanent expertgrupp, som består av representanter för social- och hälsovården, experter i fråga om barns uppväxt och utveckling och andra experter som behövs i barnskyddsarbetet. Expertgruppen har i uppgift att biträda socialarbetaren i beredningen av ärenden som gäller omhändertagande av barn samt vård utom hemmet och vid barnskyddet i övrigt samt att ge yttranden till stöd för beslutsfattande som gäller barnskyddsåtgärder. Socialväsendet organiserar gruppens verksamhet.
Hälsocentralen och sjukvårdsdistriktet ska ge experthjälp inom det barn- och familjeinriktade barnskyddet och vid behov ordna undersökning av barn samt vård- och terapitjänster för barn. I 15 § i lagen konstateras att tjänster i anslutning till utredande av misstankar om sexuellt utnyttjande eller misshandel av barn ska ordnas i brådskande ordning.
Med stöd av 20 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) har socialarbetare rätt att få sekretessbelagda uppgifter också av den kommunala hälsovården i anknytning till ett barnskyddsärende. Dessutom har socialarbetaren rätt att få yttranden, om de behövs vid beredning av omhändertagande, vid beslut om omhändertagande eller när vård utom hemmet ordnas.
Enligt den nya barnskyddslagen kan förvaltningsdomstolen ge tillstånd till att ett barn undersöks av en läkare eller någon annan expert, om undersökningen är nödvändig för att utreda behovet av barnskydd men vårdnadshavaren förbjuder undersökningen. Ansökan till förvaltningsdomstolen görs av kommunens ledande tjänsteinnehavare inom socialvården eller av en annan tjänsteinnehavare som förordnats av denna.
Barnskyddsanmälan
Barnskyddsanmälan görs när den anmälningsskyldiga i sin uppgift fått vetskap om ett barn vars behov av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller eget beteende förutsätter att behovet av experthjälp utreds. Barnskyddsanmälan ska göras utan dröjsmål och utan hinder av sekretessbestämmelserna.
I barnskyddslagen preciseras bestämmelsen om barnskyddsanmälan, och kretsen av anmälningsskydliga har utvidgats. Anmälningsskyldiga är på samma sätt som tidigare personer som är anställda eller innehar förtroendeuppdrag inom social- och hälsovården, undervisningsväsendet, polisväsendet eller en församling. I 25 § 1 mom. har till de anmälningsskyldiga fogats bland annat personer som är anställda eller innehar ett förtroendeuppdrag inom ungdomsväsendet, personer som är anställda hos en annan producent av socialservice eller hälsovårdsservice eller en utbildningsanordnare samt yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.
Också andra personer än de som omfattas av anmälningsskyldigheten kan göra en anmälan till barnskyddsmyndigheterna, även om personen omfattas eller tidigare omfattats av sekretessbestämmelserna.
Lagen innehåller en ny bestämmelse om barnskyddsmyndigheternas skyldighet att göra anmälan till polisen, om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn i sin uppväxtmiljö utsatts för sexualbrott eller ett sådant brott mot liv eller hälsa för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst två år.
Barnskyddsanmälan görs till socialväsendet.
Kommun som ansvarar för barnskyddet
Barnskydd ordnas i regel av den kommun där barnet eller den unga personen är invånare. I brådskande fall ska barnskyddstjänster förutom till kommunens invånare också tillhandahållas för andra personer som befinner sig i kommunen. Med vård utom hemmet avses att vården och fostran av ett omhändertaget barn, ett i brådskande ordning placerat barn eller ett barn som placerats med stöd av ett interimistiskt förordnande enligt 83 § ordnas utanför hemmet.
För ordnandet av vård utom hemmet och kostnaderna för detta svarar den kommun i vilken behovet av omhändertagande av barnet och ordnandet av barnets vård utom hemmet har uppstått. Den kommun som har varit ansvarig för att ordna vård utom hemmet är också skyldig att ordna eftervård.
