Handikappförmåner för personer i långvarig institutionsvård och ändringar i avgiften för långvarig institutionsvård
Vårdbidraget för pensionstagare ges också då den offentliga institutionsvården varar över tre månader. Ändringen gäller även handikappbidrag för personer under 16 år, handikappbidrag för personer över 16 år samt kostersättning.
I långvarig institutionsvård stiger avgiften till högst 85 procent av den vårdbehövandes nettoinkomster. Om den make/maka eller sambo som förtjänar mera är intagen för institutionsvård, utgör vårdavgiften 42,5 procent av makarnas eller sambornas sammanräknade nettoinkomster. Även handikappförmånerna beaktas som nettoinkomster. Minimibeloppet för medel för vårdtagarens personliga bruk stiger till 97 euro i månaden.
Ändringarna träder i kraft 1.1.2010.
Från och med 1.9.2010 betalas ett veterantillägg på 50 euro till vårdbidraget med förhöjt eller med högsta belopp för frontveteraner som får extra fronttillägg. Veterantillägget beaktas som en grund för avgiften för långvarig institutionsvård.
Närmare upplysningar:
Tuula Taskula, tfn (09) 771 26 45, 0500 606 872
Sami Uotinen, tfn (09) 771 26 23, 050 341 33 49
Jaana Viemerö, tfn (09) 771 23 03, 050 511 10 90
Eevaliisa Virnes, tfn (09) 771 23 64, 050 357 34 78
Källor
Regeringsproposition RP 192/2009 rd (pdf-fil) Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om handikappförmåner samt 7 c och 10 b § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ShUB 43/2009 rd, RSv 202/2009 rd
Lag om ändring av lagen om handikappförmåner (1050/2009)
Lag om ändring av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (1051/2009)
Statsrådets förordning om ändring av 33 § i förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (1099/2009)
Handikappförmånerna fortsätter vid långvarig institutionsvård
Lagen om handikappförmåner (570/2007) har ändrats 1.1.2010 så att vårdbidraget för pensionstagare också betalas då institutionsvården varar över tre månader. Ändringen gäller även handikappbidrag för personer under 16 år, handikappbidrag för personer över 16 år samt kostersättning.
En handikappförmån som avbrutits på grund av institutionsvård börjar utan separat ansökan betalas ut på nytt när lagen träder i kraft. Förmånens storlek fastställs enligt stödnivån för den avbrutna handikappförmånen fram till nästa justering eller indragning av förmånen. Om en vårdtagare innan han eller hon har lagts in för institutionsvård inte har fått en handikappförmån eller om hans eller hennes rätt till förmånen har upphört, ska vårdtagaren ansöka om förmånen på normalt sätt av Folkpensionsanstalten.
I lagen om handikappförmåner finns det närmare bestämmelser bland annat om ansökningen av handikappförmåner. Bestämmelserna blir tillämpliga i fråga om vårdtagare i långvarig institutionsvård som då de intogs för vård inte hade förmånen.
Rätten till en handikappförmån hos personer som vårdas på en institution bestäms utgående från behovet av hjälp, handledning och tillsyn till följd av sjukdom, skada eller handikapp. Avgiften för långvarig institutionsvård beaktas inte som en specialkostnad vid beviljandet av handikapp- eller vårdbidrag.
Om en person i långvarig institutionsvård på grund av sjukdom, ålderdom eller någon annan sådan orsak är oförmögen att själv ansöka om en handikappförmån eller att i övrigt sörja för sina förmånsrättigheter och om han eller hon inte har någon intressebevakare, kan en av Folkpensionsanstalten godkänd nära anhörig eller någon annan som huvudsakligen sköter personen, i dennes ställe föra talan i ärenden som gäller handikappförmåner.
När det gäller handikappbidrag för personer under 16 år kan barnets intressebevakare, vårdnadshavare, ett kommunalt organ eller den person i vars vård barnet har placerats med stöd av barnskyddslagen göra ansökan.
En ändring i bidragstagarens förhållanden berättigar till en justering av det beviljade handikappbidraget och vårdbidraget då villkoren uppfylls i 32 § i lagen om handikappförmåner. En förmån som är graderad och vars utbetalning tidigare avbrutits på grund av institutionsvård men som nu fortsätter utan separat ansökan kan således kräva en justering ifall det har skett en förändring i vårdtagarens förhållanden.
