Språktillägg och språkbrukstillägg

Språktillägg (i kollektivavtalet) 

Till en tjänsteinnehavare eller arbetstagare kan betalas ett språktillägg som hör till den ordinarie lönen om uppgifterna förutsätter att den anställde utöver sitt modersmål behärskar det andra inhemska språket, samiska eller teckenspråk och språkkraven inte har beaktats i den uppgiftsrelaterade lönen.

Tillämpningsanvisning

De språkkunskaper som hör till behörighetskraven för tjänsten eller befattningen kan beaktas i den uppgiftsrelaterade lönen och övriga språkkunskaper kan beaktas i det individuella tillägget. I så fall betalas inget separat språktillägg.

Den behöriga myndigheten i kommunen eller samkommunen avgör i vilka uppgifter språktillägget ska betalas och hur språkkunskaperna ska påvisas.
 
Läs mera om språktillägg i KT:s handbok (s.68).

Språkbrukstillägg

Språkbrukstillägg är ett tillägg som betalas till den anställde för aktivt bruk av det andra inhemska språket i kundservicesituationer. Några städer har redan tidigare infört ett sådant tillägg. Med språkbrukstillägg kan en kommun motivera personalen i kundservicearbetet att använda andra språk än sitt modersmål och på så sätt förbättra språkklimatet.
 
Kollektivavtalet nämner inte språkbrukstillägg som element. Om ett dylikt tillägg tas i bruk, ska det basera sig på ett lokalt avtal, eller ett lokalt beslut. Då måste det vara noggrant uttänkt vem man betalar till och varför, om tillägget betalas tillsvidare, dvs. under hela anställningen, eller för en viss period, hur tillägget fungerar i olika situationer mm. Systemet med tillägg måste vara objektivt, genomskådligt och behandla hela personalen lika. Alternativt kan man betala ett s.k. individuellt tillägg, som är ett element som kollektivavtalet känner igen.