I samband med placering i vård utom hemmet ska barnets hälsotillstånd undersökas, om detta inte redan gjorts till exempel i beredningen av omhändertagandet.
Placeringskommunens skyldigheter vid tillhandahållandet av tjänster
Med en placeringskommun enligt 16 § 2 mom. i barnskyddslagen avses en sådan kommun där ett barn eller en ung person är placerad antingen som stödåtgärd inom öppenvården (37 §) eller för vård utom hemmet (omhändertagen 49 §) eller för eftervård (75 §). Placerarkommunen är den kommun som ansvarar för vidtagandet av åtgärderna enligt barnskyddslagen och vars åtgärder lett till att barnet överhuvudtaget placerats i kommunen.
Placeringskommunen ska i samarbete med placerarkommunen tillhandahålla de tjänster och stödåtgärder för barnet eller den unga personen som behövs för omsorgen eller vården. Placeringskommunen har rätt till ersättning av placerarkommunen för dessa kostnader. Till dessa tjänster hör också tjänster enligt folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård.
Tillhandahållande av tjänster
Placeringskommunen är skyldig och ansvarig att se till att barn och unga omfattas av de lagstadgade tjänsterna enligt samma grunder som kommuninvånarna. I samband med stiftandet av barnskyddslagen har ansvaret för ordnandet och ersättningen av kostnaderna preciserats i både folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård så att de bättre tryggar tillgången på tillräckliga och ändamålsenliga hälso- och sjukvårdstjänster för barn som placerats i en annan kommun.
Lagen om specialiserad sjukvård
I lagen om specialiserad sjukvård har en uttrycklig bestämmelse om detta skrivits in i 30 a §. Det sjukvårdsdistrikt till vilket placeringskommunen hör ska ordna de tjänster inom den specialiserade sjukvården som ett barn eller en ung person behöver. Tjänsterna ska ordnas enligt samma princip som om barnet eller den unga personen vore invånare i en kommun som hör till sjukvårdsdistriktet. Tjänsterna inom den specialiserade sjukvården ska ordnas i samarbete med det sjukvårdsdistrikt till vilket placerarkommunen hör.
30 a § i lagen om specialiserad sjukvård lyder som följande:
Det sjukvårdsdistrikt till vilket den kommun (placeringskommun) hör där ett barn eller en ung person är placerad med stöd av barnskyddslagen (417/2007) som en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård, skall ordna de tjänster inom den specialiserade sjukvården som barnet eller den unga personen behöver. Tjänsterna skall ordnas i samarbete med det sjukvårdsdistrikt till vilket den kommun (placerarkommunen) som är ansvarig enligt 16 § 1 mom. eller 17 § i barnskyddslagen hör.
Folkhälsolagen
Med tjänster som hör till folkhälsoarbetet avses samma hälsovårdstjänster som barn eller unga personer enligt folkhälsolagen skulle ha tillgång till om de vore invånare i placeringskommunen. Hälsovårdstjänsterna ska ordnas i samarbete med placerarkommunens hälsocentral.
14 b § i folkhälsolagen lyder som följande:
Den kommun (placeringskommun) enligt 16 § 2 mom. i barnskyddslagen (417/2007), där ett barn eller en ung person är placerad som en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård, skall ordna de tjänster inom folkhälsoarbetet som barnet eller den unga personen behöver. Tjänsterna skall ordnas i samarbete med den kommun som är ansvarig (placerarkommunen) enligt 16 § 1 mom. eller 17 § i barnskyddslagen.
Placeringskommunens rätt till ersättning av placerarkommunen
I samband med stiftandet av barnskyddslagen preciserades bestämmelserna om ersättning av placeringskommunens kostnader så att de bättre tryggar tillgången på tillräckliga och ändamålsenliga hälso- och sjukvårdstjänster för barn som placerats i en annan kommun.