En ändring av lagen om handikappförmåner upphävde bestämmelserna som förpliktar patienten, vårdinrättningen och kommunen att underrätta Folkpensionsanstalten om patienten har blivit intagen för institutionsvård eller om vården har upphört. Detta eliminerar emellertid inte institutionens anmälningsskyldighet eftersom till exempel sjukförsäkringslagen och lagen om bostadsbidrag för pensionstagare förutsätter att institutionen meddelar FPA om personen har blivit intagen för institutionsvård och om vården har upphört.
Handikappbidragen och vårdbidraget graderas enligt personens behov av stöd i tre kategorier av bidrag, nämligen bidrag med grundbelopp, förhöjt belopp och högsta belopp. År 2009 var beloppet av handikappbidrag med grundbelopp 85,59 euro, förhöjt belopp 199,71 euro och högsta belopp 387,26 euro i månaden. Motsvarande belopp för vårdbidraget är 57,32 euro, 142,70 euro och 301,75 euro i månaden. Kostersättning betalas till ett belopp av 21 euro till alla som är berättigade till stödet. Handikappförmånerna är inte skattepliktig inkomst.
Ändringen gäller offentlig institutionsvård i en institution som upprätthålls av staten, kommunen eller samkommunen. Institutionsvården är offentlig även då kommunen skaffar den vård som behövs genom avtal om köp av tjänster eller fortgående betalar minst hälften av vårdavgiften för den som får privat vård. Social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för öppenvård och institutionsvård (1507/2007) innehåller närmare bestämmelser om grunderna för när institutionsvården ska anses vara kontinuerlig och finansierad med offentliga medel.
Folkpensionsanstalten svarar för verkställigheten
I 3 kap. i lagen om handikappförmåner finns bestämmelser om verkställandet av handikappförmåner, till exempel om ansökningsförfarandet, den retroaktiva ansökningstiden, beslutet som ges till den sökande och om justeringen av stöden. Närmare upplysningar om frågor som gäller verkställandet fås av FPA som svarar för verkställigheten av denna lag.
Grunderna för avgifter som tas ut för långvarig institutionsvård och inkomster som beaktas från och med 1.1.2010
I lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) har 7 c § och 10 b § ändrats från och med 1.1.2010.
Enligt ändrade 10 b § 4 mom. 1 punkten beaktas handikappförmånerna (vårdbidrag för pensionstagare, handikappbidrag för personer under 16 år, handikappbidrag för personer över 16 år och kostersättning) enligt lagen om handikappförmåner som inkomster som ligger till grund för avgiften för långvarig institutionsvård.
Enligt den ändrade 7 c § 1 och 2 mom. kan avgiften för långvarig institutionsvård utgöra högst 85 procent av vårdtagarens nettoinkomster. Om den make/maka eller sambo som förtjänar mera är intagen för institutionsvård, utgör avgiften 42,5 procent av makarnas eller sambornas sammanräknade nettoinkomster. Också den hemmaboende makens/makans eller sambons handikappförmåner beaktas som inkomster med stöd av klientavgiftslagen.
Enligt ikraftträdelsebestämmelsen ska den som får institutionsvård ha minst 97 euro i månaden till sitt förfogande.
Om FPA:s beslut gällande beloppet av handikappförmåner inte är känt då beslutet om vårdavgiften fattas, ska beslutet enligt social- och hälsovårdsministeriet till denna del vara villkorligt. I fråga om handikappförmånerna bör avgiftsbeslutet i detta fall bindas till FPA:s beslut och utbetalning.
När FPA betalar handikappförmåner även för månaderna innan ansökningen så bör man förfara i enlighet med social- och hälsovårdsministeriets rekommendationer i fråga om beaktandet av handikappförmånerna för att dessa ska räknas som inkomster för lika många månader för vårdavgifterna och för klientens dispositionsmedel under de månader som följer på FPA:s beslut.
De ändrade avgiftsgrunderna tillämpas även på sådan familjevård som avses i 25 § i socialvårdslagen, med undantag av familjevård som ordnats med stöd av barnskyddslagen. I 7 § i klientavgiftslagen finns bestämmelser om ersättning av kostnaderna för familjevård på basis av barnskyddslagen.
I 14 § i klientavgiftslagen finns bestämmelser om uppbärandet av inkomster, ersättningar eller fodringar till kommunen. Om kommunen uppbär en klients inkomster, ersättningar och fodringar som ersättning för institutionsvård eller familjevård ska kommunen lämna minst 15 procent av nettoinkomsterna för personens personliga bruk. Även denna ändring, som baserar sig på statsrådets förordning 16.12.2010, träder i kraft 1.1.2010. Också i detta fall ska dock minst 97 euro per månad lämnas för klientens personliga bruk.
Rätt att få information av Folkpensionsanstalten
Till lagen om handikappförmåner har i detta samband inte införts FPA:s anmälningsskyldighet gällande personer som får vård på kommunens eller samkommunens institution och som vid intagningen för vård har rätt till handikappbidrag och vars bidrag fortsätter utan separat ansökan på tidigare grunder när lagen träder i kraft.
FPA ger beslutet om förmånerna till vårdtagaren. Redogörelsen för inkomsterna som ligger till grund för månadsavgiften för långvarig institutionsvård ges av vårdtagaren eller dennas företrädare. Om vårdtagaren eller dennas företrädare inte ger en utredning över handikappförmånerna, får kommunen och samkommunen uppgifter om förmånerna av Folkpensionsanstalten för att fatta ett beslut om avgifterna.
I 14 a § i den gällande klientavgiftslagen (734/1992) finns det bestämmelser om social- och hälsovårdsmyndigheternas rätt att få uppgifter bland annat av Folkpensionsanstalten och samfund eller andra verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Om den kommun eller samkommun som fastställer avgiften inte av klienten eller hans eller hennes lagliga företrädare har fått tillräckliga och tillförlitliga uppgifter för fastställandet av avgiften, har social- och hälsovårdsmyndigheterna rätt att avgiftsfritt och utan hinder av sekretessbestämmelserna få upplysningar och utredningar om klientens ekonomiska ställning som behövs för att klientavgiften ska kunna fastställas.
Samma rätt gäller också uppgifter och utredningar om en sådan persons ekonomiska ställning som har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden med en person i långvarig institutionsvård, om den avgift som tas ut för institutionsvården bestäms eller har bestämts utifrån makarnas sammanräknade inkomster.
Enligt 21 § i lagen om klientens ställning och rättigheter (812/2000) kan en socialvårdsmyndighet oberoende av klientens samtycke få uppgifter av FPA via ett tekniskt användargränssnitt för att fastställa en avgift för socialservice. Socialvårdsmyndigheten ska i förväg underrätta klienten om denna möjlighet. Hälsovårdsmyndigheterna har inte någon motsvarande rätt att utnyttja ett tekniskt användargränssnitt.
Veterantillägg
Veterantillägg betalas från och med 1.9.2010 till personer som betalas vårdbidrag med förhöjt eller med högsta belopp och även extra fronttillägg enligt lagen om frontmannapension. Veterantillägg betalas också till veteraner i institutionsvård. Beloppet av veterantillägget uppgår till 50 euro i månaden beräknat enligt folkpensionsindexet år 2010. Från och med 1.9.2010 beaktas veterantillägget liksom det extra fronttillägget då en avgift efter betalningsförmåga fastställs inom social- och hälsovården.
Eftersom Folkpensionsanstalten känner till villkoren för betalningen av veterantillägg, kan veterantillägg betalas utan separat ansökan.
Ökningen i avgiftsinkomsterna har dragits av från den allmänna statsandelen
För finansieringen av handikappförmåner har 62,2 miljoner euro som krävs för FPA:s betalningar dragits av från kommunernas statsandel för år 2010. Avgiftsinkomsterna för långvarig institutionsvård har till följd av justeringen av grunderna beräknats öka med 62,2 miljoner euro. Inkomstökningen baserar sig på slopandet av institutionsvårdsbegränsningen som gäller handikappförmåner och på beaktandet att handikappförmånerna som inkomster vid fastställandet av klientavgifter samt på höjningen av inkomstprocenten för klientavgiftens maximibelopp. Enligt förarbetet till lagen ändras inte den finansiella fördelningen mellan kommunerna och staten.
Beslut om avgifter för långvarig institutionsvård
Verkställandet av ändringarna förutsätter nya avgiftsbeslut i kommunerna och samkommunerna. Det är skäl att bereda besluten utan dröjsmål.
FINLANDS KOMMUNFÖRBUND
Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma
vice verkställande direktör
Jussi Merikallio
direktör, social- och hälsovård