Lagen om specialiserad sjukvård
Tidigare har lagen om specialiserad sjukvård inte haft någon uttrycklig bestämmelse om att det sjukvårdsdistrikt till vilket den kommun där barnet är placerat hör ska ersätta kostnaderna för tjänster inom specialiserad sjukvård som omhändertagna barn och unga personer behöver. Det fanns endast bestämmelser om ersättning av kostnader i 45 § i barnskyddslagen.
Kostnaderna för specialiserad sjukvård har också tidigare alltid varit kostnader som hört till det sjukvårdsdistrikt som upprätthålls av barnets eller den ungas hemkommun. Nu har också lagen om specialiserad sjukvård fått en uttrycklig bestämmelse om att det sjukvårdsdistrikt som har ordnat tjänster enligt 30 a § i lagen om specialiserad sjukvård har rätt att få ersättning för de kostnader som tjänsterna ger upphov till. Skyldig att betala ersättning är det sjukvårdsdistrikt till vilket placerarkommunen hör.
42 § 3 mom. i lagen om specialiserad sjukvård lyder som följande:
När placeringskommunens sjukvårdsdistrikt har ordnat de tjänster inom den specialiserade sjukvården som avses i 30 a §, skall det sjukvårdsdistrikt till vilket placerarkommunen hör betala en ersättning som motsvarar de kostnader som åsamkats det sjukvårdsdistrikt som ordnat tjänsterna.
De kostnader som uppkommit faktureras av det sjukvårdsdistrikt som placerarkommunen hör till på det sätt som bestäms i 42–43 § i lagen om specialiserad sjukvård om ersättning av kostnader mellan sjukvårdsdistrikt.
Folkhälsolagen
Till 24 § i folkhälsolagen fogas ett nytt 2 mom. enligt vilket en placeringskommun som har ordnat de hälsovårdstjänster som avses i 14 b § har rätt att av placerarkommunen ta ut ersättning för kostnaderna. Syftet med bestämmelsen är att placeringskommunen ska få ersättning för alla hälsovårdstjänster som den ordnar av den kommun som ansvarar för ordnandet och kostnaderna. Tidigare fanns det bestämmelser om ersättning av kostnader endast i 45 § i barnskyddslagen.
24 § 2 mom. i folkhälsolagen lyder som följande:
När placeringskommunen har ordnat de tjänster som avses i 14 b §, skall placerarkommunen betala en ersättning som motsvarar de kostnader som åsamkats placeringskommunen. Vid beräkning av ersättningsbeloppet iakttas 22 § 2 mom. i folkhälsolagen.
I sitt betänkande 59/2006 rd konstaterade social- och hälsovårdsutskottet att kostnaderna ersätts till placeringskommunen i enlighet med de verkliga kostnaderna och gjorde de preciseringar som krävdes. De verkliga kostnaderna faktureras av placerarkommunen i enlighet med 22 § 2 mom. i folkhälsolagen.
Samarbete mellan placerarkommunen och placeringskommunen
I sådana situationer där ett barn har placerats inom någon annan kommun än den som gjort placeringen, ska placerarkommunen i enlighet med 78 § i barnskyddslagen meddela barnets placering och när placeringen avslutas till det organ som ansvarar för socialvården i placeringskommunen. Det organ som ansvarar för socialvården i placeringskommunen ska föra register över barn som placerats i kommunen. För att trygga servicen inom hälso- och sjukvården och faktureringen mellan kommunerna ska socialväsendet meddela sina egna hälsocentraler om de barn som placerats.
Om ett barn skickas till specialiserad sjukvård är det motiverat att försäkra sig om att kostnaderna för den specialiserade sjukvården faktureras av det sjukvårdsdistrikt som placerarkommunen hör till och vidare av placerarkommunen. Det är viktigt att notera att bestämmelserna i barnskyddslagen, folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård förutsätter samarbete mellan placerarkommunen och placeringskommunen vid tillhandahållandet av tjänster.
FINLANDS KOMMUNFÖRBUND
Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma, vice verkställande direktör
Jussi Merikallio, direktör, social- och hälsovård